Bakgrund: I Sverige beräknas 14-20% av befolkningen lida av psykisk ohälsa. Egenvård är handlingar som utförs i syfte att upprätthålla hälsa och är central inom den psykiatriska omvårdnaden. Sjuksköterskor möter personer med psykisk ohälsa i olika vårdsituationer och därför krävs kompetens om hur egenvård bör tillämpas i den psykiatriska omvårdnaden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hur egenvård tillämpas inom psykiatrisk omvårdnad. Metod: Kvalitativ intervjumetod med induktiv ansats tillämpades. Studien genomfördes inom öppen- och slutenvårdspsykiatrin i en mellanstor svensk kommun. Materialet bestående av nio intervjuer transkriberades och analyserades därefter med hjälp av konventionell innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna arbetade utifrån ett professionellt förhållningssätt i syfte att utbilda patienten och individanpassa vården. De beskrev att egenvård som begrepp sällan användes men att de tillskrev många omvårdnadshandlingar till just egenvård. Sjuksköterskorna beskrev att insikt, eget ansvar, motivation och delaktighet var förmågor som var avgörande hos patienten för en fungerande egenvård. Sjuksköterskorna erfor dock att en allt för stor tilltro till medicineringen och bristande kompetens hos vårdgivarna bidrog till att patienternas egenvård försummades då problem ofta löstes kortsiktigt och patienterna blev kvarvarande inom psykiatrin. Konklusion: Bland de intervjuade sjuksköterskornas var den generella uppfattningen att egenvårdsfilosofin inte har anammats inom den psykiatriska omvårdnaden, vilket resulterar i att patienterna blir kvar inom den psykiatriska vården under en obefogat lång tid genom att patienternas sjukdomsförlopp förlängs. / Background: In Sweden, 14-20 percent of the population has reduced psychiatric health. Self-care is actions done to maintain health and is crucial in psychiatric nursing care. Nurses meet people with reduced psychiatric health in care situations and therefore knowledge about how self-care should be used in the care of the psychiatric patient is important. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experience of how self-care is applied in psychiatric nursing care. Method: A qualitative interview study was conducted in out- and incare psychiatric care in a middle-size Swedish municipality. Nine interviews was transcribed and thereafter analyzed with a conventional content analysis. Result: The nurses was found to work from a professional approach in order to educate and individualize care. They described that the concept of self-care was rarely used but that they ascribed many actions of nursing care to self-care. The nurses described that insight, responsibility, motivation and participation were the determinant abilities of the patient for a functional self-care. Yet, nurses believed that a greater faith for the medication and lack of competence of the care givers contributed to neglection of the patients’ self-care when problems often were short-term solved and the patients remained in psychiatric care. Conclusion: In the group of interviewed nurses, the general opinion was that the concept of self-care not has been embraced in psychiatric nursing care. According to the nurses, it results in patients remaning in psychiatric care during an unjustified long time and that the course of illness becomes extended.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter med borderline personlighetssyndrom (BPD) upplever negativa attityder och inte erbjuds den vård de behöver vid kontakt med den psykiatriska vården. Patienter med BPD uppvisar en stark emotionell smärta och känslomässig instabilitet vilket innebär att sjuksköterskan upplever svårigheter och osäkerhet vid omvårdnad av dessa patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter med borderline personlighetssyndrom erfar och upplever den psykiatriska vården. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på elva kvalitativa studier genomfördes. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Känslor av att bli avvisad och sviken, Relationen en förutsättning, Samtalets betydelse och att bli hörd, samt Hopp om ett tillfrisknande. I resultatet framkom att det stigma och de negativa attityder som omger diagnosen BPD påverkade patienternas upplevelse av vården negativt. En bra relation till sjuksköterskan som byggde på tillit, en bra kommunikation och utgick från patientens perspektiv var viktig för att uppnå en god omvårdnad och en terapeutisk allians. Slutsats: Genom ökad kunskap om tillståndet BPD och klinisk handledning kan attityder och stigmatisering om BPD minskas. Det ökar möjligheten för sjuksköterskan att ge denna patientgrupp en positiv vårdupplevelse och en god omvårdnad.

Bakgrund: Psykossjukdom är ett stort och utbrett hälsoproblem i Sverige, varje år insjuknar cirka 1500- 2000 människor, och medför ett svårt lidande för individen. Religionen har för personer med psykossjukdom visat sig ge upplevelse av hopp, tröst, mening och förklaring. Dock kan psykotiska symptom i form av religiösa vanföreställningar, tendera till att göra det svårt för vårdpersonal att särskilja patologiska föreställningar med religiöst innehåll från friska religiösa tankar. Sjuksköterskans psykiatriska vårdarbete innefattar ett vårdande där man utgår från människan som en helhet och ska se till patientens behov på alla plan. Sannolikheten att möta personer från andra religioner och kulturer är hög relaterat till existerande mångkultur. Det behövs mer forskning för att öka möjligheten till ett vårdande där patienters religiösa behov inkluderas i vårdprocessen. Syfte: att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta personer med psykossjukdom och deras religiösa tankar. Metod: Kvalitativ intervjustudie genomfördes med sex sjuksköterskor verksamma inom det psykiatriska vårdfältet. Datamaterialet tolkades genom en kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Resultat: Studien resulterade i tre teman; Sjuksköterskan i mötet, Vårdandet- att möta behoven samt Sjuksköterskans upplevelse av patienten i mötet. Resultatet visade en rädsla, osäkerhet och låg tilltro till befintlig kunskap hos sjuksköterskor, i hur man möter religiösa tankar och behov. Samt att det föreligger svårigheter i hur man skiljer friska religiösa tankar från religiösa vanföreställningar. Diskussion: Resultatet diskuteras med Katie Eriksson helhetsperspektiv som teoretisk utgångspunkt samt relevanta vetenskapliga artiklar. Faktorer som rädsla, osäkerhet och låg tilltro till befintlig kunskap måste uppmärksammas för att möjliggöra ett vårdande utifrån ett helhetsperspektiv. / Background: Psychosis is a large and widespread health problems in Sweden, each year 1500- 2000 people fall ill, and often causes great suffering for the individual. Religion has for people with psychosis shown to provide experience of hope, meaning, comfort and explanation. However, the patient's psychotic symptoms in the form of religious delusions, tend to make it difficult for health professionals to distinguish pathological beliefs with religious content from healthy religious thoughts. The probability to meet people from other religions and cultures is high in relation to the existing multiculturalism. We need more research to increase the possibility of caring from a holistic perspective where patients' religious thoughts and needs are included in the care process. Aim: To describe nurse’s experiences of meeting individuals with psychosis and their religious thoughts. Methods: Qualitative interviews were conducted with six nurses working in the psychiatric field. The data was interpreted through a qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs. Result: The study resulted in three themes; The nurse in the meeting, Caring- to meet the needs and the nurse's experience of the patient in the meeting. The result shows how fear, insecurity and a sense of lack of knowledge of how to meet the religious needs and thoughts, and difficulties in how to distinguish healthy religious thought from religious delusions. Discussion: The results are discussed with Katie Eriksson holistic perspective as a theoretical basis as well as relevant scientific research. Factors such as fear, insecurity and a sense of lack of knowledge must be addressed to enable caring from a holistic perspective.

Background: Several nursing theorists emphasize the importance of establishing the so-called therapeutic relationship between the nurse and the patient in order to facilitate and provide better results of the treatment. Aim: The aim of this study was to investigate how nurses working in out-patient psychiatric care describe the concept of therapeutic relationship and its usage when working with patients. Method: Semi structured interviews were performed and the material was analyzed through qualitative content analyzis. Result: Four main categories that describe the different aspects of the therapeutic relationship emerged. These were: What the nurse does to establish the therapeutic relationship, The functions and definition of the therapeutic relationship, The qualifications of the therapeutic relationship and Challanges in establishing the therapeutic relationship. Conclusion: The therapeutic relationship was described as a tool in working with the patient, and individualized treatment, trust, sufficient time and the use of one's own personality was described as important factors in establishing this relationship.

Tvångsåtgärder som fastspänning och tvångsmedicinering är vanligt förekommande inom den psykiatriska vården och motiveras ofta av personal med att det saknas alternativ. Användandet av tvångsåtgärder tycks vara särskilt vanligt när det gäller unga kvinnor med självskadebeteende. Dessa kan uppleva tvångsåtgärder som bestraffning och som ett hinder för att söka vård. Relationen mellan patient och vårdare har beskrivits som ett kraftfullt verktyg för att minska användandet av tvångsåtgärder, men det saknas i stor utsträckning forskning om tvångsvård som fokuserar på patienters perspektiv och alternativ till tvång. Avhandlingens övergripande syfte har varit att få ökad kunskap och förståelse för omvårdnad som process i psykiatrisk vård ur patienters, studenters och personals perspektiv, med särskilt fokus på alternativ till tvång vid självskadebeteende. Avhandlingen har en pragmatisk utgångspunkt där ambitionen har varit att resultat ska kunna omsättas i konkreta handlingar. Delstudierna har en kvalitativ ansats där datamaterial har analyserats med innehållsanalys. Data består av 19 skrivna berättelser från personer som vårdats för självskadebeteende och som har erfarenhet av tvångåtgärder, 14 loggböcker skrivna av sjuksköterskestudenter under deras verksamhetsförlagda utbildning inom psykiatrisk vård, samt fokusgruppsintervjuer med totalt 26 skötare, sjuksköterskor, läkare och enhetschefer med erfarenhet av att tvångsvårda patienter. Av berättelserna framkom att personer som vårdats inom psykiatrisk vård hade en önskan om att mötas av förståelse av personalen, att utveckla tillitsfulla och ömsesidiga relationer med dem, och att få vård som grundades på vetenskapliga metoder. Deras faktiska erfarenheter beskrev en vård som var oförutsägbar, kontraproduktiv och byggd på misstro och distans. Studenterna beskrev i loggböckerna vikten av att avsätta tid och engagemang för relationsskapande, något som beskrevs som en förutsättning för att kunna göra bedömningar och lära sig förstå patientens individuella tecken på hälsa och ohälsa. De beskrev hur de identifierade patienters abstrakta behov så som behov av trygghet, empowerment, självkänsla och hopp. Med dessa som grund individanpassade de åtgärder och förhållningssätt och synliggjorde samt tog tillvara patienternas förmågor. I fokusgruppsintervjuerna framkom hur personal med utgångspunkt i utmanande situationer i psykiatrisk slutenvård resonerade kring möjliga åtgärder med fokus antingen på personalens behov, patientens upplevelse, att följa rutiner eller att uppfostra patienter. Beroende på fokus skiljde sig förhållningssätt och utformning av åtgärder markant åt. I fokusgruppsintervjuerna framkom även personalens syn på samarbete utifrån olika professionella roller. Utmärkande var att skötarna, trots att de hade lägst formell kompetens, var den yrkesgrupp med störst inflytande vid beslut om tvångsåtgärder eftersom de arbetade närmast patienterna och därför hade förstahandsinformation om dem.Resultaten visade en stor överenstämmelse mellan patienters, studenters och personals perspektiv. En metasyntes av de olika delstudiernas resultat beskriver omvårdnad som en reflektiv praktik. Att vårdaren har förmågan att bygga upp en tillitsfull relation till patienten är en förutsättning för en relevant bedömning. Bedömningen innebär att patientens individuella behov och förmågor identifieras och ligger till grund för val av åtgärd och förhållningsätt med målet att minska lidande och öka välbefinnande. Vägen till åtgärden är inte statisk, till en början kan åtgärder enbart ha ett relationskapande syfte, behov kan förändras, åtgärder behöva modifieras liksom att tilliten i relationen kan påverkas av olika faktorer. Detta innebär att vägen till åtgärden inte bör ses som ett linjärt förlopp utan bättre förstås som en dynamisk process som förutsätter ett reflekterande förhållningssätt med relationen som grund, med det övergripande målet att stärka patientens förutsättningar till återhämtning och välbefinnande. Den övergripande slutsats som kan dras är att om vårdarna lyckas skapa en ömsesidig, tillitsfull relation till patienten, kan förstå dennes utryckta behov och outtalade tecken samt arbetar proaktivt, i samarbete med patienten, med åtgärder och medvetna förhållningssätt, så finns sällan behov av tvångsåtgärder. För detta krävs att vårdarna får stöd i att utveckla sin reflektiva förmåga och även i att få ta eget ansvar för varje situation och därigenom bygga upp en tillit till sin egen förmåga. / <p>Godkänd; 2015; 20150901 (gitejn); Nedanstående person kommer att disputera för avläggande av filosofie doktorsexamen, Namn: Git-Marie Ejneborn Looi Ämne: Omvårdnad / Nursing Avhandling: Omvårdnad som reflekterande praktik Att se och använda alternativ till tvång i psykiatrisk vård Opponent: Docent Henrika Jormfeldt Akademin för hälsa och välfärd Högskolan i Halmstad Ordförande: Universitets lektor Agneta Larsson Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Tid: Fredag den 23 oktober 2015, kl. 09.00 Plats: D770, Luleå tekniska universitet; 2017-07-07 Nedladdad 1 452 gånger t.o.m. september 2016. För nedladdningsstatisik efter september 2016, se ovan. (magnor)</p>

Bakgrund:Att vara anhöriga till en person med psykisk sjukdom medför ofta en egen försämrad psykisk hälsa samt kan vara både tidskrävande och kostsamt. Känslor av skuld och skam samt stigmatisering från omvärlden är vanligt förekommande. Anhöriga önskar delaktighet i vården men exkluderas ofta. Det finns nationella riktlinjer och lagar som betonar vikten av anhörigas delaktighet, trots detta upplevs anhöriga ofta påträngande. De finns lite kunskap om anhörigas kontakt med psykiatriska intensivvårdsavdelningar. Syfte:Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av möten med anhöriga på psykiatriska intensivvårdsavdelningar Metod:Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Sju sjuksköterskor på psykiatriska intensivvårdsavdelningar i Sverige intervjuades enligt semistrukturerade metod. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Resultatet från intervjuerna utmynnade i fyra kategorier: Organisatoriska förutsättningar för att möta anhöriga, Olika syn på anhöriga, Utmaningar i mötet med anhöriga samt Att möta och kommunicera med anhöriga. Diskussion:Resultatet i studien diskuteras i relation till tidigare forskning och Andersheds teori om Delaktighet i Ljuset – Delaktighet i mörkret. I resultatet framkom aspekter som kan tänkas leda till både delaktighet i ljuset och i mörkret. / Background: Being a relative to someone with mental disorder often causes a decreased mental health and can be both time-consuming and costly. Feelings of guilt and shame and stigmatization from the surroundings are common. Relatives’ wishes to participate in care but often get excluded. National guidelines and laws emphasize the importance of relatives’ participation; despite this relatives' often get perceived as intrusive. Little is known about relatives contact with psychiatric intensive care units. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experiences from meeting relatives at psychiatric intensive care units. Method: This study has a qualitative design with an inductive approach. Seven nurses at psychiatric intensive care units in Sweden were interviewed with semistructured method. The material was analyzed using a qualitative content analysis. Results: The result from the interviews developed into four categories: Organizational requirements to meet relatives, Different views on relatives, Challenges in the meeting with relatives, and To meet and communicate with relatives. Discussions: The result is being discussed in relation to previous research and Andershed's theory of Involvement in the light – Involvement in the dark. In the result aspects emerged that can lead to both participation in the light and in the darkness.

I Sverige och inom Region Västmanland råder det brist på specialistsjuksköterskor. En enkät gjord i regionen sommaren 2016 visade på att specialistsjuksköterskor inte kände att deras kompetens tillvaratogs på ett bra sätt.  Tidigare forskning visar även på samma läge globalt, och specialistsjuksköterskor uppger att deras arbetstid framförallt går åt till administration och läkemedelshanterings, trots att det finns studier som visar på att specialistsjuksköterskor trivs bättre med sitt arbete ju mer patientkontakt de har. Som stöd i arbetet användes Marilyn Ann Rays byråkratiska omvårdnadsteori. I syfte att undersöka specialistsjuksköterskans kompetens och möjligheter inom slutenvården intervjuades fem specialistsjuksköterskor och sex enhetschefer i varsin fokusgrupp. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i temat ”Att synliggöra det osynliga”. Det framkom att såväl specialistsjuksköterskorna som enhetscheferna ansåg att det fanns en tydlig skillnad i kompetens mellan en grundutbildad och specialistutbildad sjuksköterska, men att den inte tas tillvara på ett bra sätt. Det framkom även att olika arbetsuppgifter värdesätts olika, med konsekvensen att patientrelaterade uppgifter ofta åsidosätts för att undvika konflikter. Det behöver finnas direktiv från arbetsgivaren i syfte att tydliggöra roll och kompetens, och det behöver skapas förutsättningar på flera sätt för att behålla specialistsjuksköterskor inom slutenvården.

Bakgrund: Genomgående förändring av kulturen inom hälso- och sjukvård ställer krav på ett holistiskt förhållningssätt gentemot personer med psykisk ohälsa. Enligt lagtexter, föreskrifter och rekommendationer om personcentrerad vård i hälso- och sjukvård ska patienter ges möjlighet att aktivt delta i sin vård. Forskning tyder på att personcentrering är gynnsam ur ett ekonomiskt perspektiv utifrån kortare vårdtider och en ökad patienttillfredsställelse. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa och beskriva forskning om patientens upplevelse av delaktighet i psykiatrisk omvårdnad. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med beskrivande analys med syfte att sammanställa och redogöra för tidigare publicerade studier med kvalitativ design. Resultat: Tre huvudteman om patientens upplevelse av delaktighet framkom i analysen: 1) Tema Ömsesidig information med subteman kommunikation, kunskap och vårdplanering. 2) Tema Bekräftelse med subteman respekt, bli sedd och hörd och unik person. 3) Tema partnerskap med subteman förtroende och delade beslut. Slutsats: Patienters upplevelse av delaktighet i psykiatrisk omvårdnad visar sig grundas i en ömsesidig information genom tvåvägs-kommunikation och kunskapsutbyte, bekräftelse som unik person med individuella behov och partnerskap som innebär en jämställd relation. Detta stämmer överens med personcentrerad vård där partnerskap, patientberättelse och dokumentation har definierats som centrala begrepp. / Background: Continuous change in the culture of healthcare demands a holistic perspective approach to people with mental health. According to legal statutes, regulations and recommendations on person- centered care in health care, patients should be given the opportunity to participate actively in their care. Research suggests that person-centering is beneficial from an economic perspective based on shorter care times and increased patient satisfaction. Purpose: The purpose of this literature study is to compile and describe research on the patient´s experience of participation in psychiatric care. Method: Qualitative literature review with descriptive analysis with the purpose of compiling and accounting for previously published studies with qualitative design. Results: Three main themes about the patient´s experience of participation appeared in the analysis: 1) Theme Mutual information with subthemes communication, knowledge exchange and care planning. 2) Theme Confirmation with subthemes respect, be seen and heard and unique person. 3) Theme partnerships with subthemes confidence and shared decisions. Conclusion: Patients' experience of participation in psychiatric care is based on mutual information through two-way communication and knowledge exchange, confirmation as a unique person with individual needs and partnerships that provide an equal relationship. This is consistent with person-centered care where partnerships, patient reports and documentation have been defined as key concepts.

Bakgrund: Psykiatrisjuksköterskan har historiskt sett pendlat mellan att vara omvårdnadsansvarig till att vara förlängd arm till andra yrkeskategorier som till exempel läkare. Studier visar att specialistsjuksköterskan har en komplex kompetens som hen upplever inte alltid lyfts av organisationen och att hen ofta upplever sig klämd emellan patienters, medarbetares och organisationens krav. Specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård börjar nu bli en bristvara och då deras roll, status och betydelse framstår som diffus   kan det bli svårt att rekrytera nya sjuksköterskor att utbilda sig och stanna kvar inom psykiatrisk vård. Då mycket få studier är genomförda i psykiatrisk öppenvård och med ledningsperspektiv var det av intresse att tillfråga just enhetschefer med ansvar att anställa personal. Syfte: Att beskriva enhetschefers uppfattningar om och förväntningar på specialistsjuksköterskans betydelse och roll i psykiatrisk öppenvården. Metod: Studien genomfördes som en empirisk intervjustudie med semistrukturerade frågor som ställdes individuellt till sju enhetschefer verksamma inom psykiatrisk öppenvård. Materialet bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom huvudkategorin ”Arbetsuppgifter och förväntningar” med underkategorierna Bedömningar, Samordnande och samverkande roll, Läkemedelsadministrering, Utvecklingsarbete, Flexibla ansvarsområden, Bemötande och kommunikation samt Kompetens. Diskussion: Specialistsjuksköterskan har många olika roller att träda in i inom psykiatrisk öppenvård och förväntas använda sin kompetens där den behövs. / Background: Psychiatric nurses has historically oscillated between being responsible of nursing care to be an extended arm to other professionals such as physicians. Studies show that the specialist nurse has a complex competence that according to the nurses is not always highlighted by the organization and often find themselves trapped between patients, other employees and the organization's demands. Specialist nurses in psychiatric care are now becoming scarce and when their role, status and importance appears diffuse, it may be difficult to recruit new nurses to train and remain in psychiatric services. Since very few studies have been carried out in outpatient psychiatric services and management perspective, it was of interest to the matter to ask the views of unit managers with responsibility to hire staff. Aim: To describe unit managers' perceptions and expectations of the specialist nurse's importance and role in psychiatric outpatient services. Method: The study was conducted as an empirical interview study with semi-structured questions that were asked individually to seven unit managers occupied in psychiatric outpatient care. The material was processed with a qualitative content analysis with inductive approach. Results: The result showed the main category "Duties and expectations" with the subcategories Assessments, Coordinating and cooperative role, Drug administration, Development, Flexible responsibilities, Treatment and communication as well as Competence. Discussions: The specialistnurse has many variable roles to enter in psychiatric outpatient care and are expected to use their expertise where it is needed.

Bakgrund: Tidigare psykologisk forskning har visat på samband mellan hög grad självmedkänsla och välbefinnande samt att låg grad självmedkänsla haft samband med psykopatologi. Lite vårdvetenskaplig forskning har gjorts om självmedkänsla och begreppet anses fortfarande relativt okänt. Syfte: Att beskriva hur vuxna personer med adhd uppfattade begreppet självmedkänsla och samtal utifrån Self-Compassion Scale. Hur såg vuxna med adhd på begreppet självmedkänsla och dess innebörd? Vilka utmaningar och vilken behållning beskrev de i användandet av Self-Compassion Scale? Hur var deras självmedkänsla? Metod: Undersökningen hade en QUAL + quan, mixed method design. Fyra personer deltog i kognitiva intervjuer i den kvalitativa delen och i den kvantitativa delen fyllde 23 personer i Self-Compassion Scale. Intervjuerna genomgick en innehållsanalys medan skattningsskalorna har analyserats numeriskt. Resultat: Intervjuerna redovisar tre kategorier; Självmedkänsla innefattar välbefinnande och relationen till sig själv och andra, Samtal leder till självinsikt och Att utforska problem och lösningar är givande och utmanande. Personerna skattade totalt 2,6 i självmedkänsla, vilket betyder medelnivå (medelnivå = 2,6-3,5 ). Slutsatser: Att samtala om självmedkänsla kan vara utmanande och betydelsefullt för personer med adhd. Att som specialistsjuksköterska inom psykiatri ha kunskap om självmedkänsla kan vara värdefullt för patientens hälsa och återhämtning. / Background: Research has shown correlation between high self-compassion and wellbeing as well as low self-compassion has been correlated with psychopathology. Little research of Self-compassion in nursing science has been done and the concept is still relative unknown. Aim: To describe how adults with adhd percived the concept of self-compassion and conversation  with Self-Compassion Scale as starting point. How did adults with adhd perceive self-compassion and it´s meaning? Which challanges and profits did they describe in the use of Self-Compassion Scale? How was their self-compassion? Method: The study had a QUAL + quan, mixed method design. Four participants performed cognitive interviews in the qualitative part and in the quantitative part 23 participants performed Self-Compassion Scale. The interviews underwent content analysis and the assessment tools has been numerically analyzed. Result: The interviews present three categories; Self-compassion contains wellbeing and the relationship to oneself and others, Conversation leeds to self-awareness and To explore problems and solutions is rewarding and challenging. Persons rate a medium-level self-compassion of 2,6 in total (medium level = 2,6-3,5). Highest scores for the categories isolation and over-identified. Conclusion: To converse about self-compassion can be challenging and important for persons with adhd. For the nurse within psychiatric care to have knowledge of self-compassion can be valuable to patient’s health and recovery.