Bakgrund: Tvångsvård är ett omdiskuterat ämne som innebär utmaningar när det kommer till patienters delaktighet i sin vård. Tidigare studier visar att patienter som vårdas under tvång sällan känner sig delaktiga i sin vård på grund av bristande kommunikation och små möjligheter till inflytande. Sjuksköterskan har ett ansvar att se till att patientens perspektiv beaktas och tas till vara i psykiatrisk hälso- och sjukvård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av patienters delaktighet under psykiatrisk tvångsvård inom heldygnsvården. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes i studien. Datainsamlingen har skett genom nio semistrukturerade intervjuer som utfördes med både grundutbildade sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk heldygnsvård. Resultat: Studiens resultat redovisas med hjälp av ett tema, fem kategorier samt tolv subkategorier. De kategorier som framkom var: att få patienten att ta emot den vård som ges, att inte nå fram, att sträva efter att mötas, att använda sig själv i vårdandet och att utgå från patientens perspektiv. Slutsats: Sjuksköterskor strävar efter att inkludera patienter i beslutsfattandet och skapa förutsättningar för delaktighet under psykiatrisk tvångsvård. För att förbättra delaktigheten behöver sjuksköterskor inkludera patienten i beslutsfattandet, erbjuda tydlig information och skapa möjligheter för patienten att uttrycka sina åsikter och önskemål.

Background: People with perceived mental illness can experience stigmatization in the somatic care. It has also been shown that staff within the somatic care found it difficult to care for people with psychiatric diagnoses. The perceived mental illness in the society has been observed to increase; hence there is a need to investigate whether specialist nurses in psychiatric care can be used outside the psychiatric context.Aim: The aim of the study was to shed light on the psychiatric nurse's nursing knowledge and work function outside the psychiatric context, within the somatic care.Method: A meta-synthesis with a systematic literature search was done to answer the aim of the study. 15 articles were included and analyzed.Results: Specialist nurses in psychiatric nursing have been shown to fulfill a function outside the psychiatric context. It was shown that the accessibility of care increased, and the quality of care improved. The lack of a clear job description was one of the difficulties described.Conclusion: The results of the study highlight that there is a need for specialist nurses in psychiatric care outside the psychiatric context. / Bakgrund: Personer med upplevd psykisk ohälsa kan uppleva stigmatisering i den somatiska vården. Det har även visat sig att personal inom den somatiska vården upplevt det svårt att vårda personer med psykiatriska diagnoser. Den upplevda psykiska ohälsan i samhället har observerats öka, därav ses ett behov av att undersöka om specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård (SIPV) kan användas utanför den psykiatriska kontexten.Syfte: Syftet med studien var att belysa psykiatrisjuksköterskans omvårdnadskunskap och arbetsfunktion utanför den psykiatriska kontexten, inom somatisk vård.Metod: En metasyntes med systematisk litteratursökning gjordes för att besvara studiens syfte. 15 artiklar inkluderas och analyserades.Resultat: Specialistsjuksköterska inom psykiatrisk omvårdnad har visat sig fylla en funktion utanför den psykiatriska kontexten. Det ökade tillgängligheten till vård och vårdkvaliteten förbättrades. Avsaknad av tydlig arbetsbeskrivning var en av de svårigheter som beskrevs.Slutsats: Studiens resultat belyser att det finns ett behov av specialistsjuksköterskor inom psykiatriskvård utanför den psykiatriska kontexten.

Bakgrund: En av tre kvinnor i europeiska Unionen (EU) har upplevt psykisk misshandel av en partner. sjuksköterskan kan ställas inför flera olika etiska dilemman om våld-i-nära relations-problematik kommer fram i mötet med en misshandlad patient. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors strategier och handlingsberedskap i mötet med den misshandlade kvinnan i den psykiatriska vården. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Resultat: Åtta sjuksköterskor inom psykiatrin mellan 26-67 år deltog i studien. Självutveckling, tillit, och debriefing var viktiga strategier i mötet med den våld-i-nära-relationsutsatta kvinnan. Självutveckling handlade om behovet av temadagar och vikten av självinsikt. Tillit handlade om att vara närvarande, miljöns och timingens betydelse, samt att våga fråga om våld-i-nära-relation. Debriefing handlade om hur sjuksköterskan hanterade och gick vidare med svaren, och om betydelsen av kollegialt samarbete och egenterapi. Konklusion: Sjuksköterskor använder sig av flera strategier i mötet med den våldsutsatta kvinnan inom psykiatrin, men uttrycker ett behov av vidareutbildning, alltifrån temadagar till längre utbildningar.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter med borderline personlighetssyndrom (BPD) upplever negativa attityder och inte erbjuds den vård de behöver vid kontakt med den psykiatriska vården. Patienter med BPD uppvisar en stark emotionell smärta och känslomässig instabilitet vilket innebär att sjuksköterskan upplever svårigheter och osäkerhet vid omvårdnad av dessa patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter med borderline personlighetssyndrom erfar och upplever den psykiatriska vården. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på elva kvalitativa studier genomfördes. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Känslor av att bli avvisad och sviken, Relationen en förutsättning, Samtalets betydelse och att bli hörd, samt Hopp om ett tillfrisknande. I resultatet framkom att det stigma och de negativa attityder som omger diagnosen BPD påverkade patienternas upplevelse av vården negativt. En bra relation till sjuksköterskan som byggde på tillit, en bra kommunikation och utgick från patientens perspektiv var viktig för att uppnå en god omvårdnad och en terapeutisk allians. Slutsats: Genom ökad kunskap om tillståndet BPD och klinisk handledning kan attityder och stigmatisering om BPD minskas. Det ökar möjligheten för sjuksköterskan att ge denna patientgrupp en positiv vårdupplevelse och en god omvårdnad.

Bakgrund: Psykossjukdom är ett stort och utbrett hälsoproblem i Sverige, varje år insjuknar cirka 1500- 2000 människor, och medför ett svårt lidande för individen. Religionen har för personer med psykossjukdom visat sig ge upplevelse av hopp, tröst, mening och förklaring. Dock kan psykotiska symptom i form av religiösa vanföreställningar, tendera till att göra det svårt för vårdpersonal att särskilja patologiska föreställningar med religiöst innehåll från friska religiösa tankar. Sjuksköterskans psykiatriska vårdarbete innefattar ett vårdande där man utgår från människan som en helhet och ska se till patientens behov på alla plan. Sannolikheten att möta personer från andra religioner och kulturer är hög relaterat till existerande mångkultur. Det behövs mer forskning för att öka möjligheten till ett vårdande där patienters religiösa behov inkluderas i vårdprocessen. Syfte: att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta personer med psykossjukdom och deras religiösa tankar. Metod: Kvalitativ intervjustudie genomfördes med sex sjuksköterskor verksamma inom det psykiatriska vårdfältet. Datamaterialet tolkades genom en kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Resultat: Studien resulterade i tre teman; Sjuksköterskan i mötet, Vårdandet- att möta behoven samt Sjuksköterskans upplevelse av patienten i mötet. Resultatet visade en rädsla, osäkerhet och låg tilltro till befintlig kunskap hos sjuksköterskor, i hur man möter religiösa tankar och behov. Samt att det föreligger svårigheter i hur man skiljer friska religiösa tankar från religiösa vanföreställningar. Diskussion: Resultatet diskuteras med Katie Eriksson helhetsperspektiv som teoretisk utgångspunkt samt relevanta vetenskapliga artiklar. Faktorer som rädsla, osäkerhet och låg tilltro till befintlig kunskap måste uppmärksammas för att möjliggöra ett vårdande utifrån ett helhetsperspektiv. / Background: Psychosis is a large and widespread health problems in Sweden, each year 1500- 2000 people fall ill, and often causes great suffering for the individual. Religion has for people with psychosis shown to provide experience of hope, meaning, comfort and explanation. However, the patient's psychotic symptoms in the form of religious delusions, tend to make it difficult for health professionals to distinguish pathological beliefs with religious content from healthy religious thoughts. The probability to meet people from other religions and cultures is high in relation to the existing multiculturalism. We need more research to increase the possibility of caring from a holistic perspective where patients' religious thoughts and needs are included in the care process. Aim: To describe nurse’s experiences of meeting individuals with psychosis and their religious thoughts. Methods: Qualitative interviews were conducted with six nurses working in the psychiatric field. The data was interpreted through a qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs. Result: The study resulted in three themes; The nurse in the meeting, Caring- to meet the needs and the nurse's experience of the patient in the meeting. The result shows how fear, insecurity and a sense of lack of knowledge of how to meet the religious needs and thoughts, and difficulties in how to distinguish healthy religious thought from religious delusions. Discussion: The results are discussed with Katie Eriksson holistic perspective as a theoretical basis as well as relevant scientific research. Factors such as fear, insecurity and a sense of lack of knowledge must be addressed to enable caring from a holistic perspective.

Tvångsåtgärder som fastspänning och tvångsmedicinering är vanligt förekommande inom den psykiatriska vården och motiveras ofta av personal med att det saknas alternativ. Användandet av tvångsåtgärder tycks vara särskilt vanligt när det gäller unga kvinnor med självskadebeteende. Dessa kan uppleva tvångsåtgärder som bestraffning och som ett hinder för att söka vård. Relationen mellan patient och vårdare har beskrivits som ett kraftfullt verktyg för att minska användandet av tvångsåtgärder, men det saknas i stor utsträckning forskning om tvångsvård som fokuserar på patienters perspektiv och alternativ till tvång. Avhandlingens övergripande syfte har varit att få ökad kunskap och förståelse för omvårdnad som process i psykiatrisk vård ur patienters, studenters och personals perspektiv, med särskilt fokus på alternativ till tvång vid självskadebeteende. Avhandlingen har en pragmatisk utgångspunkt där ambitionen har varit att resultat ska kunna omsättas i konkreta handlingar. Delstudierna har en kvalitativ ansats där datamaterial har analyserats med innehållsanalys. Data består av 19 skrivna berättelser från personer som vårdats för självskadebeteende och som har erfarenhet av tvångåtgärder, 14 loggböcker skrivna av sjuksköterskestudenter under deras verksamhetsförlagda utbildning inom psykiatrisk vård, samt fokusgruppsintervjuer med totalt 26 skötare, sjuksköterskor, läkare och enhetschefer med erfarenhet av att tvångsvårda patienter. Av berättelserna framkom att personer som vårdats inom psykiatrisk vård hade en önskan om att mötas av förståelse av personalen, att utveckla tillitsfulla och ömsesidiga relationer med dem, och att få vård som grundades på vetenskapliga metoder. Deras faktiska erfarenheter beskrev en vård som var oförutsägbar, kontraproduktiv och byggd på misstro och distans. Studenterna beskrev i loggböckerna vikten av att avsätta tid och engagemang för relationsskapande, något som beskrevs som en förutsättning för att kunna göra bedömningar och lära sig förstå patientens individuella tecken på hälsa och ohälsa. De beskrev hur de identifierade patienters abstrakta behov så som behov av trygghet, empowerment, självkänsla och hopp. Med dessa som grund individanpassade de åtgärder och förhållningssätt och synliggjorde samt tog tillvara patienternas förmågor. I fokusgruppsintervjuerna framkom hur personal med utgångspunkt i utmanande situationer i psykiatrisk slutenvård resonerade kring möjliga åtgärder med fokus antingen på personalens behov, patientens upplevelse, att följa rutiner eller att uppfostra patienter. Beroende på fokus skiljde sig förhållningssätt och utformning av åtgärder markant åt. I fokusgruppsintervjuerna framkom även personalens syn på samarbete utifrån olika professionella roller. Utmärkande var att skötarna, trots att de hade lägst formell kompetens, var den yrkesgrupp med störst inflytande vid beslut om tvångsåtgärder eftersom de arbetade närmast patienterna och därför hade förstahandsinformation om dem.Resultaten visade en stor överenstämmelse mellan patienters, studenters och personals perspektiv. En metasyntes av de olika delstudiernas resultat beskriver omvårdnad som en reflektiv praktik. Att vårdaren har förmågan att bygga upp en tillitsfull relation till patienten är en förutsättning för en relevant bedömning. Bedömningen innebär att patientens individuella behov och förmågor identifieras och ligger till grund för val av åtgärd och förhållningsätt med målet att minska lidande och öka välbefinnande. Vägen till åtgärden är inte statisk, till en början kan åtgärder enbart ha ett relationskapande syfte, behov kan förändras, åtgärder behöva modifieras liksom att tilliten i relationen kan påverkas av olika faktorer. Detta innebär att vägen till åtgärden inte bör ses som ett linjärt förlopp utan bättre förstås som en dynamisk process som förutsätter ett reflekterande förhållningssätt med relationen som grund, med det övergripande målet att stärka patientens förutsättningar till återhämtning och välbefinnande. Den övergripande slutsats som kan dras är att om vårdarna lyckas skapa en ömsesidig, tillitsfull relation till patienten, kan förstå dennes utryckta behov och outtalade tecken samt arbetar proaktivt, i samarbete med patienten, med åtgärder och medvetna förhållningssätt, så finns sällan behov av tvångsåtgärder. För detta krävs att vårdarna får stöd i att utveckla sin reflektiva förmåga och även i att få ta eget ansvar för varje situation och därigenom bygga upp en tillit till sin egen förmåga. / <p>Godkänd; 2015; 20150901 (gitejn); Nedanstående person kommer att disputera för avläggande av filosofie doktorsexamen, Namn: Git-Marie Ejneborn Looi Ämne: Omvårdnad / Nursing Avhandling: Omvårdnad som reflekterande praktik Att se och använda alternativ till tvång i psykiatrisk vård Opponent: Docent Henrika Jormfeldt Akademin för hälsa och välfärd Högskolan i Halmstad Ordförande: Universitets lektor Agneta Larsson Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Tid: Fredag den 23 oktober 2015, kl. 09.00 Plats: D770, Luleå tekniska universitet; 2017-07-07 Nedladdad 1 452 gånger t.o.m. september 2016. För nedladdningsstatisik efter september 2016, se ovan. (magnor)</p>

No description available.

Bakgrund: Patienter inom psykiatrisk tvångsvård kan bli utsatta för tvångsåtgärder. Om de tillåts dela med sig av sina upplevelser relaterat till detta kan lidandet minska. Därav har uppföljande samtal efter tvångsåtgärder införts i lagen. Det kan vara svårt och känslomässigt utmanande för vårdare att samtala med patienter efter tvångsåtgärder vilket kan göra ett sådant samtal problematiskt. Syfte: Att undersöka hur vårdare upplever uppföljande samtal efter tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ metodologi användes. Åtta intervjuer med öppna frågor genomfördes på en vuxenpsykiatrisk klinik. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman. Det uppföljande samtalets innehåll och form beskriver vårdares upplevelser av samtalsmanualen som hinder och möjlighet, samtal eller en siffra i statistiken och hur relationens kvalitet gör samtalet. Det uppföljande samtalets betydelse för vårdandet visar att vårdare upplever att uppföljande samtal är en hjälp för att förstå varandra och ett möjligt bidrag till färre tvångsåtgärder. Det uppföljande samtalet – att förhålla sig till patienters misstro synliggör vårdares upplevelser av att bli kritiserad för sitt jobb, att behöva ta ställning för och emot kollegor och att känna osäkerhet om den framtida vårdrelationen. Slutsats: Det finns flera saker som vårdare upplever gynnsamma med uppföljande samtal men även saker som uttrycks vara problematiska och känslomässigt utmanande. Denna studie synliggör att ytterligare forskning behövs inom området. Förutom ytterligare forskning om vårdares upplevelser bör framtida studier även undersöka patienters upplevelser. Detta för att patientperspektivet relaterat till uppföljande samtal efter tvångsåtgärder ska belysas. Forskning om uppföljningssamtal efter tvångsåtgärder bör också ske inom kontexten rättspsykiatrisk vård eftersom även denna innefattar uppföljande samtal efter tvångsåtgärder

Bakgrund: Vårdkvalitet är ett mångfacetterat begrepp som inte går att beskriva på ett ensidigtsätt. Vårdkvalitet kan ses ur många olika perspektiv, där patientperspektivet är ett. Begreppetdelaktighet framkommer som centralt när vårdkvalitet beskrivs. Patientens delaktighet iutvecklingen av hälso- och sjukvården regleras enligt lag och patienten ses som en naturligdel av utvecklingsarbetet. Tidigare studier visar att patienterna betonade interpersonellprocess som viktigast, för hur vårdkvalitet uppfattades. Syfte: Syftet är att sammanställa forskning ur ett patientperspektiv beträffande vårdkvalitet ipsykiatrisk vård. Metod: En litteraturstudie baserad på 8 granskade kvalitativa artiklar. Analysen genomfördes i enlighet med Evans fyrstegsmetod. Nyckelfynd identifierades och därefter skapades temanoch subteman vilket utgjorde resultatet. Resultat: Vårdkvalitet är enligt patienterna en kombination av flera faktorer. Det mestframträdande är personalen som bryr sig med ett gott bemötande och där patienterna får varadelaktiga. Vårdmiljön är också en viktig faktor för att patienterna ska uppleva vårdkvalitetoch då innefattar det en trygg och estetisk miljö. Resultatet presenteras i två teman, Personalsom bryr sig och En lugn, vacker och trygg miljö med fyra subteman; Bemötande,Delaktighet, Estetik och Trygghet. Slutsats: Personal med en förmåga att skapa ett möte som innefattar delaktighet under tryggaformer i en vacker miljö är en förutsättning för att patienter inom den psykiatriska vården skauppleva vårdkvalitet. Litteraturstudien bidrar med en sammanställning av kunskap om vadpatienter inom psykiatrisk vård upplever är vårdkvalitet, varför den kan användas för attfrämja utveckling, patientens delaktighet samt personalens förmåga att ge patienterna en godvårdkvalitet oavsett vårdkontext. / Background: Quality of care is a multi-faceted concept that cannot be described in a unilateral way. Quality of care can be seen from many different perspectives, where the patient perspective is one. The concept of participation appears as central when the quality of care is described. The patient's involvement in the development of health and medical care is regulated by law and the patient is seen as a natural part of the development work. Previous studies show that patients emphasized interpersonal process as most important, for how care quality was perceived. Purpose: The aim is to compile research from a patient perspective regarding the quality of care in psychiatric care. Methodology: A literature study based on 8 reviewed qualitative articles. The analysis was carried out in accordance with Evans' four-way method. Key concepts were identified and then themes and sub-themes were created that generated the result. Result: The quality of care according to the patients is a combination of several factors. The most prominent are the staff who care about good treatment and where the patients may be involved. The care environment is also an important factor for the patients to experience quality of care and then it includes a safe and aesthetic environment. The result is presented in two themes, Staff who care and A quiet, beautiful and safe environment with four sub- themes; Treatment, Participation, Aesthetics and Security. Conclusion: Staff with an ability to create a meeting that involves participation in safe forms in a beautiful environment is a prerequisite for patients in the psychiatric care to experience quality of care. The literature study contributes with a compilation of knowledge about what patients within psychiatric care experience is quality of care, why it can be used to promote development, patient involvement and the staff's ability to give patients a good quality of careregardless of the health context.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Tidigare forskning visar att vårdstudenter har stor nytta av att få delta i patientarbete i sin utbildning och fortsatta yrkeskarriär. Patienter i hälso- och sjukvård har generellt en positiv attityd till studentmedverkan. Dock är forskningen om vilken uppfattning patienter inom psykiatrisk vård har till studentmedverkan mycket begränsad. Syfte: Att undersöka hur patienter inom psykiatrisk vård upplever studenters medverkan i vården Metod: Kvantitativ studie, en enkätstudie. Patienter från tre verksamhetsområden på ett universitetsjukhus i Mellansverige tillfrågades om att svara på enkätfrågor. Resultat: Resultatet blev 655 besvarade enkäter. Av respondenterna uppgav 95 % att de ansåg att det var viktigt att studenter får träffa patienter under sin utbildning. Sjuttiosex procent var bekväma med att studenter deltar i vårdbesöket och 61 % var bekväma med att träffa studenter för enskilt samtal. Kvinnliga patienter var mindre bekväma med manliga studenter i jämförelse med kvinnliga studenter, de var också mindre bekväma om studenten var mycket ung. För manliga patienter hade vare sig kön eller ålder på studenten någon betydelse för hur bekväma de var med studentmedverkan. Patienter som träffat studenter tidigare var överlag mer bekväma med studentmedverkan. Slutsats: Patienter inom psykiatrisk vård har en positiv attityd till studentmedverkan, för kvinnliga patienter har studentens kön betydelse för hur bekväma de är. Patienter vill bli tillfrågade om studentmedverkan i god tid och på ett respektfullt sätt. Om handledare utbildas i vad som är viktigt för patienter att få veta innan de beslutar sig för om en student får delta eller inte, kommer det ytterligare öka möjligheterna för studentmedverkan.   Nyckelord: Psykiatrisk vård, Studentmedverkan, Patienters attityder / ABSTRACT Background: Previous research shows that nursing students benefit greatly from participation in patient care in their education and future careers. Patients in health care generally have a positive attitude to student participation. However, research on how patients in psychiatric care perceive student participation is very limited. Aim: To investigate how patients in psychiatric care experience student involvement in their care. Method: Quantitative study, a questionnaire study. Patients from three psychiatric departments at a university hospital in central Sweden were asked to respond to survey questions. Result: The result showed 655 completed questionnaires. Of the respondents, 95 % stated that it was important that students get to meet patients during their training. Seventy-six percent were comfortable with students participating in the health care visits and 61 % were comfortable with meeting students for individual conversation. Female patients were less comfortable with male students compared to female students and they were also less comfortable if the student was very young. For male patients either the sex or the age of the student was of any significance to how comfortable they were with student participation. Patients who had met students previously were generally more comfortable with student participation. Conclusion: Patients in psychiatric care has a positive approach to student participation, for female patients the student’s gender has an impact on how comfortable they are. Patients want to be consulted on student participation in a timely and respectful manner. If supervisors are trained in what is important for patients to know before they decide whether a student may participate or not, it will further increase opportunities for student participation. Alpha Keywords: Psychiatric Care, Student Involvement, Patient Attitudes.