Bakgrund: Självskadebeteende är ett vida utbrett problem världen över och år 2016 vårdades omkring 6900 personer i Sverige för självskadebeteende. Orsakerna till självskadebeteende kan skilja sig åt mellan olika personer och kan bland annat bero på trauma, depression, ångest eller misshandel. Vårdpersonalen kommer ofta i kontakt med patienter som skadar sig själva, där vårdpersonalens föreställningar och attityder skulle kunna inverka på bemötandet och vården av dessa patienter.  Syfte: Belysa vårdpersonalens erfarenheter av att vårda patienter med självskadebeteende inom den psykiatriska vården. Metod: Litteraturstudie med integrativ ansats. Tolv studier inkluderades med antingen en kvantitativ eller kvalitativ ansats, som ligger till grund för resultatet. Analysen genomfördes med stöd av Whittemore och Knafl (2005) i fem steg. Resultat: Analysen genererade fyra kategorier: känslomässigt utmanande, svårigheter att vara professionell och tillämpning av olika interventioner, samt, förutsättningar för ett professionellt förhållningssätt. Slutsats: Föreliggande studie belyste att vården var känslomässigt umanande och visade på brister i bemötande, kunskaper, vård och behandling gällande patienter med självskadebeteende. Bristerna skapade missförstånd och konfliker som påverkade vården negativt, samt ökade patientens självskadebeteende. Genom föreliggande studie kan det antas att en utveckling av vården kring patienter med självskadebeteende kan resultera i ett gott bemötande, samt en gynsam vård och behandling genom utbildning av vårdpersonalen, införande av en alliansbaserad eller lösningsfokuserad vård, samt upprättande av vårdplaner med återinläggning vid försämrat mående. / Background: Self-harm is a worldwide problem and the year 2016 6900 people were admitted to hospital care in Sweden because of their self-harm. The reasons to self-harm vary between people and the cause can be trauma, depression, anxiety or abuse. Healthcare professionals are regularly exposed to patients who self-harm, where the professionals beliefs and attitudes can impact on the care and treatment the patient get. Aim: Highlight the healthcare professionals experience in caring for patients with self-harm in psychiatric care. Method: Literature review with integrative design. Including twelve studies with qualitative or quantitative design, for the foundation of the results. Analysis where conducted in support of Whittemore and Knafl (2005) in five steps. Results: The analysis generated four categories, Emotionally unmanageable, Difficulties in being professional, Application of various interventions, and Presumption for a professional approach Conclusion: The present study highlighted that the care was emotionally unmanageable and showed deficiencies in attending, knowledge, care and treatment regarding patients with self-harm. The deficiencies created misunderstandings and conflicts that negatively affected the care, and increased the patient's self-harm. By the present study, it can be assumed that a development of care around patients with self-harm can result in a good response, as well as favorable care and treatment through training of the healthcare staff, the introduction of an alliance-based or solution-focused care, and the establishment of care plans with re-admission in the event of deterioration.

Bakgrund: Vårdrelationen är ett fackbegrepp som används för att betona patientperspektivet i vårdvetenskapen. Sjuksköterskan har en hjälpande roll och är delaktig i skapandet av vårdrelationen. Patienten bör uppfatta sjuksköterskan som genuint vårdande med relevanta färdigheter samt ha en professionell klokhet. Vårdrelationen förutsätter en respekt för patientens livsvärld och en öppenhet för patienten som levd och subjektiv varelse. Det är i mötet människor bidrar till varandras livshistoria och förståelsen av sig själva och världen de lever i. Vårdrelationen är till sin natur asymmetrisk och sjuksköterskan bör ha vårdandets etiska värdegrund samt idén om värnandet av patientens värdighet som utgångspunkt. Syfte: Syftet var att undersöka psykiatrisjuksköterskans erfarenheter av vårdrelationen. Metod: En litteraturstudie valdes som metod och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Artikelsökningen genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Resultatet baserades på åtta artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Ur resultatet framkom två teman och fem subteman. Teman var Personliga förutsättningar samt I praktiken med tillhörande subteman tillit, tidsaspekter, allians samt i mötet och utförande. Diskussion: Diskussionen delas upp i metod samt resultatdiskussion. I metoddiskussionen diskuteras styrkor och svagheter med metoden. I resultatdiskussionen diskuteras resultatet utifrån Hildegaard Peplaus teori samt nya vetenskapliga artiklar. / Background: The nurse-patient relationship is a professional term used to emphasize the patient perspective in health care science. The nurse has a helping role and is involved in creating the relationship. The patient should perceive the nurse as genuinely caring with relevant skills as well as having a professional wisdom. The relationship requires a respect for the patient's lifeworld and openness for the patient as a lived and subjective being. It is in the meeting that people contribute to each other's life history and the understanding of themselves and the world in which they live. The relationship is by nature asymmetrical and the nurse should have the ethical value of care as well as the idea of safeguarding the patient's dignity as a starting point. Aim: The aim was to investigate the psychiatric nurse's experiences of the nurse-patient relationship. Method: A literature study with qualitative content analysis has been applied. The article search was conducted in the databases Cinahl and PubMed. The result is based on eight articles with a qualitative approach. Results: The result shows two themes and five sub themes. Personal prerequisites and In practice with subthemes trust, time aspects, alliance as well as in the meeting and execution. Discussion: The discussion is divided into method and result discussion. In the method discussion, strengths and weaknesses are discussed with the method. In the results discussion, the results are discussed based on Hildegaard Peplau's theory and new scientific articles.

Bakgrund: Ungefär en tredjedel av de patienter som söker vård inom primärvården gör det på grund av psykisk ohälsa. Det är av vikt att primärvården är anpassad och bemannad för att hantera psykisk ohälsa eftersom primärvården ska vara ingången för all typ av ohälsa i befolkningen. Tidigare studier visar att sjuksköterskor i primärvården upplever en kunskapsbrist i psykiatri som kan riskera att bemötandet av patienter med psykisk ohälsa blir stigmatiserande. Rekryteringen av specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård i primärvården ter sig som en relativt ny företeelse. Det finns inga svenska studier som beskriver deras roll och funktion på vårdcentral eller deras upplevelse av arbetet i primärvård. Syfte: Att undersöka erfarenheterna hos specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård av arbetet på vårdcentral med patienter som söker vård för psykisk ohälsa. Metod: Specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård (N=11) vid nio vårdcentraler i Region Skånes regi intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: mötet med patienten med psykisk ohälsa, arbetar självständigt, värdesätter teamarbete, samverkar med specialistpsykiatrin, och besitter värdefull kompetens. Det latenta innehållet i kategorierna formulerades i temat “Unik roll där specialistkompetensen används”. Konklusion: De allra flesta intervjuade specialistsjuksköterskorna i psykiatrisk vård upplevde att de använde sin specialistkompetens i stor utsträckning och att det fanns ett stort behov av deras kompetens. De beskrev en mycket självständig roll med stort eget ansvar. Betydelsen av lång och bred erfarenhet, utöver specialistutbildningen och kunskap i samtalsmetodik, betonades.

Bakgrund: I tidigare forskning framkommer att personer med ADHD-diagnos behöver fler insatser än bara läkemedelsbehandling och omvårdnaden behöver ta ytterligare plats. Sjuksköterskan är ofta involverad vid behandlingsinsatserna inom psykiatrin. Trots det finns sparsamt med forskning sett ur sjuksköterskans perspektiv och hens erfarenheter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att stödja återhämtning hos personer med ADHD-diagnos inom vuxen-psykiatrisk öppenvård. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades via kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom kategorierna ”Att hjälpa patienten sortera”, ”Att fånga patientens perspektiv” och ”Att värna ett specialistansvar”. Under dessa kategorier framkom åtta sub-kategorier. Ett övergripande tema identifierades, ”Att vara en möjliggörare”. Slutsats: Sjuksköterskor möjliggör återhämtning genom att etablera en tillitsfull vårdrelation och via ett helhetsperspektiv hjälpa den enskilda individen finna en realistisk kravnivå. Det är viktigt att stödja patienten att hitta sin egen kraft och väg. Omvårdnadsinsatsen bereds den plats som kvarstår efter att den medicinska uppföljningen genomförts vilket försvårar möjligheterna till individanpassad vård för att stödja återhämtning. Sjuksköterskans grunduppdrag känns ovisst vilket försvårar att vara ”en möjliggörare”.

Sebastianson D, Sjöstrand E. Patienters upplevelser av att vårdas inom sluten psykiatrisk tvångsvård: En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 hp. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Vårdvetenskap, 2019. Bakgrund: Psykisk ohälsa är vanligt förekommande världen över och omfattar tillstånd med olika allvarlighetsgrad. Det kan vara allt från mildare besvär med övergående oro till kroniska tillstånd som förvärras över tid och kraftigt påverkar funktionen. I situationer då patientens psykiska tillstånd är så pass nedsatt att denne inte kan samtycka till nödvändig frivillig vård kan ett beslut om psykiatrisk tvångsvård enligt lag behöva tas. Inom den psykiatriska tvångsvården kan etiska dilemman uppstå mellan att respektera patientens behov och skyldigheterna att skydda patienten. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att vårdas inom sluten psykiatrisk tvångsvård. Metod: Litteraturstudien baserades på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Sökningarna utfördes i CINAHL, PubMed och PsycINFO. De valda artiklarna analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två övergripande teman identifierades i analysprocessen, vilka var patienters upplevelser av tvångsvård samt vårdpersonalens bemötande. Sex kategorier presenterades under dessa teman. Majoriteten av patienterna hade liknande upplevelser av att vårdas under tvång. De största bristerna som beskrevs var avsaknaden av information och delaktighet i vården samt att inte bli bemött på ett respektfullt sätt. Detta bidrog till upplevelsen av att inte bli tagen på allvar och ökade osäkerheten hos patienterna. En god relation med vårdpersonalen bidrog till ett bättre samarbete och att tvångsåtgärder kunde undvikas. Slutsats: Det visade sig att patienterna generellt hade en negativ upplevelse av den psykiatriska tvångsvården och utifrån olika synvinklar lyftes flera behov som patienterna ansåg var viktiga för dem. Nyckelord: Ofrivillig, Patienter, Psykiatrisk vård, Tvång, Upplevelser / Sebastianson D, Sjöstrand E. Inpatients’ Experiences of Psychiatric Compulsory Care: A Literature Review. Degree Project in Nursing 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2019. Background: Mental illness is common throughout the world and includes states of different severity levels. It covers everything from milder problems with transient concern to chronic conditions that exacerbates over time and strongly affects the function. When the patient’s mental condition becomes so impaired that contribution to necessary voluntary care can’t be achieved, a decision on psychiatric compulsory care according to a law might be required. All nursing decisions are based on an ethical dimension and can be difficult or complicated. Within psychiatric compulsory care ethical dilemmas between respecting the patients’ needs and obligations to protect the patients can occur. Aim: To describe inpatients’ experiences of psychiatric compulsory care. Method: The literature review is based on ten empirical studies with qualitative approach. The data was collected through CINAHL, PubMed and PsycINFO. The chosen articles were analyzed through qualitative content analysis. Result: Two overriding themes were identified during the analysis process; patients’ experiences of compulsory care and treatment from healthcare professionals. Six subcategories related to the themes were presented. The majority of the patients had similar experiences of compulsory care. The biggest shortcomings described were lack of information, participation in their own care and not being treated in a respectful manner. Since the trust to the staff played a big role for the patients to feel secure, this contributed to an experience of not being taken seriously and increased the uncertainty of the patients. Conclusion: It turned out that the patients generally had negative experiences of inpatient psychiatric compulsory care. Several needs that were considered important to the patients were highlighted through different perspectives. Keywords: Coercion, Experience, Involuntary, Patients, Psychiatric care

Bakgrund: Utgångspunkten i vården är att vårda patienten med respekt för patientens självbestämmande och integritet men inom psykiatrin måste man ibland bortse från detta för att vårda patienter med tvång. Den psykiatriska vården har gjort en lång resa av förändringar från de gamla sinnessjuklagarna till dagens moderna lagar men fortfarande ställs frågor om etik och moral på sin spets när det beslutas att vårda en person med tvång. Många sjuksköterskor upplever svårigheter med att utföra tvångsåtgärder och en stor del av patienterna anser att tvånget är fel. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att bli tvångsvårdade inom psykiatrin Metod: Syftet besvarades med en litteratur-sammanställning baserad på sju studier med kvalitativ ansats som inhämtades från databaserna PubMed samt CINAHL. Analysen genomfördes med stöd av Forsberg och Wengströms (2015) innehållsanalys. Resultat: Två teman identifierades i analysen Upplevelser av omvårdnad och behandling och Upplevelser av att bli behandlad som en människa. Patienterna upplevde otillräcklig eller i vissa fall obefintlig information. När de befann sig på avdelningen beskrev många av patienterna en upplevelse av att inte känna sig fri och eller få vara delaktiga i sin egen vård och få sin röst hörd. Vidare beskrevs även tvångsmedicineringen och dess bieffekter som något av det jobbigaste med tvångsvården. Många beskrev även en känsla av att känna sig som en mindre människa och att inte bli behandlad med respekt. Det fanns även ett behov av mänsklig kontakt hos patienter där tilliten till personalen spelade en stor roll i den totala upplevelsen av att vårdas med tvångsvård. Konklusion: Patienterna upplevde främst negativa aspekter av tvångsvården och flera behov identifierades. En av få positiva aspekter dom tog upp var att många patienter fann en förståelse för tvångsvården. / Background: The foundation of healthcare is to care for patients with respect for their integrity and autonomy but sometimes in psychiatric care you have to disregard from this point of view to care for the patient with coercion. The psychiatric care has come a long way from the old laws where the patient was viewed as insane to todays modern psychiatric laws. But questions about ethics and moral are still being asked when there is a decision to care for a person with coercion. Nurses describes difficulties carrying out coercive measures and a large part of the patients consider the coercion wrong. Aim: The aim was to describe patients’ experiences of being treated in the involuntary psychiatric care. Method: The aim of the study was answered with a literature review containing seven studies with a qualitative approach. The articles were obtained through searches in databases PubMed and CINAHL. A content analysis described by Forsberg and Wengström (2015) was used when analysing the articles. Result: Two themes emerged during the analysis, experiences of care and treatment and experiences of being treated as a human being. The patients experienced insufficient or sometimes non-existent information. During their time in the psychiatric ward patients expressed the feeling of not being free, not being a part of one’s own care or having your voice heard. The forced medication and its side effects was described as one of the worst parts of involuntary care. Several patients also described not being treated with respect and feeling less like a human being. Finally the patients expressed a need for human contact and the trust they felt for the staff played a major part in the total experience of being treated involuntary. Conclusion: The patients’ experience of compulsory care was mostly negative and numerous needs were identified. One positive aspect was presented, that some patients could see the importance of them being treated involuntary.

Bakgrund: Övervikt och fetma är precis som psykisk ohälsa ett växande folkhälsoproblem. Mellan dessa tillstånd finns ett samband som är komplext då psykisk ohälsa ofta både leder till övervikt men även kan vara ett resultat av övervikt. Med tanke på de hälsorisker som psykisk ohälsa samt övervikt och fetma kan resultera i och då en stor del i sjuksköterskans ansvar är att främja hälsa är hälsofrämjande arbete med övervikt och fetma något som ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta hälsofrämjande med övervikt och fetma inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ intervjumetod tillämpades för att besvara studiens syfte. Sju semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor genomfördes och transkriberades. Materialet bearbetades och analyserades utifrån en induktiv ansats med kvalitativ innehållsanalys samt en manifest utgångspunkt. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskors erfarenhet är att övervikt och fetma är ett problem inom den psykiatriska slutenvården och att det föreligger svårigheter att arbeta hälsofrämjande med övervikt och fetma. I de flesta fall vidtas inte åtgärder även om sjuksköterskorna beskriver det som nödvändigt. Sjuksköterskorna beskrev att en anledning till varför åtgärder inte vidtas är rädslan att kränka patientens integritet men även att de distanserar sig från problemet då de ofta antar att en annan vårdenhet ska följa upp övervikten.Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter var att övervikt och fetma är ett problem inom den psykiatriska slutenvården. Sjuksköterskorna beskrev att det däremot föreligger svårigheter med hälsofrämjande arbete vid övervikt och fetma inom den psykiatriska slutenvården och därmed finns ett behov av utveckling gällande omvårdnadsåtgärder.

Bakgrund: I Sverige får distriktsköterskor, barnmorskor och sjuksköterskor med särskild utbildning skriva ut ett begränsat antal läkemedel. Forskning visar att förskrivning från sjuksköterska inom somatisk vård har fungerat väl. I flera länder omfattas även psykiatriska läkemedel i sjuksköterskans förskrivningsrätt. Psykiatriska tillstånd har ökat i Sverige under 2000-talet och behandlas i många fall med läkemedel. Svenska psykiatrisjuksköterskor har dock inte förskrivningsrätt. Författarna vill med denna uppsats belysa erfarenheter från de länder där sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har förskrivningsrätt.  Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av psykiatrisjuksköterskors förskrivningsrätt av läkemedel.  Metod: Litteraturöversikt med systematisk. Litteratursökningen genomfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO och sammanlagt 12 vetenskapliga kvalitativa originaltitlar inkluderades i resultatet. Resultat: Förskrivningsrätt för sjuksköterskor inom psykiatri bidrog till att vården och yrkesrollen förändrades vilket ledde till en ökad helhetssyn och personcentrerad vård samt förbättrade tillgängligheten och följsamheten. Relationer inom vården förändrades mellan patient, sjuksköterska och läkare. Patienter upplevde att de var välinformerade när sjuksköterska förskrev och övriga behandlingsalternativ övervägdes i större utsträckning. Handledning från erfarna förskrivare lyftes fram som en framgångsfaktor. Slutsats: Erfarenheter av psykiatrisjuksköterskors förskrivningsrätt visade att vården förändrades ifrån flera perspektiv. Även yrkesrollen förändrades till att bli mer självständig vilket inkräktade på sjuksköterskans vårdande roll och påverkade hierarkier inom vården. / Background: In Sweden district nurses, midwives, and nurses with special training may prescribe a limited number of pharmaceuticals. Research has shown that prescriptive authority for nurses in somatic care has been successful. In several countries, psychiatric drugs are also covered by nurses’ prescriptive authority. Psychiatric conditions have increased in Sweden during the 21st century and are in many cases treated with medication. However, Swedish specialist nurses in psychiatric care do not have prescriptive authority. The authors of this essay want to highlight experiences from countries where psychiatric nurses have prescribing rights. Aim: The aim was to describe experiences of psychiatric nurses' prescription authority. Method: Literature review with a systematic approach. The literature search was conducted in PubMed, CINAHL, and PsycINFO, and a total of 12 scientific qualitative original titles were included in the results. Results: Prescriptive authority for nurses in psychiatric care contributed to changes in healthcare and the nursing profession, which led to an increased holistic approach and person-centered care, as well as improved accessibility and compliance. Relationships within healthcare changed between patients, nurses, and doctors. Patients felt well-informed when nurses prescribed, and other treatment options were considered to a greater extent. Guidance from experienced prescribers was highlighted as a success factor. Conclusion: Experiences of psychiatric nurses' prescription authority demonstrated that healthcare underwent changes from multiple perspectives. The nurses’ professional role also transformed to becoming more independent, which encroached upon the nurse’s caring role and impacted hierarchies within healthcare.

Background: Persons treated during compulsive care are in a vulnerable situation. Caring for someone against their will involves great responsibility and places high demands on the staff's psychiatric skills, empathy and ability to interpersonal relationships. Many people who have been treated under compulsive psychiatric care are critical to the health care content and its execution. Aim: The aim of the studie was to describe people's experiences of compulsive care in Swedish psychiatric hospital care. Method: A qualitative study of 15 blogs with inductive approach and descriptive design was chosen. The material from the blogs has been analyzed with inspiration from content analysis. Results: The result was subdivided into three categories; A care process characterized by powerlessness, fear and ambivalence, Interaction and participation on the terms of care and Meaningful environmental factors. Conclusion: The result described both positive and negative experiences from compulsive care. The care process was often described as difficult to handle and included a great powerlessness. There was a great dissatisfaction regarding communication, information and personal treatment. The conclusion is that if persons are informed of what the compulsive care will entail and what is expected of them, the chances are higher that they will feel respected and that their wellbeing generally improves during the care period. If the person's autonomy is considered, the experience of an unequal power relationship in healthcare and in the meeting with healthcare professionals changes.

No description available.