Bakgrund: Stressrelaterad ohälsa inklusive utmattningssyndrom (UMS) ökar kraftigt. UMS innebär ett mänskligt lidande för de drabbade och en belastning för vårt samhälle. Det finns ännu ingen evidens för hur personer med UMS ska behandlas. Syfte: Att undersöka hur vårdpersonal kan stödja personer med UMS. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes. Urvalet bestod av sju vårdgivare som alla arbetade med personer med UMS. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys och med en induktiv ansats. Resultat: Det informanterna beskrev som stödjande för personer med UMS var att ge en vård utifrån personens behov, att arbeta för att stärka patientens egna förmågor, att ge möjlighet till en medveten närvaro, att skapa balans mellan aktivitet och vila samt att ge patienten och dennes närstående en ökad kunskap. Slutsats: Vårdpersonal kan stödja personer med UMS genom att ge en vård utifrån personens förutsättningar och sjukdomsfas. De stödjande insatserna ska vara personcentrerade och ha som syfte att ge kunskap och verktyg om hur personen kan hantera sin sjukdom. Samarbete mellan professioner är viktigt. Att inkludera psykiatrisjuksköterskan och/eller distriktssköterskan i vården för dessa personer skulle vara gynnsamt eftersom omvårdnad är en faktor som saknas i många fall. / Background: Stress-related ill-health including exhaustion syndrome is increasing sharply. Exhaustion syndrome means a human suffering for the affected and a burden for our society. There is no scientific evidence yet for how people with exhaustion syndrome should be treated. Aim: To investigate how healthcare professionals can support people with exhaustion syndrome. Method: Semi-structured interviews were conducted. The selection consisted of seven healthcare providers who all worked with people with exhaustion syndrome. The data was analyzed with a qualitative content analysis with an inductive approach. Result: What the informants described as support for people with exhaustion syndrome was to provide a care based on the person's needs, to work to strengthen the patient's own abilities, to provide the opportunity for a conscious presence, to create a balance between activity and rest and to give the patient knowledge. Conclusion: Healthcare professionals can support people with exhaustion syndrome by providing a care based on the person's conditions and disease phase. The supportive efforts must be person-centered and have the purpose of providing knowledge and tools on how the person can handle their illness. Cooperation between professions is important. To include the psychiatric nurse and / or the district nurse in the care of these persons would be beneficial as in many cases nursing is a missing factor.

<p>Det är sjuksköterskans ansvar att etablera en vårdrelation där patienten känner sig trygg, därför var det viktigt att belysa patientens egen uppfattning om vårdrelationens innebörd och vad det kan ha för betydelse för omvårdnaden. Syftet med studien var att undersöka vårdrelationens innebörd för vuxna patienter inom psykiatrisk tvångsvård. Studien är litteraturstudie med kvalitativ och deskriptiv design. Det gjordes en artikelsökning i Cinahl och PubMed med sökorden psychiatric care, caring relationship, coercion samt patients experiences. Artiklarna som valdes ut kvalitetsgranskades och sedan gjordes en manifest innehållsanalys. Den resulterade i sex kategorier: att känna sig åsidosatt, förlorat människovärde, maktlöshet, att bli tagen på allvar, medmänsklighet samt delaktighet. Därefter gjordes en tolkning av det manifesta innehållet, dvs. en latent innehållsanalys, där urskiljdes två teman: ensidighet och ömsesidighet. Patienterna beskrev antingen att de upplevde en distans från vårdarna eller att vårdarna bemötte dem på ett jämlikt plan. Eftersom patienterna är i en beroendeställning inom psykiatrisk tvångsvård blir relationen ojämn (asymmetrisk). En ömsesidig vårdrelation kan ses som en moralisk norm som banar väg för upprättandet av en vårdgemenskap.</p> / <p>It is the nurse's responsibility to establish a caring relationship in which the patient feels safe, therefore it was important to highlight the patient's own perception of the caring relationship and what it means to caring. The aim of this study was to investigate the meaning of the caring relationship for adult patients in compulsory psychiatric treatment. The study was a literature review with qualitative and descriptive design. The search for scientific articles was done by the databases in Cinahl and PubMed with the keywords psychiatric care, caring relationship, coercion, and patient experiences. The selected articles were quality reviewed and then a content analysis of the manifest content was made which resulted in six categories: to feel disregarded loss of dignity, powerlessness, to be taken seriously, humanity and participation. Thereafter, an interpretation of the manifest content, i.e. a latent content analysis was made. Two themes were discerned: one-sidedness and mutuality. Patients described either that they experienced a distance from the health personal or that they responded to them on an equal plane. Since patients are in a dependent position in compulsory psychiatric treatment relationship becomes uneven (asymmetrical). A mutual caring relationship can be seen as a moral standard that paves the way for the establishment of a community.</p>

Det är sjuksköterskans ansvar att etablera en vårdrelation där patienten känner sig trygg, därför var det viktigt att belysa patientens egen uppfattning om vårdrelationens innebörd och vad det kan ha för betydelse för omvårdnaden. Syftet med studien var att undersöka vårdrelationens innebörd för vuxna patienter inom psykiatrisk tvångsvård. Studien är litteraturstudie med kvalitativ och deskriptiv design. Det gjordes en artikelsökning i Cinahl och PubMed med sökorden psychiatric care, caring relationship, coercion samt patients experiences. Artiklarna som valdes ut kvalitetsgranskades och sedan gjordes en manifest innehållsanalys. Den resulterade i sex kategorier: att känna sig åsidosatt, förlorat människovärde, maktlöshet, att bli tagen på allvar, medmänsklighet samt delaktighet. Därefter gjordes en tolkning av det manifesta innehållet, dvs. en latent innehållsanalys, där urskiljdes två teman: ensidighet och ömsesidighet. Patienterna beskrev antingen att de upplevde en distans från vårdarna eller att vårdarna bemötte dem på ett jämlikt plan. Eftersom patienterna är i en beroendeställning inom psykiatrisk tvångsvård blir relationen ojämn (asymmetrisk). En ömsesidig vårdrelation kan ses som en moralisk norm som banar väg för upprättandet av en vårdgemenskap. / It is the nurse's responsibility to establish a caring relationship in which the patient feels safe, therefore it was important to highlight the patient's own perception of the caring relationship and what it means to caring. The aim of this study was to investigate the meaning of the caring relationship for adult patients in compulsory psychiatric treatment. The study was a literature review with qualitative and descriptive design. The search for scientific articles was done by the databases in Cinahl and PubMed with the keywords psychiatric care, caring relationship, coercion, and patient experiences. The selected articles were quality reviewed and then a content analysis of the manifest content was made which resulted in six categories: to feel disregarded loss of dignity, powerlessness, to be taken seriously, humanity and participation. Thereafter, an interpretation of the manifest content, i.e. a latent content analysis was made. Two themes were discerned: one-sidedness and mutuality. Patients described either that they experienced a distance from the health personal or that they responded to them on an equal plane. Since patients are in a dependent position in compulsory psychiatric treatment relationship becomes uneven (asymmetrical). A mutual caring relationship can be seen as a moral standard that paves the way for the establishment of a community.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Lagen om psykiatrisk tvångsvård och Lagen om rättspsykiatrisk vård ger rätt att vårda patienter mot deras vilja. I psykiatrisk vård förekommer specifika omvårdnadsåtgärder som bältesläggning, tvångsmedicinering och avskiljning. Dessa väcker många känslor och kräver att sjuksköterskan arbetar med hänsyn och respekt. Relationen är en central del inom psykiatrisk omvårdnad och ska baseras på tillit och empati. Syfte: Att belysa sjuksköterskors uppfattning om tvångsåtgärders inverkan på omvårdnadsrelationen. Metod: Semi-strukturerade intervjuer med hjälp av en intervjuguide genomfördes med yrkesverksamma sjuksköterskor på en psykiatrisk klinik. Data bearbetades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i sex kategorier; professionellt förhållningssätt, vårdande samtal, tillitsfull relation, tvång som maktmedel, sjuksköterskans uppfattning av patientens känslor och sjuksköterskans känslor. Slutsats: Tvångsåtgärder väckte flera känslor hos sjuksköterskan. Med hjälp av ett professionellt förhållningssätt och vårdande samtal skapades en tillitsfull relation med patienten. Detta medförde att tvångsåtgärderna inte hade en negativ inverkan på omvårdnadsrelationen. / Background: The Compulsory Psychiatric Care Act and the Forensic Psychiatric Care Act gives the right to treat patients involuntarily. Specific nursing interventions in the form of restraint, coerced medication and seclusion occur in psychiatric care. These evoke a lot of emotions and require that the nurse work with consideration and respect. The nurse-patient relationship is an essential part within psychiatric nursing and should be based on trust and empathy. Aim: To illuminate nurses perception of coercive measures impact on the nurse-patient relationship. Method: Semi-structured interviews with the help of a topic guide were conducted with nurses on a psychiatric clinic. The data were processed through a qualitative manifest content analysis. Results: The study resulted in six categories; professional approach, caring dialogue, trusting relationship, coercion as an instrument of power, the nurse´s perception of patients emotions and the nurse´s emotions. Conclusion: Coercive measures raised several emotions within the nurse. With the use of a professional approach and a caring dialogue a trusting relationship was created with the patient. This meant that coercive measures didn't have a negative impact on the nurse-patient relationship.

Bakgrund: Runtom i världen är det cirka 800 000 personer som begår självmord varje år. Årligen i Sverige, är det cirka 1800 personer under 19 år som någon gång har försökt ta sitt liv och en tredjedel av alla unga vuxna har haft självmordstankar. Av dessa unga vuxna lyckas 40-50 stycken ta sitt liv. Suicid har under de senaste 15 åren minskat men dock inte bland unga vuxna. Självmordsförsök och självmordstankar går att förebygga. Syfte: Syftet var att undersöka unga vuxnas upplevelser av omvårdnad vid suicidtankar och efter suicidförsök samt deras känslor runt detta. Metod: Deskriptiv design med litteraturstudie som metod användes. Litteraturstudien baserades på 11 vetenskapliga, kvalitativa originalartiklar. Artiklarna granskades enligt SBU:s (2014), granskningsmall för patientupplevelser. Vid analys av inkluderade artiklar tillämpades innehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2016). Resultat: Bemötandet från vårdpersonalen hade stor betydelse för unga vuxna. Unga vuxna hade en längtan av att bli sedda och respekterade, det skapade trygghet för dem, speciellt när de fick en god relation med personalen. Resultatet visade att majoriteten av unga vuxna upplevde god omvårdnad vid sin suicidalitet. Resterande unga vuxna upplevde en känsla av att bli nedvärderade, speciellt inom den somatiska vården. De flesta unga vuxna är nöjda med sin vård och är beredda på att blicka framåt i livet samt att börja leva. Slutsats: Vårdpersonalen bör utbilda sig mer inom psykisk ohälsa. Det är viktigt att unga vuxna blir sedda och förstådda i sin suicidalitet och att deras känslor blir uppmärksammade. Om individerna får denna bekräftelse kommer unga vuxna troligtvis kunna se en större mening med livet. Det krävs mer forskning på hur unga vuxna upplever omvårdnaden vid suicidalitet. / Background: All around the world, around 800 000 individuales succeed with suicide every year. Every year in Sweden, it is 1800 persons under 19 years old try to take their life and a third of all young adults have had suicidal thoughts. Of these young adults there are 40-50 persons who succeed to take their life. Suicide has under the past 15 years reduced but not with young adults. Suicide attempt and suicide ideation can be prevented. Aim: The aim was to describe young adults experiences of nursing care in suicide ideation and after suicide attempt and their feelings around it. Method: Descriptive design with litterature study was chosen. The litterature study was based on 11 scientific, qualitative original articles. The quality of the articles were examined by SBU:s (2014), reviewed tampled for patients´ experiences. The analysis of the included articles, where content analysis by Forsberg and Wengström (2016), was elected. Result: The reception from nursing staff meant a lot to young adults. Young adults had the desire to be seen and respected, that created safety for them, especially when they had a good relationship with the staff. The result showed that the majority of young adults experienced good nursing in their suicidality. Remaining young adults experienced a feeling of being undervalued, especially in somatic care. Most young adults are satisfied with their care and are prepared to look forward to life as well as to start living. Conclusion: Healthcare professionals should be more trained in mental health. It is important that young adults are seen and understood in their suicidality and that their feelings are brought to attention. If individuals get this attention, young adults will probably be able to see a bigger meaning in life. More research is required on how young adults experiences nursing in suicidality.

Bakgrund: Delaktighet som är lagstyrd innebär att patienter får information om sin vård och har möjligheter att vara med i planeringen där vården utformas efter deras egna behov och önskemål. Dessa förutsättningar gäller även patienter som vårdas under tvång. Delaktighet gynnar återhämtningsprocessen, minskar den negativa upplevelsen av tvångsvården samt bidrar till empowerment som stärker patienternas välbefinnande och autonomi.   Syfte: Hur kan sjuksköterskor utforma och genomföra vården i samråd med de tvångsvårdade patienterna för att främja delaktighet?   Metod: Denna intervjustudie har en kvalitativ metod med induktiv ansats. Sjutton semistrukturerade intervjuer har genomförts och analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: I föreliggande studie har flera faktorer framkommit som påverkar delaktighet inom sluten psykiatrisk heldygnsvård, där patienterna vårdas på tvång, som redovisas i följande kategorier: Att bygga upp en vårdrelation, Att visa respekt och ta hänsyn till patienter som individer, Att vården framställs mer begriplig för patienter, Att möjliggöra för patienter att ha inflytande över sin egen vård, Att se närstående som stöd, Att se omgivningen som hälsofrämjande resurs.   Slutsats: För att främja de tvångsvårdade patienternas upplevelse av delaktighet när de vårdas på en psykiatrisk heldygnsvårdavdelning kan vara en svår och komplex process. Det förfaller i denna studie att det är viktigt för sjuksköterskor att vårda utifrån ett livsvärldsperspektiv, för att förstå individens behov och önskemål. Det är också viktigt att arbeta med att bygga en vårdrelation, visa respekt och ta hänsyn till patienter som individer, göra att vården framställs mer begriplig och att se närstående som stöd för att kunna främja upplevelsen av delaktighet / Background: Participation that is governed means that patients receive information about their care and have opportunities to participate in the planning, where care is tailored to their own needs and wishes. These conditions also apply to patients under involuntary care. Participation favours the recovery process, reduces the negative experience of coercion, and creates empowerment that strengthens patient well-being and autonomy.   Purpose: How can nurses design and implement healthcare in co-operation with the involuntary treated patients to promote participation?   Method: This interview study has a qualitative method with inductive approach. Seventeen semi structured interviews have been conducted and were analyzed by using qualitative content analysis.   Results: In the present study, several factors have been identified that affect participation  in psychiatric  department, where the patients are care for under compulsion, which are reported in the following categories: Building a care relationship, Showing respect and taking into account patients as individuals, Making care more understandable for Patients, Enabling patients to have influence over their own care, family members are considered as support in the caring process, Seeing the environment in the department as a health promotion resource.   Conclusion: In order to promote the compulsive careers' experience of participation when cared for in a psychiatric day care department, it can be a difficult and complex process. It is due in this study that it is important for nurses to take care of a life-world perspective, to understand the needs and wishes of the individual. It is also important to work on building a healthcare relationship, showing respect and taking into account patients as individuals, making care more comprehensively, and seeing related people in support of promoting the perception of participation.

Bakgrund: Vård i Sverige ska bedrivas med patientens självbestämmande i fokus. I vissa fall kan patienter inom psykiatrin dock vårdas mot sin vilja. Sjuksköterskor i Sverige ska arbeta för att främja patientens autonomi och delaktighet. Att då använda tvång kan ge upphov till etiska dilemman. Att beskriva hur sjuksköterskor hanterar arbete med tvångsvård anses viktigt för att öka förståelsen för en svår situation i arbetet, och kan i förlängningen öka vårdens kvalitet.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att arbeta med tvångsvård i den psykiatriska vården samt beskriva hur utvalda artiklar presenterar sina urvalsgrupper.  Metod: Studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie. Artiklar söktes i Medline och Cinahl. Totalt valdes 14 artiklar ut och bearbetades till fyra underrubriker och en metodologisk aspekt för att svara på syftet.  Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever mestadels negativa känslor som oro, rädsla och sårbarhet vid arbete med tvångsvård. Användandet av tvång rättfärdigades genom att det beskrevs som en del av sjuksköterskornas jobb. Tvånget beskrevs skada vårdrelationen och gav upphov till etiska konflikter i sjuksköterskorna. Resultatet beskrevs i fyra underrubriker Känslor kring utförandet av tvångsåtgärder, Rättfärdigande av tvångsåtgärder, Tvångets inverkan på vårdrelationen och Etiska konflikter i samband med tvångsåtgärder. Artiklarna varierade i sina beskrivningar av urvalsgrupper, men flertalet beskrev deltagarnas kön, ålder och arbetslivserfarenhet. Majoriteten av artiklarna har 11-50 deltagare.   Slutsats: Föreliggande litteraturstudie har funnit att sjuksköterskor upplever tvångsvård som övervägande negativt. Det har påvisats att utbildningsgraden hos sjuksköterskan har en effekt på utförandet och hanterandet av tvångsmedel. Författarna drar slutsatsen att sjuksköterskor önskar minska på användandet av tvång, och att forskning bör koncentreras på att skapa alternativa behandlingsmetoder. / Background: Health care in Sweden shall be conducted with the patients’ autonomy in center. However, in some cases in the psychiatric care, patients can be treated against their will. A nurse shall work towards increasing patient autonomy and participation. The use of involuntary treatment can due to this cause ethical dilemmas. To describe how nurses cope with using involuntary treatment is important since it can increase the understanding of a complicated situation, and in the long run increase the quality of the health care services. Aim: To describe the experiences of a nurse working with involuntary treatment and to describe how the chosen articles presents their selection groups. Method: The study was conducted as a descriptive literature review. Articles was searched in the databases Medline and Cinahl with a ten-year age limit. A total of fourteen articles was selected and processed into four subcategories and a methodological aspect to answer to the study’s aim. Results: The results show that nurses experience mostly negative feelings like anxiety, fear and vulnerability while working with involuntary treatment. The use of involuntary treatment was justified by the thought that the practice was a part of the nurses’ job and duty. The use of involuntary treatment was describes as damaging on the nurse-patient relationship and caused ethical conflicts. The result was described in four subcategories Feelings about the use of involuntary treatment, Justifying involuntary treatment, Involuntary treatment and the effects on the nurse-patient relationship and Ethical conflicts due to involuntary treatment. The articles varied in their descriptions of their selection groups. Most described the participants gender, age and work experience. Most of the articles had 11-50 participants.    Conclusions: This study has found that nurses experience involuntary treatment as having mostly negative effects. It has been shown that the nurses’ level of education has an effect on both the execution and the handling of involuntary treatment. The writers of this study have come to the conclusion that nurses wish to decrease the use of involuntary treatment, and that research should be focused on finding alternative methods of treatment.

Bakgrund: I Sverige lever mellan 30 000 och 40 000 personer med diagnosen schizofreni och varje år insjuknar mellan 1500 och 2000 personer i psykossjukdomar. Dessa personer har ofta svårigheter att klara av sin vardag och behöver därför erbjudas samordnade insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Tidigare forskning visar att personer med psykossjukdomar upplever att de inte är tillräckligt delaktiga i sin vård och att många beslut angående vården tas utan deras inblandning. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa och syntetisera forskning avseende personers upplevelser av delaktighet inom psykiatrisk vård vid vård för psykossjukdom. Metod: Studien är en litteraturstudie där 16 artiklar med kvalitativ design inkluderades i resultatet. Analys av data genomfördes med hjälp av Bettany-Saltikov och McSherrys metod för kvalitativ analys av litteratur. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier med åtta underkategorier. Personernas upplevelse av delaktighet i den psykiatriska vården beskrivs i kategorierna Personlig förmåga, Maktdynamik och hierarki och Tillgänglighet. Slutsats: Maktfördelningen mellan person och vårdpersonal bör vara dynamisk och skifta beroende på omständigheter. Den psykiatriska vården bör fokusera mer på samarbete mellan personen och vårdpersonal än på läkemedelsregimen. / Background: There are between 30 000 and 40 000 persons living with Schizophrenia in Sweden and every year between 1500 and 2000 persons experience their first psychotic episode. These persons often have difficulties in coping with everyday life and are in need of multiprofessional care. Previous research shows that persons with psychotic disorders experience that they are not sufficiently involved in their care and many decisions about the care are made without their involvement.   Aim: The aim was to review and synthesize research regarding persons experiences of participation in mental health care for psychosis. Method: The current literature review study consists of 16 scientific qualitative articles which are included in the result. Analysis of data was conducted withBettany-Saltikov and MchSherrys method for qualitative litterature analysis.  Result: The result comprises three categories with eight subcategories. The experiences of participation in mental health care is described in the categories: Personal abilities, Power dynamics and Hierarchy and Availability.  Conclusion: Depending on the circumstances the distribution of power between the person and the healthcare staff should be dynamic. The mental health care should have more focus on cooperation between the person and the healthcare staff instead of drug regimen.