Bakgrund: Olika uppfattningar av återhämtningsbegreppet finns i psykiatrisk vård och det är oklart vilken typ av återhämtning som sjuksköterskor ska främja. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka uppfattningar sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har av begreppet återhämtning. Metod: En intervjustudie med manifest innehållsanalys genomfördes med elva sjuksköterskor från psykiatrisk vård. Resultat: Utifrån det analyserade materialet framkom tre kategorier: Begrepp som ringar in en livsprocess, Behövs en främjande miljö samt Innefattar olika resurser för att förhålla sig till livet. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård hade uppfattningen att återhämtningsbegreppet kan ringa in en omvårdnad som förutsätter en viss inställning till livet som föränderligt och där relationer med ens omgivning blir avgörande för hur återhämtningen utvecklas för patienten. Slutsats: Återhämtning erbjuder sjuksköterskor ett begrepp som innefattar ett etiskt ansvar att rikta den psykiatriska vården mot ett tydligare patientperspektiv och därmed stärka den personcentrerade vården. Inom psykiatrisk vård bör den personliga, i motsats till den kliniska, återhämtningen främjas av sjuksköterskor. Tidvattenmodellen ringar in hur psykiatrisk omvårdnad kan främja återhämtning genom att fokusera på patienters livsberättelse. / Background: Different perceptions of recovery as a concept exist within psychiatric care and it is unclear which kind of recovery nurses are supposed to encourage. Aim: The aim of this study was to describe perceptions nurses in psychiatric care have of the concept of recovery. Method: A manifest content analysis was conducted in this interview study with eleven nurses from psychiatric care. Result: Three categories emerged through the analysed material. Concept that encompasses a life process, Needs an encouraging surrounding and Includes different resources to relate to life. Nurses in psychiatric care had the perception that the concept of recovery can encompass nursing that requires a certain attitude towards life as ever changing and where relations with your surroundings become crucial for how the recovery develop for the patient. Conclusion: Recovery offer nurses a concept that includes an ethical responsibility to aim the psychiatric care towards a more direct patient perspective and thereby strengthen the person-centered care. The personal, as opposed to the clinical, recovery should be encouraged by nurses in the psychiatric care. The Tidal Model encompasses how psychiatric nursing can encourage recovery through focusing on the personal story of patients.

Background: The covid-19 pandemic has put great pressure on healthcare globally. Healthcare had to adapt to a new disease and its consequences. Initially the covid-19 pandemic made no difference to somatic care or psychiatric care, which lead to new problems and approaches to psychiatric care.  Aim: The aim of the literature study was to investigate challenges for patients and nursing staff in psychiatric care during the covid-19 pandemic. Method: A literature study with qualitative analysis was performed where the scientific articles were collected in the databases, CINAHL, PsycInfo and PubMed. Twenty-two articles were included in the results, the articles were published during the years 2020-2022. Analysis and quality review were based on Polit and Beck’s nine-step model and their battery of questions for quality review of quantitative, qualitative and mixed method articles. Results: Twenty-two articles were analyzed, and two main themes were crystallized. The first main theme was the Pandemic a threat to mental health with the sub-theme increased mental illness during the pandemic and increased vulnerability during the pandemic. The other main theme were a Changed healthcare with the sub-theme patients perspective, the nursing staff’s perspective and the work situation for psychiatric nursing staff during the pandemic. Conclusion: Periodically, patient safety may be threatened for mentally ill patients during times of crisis such as a pandemic. Psychiatric care has managed to adapt during the covid-19 pandemic, primarily through digital care services, but problems remain to be solved. There are differences between the diagnostic groups in how they understand and interpret information about restrictions and attitudes, which places high demands on the personcentered care. Psychiatric nursing staff will quickly be worn-out and feel worse mentally, which the employer must consider by promoting a good work environment and recovery. / Bakgrund: Covid-19 pandemin har satt stor press på vården globalt. Hälso- och sjukvården har blivit tvungen att försöka anpassa sig till en ny sjukdom och dess konsekvenser.  Syfte: Beskriva utmaningar för patienter och omvårdnadspersonal inom psykiatrin under covid-19 pandemin Metod: En litteraturstudie med kvalitativ analys utfördes där de vetenskapliga artiklarna hämtades i databaserna, CINAHL, PsycInfo och PubMed. Tjugotvå artiklar inkluderades i resultatet, artiklarna publicerades under år 2020–2022. Analys och kvalitetsgranskning utgick ifrån Polit och Becks niostegsmodell samt frågebatteri för kvalitetsgranskning av kvantitativa, kvalitativa artiklar och mixed method artiklar.  Resultat: Tjugotvå artiklar analyserades och två huvudteman utkristalliserades. Första huvudtemat var Pandemin ett hot mot psykisk hälsa med undertema ökad psykisk ohälsa under pandemin och ökad utsatthet under pandemin. Andra huvudtemat var en Förändrad vård med underteman patienternas perspektiv, omvårdnadspersonalens perspektiv samt arbetssituationen för psykiatrisk omvårdnadspersonal under pandemin. Slutsats: Periodvis kan patientsäkerheten vara hotad för psykiskt sjuka patienter under tider av kris likt en pandemi. Psykiatrisk vård har behövt anpassa sig under covid-19 pandemin framför allt genom digitala vårdtjänster men problem kvarstår att lösa. Skillnader finns mellan patienter med olika psykiska sjukdomar och diagnosgrupp i hur de förstår och tolkar information om restriktioner och förhållningssätt vilket ställer krav på personcentrerad vård via psykiatrin. Vårdpersonal blir snabbt utarbetad och mår sämre psykiskt vilket arbetsgivaren måste ta hänsyn till genom att främja god arbetsmiljö och återhämtning.

Sammanfattning Bakgrund: Patienter som är i behov av psykiatrisk slutenvård ska kunna förvänta sig ett gott bemötande från sjuksköterskan då bemötandet är avgörande för vilken relation patienten får till sjuksköterskan samt hur patienten upplever sin vårdtid. Psykiatrisk slutenvård bör fokusera på att ge patienten en känsla av sammanhang och värdighet under vårdtiden då det kan påverka patientens upplevda hälsa positivt. Syfte: Att undersöka patientens upplevelse av sjuksköterskans bemötande inom psykiatrisk slutenvård och hur det påverkar patienten. Metod: En beskrivande litteraturstudie med tio kvalitativa artiklar. Resultat: Resultatet visar att patienter känt sig väl bemötta av sjuksköterskorna då de har tagit sig tiden att prata med patienterna och hjälp dem med deras individuella behov. Andra patienter har upplevt sjuksköterskornas bemötande som negativt då de uppvisat olika former av maktmissbruk samt haft en bristande närvaro. Då sjuksköterskans bemötande har haft en negativ inverkan på relationen till patienten så har patienten valt att inte öppna sig om sina problem. Sjuksköterskans bemötande har varit avgörande för relationen till patienten och hens upplevda känsla av psykisk hälsa. Slutsats: Sjuksköterskan bör bemöta varje enskild patient med respekt, omtanke och engagemang. Patienternas upplevelser av sjuksköterskans bemötande har påverkat patienternas psykiska mående och därmed även deras upplevda hälsa och välbefinnande. Sjuksköterskans bemötande gentemot patienterna speglar sig även i patienternas upplevelse av vården och dess kvalitet. / Abstract Background: Patients in need of psychiatric inpatient care should be able to expect a good treatment from the nurse as the treatment is decisive for the relationship the patient gets to the nurse and how the patient experiences his care. Psychiatric inpatient care should focus on giving the patient a sense of context and dignity during the care period because it can positively affect the patient's perceived health. Aim: To examine the patient's experience of the nurse's treatment in psychiatric inpatient care and how it affects the patient. Method: A descriptive literature review with 10 qualitative articles. Results: The results showed that patients felt well treated by the nurses as they took the time to talk to the patients and helped them with their individual needs. Other patients have experienced the nurses' treatment as negative as they have shown abuse of power in different ways and had a lack of presence. When the nurse's treatment has had a negative impact on the relationship with the patient, the patient has chosen not to open up about her problems. The nurse's treatment has been decisive for the relationship with the patient and her perceived feeling of mental health. Conclusion: The nurse should treat each individual patient with respect, care and commitment. The patients 'experiences of the nurse's treatment have affected the patients' mental state and thus also their perceived health and well-being. The nurse's treatment of patients is also reflected in the patients' experience of the care and its quality.

Bakgrund: Inom den psykiatriska heldygnsvården arbetar många grundutbildadesjuksköterskor med omvårdnad som profession. Trygghet, säkerhet och integritetär begrepp som kan hjälpa till att utforma den personcentrerade omvårdnaden somkrävs för ett adekvat tillfrisknande. Trots att dessa ord är välkända inom vårdenrapporterar patienter att det inom den psykiatriska heldygnsvården blir bemötta påett otidsenligt sätt, vilket blir motsägelsefullt och lämnar frågetecken. Därförbehöver patientens egna röst få ta mer plats. Tvångsvården har en betydande roll iakuta situationer när någon exempelvis riskerar att skada sig själv eller intemedverkar till behandling i öppenvård. Syfte: Att belysa patienters upplevelser avtvångsvård. Metod: En litteraturstudie gjordes med innehåll av 10 kvalitativavetenskapliga artiklar som framtagits genom litteratursökningar från databasernaCinahl, PubMed och PsycInfo. Resultat: Två huvudkategorier identifierades: Attvårdas mot sin vilja som resulterade i två underkategorier: När vården togs medacceptans samt negativ syn på vården. Vårdrelationens betydelse blev den andrahuvudkategorin och resulterade i fem underkategorier: En känsla av att tappakontrollen, bemötande, önskan om delaktighet, önskan om information samtönskan om att bli sedd som en människa. Konklusion: Patienterna behövde tidför att skaffa sig insikt i deras egna vårdbehov, men en förståelse för tvångsvårdenväxte till sist fram hos de flesta patienter. Önskan om att få bli mer delaktig i sinegna vård menade patienterna kunde bidra till en mer positiv upplevelse avtvångsvården. Patienter upplevde det problematiskt när de inte fick möjlighet tillen god vårdrelation som främjade goda kontakter. Så fort patienten är i tillståndför en övergång till frivillig vård borde detta ske för att minska den negativaupplevelsen och främja patientens självbestämmande. / Background: Within psychiatric inpatient care many newly graduated nurseswork with nursing as a profession. Safety, security, and integrity are concepts thatcan help shape the person-centered care required for adequate recovery. Despitethe fact that these words are well known in healthcare, patients report that in theround-the-clock psychiatric care they are treated in an old-fashioned way, whichbecomes contradictory and leaves question marks. Therefore, the patients’ ownvoice needs to be given more space. Coercion care has a significant role in acutesituations when, for example, someone is in a risk of harming themselves or doesnot participate in treatment in outpatient care. Aim: To illustrate patients'experiences of involuntary treatment. Method: A literature study was conductedwith the content of 10 qualitative scientific articles produced through literaturesearches from the databases Cinahl, PubMed and PsycInfo. Results: Two maincategories were identified: Being cared for against one's will, which resulted intwo subcategories: When the care was taken with acceptance and a negative viewof the care. The meaning of the relationship within the care became the secondmain category and resulted in five subcategories: A feeling of losing control,treatment in health care, a wish for participation, a wish for information and awish to be seen as a human being. Conclusion: The patients needed time to gaininsight into their own care needs, but an understanding of coercion care eventuallyemerged in most patients. The wish to be more involved in their own care meantthe patients could contribute to a more positive experience of coercion care.Patients found it problematic when they didn’t have the opportunity for a goodrelationship with their caregivers that promoted good contacts. As soon as thepatient is in a condition for a transition to voluntary care this should take place toreduce the negative experience and promote the patients' autonomy.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett omtvistat begrepp som inte är en egen diagnos. De självskadande handlingarna börjar ofta under puberteten och brukar avta i ung vuxenålder. Självskadebeteende är ett uttryck för stort lidande. Det är viktigt att skilja mellan suicidalt beteende och självskadebeteende. Självskadebeteende kan mätas på olika sätt och det saknas i nuläget nationella riktlinjer gällande vård och behandling.  Syfte: Syftet var att undersöka vilken behandling som bör rekommenderas för patienter med självskadebeteende.  Metod: Studien är en systematisk litteraturöversikt med kvantitativ ansats innefattande 14 RCT-studier. Sammanställningen har gjorts enligt de steg som beskrivs av Bettany-Saltikov och McSherry (2016).  Resultat: Resultatet omfattar 14 studier utförda i sju antal länder. Deltagarantal i studierna varierade mellan n=33 till n=832 och utgjordes av både tonåringar och vuxna. Samtliga studier var utförda inom psykiatrisk öppenvård. Olika former av behandlingar undersöktes. Av de 14 inkluderade studierna visade 9 studier att interventionen hade bättre effekt än den som kontrollgruppen gavs, vilket oftast var standardvård. Bäst effekt hade DBT vilket gavs som intervention i tre studier. Slutsats: Denna litteraturöversikts resultat indikerar att DBT är den behandling som ger bäst effekt vid behandling av patienter med SB.  Då populationerna var små och innehållet i behandlingsinterventionerna varierade är det svårt att dra säkra slutsatser. Det behövs fler väldesignade studier som utvärderar behandling för patienter med SB där insatser initieras av sjuksköterskor. Mer forskning behövs kring nya tekniska hjälpmedel som del av behandling vid SB. / Background: Self-Injurious Behaviour (SIB) is a discussed subject and is not classified as a diagnosis. The acts of Self Harm usually start during puberty and clings off in young adulthood. SIB is an expression of great suffering. It is important to differ between suicidal behaviour and SIB. SIB can be measured in various ways. Sweden is currently lacking national guidelines for care and treatment of SIB. Aim: The purpose was to investigate what treatment that should be recommended for patients with SIB Method: The study is a quantitative literature review based on 14 RCT-studies. The joint compilation has been made step by step based on the method described by Bettany-Saltikov och McSherry (2016).  Results: The result includes 14 studies performed in seven countries. The participants varied between n=33 and n=832 and was adolescents and adults. All studies were performed in psychiatric outpatients departments. Of the 14 included studies, 9 showed that the intervention has a better effect than the one given til the control group, often care as normal. Best effect was seen when DBT was given. Conclusion: This literature review indicates that DBT is the treatment that has best effect in SIB. The populations examined were small and the interventions of big variation wherefore it is hard to draw definite conclusion. More well-designed evaluation treatment where care is initiated by nurses are needed. Further research on new technology as a part of treatment in SIB is also required.

Bakgrund: Transition kan beskrivas som övergången från en fas, tillstånd eller status i livet till ett annat. Transition mellan barn- och ungdomspsykiatrisk och vuxenpsykiatrisk vård är en viktig hälsofråga, där patienters upplevelser är sparsamt belysta. Tidigare studier har framhållit behovet av att utveckla övergångsprocessen och att då utgå från ett personcentrerat perspektiv med förståelse för ungdomarnas förutsättningar. Syfte: Syftet med studien var att utforska unga vuxnas upplevelser av transitionsprocessen från barn- och ungdomspsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna. Metod: Åtta unga vuxna som gjort övergången till vuxenpsykiatrisk vård för mellan ett och fem år sedan intervjuades genom en semistrukturerad intervju. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade tre huvudkategorier: Att bli sedd och bekräftad är grund för delaktighet och att känna sig värdefull, att övergången kan visa sig vara en ny möjlighet och att sammanhållet stöd behövs för tillgång till god och jämlik vård. Studien bekräftar tidigare forskning, som beskriver transitionen som en period där behov av stöd från vården och närstående kan vara avgörande. Samtidigt framkommer upplevelsen av övergången som en möjlighet att växa som människa. Kritiska punkter som kan associeras med positiva och negativa utfall i transitionsprocessen går att urskilja, vilket ligger i linje med studiens utgångspunkt i transition som omvårdnadsteori. Slutsats: Transitionen från barnpsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna är ett område där samskapande perspektiv och personcentrerad vård har potential att minska hälsorisker och främja personlig utveckling och återhämtning. Genom att utforska upplevelsen för unga vuxna som genomgått denna transition inom den psykiatriska vården kan studien bidra till ökad kunskap om processens möjligheter och hinder. / Background: Transition can be described as a change from a phase, state or status in life to another. Transition between child and adolescent psychiatric care and adult psychiatric care is an important health issue, where patients' experiences are sparsely highlighted. Previous studies have emphasized the needs of developing the transition process, starting from a person-centered perspective with an understanding of young people's conditions. Aim: The aim was to explore young adults' experiences of the transition process from child and youth psychiatric care to specialist psychiatric care for adults. Method: Eight young adults who made the transition to adult psychiatric care one to five years ago were interviewed using a semi-structured interview. Collected data was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis generated three categories: that being seen and validated is the basis for participation and feeling valuable, that the transition may turn out to be a new opportunity and that cohesive support is needed to gain access to good and equitable care. The study confirms previous research that describes the transition as a period where support from care providers and relatives can be crucial. At the same time, the experience of the transition emerges as an opportunity for personal growth. Critical points that can be associated with positive and negative outcomes in the transition process can be distinguished, which is in line with the study's starting point in transition as a nursing theory. Conclusion: The transition to specialized psychiatric care for adults is an area where co-creative perspectives and person-centered care have the potential to reduce health risks and promote personal development and recovery. By exploring the experience of young adults who has undergone this transition, the study can contribute to increased knowledge of opportunities and obstacles during the process.

The purpose: This study is meant to explore the perceptions of social workers from the municipalsocial services within the cooperation with the regional healthcare, focusing on the psychiatric careunits, and if there are any power relations within this cooperation. Method: A qualitative study with a deductive approach based on semi structured interviews with fivesocial workers in the greater Stockholm area compiled by a thematic analysis of the interviews. Theory: The studies theoretical approach originates from Contingency theory and a power perspectivefrom Theory of Collaborative Advantages Results: The results are presented in four themes; Faults in cooperation, Fragmented welfare, Powerrelations within cooperation and When cooperation is successful. These are summarized by how mostcooperation is successful but certain problems occur such as a lack of communication between theorganizations, vague laws and rules regarding cooperation, a lack of mutual trust and understandingfor each other and an uneven power structure between doctors and social workers. Conclusion: The lack of cooperation is emblematic of the Swedish welfare system's highspecialization and fragmentation meant to cut cost and increase efficiency. It instead leaves clientswith dual diagnosis with no clear direction of who to turn to for help.

Bakgrund: Transition kan beskrivas som övergången från en fas, tillstånd eller status i livet till ett annat. Transition mellan barn- och ungdomspsykiatrisk och vuxenpsykiatrisk vård är en viktig hälsofråga, där patienters upplevelser är sparsamt belysta. Tidigare studier har framhållit behovet av att utveckla övergångsprocessen och att då utgå från ett personcentrerat perspektiv med förståelse för ungdomarnas förutsättningar. Syftet: Syftet med studien var att utforska unga vuxnas upplevelser av transitionsprocessen från barn- och ungdomspsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna. Metod: Åtta unga vuxna som gjort övergången till vuxenpsykiatrisk vård för mellan ett och fem år sedan intervjuades genom en semistrukturerad intervju. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade tre huvudkategorier: Att bli sedd och bekräftad är grund för delaktighet och att känna sig värdefull, att övergången kan visa sig vara en ny möjlighet och att sammanhållet stöd behövs för tillgång till god och jämlik vård. Studien bekräftar tidigare forskning, som beskriver transitionen som en period där behov av stöd från vården och närstående kan vara avgörande. Samtidigt framkommer upplevelsen av övergången som en möjlighet att växa som människa. Kritiska punkter som kan associeras med positiva och negativa utfall i transitionsprocessen går att urskilja, vilket ligger i linje med studiens utgångspunkt i transition som omvårdnadsteori. Slutsats: Transitionen från barnpsykiatrisk vård till specialiserad psykiatrisk vård för vuxna är ett område där samskapande perspektiv och personcentrerad vård har potential att minska hälsorisker och främja personlig utveckling och återhämtning. Genom att utforska upplevelsen för unga vuxna som genomgått denna transition inom den psykiatriska vården kan studien bidra till ökad kunskap om processens möjligheter och hinder. / Background: Transition can be described as a change from a phase, state or status in life to another. Transition between child and adolescent psychiatric care and adult psychiatric care is an important health issue, where patients' experiences are sparsely highlighted. Previous studies have emphasized the needs of developing the transition process, starting from a person-centered perspective with an understanding of young people's conditions. Aim: The aim was to explore young adults' experiences of the transition process from child and youth psychiatric care to specialist psychiatric care for adults. Method: Eight young adults who made the transition to adult psychiatric care one to five years ago were interviewed using a semi-structured interview. Collected data was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis generated three categories: that being seen and validated is the basis for participation and feeling valuable, that the transition may turn out to be a new opportunity and that cohesive support is needed to gain access to good and equitable care. The study confirms previous research that describes the transition as a period where support from care providers and relatives can be crucial. At the same time, the experience of the transition emerges as an opportunity for personal growth. Critical points that can be associated with positive and negative outcomes in the transition process can be distinguished, which is in line with the study's starting point in transition as a nursing theory. Conclusion: The transition to specialized psychiatric care for adults is an area where co-creative perspectives and person-centered care have the potential to reduce health risks and promote personal development and recovery. By exploring the experience of young adults who undergone this transition, the study can contribute to increased knowledge of opportunities and obstacles during the process.

Bakgrund: Stigmatisering, negativa attityder och diskriminering av patienter med psykisk ohälsa är vanligt förekommande både i samhället och i vården. En konsekvens av stigmatisering vid psykisk ohälsa är att många patienter inte söker vård. Negativa attityder hindrar återhämtning och medför att patienten med psykisk ohälsa riskerar att få sämre behandling för sina somatiska sjukdomar. Hälso- och sjukvården har en betydelsefull roll för att minska stigmatiseringen. Specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård ska främja återhämtningen hos patienter med psykisk ohälsa. Attityder till patienter med psykisk ohälsa beskrivs vara en betydande faktor i psykiatrisk omvårdnad. Syfte: Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar attityder till patienter med psykisk ohälsa hos specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie baserad på 11 kvantitativa artiklar och data extraherades, syntetiserades och summerades. Resultat: Resultatet presenterades i fyra huvudkategorier; patientens diagnos, sjuksköterskans personliga erfarenheter, sjuksköterskans utbildning och arbetsplatsens kulturella påverkan. Konklusion: Specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård har generellt en mer positiv attityd gentemot patienter med psykisk ohälsa jämfört med grundutbildade sjuksköterskor. Specialistsjuksköterskans personliga erfarenheter så som arbetslivserfarenhet, civilstånd och erfarenhet av att ha släktingar eller vänner med psykisk ohälsa genererar mer positiva attityder till psykisk ohälsa. Utbildning synes vara en väsentlig faktor då specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård generellt har en mer positiv attityd till patienter med psykisk ohälsa. / Background: Stigma, negative attitudes, and discrimination against patients with mental illness are common both in society and globally. A consequence of stigmatization in mental illness is that many patients do not seek care. Negative attitudes hinder recovery and mean that patients with mental illness risk receiving worse treatment for their somatic illnesses. Health care has an important role to play in reducing stigma. The specialist nurse in psychiatric care must promote the recovery of patients with mental illness. Attitudes towards patients with mental illness are described as an influential factor in psychiatric nursing. Aim: The purpose of the study was to highlight which factors influence psychiatric nurses' attitudes towards patients with mental illness. Method: The study was conducted as a systematic literature study based on 11 quantitative articles and data were extracted, synthesized, and summarized. Results: The results were presented in four main categories; the patient's diagnosis, the nurse's personal experiences, the nurse's education, and workplace cultural influences. Conclusion: Specialist nurses in psychiatric care generally have a more positive attitude towards patients with mental illness compared to nurses with basic training. The specialist nurse's personal experiences such as work experience, marital status, and experience of having relatives or friends with mental illness generate more positive attitudes. Education seems to be a significant factor as specialist nurses with education in psychiatric nursing generally have a more positive attitude to patients with mental illness.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på att relationen mellan sjuksköterska och patient i allra högsta grad påverkar patientens mående. Genom vårdrelationen kan sjuksköterskan stärka patientens förmåga till egenvård, hälsa och välbefinnande. Specialistsjuksköterskan inom psykiatrisk vård har ett ansvar för att personcentrerad vård bedrivs, där en bra vårdrelation är av vikt för att personcentrerad vård ska kunna utföras. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdrelationen inom vuxen psykiatrisk öppenvård. Metod: En strukturerad litteraturstudie med inslag av metodologi för systematisk litteraturöversikt. Integrerad analys enligt Whittemore och Knafl valdes som analytisk strategi. Resultat: Fyra huvudkategorier formulerades i resultatet: kompetens, återhämtningsprocessen, terapeutisk relation och dubbla relationer. Huvudkategorin kompetens hade underkategorierna färdigheter och förmågor, personliga egenskaper och attityder samt kompetensutveckling. Återhämtningsprocessen hade underkategorierna återhämtning samt personcentrerad vård. Terapeutisk vårdrelation hade underkategorierna allians samt partnerskap. Huvudkategorin dubbla relationer hade underkategorierna gränser i relationen samt privata relationer. Slutsats: Sjuksköterskor behöver ett flertal olika färdigheter för kunna skapa en god vårdrelation. Målet med vårdrelationen är att främja återhämtning. En bra vårdrelation skapar möjligheter en personcentrerad vård. / Background: Previous research shows that the relationship between nurse and patient affects the patient's well-being to the greatest extent. Through the caring relationship, the nurse can strengthen the patient's ability to self-care, health and well-being. The specialist nurse in psychiatric care has a responsibility to ensure that person-centred care, where a good caring relationship is important for person-centred care to be carried out. Aim: To describe nurses' experiences of the caring relationship within adult psychiatric outpatient care. Method: A structured literature study with elements of methodology for systematic literature review. Integrated analysis according to Whittemore and Knafl was chosen as the analytical strategy. Result: Four main categories were formulated in the result: competence, recoveryprocess, therapeutic relationship and dual relationships. The main category competence had the subcategories skills and abilities, personal characteristics and attitudes, competence development. Recoveryprocess had the subcategories recovery and person-centred care. Therapeutic relationship had the subcategories alliance and partnership. The main category dual relationships had the subcategories boundaries in the relationship and private relationships. Conclusion: Nurses need several different skills to be able to create a good caring relationship. The goal of the caring relationship is to promote recovery. A good caring relationship creates opportunities for person centered care