Syftet med denna studie var att undersöka hur manliga idrottare på elitnivå påverkas psykologiskt av en idrottsrelaterad korsbandsskada samt hur de upplevt det psykologiska- och sociala stödet under rehabiliteringsperioden. Till denna studien intervjuades två fotbollsutövare och fyra innebandyutövare, dessa två idrotter har en hög skadefrekvens för korsbandsskador. Rehabiliteringstiden för en korsbanskasskada är lång och energikrävande, det är även  den skadan med högst procentuella skadepersoner med permanent invaliditet. En kvalitativ data användes där sex manliga elitidrottare inom idrotterna fotboll och innebandy intervjuades över telefon runt om i Sverige. Resultatet av den psykologiska hälsans påverkan drabbade deltagarna både positivt och negativt men samtliga upplevde att rehabiliteringsperioden var påfrestande och att det sociala stödet var betydelsefullt. Samtliga intervjudeltagare betonar även vikten av att uppleva samhörighet med laget under skadeperioden.

Denna kvalitativa studie syftar till att ge ökad kunskap angående skolkuratorers upplevelser, i arbetet med ungdomar och deras psykiska hälsa. I Sverige är den psykiska hälsan det största hotet främst för ungdomar. Kuratorer är en yrkesgrupp som möter dessa unga dagligen i en miljö där de tillbringar mycket tid, i skolan. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, gjorda på sex skolkuratorer med en arbetslivserfarenhet på genomsnittligen åtta år. Kuratorerna som intervjuades var yrkesverksamma inom olika gymnasieskolor. Resultaten belyste kuratorernas yrkesroll och deras arbete med ungdomars psykiska hälsa. Vidare tyder resultaten på att den upplevda psykiska hälsan hos ungdomar inte har försämrats över tid. Trots detta fanns stor tyngd på skolkuratorer gällande behovet av individuella samtal och på grund av detta brister i att arbeta förebyggande. Denna studie bidrar till en djupare kunskap om hur skolkuratorer upplever och bemöter ungdomars psykiska hälsa, och vilka åtgärdsinsatser som tillämpas vid uppstående problem eller ohälsa. / The present study is a qualitative study that aims to give increased knowledge of the school counselors’ experiences in working with young people and their psychological health. In Sweden, mental health is the main threats mainly among young people. Counselors in school is the profession that meets these young people daily in an environment where they spend most time, in school. Data was collected through semi structured interviews with six counselors, with work experience on average eight years. Counselors interviewed were active within different high schools. The results highlight the counselors’ professional role and their work with young people. Furthermore, the results indicate that the perceived mental health of young people has not deteriorated over time. Despite this, there was a great deal of emphasis on school counselors regarding the need for individual counseling and because of this there was a lack of preventive work. This study contributes to a deeper knowledge of how counselors experience and meet young people's psychological health, and what are the applying actions in case of problems or mental illness

Introduktion: Psykisk ohälsa är ett alarmerande globalt folkhälsoproblem. Undersökningar visar att män skattar sin hälsa högre än kvinnor och söker vård i lägre utsträckning för mentala hälsoproblem. Paradoxalt nog är män överrepresenterade i självmordsstatistiken. Det har visat sig finnas ett samband mellan psykisk ohälsa och sociokulturella mönster gällande könsuttryck. Mycket pekar på att en bidragande orsak är snäva normer för maskulinitet och traditionell maskulinitet kan kopplas till självmordstankar och verkar samverka med flertalet stressorer som förstärker självmordstankarna. Syfte: Syftet med studien är att beskriva vad i unga mäns upplevelser, relaterat till maskulinitet, kan förenas med ökad risk för psykisk ohälsa och självmord. Metod: En strukturerad litteraturstudie har gjorts vilken inkluderade både kvalitativ och kvantitativ forskning. Databas som användes var: MEDLINE; EBSCO. Analysmetoden var tematisk analys. Resultat: Unga män upplevde att de var under hög press att följa traditionella begränsande och restriktiva könsnormer för manlighet. Det var tydligt att männen också upplevde svårigheter med att leva upp till idealet. Utebliven framgång att uppnå de hegemoniska idealen av maskulinitet sågs som en av de främsta anledningarna till att fler män än kvinnor tar sina liv. Slutsats: Den här studien har lett fram till insikter att det finns ett stort behov av att utveckla strategier för självsmordprevention hos unga män. Insatserna behöver vara specifikt inriktade på att minska det maskulina idealets inverkan på psykisk ohälsa och självmord för att bana sig väg igenom barriärer som gör att män inte vill söka emotionellt stöd eller vård för psykisk ohälsa utan istället tar sitt liv. / Introduction: Mental illness is an alarming global public health problem. Surveys show that men rate their health higher than women and seek health care to a lesser extent for mental health problems. Paradoxically, men are overrepresented in the suicide statistics. It has shown that you have to use a connection between mental illness and socio-cultural patterns of gender expression. Many points to make a contribution cause are tight norms for masculinity and traditional masculinity can be linked to suicidal thoughts and works interact with the majority of stressors that reinforce suicidal thoughts. Aim: The purpose of the study is to describe what of young men’s experiences, related to masculinity, can be associated with an increased risk of mental illness and suicide. Method: A structured literature study was conducted which included both qualitative and quantitative research. Databases used were: MEDLINE; EBSCO. The method of analysis was thematic analysis. Results: Young men felt that they were under high pressure to follow traditional restrictive and restrictive gender norms for masculinity. It was clear that the men also experienced difficulties in living up to the ideal. Failure to achieve the hegemonic ideals of masculinity was seen as one of the main reasons why more men than women take their lives. Conclusion: This study has led to the realization that there is a need to develop suicide prevention strategies in young men. The efforts must be specifically focused on reducing the masculine ideal in works on mental ill-health and suicide in order to pave their way through barriers that see that one does not want to feel the feeling as support or care for mental ill-health but instead takes one's life.

Bakgrund: Muskeldysmorfi (MD) är en psykologisk störning som kännetecknas avatt en person är tvångsmässigt bekymrad över sin upplevda brist på muskulatur. MDkan ha betydande negativa effekter på en persons liv, vilket kan leda till socialisolering, ökad risk för missbruk och psykisk ohälsa. Ännu finns det inga studiersom tagit upp muskeldysmorfi hos den svenska befolkningen. Syfte: Syftet medstudien var att undersöka hur vanligt det är med muskeldysmorfi hos personer somstyrketränar. Metod: Metoden som användes var en kvantitativ forskningsmetod(enkät) och studiedesignen för denna studie var en tvärsnittsstudie. Antropometriskamått, tränings- och fysisk aktivitetbakgrund, kosttillskott, sociala medier och MuscleDysmorphic Disorder Inventory (MDDI) användes som mätinstrument i dennastudie. Resultat: Resultaten visade att 21,6% av deltagarna uppfyllde dediagnostiska kriterierna av MD. Manliga deltagare (n = 54) var i genomsnitt yngreän de kvinnliga deltagarna (n = 20). Männen var även tyngre, längre och hade högreBMI än kvinnorna. Resultaten visade inga statistiskt signifikanta skillnader mellandeltagare utan symtom och deltagare med symtom av MD i träningsbakgrund,användning av sociala medier och kosttillskott. Resultaten visade inte heller någrastatistiskt signifikanta skillnader mellan män (34.28±7.37) och kvinnor (31.60 ±6.57) av MD- symtom. Konklusion: Sammanfattningsvis visade studien vilkasymtom som varit mest prevalenta inom MDDI. Resultaten gick i linje med tidigareforskning som belyst MD:s negativa inverkan på individens fysiska självvärde,psykiska hälsa, inklusive ökad risk för depression och ångest. / Background: Muscle dysmorphia (MD) is a psychological disorder characterizedby a person being obsessively concerned about their perceived lack of muscularity.MD can have significant negative effects on a person's life, leading to socialisolation, increased risk of substance abuse and mental health problems. So far,there are no studies addressing muscle dysmorphia in the Swedish population.Purpose: The aim of this study was to investigate the prevalence of muscledysmorphia in people who do strength training. Method: The method used was aquantitative research method (questionnaire) and the study design for this study wasa cross-sectional study. Anthropometric measures, exercise and physical activitybackground, dietary supplements, social media, and the Muscle DysmorphicDisorder Inventory (MDDI) were used as measurement instruments in this study.Results: Results showed that 21.6% of participants met the diagnostic criteria ofMD. Male participants (n = 54) were on average younger than the femaleparticipants (n = 20). The men were also heavier, taller and had a higher BMI thanthe women. The results showed no statistically significant differences betweenparticipants without symptoms and participants with symptoms of MD in exercisebackground, social media use and dietary supplements. The results also showed nostatistically significant differences between men (34.28±7.37) and women(31.60±6.57) of MD symptoms. Conclusion: In summary, the study showed whichsymptoms were most prevalent in MDDI. The results were in line with previousresearch highlighting the negative impact of MD on the individual's physical selfworth, mental health, including increased risk of depression and anxiety.

For 30 years researchers have studied Expressive Writing (EW) - writing emotionally about a trauma 3-5 times for 15-30 minutes, while controls (CW) objectively write about, most often, time management. Previous research has documented associations, in the trauma condition, between flexible use of pronouns and physical health, or between trauma writing and improvement of working memory (WM). The main aim of the current study was to see if there is a relation between flexible use of first-person pronoun singular (“I”) in EW and improved results on WM test, as well as on quality of life and self-reported illness. In an Internet study participants were recruited through convenience and snowball sampling and randomly divided on conditions. The final sample consisted of 10 participants each in EW and CW: 13 women, 6 men and 1 non-binary, 21-69 years, most of them well educated. Outcome measures were WM test (Automated version of Operation Span Task; AOSPAN), self-reported quality of life (Brunnsviken Brief Quality of Life; BBQ) and self-reported illness (days of symptoms and restricted activities). JASP was used for the statistics. A measure of flexible use of the Swedish pronoun “jag” (“I”) was tested and found to associate with significant improvements in AOSPAN results only; unexpectedly within the whole sample. On condition one significant result was found: EW improved their quality of life. The increase in AOSPAN results is discussed, as well as writing instructions and baseline assessments. The small sample with self-reported health measures and online WM test limited the study. Replications of the results are needed. / I 30 år har forskare studerat Expressivt skrivande (EW) - att skriva känslomässigt om ett trauma 3-5 gånger à 15-30 minuter. Kontrollbetingelsen (CW) har ofta bestått av att objektivt beskriva sin tidsanvändning. Tidigare forskning har i traumabetingelsen påvisat samband mellan en flexibel användning av pronomen och fysisk hälsa, eller mellan traumaskrivande och förbättrade resultat på test av arbetsminne (WM). Huvudsyftet med den föreliggande studien var att se om det finns ett samband mellan en flexibel användning i EW av pronomenet första person singular (”jag”) och förbättrade resultat på arbetsminnestest, samt på livskvalitet och självrapporterad ohälsa. Tio deltagare vardera deltog i experiment- respektive kontrollgruppen: 13 kvinnor, 6 män och 1 icke-binär, 21-69 år; de flesta välutbildade. Deltagarna rekryterades genom bekvämlighets- och snöbollsurval och fördelades slumpvis till betingelserna. En internetstudie genomfördes, med utfallsmåtten arbetsminnestest (Automated version of Operation Span Task; AOSPAN), självskattad livskvalitet (Brunnsviken Brief Quality of Life; BBQ), samt självskattad ohälsa (dagar med symptom respektive med begränsade aktiviteter). JASP användes för de statistiska analyserna. Ett mått för flexibel användning av det svenska pronomenet ”jag” testades och visade sig vara associerat med signifikanta förbättringar enbart av AOSPAN-resultatet, men förvånande nog inom hela urvalet. I övrigt hittades endast en skillnad mellan betingelserna, nämligen att experimentgruppen signifikant förbättrade sin självskattade livskvalitet. Ökningen av AOSPAN-resultaten diskuteras, liksom skrivinstruktioner och baslinjeskattningar. Studien begränsades av ett litet urval, självskattade hälsomått och nätbaserat arbetsminnestest. Replikationer av resultaten är nödvändiga.

Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan Mental Health Literacy (MHL) och psykologisk ohälsa och hälsa via variablerna emotionell och fysisk utmattning, ångest, depression, muskeldysmorfi, välbefinnande inom idrott, harmonisk passion samt tvångsmässig passion. Det specifika syftet var att undersöka om MHL kan predicera psykologiska hälsa och ohälsa. Tidigare studier har visat signifikanta samband mellan idrottares Mental Health Literacy (MHL) och deras psykologiska hälsa, där forskning indikerar att låga nivåer av MHL leder till försämrad psykologisk hälsa jämfört med de som skattar hög MHL (Kutcher et al., 2016). I föreliggande studie användes en kvantitativ longitudinell forskningsdesign där sammanlagt 70 idrottare deltog i åldrarna 15–35 år (M= 23.7, SD= 5.69). Deltagarna rekryterades via ett tillgänglighetsurval och besvarade en enkät vid två mättillfällen, vilket innehöll sex frågeformulär. Resultatet indikerar att det inte finns något samband över tid mellan MHL och psykologisk hälsa hos idrottare. Detta indikerar att varken låga eller höga nivåer av MHL kan predicera en idrottares kommande psykologiska hälsa. Resultatet i föreliggande studie belyser att det finns goda skäl till mer forskning kring sambandet mellan MHL och psykologisk hälsa inom idrotten. / The purpose of the study was to examine the relationship between Mental Health Literacy (MHL) and psychological health and illness through the variables emotional and physical exhaustion, anxiety, depression, muscle dysmorphia, well-being in sports, harmonious and obsessive passion. More specifically, the purpose was to investigate whether MHL can predict psychological health and illness. Previous studies have shown a significant relationship between athletes' Mental Health Literacy (MHL) and their psychological health, the research indicates that low levels of MHL lead to poorer psychological health compared to those who rate high MHL (Kutcher et al., 2016). A quantitative longitudinal research design was used in this study and a total of 70 athletes aged 15–35 years participated (M = 23.7, SD = 5.69). Participants were recruited via an availability sample and answered a questionnaire on two measurement occasions, which contained six questionnaires. The results indicate that there is no relationship over time between MHL and psychological health. More specifically, the results indicate that neither low or high levels of MHL can predict an athlete's future psychological health. The results of the present study highlight that there are good reasons for more research about the relationship between MHL and psychological health in sports.