Detta arbete belyser begreppet terapeutisk allians och hur patienten upplever den. Studien bygger på resultat från ett kvalitetsprojekt som genomfördes vid Psykiatriska kliniken, Umeå 2007-2008. Fördjupning har skett i två olika skattningar, ett frågeformulär som handlar om patientens upplevelse av samtalsterapin samt SCL-90 med tonvikt på subskalan interpersonell sensivitet.    Resultatet visar att patienterna upplevt att terapeuten gett värme och stöd, att samarbetet varit bra samt att de uppnått en känsla av förbättring. Vidare visar SCL-90 att symtombilden är relativt lika för män och kvinnor initialt i behandlingen men efter avslutad samtalsbehandling är skillnaden stor. Kvinnors symtombild har förbättrats betydligt men mäns resultat ligger klart under cut-off gränsen för klinisk signifikans.

Föreliggande studie avsåg att undersöka förekomst av genusperspektiv i klientarbete hos yrkesverksamma terapeuter. Sex stycken semi-strukturerade intervjuer om ett fiktivt kvinnligt klientcase genomfördes med väl etablerade terapeuter med minst steg1- utbildning i KBT. På grund av risken för socialt önskvärda svar blindades terapeuterna initialt för den del av syftet som rörde genus. Studien hade en induktiv ansats och materialet analyserades med tematisk analys. Analysen ledde till fyra huvudteman: Att vara kvinna och mamma är att vara stressad, Gilla läget, Jämställdhet som valfri livsstil – upp till varje person  samt Feministisk medvetenhet.  Resultaten visar att strukturella problem ofta hanteras med individualterapeutiska åtgärder. Jämställdhet mellan könen konceptualiseras som ett personligt val och den feministiska medvetenheten hos terapeuterna varierar. Ett genomfört maktkritiskt synsätt i både bedömning och behandlingsförslag finns inte. Terapeuterna uttrycker kunskap om och intresse för genus som något vid sidan av det psykoterapeutiska arbetet. Studiens resultat talar för behov av mer utbildning om genus på psykoterapeututbildningar.

Som kliniker värderar vi energin i det terapeutiska samtalet. Studien syftar till att undersöka vad som möjliggör för patienter att sätta ord på livets mångfald, tillkortakommanden och existentiella dilemman i ett psykoterapeutiskt sammanhang. Kvalitativ metod tillämpades. En initierad kollega intervjuade en av författarna i hens roll som terapeut tillsammans med tre patienter och deras anhöriga vid olika tillfällen. Patienterna hade diagnoserna psykos, GAD (=generaliserad ångest) och depression och är knutna till öppenpsykiatrin. Intervjun genomfördes enligt samforskningsmetoden och filmades. Författarna har tittat spontant på de filmade intervjuerna och skrivit ned direkta reflektioner. Därefter särskådades materialet metodiskt för att identifiera samband och upprepningar. Analys av inspelningarna bekräftar vikten av terapeutens personliga egenskaper: Att kunna inge trygghet, och inspiration, att ha förmåga till inkännande, samt tilltro till patientens kapacitet under och utanför samtalen. Våra slutsatser stämmer väl med tidigare publicerade forskningsresultat.

Sammanfattning Denna studie handlar om psykoterapi med patienter som upplevt relationella trauman i sitt vuxna liv eller som barn. Syftet med studien har varit att belysa hur erfarna psykodynamiska psykoterapeuter upplever arbetet med traumatiserade patienter samt hur terapeuterna tar hand om sig själva. Studien genomfördes med intervjuer. Frågeställningarna var; Hur upplever terapeuterna relationen mellan terapeut och patient? Hur upplever terapeuterna terapiprocessen? Hur uppfattar terapeuterna traumapatienten i förhållande till andra patienter? Hur upplever terapeuterna att de tar hand om sig, på arbetet och privat? Tre psykoterapeuter intervjuades som hade erfarenhet av att arbeta med traumatiserade patienter. Intervjuerna analyserades med fenomenologisk analys. Resultatet tyder på att relationen mellan terapeut och patient är det viktigaste för att uppnå resultat i traumaterapi. Att terapiprocessen bör vara fasinriktad och att det finns skillnader i arbetet med traumapatienter i jämförelse med andra. Resultatet visar också att terapeuternas sätt att ta hand om sig, självomhändertagandet, samt stödet från kollegor och ledning är avgörande för att orka med detta arbete.

Syfte: Efter att ha bedrivit föräldrautbildning enligt COPE-modellen (The Community Parent Education Program) under cirka fem år på en BUP-mottagning ställdes frågan av verksamhetens chef om man bör fortsätta med COPE-föräldrautbildning på BUP–mottagningen eller om man skall gå över till annan typ av föräldrautbildning. En utvärdering gjordes därför av den COPE-föräldrautbildning man bedrivit på BUP-mottagningen. Frågeställning var: ger COPE -föräldrautbildning enligt föräldrarna själva ökade färdigheter för att de ska kunna agera på ett mer funktionellt sätt mot sina barn? Metod: Man valde att intervjua föräldrar som gått någon av de två senaste föräldrautbildningarna eftersom man tänkte att de hade utbildningen mer aktuell och därför lättare skulle kunna besvara frågor om utbildningen. Ett halvstrukturerat frågeformulär utarbetades utifrån tidigare kursutvärderingar och användes som intervjustöd. Sammantaget sju föräldrar av tjugo intervjuades per telefon sedan uppnåddes mättnad. Resultat: Föräldrarna var nöjda med den föräldrautbildning de gått och barnen hade utvecklats positivt. Föräldrarna tyckte att de lärt sig nya strategier och att de blivit bättre som föräldrar. Det bästa med utbildningen enligt föräldrarna, var att de fått träffa andra föräldrar i samma situation eftersom de tidigare känt sig ensamma med sitt problem. Några föräldrar önskade att ledarna styrde hemuppgifterna mer men några tyckte att det var bra som det var.

I London har en grupp kring psykoanalytikern och anknytningsforskaren Peter Fonagy utformat en mentaliseringsteori. Denna uppsats är en studie av denna teori. Mentaliserings- teorin har beskrivits som ett nytt paradigm inom psykoanalysen - och är en vidareutveckling av objektrelationsteorin. Styrkan med Fonagy och medarbetares bidrag är ambitionen att hålla ihop olika forskningsfält och visa på ett rimligt sammanhängande mellan olika teorier: Anknytningsteori, ”theory of mind”, neurobiologiska-, kognitiva- och affektiva teorier. Ett ”teoribygge” som dessutom är kliniskt användbart. Forskarna i London har utvecklat en mentaliseringsbaserad terapi (MBT) för borderlinepersonlighetsstörning (BPD). MBT har visat sig vara effektiv i randomiserade och kontrollerade kliniska studier. Men modellen kan även användas vid andra diagnoser. I arbetet ges dock endast en sparsam beskrivning av de terapeutiska tekniker som modellen rymmer. Fokus ligger i stället på att ge en introduktion till grundmodellen. I första delen presenteras en teoretisk genomgång av Fonagy och hans kollegors utvecklingsmodell. Sedan följer en genomgång av begreppet reflekterande förmåga (RF). Sist presenteras exempel på mentaliserande förhållningssätt i behandling och en kortfattad beskrivning av ett MBT-projekt vid Huddinge psykiatriska öppenvårdsmottagning. Uppsatsen visar på hur användbara begreppen mentalisering och reflekterande förmåga (RF) är i behandling och forskning.

I uppsatsen undersöks vad 16 ungdomar med ångestsyndrom upplevt varit verksamt i behandling. Ungdomarna har haft samtalsbehandling på BUP-mottagningen, antingen i Kramfors eller i Sollefteå. Syftet med uppsatsen har också varit att ta reda på i vilken utsträckning terapeuterna på dessa mottagningar har använt sig av vissa kognitiva nyckelbegrepp i samtalsbehandlingen och om ungdomarna uppfattat dessa begrepp och om de tyckt att de varit till nytta. Syftet var dessutom att se om terapeuternas olika utbildningsnivå i kognitiv terapi inneburit någon skillnad i användandet av begreppen i samtalen. Utvärderingen har skett med hjälp av genomgång av journaler och telefonintervjuer med ungdomarna. Resultatet visar att ungdomarna i hög utsträckning fått hjälp av samtalsbehandlingen och ungdomarna påvisar också många andra hjälpsamma faktorer. De har också i hög utsträckning uppfattat och ansett sig hjälpta av samtalen utifrån vissa kognitiva nyckelbegrepp. Beträffande terapeuternas olika utbildningsnivå kan i uppsatsen ses en tendens till att nivån har betydelse.

Co-terapi, vilket skulle kunna definieras som en särskild arbetsform där två terapeuter samarbetar i terapirummet, är ett förvånansvärt outforskat koncept, särskilt med tanke på hur ofta co-terapi används i kliniska sammanhang. Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka åsikter och upplevelser legitimerade psykoterapeuter och familjer har kring co-terapi. Tonvikten har legat vid co-terapiteamets samverkan och samspel i och utanför terapirummet. Huvudfrågeställningarna har bl.a. varit vilken inställning terapeuter och familjer har till co-terapi, vad som kännetecknar ett välfungerande samarbete mellan två terapeuter och vad som är viktigt att tänka på när en terapeut skall välja ut en kollega att samarbeta med. Utifrån en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra legitimerade familjeterapeuter och fyra familjer som deltagit i familjeterapeutisk behandling vid de barnpsykiatriska klinikerna i Östersund och Umeå. Resultatet gör gällande att co-terapi är en omtyckt arbetsform som förmodligen ger en högre vårdkvalitet; familjerna känner en stor trygghet i mötet med två terapeuter, och terapeuterna beskriver en förbättrad arbetsmiljö.   Co-terapi framstår också som något kvalitativt sett mer än bara samarbete mellan två terapeuter.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka behandlares syn på orsaker till mäns våld i nära relation, samt om man beaktar skamproblematik och skamhantering vid behandling av männen. Den kvalitativa studien hade en explorativ ansats. Sex behandlare intervjuades. Därefter analyserades svaren utifrån Kvales (2009) meningsanalys. Gemensamt för behandlarna var att de såg mäns våld mot kvinnor som ett strukturellt problem knutet till mansrollen. Andra faktorer ansågs bl.a. vara svåra uppväxtmiljöer, stort kontrollbehov samt svårigheter med affektkontroll. Behandlarna använde sig främst av en behandlingsmetod som utarbetats på Alternativ til Vold (ATV) i Norge, men innehållet i behandlingen varierade utifrån utbildning och tidigare erfarenhet. Skammen visade sig ha betydelse i behandlingsarbetet då männen upplevdes bära på skam över beteendet. Däremot gav intervjuerna inte stöd för att mäns våld förorsakades av männens skamhantering. En reflektion utifrån resultatet är att det kan spegla ATV:s metod att främst ha fokus på våldet. Förslag till vidare utforskning i ämnet är att undersöka målgruppens skambenägenhet och anknytningsmönster

Syftet med uppsatsen är att via beskrivningar av upplevelser och erfarenheter hos patienter med ätstörningsproblematik som erhållit bildterapi i grupp, skapa en fördjupad förståelse om den bildterapeutiska processen. I resultatet framträder hur processen gestaltats. Bildprocessen indelades i tre utvecklingsfaser med övergripande teman; avvaktande- prövande- bearbetande. En gruppindelning tydliggör hur många av patienterna som påbörjade en utvecklande process i bildterapin. För de flesta blev bildterapin en viktig behandlingsinsats där en bildprocess startade, några få stannade upp i en kontrollerande låst position.