Hjärtinfarkt är idag den vanligaste, enskilda orsaken till plötslig död i Sverige. Många drabbade riskerar ett återinsjuknande som dock kan förebyggas, delvis med farmakologisk och kirurgisk behandling men även genom fysisk aktivitet. Idag väljer många patienter att avstå fysisk aktivitet på grund av rädsla av olika slag, ett problem som medför att rehabiliteringen efter hjärtinfarkt inte utförs enligt planen. Sjuksköterskan har en viktig roll när det gäller hälsofrämjande arbete för ökad upplevelse av hälsa och välbefinnande. För att sjuksköterskan ska kunna utföra ett hälsofrämjande arbete av god kvalité blir det viktigt att veta varför flertalet patienter känner rädsla inför fysisk aktivitet. Studien är en litteraturstudie enligt Axelssons modell där elva artiklar granskades, två kvantitativa och nio kvalitativa. Två huvudteman kunde urskiljas; rädsla relaterat till kroppen samt rädsla relaterat till omgivningen. Somliga patienter upplevde rädslan för en ny infarkt i samband med fysisk aktivitet som det största orosmomentet, medan andra ansåg att rädslan för att kroppen inte skulle klara av fysisk ansträngning var av störst betydelse. Flera patienter påpekade även att rädslan för att svika nära och kära samt för att göra fel som den största anledningen till minskat utövande av fysisk aktivitet. Vikten av individanpassad information samt personcentrerade träningsprogram diskuteras i uppsatsen tillsammans med sjuksköterskans betydande roll för hållbar utveckling vid rehabilitering av en hjärtinfarkt.

Background: Today most patients know that the risks with general anesthesia are rare but still many of them are considerably worried about the procedure. Preoperative anxiety can have a negative effect on the patients in the postoperative phase. Purpose: The purpose with this study where to examine patients that were staying at three wards in a hospital in the middle part of Sweden and see if they had anxiety about general anesthesia and why. Method: This study was based on a quantitative survey that used a convenience sample. The questionnaires were given to 38 patients at the included wards in the postoperative phase. Results: This study found that half of the participants were a little worried about the general anesthesia. None of the participants were very worried about the general anesthesia. The primary reasons for the anxiety reported by the participants were waking up during surgery, nausea, vomit and postoperative pain. Seventy-nine percent of the participants felt that they had enough information about the general anesthesia. This survey found no significant relationship between well informed patients and the degree of anxiety. Conclusion: There is some anxiety about general anesthesia. The majority of the participants were satisfied with the preoperative information. This study wants to encourage other quantitative and qualitative studies to create a better understanding why patients have this anxiety and how often patients have these emotions.

Bakgrund: Humant immunbristvirus (hiv) är en kronisk sjukdom som upptäcktes i USA på 1980-talet. Människor som lever med hiv har sedan sjukdomen upptäcktes utsatts för diskriminering, stigmatisering och utanförskap. Det finns idag effektiv behandling som gör att människor med hiv kan leva ett normallångt liv. Syfte: Att beskriva människors upplevelse av att leva med hiv i Sverige. Metod: Narrativ metod byggd på kvalitativ data i form av bloggar skrivna av personer som lever med hiv. Googles databas från google LLC var den databas som låg till grund för sökandet av relevant material till studien. Resultat: Hiv-beskedet orsakar känslor av chock, rädsla och dödsångest. I samband med ett besked som orsakar känslostorm och kaos uppstår ett stort behov av att samtala. Många upplever dock en rädsla för avvisande i samband med berättandet. Denna rädsla påverkar också sexuallivet negativt eftersom många hellre avstår från sexuella relationer än berättar om sjukdomen. Trots dessa svårigheter skapar människor som lever med hiv strategier som gör att livet blir hanterbart och en tacksamhet uttrycks för de lärdomar de erhållit tack vare sjukdomen. Slutsats: Den största utmaningen för människor som lever med hiv är att bemöta de fördomar och den stigmatisering de utsätts för av omgivningen. / Background: The human immunodeficiency virus (HIV) is a cause of chronic disease discovered in America in the 1980s. People living with HIV have since the discovery of the disease been exposed to discrimination, stigmatization and exclusion. Today effective treatment enables people with HIV to live a life without reduced lifespan. Purpose: The aim of the study is to describe people's experience of living with HIV in Sweden. Method: Narrative method based on qualitative data in form of blogs written by people living with HIV. Google database from google LLC was searched for relevant material. Result: The notification of HIV causes feelings of shock, fear and anxiety of death. Concurrent with the shocking message, a considerable need to converse occurs. However, many people also experience a fear of rejection when they tell others that they are HIV positive. This fear also have a negative impact on their sex life, since many of the them prefer to refrain from sexual relations rather than telling about the virus. Despite these difficulties, people living with HIV create strategies that make life manageable, and express a gratitude for lessons learned since exposure. Conclusion: The toughest challenge for people living with HIV is to deal with the prejudices and stigmatization by people in their surrounding.

Poliser i yttre tjänst är en yrkesgrupp som dagligen hanterar situationer som kan anses farliga och där allmänheten behöver hjälp. Det är dock oklart hur poliserna upplever sin egen rädsla och hanterar den i yrkeslivet. Följande explorativa och kvalitativa studie syftade till att undersöka svenska polisers uppfattningar om upplevd rädsla i polisyrket för att få en ökad förståelse för polisers egna tankar och upplevelser om rädsla i sin yrkesroll. Studien syftade även till att undersöka om det fanns någon skillnad i upplevd rädsla beroende på polisers arbetsort och hur poliserna hanterade rädsla. Åtta poliser baserade i Stockholms samt Kalmars län genomförde semistrukturerade intervjuer som analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultatet utgjorde 6 teman: Rädsla som en naturlig del av yrket, Rädsla i tjänsten, Rädsla utanför tjänsten, Förändring av rädsla, Poliskulturens effekter och Effekter av rädsla. Rädsla beskrevs som något som var närvarande och sågs som en naturlig och nödvändig varningssignal. Fokus föregick rädsla i yrkesrollen där främst en avsaknad av rädsla i tjänsten fanns. Däremot var rädsla närvarande i form av utsatthet i privatlivet. Studien visade även på att det fanns en skillnad mellan städer och uppfattningen av rädsla beroende på vad poliserna kunde förvänta sig under en arbetsdag. / Patrolling police officers confront situations daily in which the public needs help, and situations that can be dangerous. However, it is unclear how patrolling police officers’ experience their own fear and manage it in their profession. The present qualitative and explorative study investigated Swedish patrolling police officers’ views on experienced fear in their profession to increase our understanding of police officers’ own thoughts and experiences of fear in their profession. The present study aimed further to investigate whether there were any differences between experienced fear depending on where the police officers were stationed as well as how the police officers handled fear. Eight police officers stationed in Stockholm and Kalmar’s county (Sweden) participated in semi structured interviews which thereafter were analyzed according to thematic content analysis. The results consisted of 5 themes: Fear as a natural part in the working life, Fear during duty, Fear after duty, Development of fear, and Police culture’s effects, and Effects of fear. Fear was described as something tangible and present as well as seen as a necessary alert mechanism. Focus preceded fear during duty, where often a lack of fear could be seen. However, fear was foremost present as vulnerability concerning the private life. The study also showed that the perception of fear differed depending on where the police officers were stationed and what they could expect during their working day.

Bakgrund: Årligen drabbas 9000 kvinnor av bröstcancer i Sverige. Trots den effektiva behandlingen utvecklar många kvinnor en rädsla för återfall. Att drabbas av ett återfall i bröstcancer innebär för många en sämre överlevnadsprognos. Rädslan möts sällan av vården men många kvinnor kan vara i behov av stöd med sin rädsla för återfall. Syfte: Syftet är att beskriva kvinnors rädsla för återfall av bröstcancer och deras behov av stöd. Metod: För att besvara syftet användes en allmän litteraturöversikt där 13 artiklar av både kvalitativa- och kvantitativa data inkluderades. Artiklarna granskades med stöd av Fribergs kvalitetsgranskningsfrågor samt analyserades med stöd av Fribergs analysprocess. Resultat: I resultatet framkommer det tre huvudkategorier; kvinnornas vardag präglas av rädslan för återfall, delar i kvinnornas vardag som intensifierar rädslan för återfall och uppmärksamma rädslan för återfall och möt kvinnornas behov.  Huvudkategorierna följs sedan av 11 underkategorier. Slutsats: Denna litteraturöversikt visade att rädslan präglar kvinnornas vardag och orsakade kvinnorna livslidande, sjukdomslidande och vårdlidande. I mötet med vården var kvinnorna missnöjda, de upplevde en frustration av inte bli tagna på allvar med sin rädsla. För att kvinnorna ska kunna få stöd med rädslan behöver deras behov uppmärksammas av vården, framförallt av sjuksköterskan.

Bakgrund: Muskuloskeletal smärta är den vanligaste orsaken till dysfunktion globalt sett. Detta kan leda till ett rädsla-undvikande beteende hos patienten. Ett sätt att bemöta denna patientgrupp är att integrera det biopsykosociala synsättet. Tidigare forskning har visat att det finns en osäkerhet bland fysioterapeuter i användningen av detta. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att bemöta patienter med muskuloskeletal smärta och rädsla-undvikande beteende.  Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med ett ändamålsenligt urval av fysioterapeuter med en beteendemedicinsk inriktning verksamma inom primärvården. Datamaterialet analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Ur analysprocessen framkom fyra kategorier gällande bemötande av patienter med muskuloskeletal smärta och rädsla-undvikande beteende: karaktäristiska beteenden hos patienterna, framgångsrika strategier, befintlig kunskap i att hantera denna patientgrupp samt socioekonomiska skillnader.  Slutsats: Informanterna i studien upplevde att det var viktigt att se till helheten vid bemötandet av patienter med muskuloskeletal smärta och rädsla-undvikande beteende men på grund av osäkerhet kunde alltför komplexa patientfall bli svårbehandlade som fysioterapeut. Detta pekar på ett behov av fortsatt utbildning gällande integrering av det biopsykosociala synsättet för att fysioterapeuter ska känna sig säkra i hur de ska bemöta denna patientgrupp.

Tidigare forskning har utförts om vilken betydelse musik har inom dataspel, vad musik tillför till helhetsupplevelsen och vilka parametrar inom musiken som framkallar vissa emotionella reaktioner hos spelaren. Dock har få av dessa studier fokuserat på tonregister och dess användbarhet för att framkalla rädsla, vilket leder till denna undersöknings problemformulering. Detta undersöktes genom ett speltest uppföljd av semistrukturerade intervjuer där kvalitativ data insamlades. Resultaten pekar på att höjden av tonregister inom spelmusik inte påverkar den upplevda känslan av rädsla i ett dataspel. Däremot verkar förändring av tonregister bidra till en förstärkt känsla av rädsla, oavsett riktning eller höjd. Detta visar på ett behov av mer forskning inom området som inte begränsas av de ramar som denna undersökning har begränsats av. Främst behövs flera tonregister i olika omfång undersökas kombinerat med ett bredare urval av respondenter för att utröna eventuella skillnader mellan folkgrupper.

Barn kan uppleva rädsla inför kontakt med sjukvård och oroa sig inför moment som kan upplevas skrämmande och smärtsamma. Det är viktigt att barn får bemötande efter sin ålder och mognadsgrad för att inte de ska utsättas för svåra upplevelser och riskera att hamna i ett vårdlidande, då familjen kanske drar sig för att uppsöka sjukvård i tid vid framtida behov. Den grundutbildade sjuksköterskan kan sakna kunskap kring omvårdnadshandlingar med barn i samband med injektion och venprovtagning.  Syfte Syftet var att belysa barns och föräldrars upplevelser och erfarenheter av åtgärder och metoder som kan lindra lidandet för barn i samband med injektion och venprovtagning. Metod Metoden som användes var en litteraturöversikt över vetenskapliga artiklar. Artikelsökningar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL vilket resulterades i 15 artiklar som sammanställdes i en matris. Artiklarna analyserades i flera steg med integrerad analys enligt Kristenssons (2017). Resultat Tre övergripande kategorier för att lindra barns lidande identifierades från resultatet: information och delaktighet för att skapa trygghet, visuella hjälpmedel för att avleda och skapa trygghet, och farmakologisk smärtlindring och nervblockad. Vilket handlade om bemötande av barn och föräldrar vid injektion och venpunktion. Behoven av information, delaktighet och barnens olika behov av distraktion. Det framkom som viktigt att använda sig av farmakologisk smärtlindring kombinerat med någon annan åtgärd eller metod för att minimera rädsla och smärtupplevelsen för barn vid injektion och venpunktion. Slutsats När stickmoment planeras bör det göras med flera olika åtgärder och metoder för att undvika att barn ska hamna i ett vårdlidande. Barnen och föräldrar behöver få deltaga i omvårdnadsarbetet och barnen behöver farmakologisk smärtlindring inför olika stickmoment. Distraktionmetoder är lämpligt att använda sig av då det upplevds som ångestreducerande för barnen, vilket i sig påverkar smärtupplevelsen. Nyckelord: Distraktion, Injektion, Rädsla, Smärta, Venpunktion.

Syftet med undersökningen är att ta reda på hur åtta elever på gymnasiet förklarar sin frånvaro på lektioner i Idrott och hälsa. Jag har genomfört semistrukturerade intervjuer med åtta gymnasieelever med hög frånvaro på Idrott och hälsa och tolkat resultatet utifrån Vygotskijs teorier om socialt lärande. De orsaker till frånvaro som framkommit springer ur den sociala samvaron: rädsla att göra bort sig, olustkänslor inför tävlingsmoment, brist på gemenskap, mobbing i form av utfrysning, men också känslor av otillräcklighet under idrottsmoment på grund av andras förmodade överlägsenhet. Frånvaro på idrotten är inte ett problem utan flera eftersom faktorerna är många. Dessa faktorer är inte alltid påtagliga eftersom de inte syns och hörs i rummet. Istället är det ofta en stark rädsla och en föreställning inom individen att bli dömd, hånad och utesluten ur gruppen. Genus kan vara en faktor eftersom flickor och pojkar kan ha olika inställning till tävlingsmoment.

I denna uppsats undersöks orsaker till variation i trygghetskänslan bland de boende i Stockholms olika stadsdelar. Tidigare forskning visar på att individuella faktorer påverkar hur trygg man känner sig i sitt bostadsområde, där vissa grupper är otryggare än andra grupper. Tidigare forskning pekar även på att tidigare brottsutsatthet, människor som stör ordningen i bostadsområdet såsom ungdomsgäng och missbrukare, fysiska ordningsstörningar såsom klotter och vandalism, mörker eller nedsatt belysning, boendetid i området och hur bra grannkontakt man har samt att områdets rykte påverkar trygghetskänslan. Urbanteoretisk forskning pekar även ut viss bostadsområdesplanering som mer problematisk ur trygghetsaspekt. I uppsatsen undersöker vi genom regressionsanalys hur mycket vissa av ovanstående faktorer påverkar trygghetskänslan i Stockholms stad genom att använda oss att Stockholms stads trygghetsmätning för år 2014. Resultaten visar att tidigare utsatthet för brott, vandalism och klotter, störande människor i bostadsområdet såsom ungdomsgäng och missbrukare, mörker och dålig belysning samt att sämre grannkontakt bidrar till en ökad otrygghetskänsla i Stockholms stadsdelar. Däremot har boendetid och huruvida man bor i lägenhet eller småhus har ingen påverkan på tryggheten. De oberoende variablerna som har påverkan kan i vissa fall förklara otrygghetskänslan i Stockholms bostadsområden mer än vad kontrollvariablerna gör. Vid införande av kontrollvariablerna kön, utländskt ursprung, funktionsnedsättning, ekonomiska svårigheter samt utbildningsnivå kvarstår även de oberoende variablernas påverkan på otrygghetskänslan. Däremot samexisterar de oberoende variablerna vilket leder till att de påverkar varandra och deras b-koefficientvärde sjunker något och ett fåtal oberoende variabler blir icke signifikanta när de sammanställs. Vårt resultat visar på ett relativt lågt R2-värde (11,1 %), vilket pekar på att det är finns ytterligare faktorer att ta hänsyn till vad gäller trygghetskänsla.