The problem, which I want to highlight in this essay, is about my fear of losing face in conversationwith the parents of my text. I'm going through different approaches to find out what is happening inmy meetings with parents. I will also see if the knowledge that I get will help me to get deeperunderstanding of my reactions in different situations and if this opens up new possible ways ofhandling them.In my text there will be two stories where the conversation with parents has been difficult. Theyboth illustrate my uncertainty concerning the unpredictability of conversations with distressed orstressed parents. I can prepare the environment, by cleaning and making it look nice before meetingwith the parents. My difficulties are to prepare myself to stand face to face with an annoyed parent.The first story is about Anders´ dad who has a disagreeable tone to me, when he wants me to helphim to find his son's rainwear. The second example is about the conversation with Lisa´s parentswho have a child we suspect have a social disorder. Both of my examples are then analyzed fromdifferent perspectives – authority, power, fear of exposure, timing and habit.In my essay the intention has been to better understand these situations and why I react like I do.My hope is that this work can help me to deal with them differently in the future. I also assume thatmy problem is not unique but shared by others and that my analyses therefore might be of broaderinterest.

<p>En designprocess är unik och en mycket komplex process där det inte finns något facit hur man ska gå till väga eller någon indikator om vad som är rätt eller fel. För att åstadkomma något av god kvalitet fodras ett speciellt handlande från designern; designern måste utveckla sin designförmåga i syfte att förstå designsituationen på bästa sätt, designern måste även under designarbetet lita på sin designförmåga och goda omdöme. Det finns i dagens läge en stor förståelse för designens natur men det är inget välutforskat område, det går dock att utveckla en rad designmetoder och tekniker i syfte att hjälpa designers att utveckla sin designförmåga. Care of hotels är en hotellkedja där en segelbåt av modell Swan 651 med namnet Sway ingår, min uppgift var att på uppdrag av c/o Hotels utforma en hemsida till Sway. Under designprocessen stötte jag på fyra stycken dilemman som jag hanterar med hjälp utav Löwgren och Stoltermans metoder och tekniker. Detta är något jag med betydligt mer djup kommer att redogöra för och hantera längre ned men ändå kortfattat vill nämna här. Delar av min designförmåga har utvecklats genom hanteringen av dilemman med metoderna och teknikerna som verktyg. I designprocessen har jag använt mig av tre abstraktionsnivåer som utarbetats av Löwgren och Stolterman, i dessa abstraktionsnivåer har jag sedan applicerat mina fyra dilemman för att lyfta dem ur varje nivå. Resultatet av detta är att jag har lyft och utvecklat delar av min designförmåga samt en hemsida till Sway åt c/o hotels som uppfyller uppdragsgivarens syfte och mål. Uppsatsens syfte är således att minska avståndet mellan begreppsmässig teori och praktisk tillämpning, följaktligen är den logiska frågeställningen jag företar mig i denna studie hur jag kan vidareutveckla min designförmåga?</p>

Människors relationer har förändrats med tiden. Idag kommunicerar människor och kan sökaefter den rätta på dejtingsidor. I denna uppsats genomförs en socialpsykologisk studie somundersöker kvinnors upplevelse av nätdejting, med hjälp av en grundad teoretisk metodansats.Studiens syfte är att skapa en förståelse kring studieområdet. Studien består av sex intervjuermed kvinnliga deltagare. Intervjuerna genomfördes för att uppnå förståelse och få enövergripande bild kring kvinnors upplevelse av nätdejting. Resultatet visar på att insats ochnärvarande är den centrala faktorn gällande kvinnors upplevelse av nätdejting. Giddens teoriom rena relationer och Goffmans dramaturgiska teori har använts för att förstå studiensresultat. Tanken med denna studie var att utföra en kvalitativ studie med fokus på kvinnorsupplevelse av nätdejting. Genom användningen av grundad teori så har nya infallsvinklarerhållits inom området. Inom denna specifika forskningsgren finns det inte någon störremängd relaterat arbete utförd i Sverige, studien har därför kunnat bidra med kunskap inomområdet.

En designprocess är unik och en mycket komplex process där det inte finns något facit hur man ska gå till väga eller någon indikator om vad som är rätt eller fel. För att åstadkomma något av god kvalitet fodras ett speciellt handlande från designern; designern måste utveckla sin designförmåga i syfte att förstå designsituationen på bästa sätt, designern måste även under designarbetet lita på sin designförmåga och goda omdöme. Det finns i dagens läge en stor förståelse för designens natur men det är inget välutforskat område, det går dock att utveckla en rad designmetoder och tekniker i syfte att hjälpa designers att utveckla sin designförmåga. Care of hotels är en hotellkedja där en segelbåt av modell Swan 651 med namnet Sway ingår, min uppgift var att på uppdrag av c/o Hotels utforma en hemsida till Sway. Under designprocessen stötte jag på fyra stycken dilemman som jag hanterar med hjälp utav Löwgren och Stoltermans metoder och tekniker. Detta är något jag med betydligt mer djup kommer att redogöra för och hantera längre ned men ändå kortfattat vill nämna här. Delar av min designförmåga har utvecklats genom hanteringen av dilemman med metoderna och teknikerna som verktyg. I designprocessen har jag använt mig av tre abstraktionsnivåer som utarbetats av Löwgren och Stolterman, i dessa abstraktionsnivåer har jag sedan applicerat mina fyra dilemman för att lyfta dem ur varje nivå. Resultatet av detta är att jag har lyft och utvecklat delar av min designförmåga samt en hemsida till Sway åt c/o hotels som uppfyller uppdragsgivarens syfte och mål. Uppsatsens syfte är således att minska avståndet mellan begreppsmässig teori och praktisk tillämpning, följaktligen är den logiska frågeställningen jag företar mig i denna studie hur jag kan vidareutveckla min designförmåga?

Syftet med detta arbete är att få syn på och försöka förstå elevers perspektiv gällande ett skolprojekt som de varit delaktiga i under höstterminen 2011. Skolprojektets tema var ”Människan och samhället” och dess syfte var att ge eleverna möjlighet att uttrycka sig med hjälp av och prova på olika estetiska gestaltningsformer. Skolprojektet avslutades i en hybridutställning. Vår emperi består av material insamlat under skolprojektets gång, så som filmade klassrumssituationer, elevers loggboksanteckningar och elevutvärderingar. Dessutom genomförde vi efteråt fem kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med elevinformanter som deltagit i skolprojektet. Det empiriska materialet kommer vi sätta i relation till begrepp som estetik, kreativitet och deltagar- och åskådarkultur. I vårt arbete kan vi se att de flesta eleverna upplever det som något lustfullt och roligt att jobba med estetiska uttrycksformer – så länge det inte betyder att de behöver reflektera eller diskutera sina produktioner. Detta ser vi som en direkt konsekvens av den skolkontext de är vana vid, där ett prövande och ifrågassättande arbetssätt inte präglar elevernas uppfattning om vad skolan kräver av dem. I vårt arbete analyserar vi också denna uppfattning och hur den kan tyckas vara ett resultat av ”de rätta svarens pedagogik”. Det vi kommer fram till är att det är komplext att kartlägga elevers upplevelser; begreppen räcker kanske inte till för att få syn på elevers perspektiv.

<p>I denna uppsats presenterar och diskuterar författaren tre invändningar som riktats mot dygdetikern Rosalind Hursthouses förslag om vad som är en moraliskt riktig handling. Hursthouse menar att en handling är moraliskt riktig om den är vad en dygdig agent karaktärsenligt skulle göra i omständigheterna. Den form av invändningar som författaren presenterar och diskuterar i uppsatsen försöker visa på att Hursthouses förslag exkluderar handlingar som vanligen anses är rätt.</p><p>Författaren argumenterar för att en dygdetik lik den Neo-Aristoteliska dygdetik Hursthouse försvarar kan formuleras så att den undgår invändningar som presenteras i uppsatsen. Författaren föreslår att vi istället för att förstå Hursthouses förslag som om det gällde de faktiska handlingar som en dygdig agent gör, istället bör uppmärksamma att en dygdig agent följer handlingsmaximer vilka hon prövat under sin moraliska utveckling till att bli dygdig. Författaren föreslår vidare att det är huruvida en handling utgår från en maxim som karaktärsenligt kan ingå i ett dygdigt liv som är avgörande om den är moraliskt riktig eller inte.</p> / <p>In this paper the author presents and discusses three charges that have been raised against Rosalind Hursthouses virtue ethical account on what it takes for an action to be morally right. Hursthouse proposes that an action is right, if and only if, it is what a virtuous agent characteristically would to in the circumstances. All of the charges discussed and presented in the paper try to show that Hursthouses account excludes actions which we would like to say are morally right.</p><p>The author argues that a Neo-Aristotelian form of virtue ethics, like the one Hursthouse defends, can be formulated so that the charges can be avoided. The author proposes that, instead of understanding Hursthouses account as if it is only the very actions that virtuous agents perform that are morally right, we should observe that the virtuous agents are acting from maxims that they have tested during their development towards becoming virtuous agents. The author then proposes that an action is right if it can be traced from a maxim that can be a characteristic part of a virtuous life.</p>

I denna uppsats presenterar och diskuterar författaren tre invändningar som riktats mot dygdetikern Rosalind Hursthouses förslag om vad som är en moraliskt riktig handling. Hursthouse menar att en handling är moraliskt riktig om den är vad en dygdig agent karaktärsenligt skulle göra i omständigheterna. Den form av invändningar som författaren presenterar och diskuterar i uppsatsen försöker visa på att Hursthouses förslag exkluderar handlingar som vanligen anses är rätt. Författaren argumenterar för att en dygdetik lik den Neo-Aristoteliska dygdetik Hursthouse försvarar kan formuleras så att den undgår invändningar som presenteras i uppsatsen. Författaren föreslår att vi istället för att förstå Hursthouses förslag som om det gällde de faktiska handlingar som en dygdig agent gör, istället bör uppmärksamma att en dygdig agent följer handlingsmaximer vilka hon prövat under sin moraliska utveckling till att bli dygdig. Författaren föreslår vidare att det är huruvida en handling utgår från en maxim som karaktärsenligt kan ingå i ett dygdigt liv som är avgörande om den är moraliskt riktig eller inte. / In this paper the author presents and discusses three charges that have been raised against Rosalind Hursthouses virtue ethical account on what it takes for an action to be morally right. Hursthouse proposes that an action is right, if and only if, it is what a virtuous agent characteristically would to in the circumstances. All of the charges discussed and presented in the paper try to show that Hursthouses account excludes actions which we would like to say are morally right. The author argues that a Neo-Aristotelian form of virtue ethics, like the one Hursthouse defends, can be formulated so that the charges can be avoided. The author proposes that, instead of understanding Hursthouses account as if it is only the very actions that virtuous agents perform that are morally right, we should observe that the virtuous agents are acting from maxims that they have tested during their development towards becoming virtuous agents. The author then proposes that an action is right if it can be traced from a maxim that can be a characteristic part of a virtuous life.