Syftet med det här arbetet är att belysa hur lärare arbetar med de mänskliga rättigheterna i samhällskunskapsundervisningen för årskurs 1–3 och vad som ligger till grund för deras val av undervisningssätt och material. Syftet är också att öka kunskapen om hur lärare ser på de mänskliga rättigheternas roll i ämnet samhällskunskap kontra skolans övergripande värdegrundsuppdrag. Slutligen syftar arbetet till att undersöka lärares uppfattningar om huruvida införandet av barnkonventionen som svensk lag påverkar deras samhällskunskapsundervisning om de mänskliga rättigheterna. Intresset för området växte fram på grund av att det finns en begränsad mängd tidigare forskning gällande undervisning om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen i skolans yngre åldrar, samt att tidigare forskning visar att de mänskliga rättigheterna ofta bortprioriteras i samhällskunskapsämnet. För att besvara syftet har kvalitativa intervjuer genomförts med sex lärare i årskurs 1–3. Intervjusvaren har sedan analyserats utifrån de teoretiska perspektiven pragmatismen och den sociokulturella teorin. Resultatet visar att lärare främst kopplar de mänskliga rättigheterna till skolans övergripande värdegrundsuppdrag och till arbetet med demokrati och konflikthantering. I samhällskunskapsämnet arbetas de mänskliga rättigheterna med i samband med FN-dagen, där undervisningen främst berör barnkonventionen. Resultatet visar även att få lärare upplever att barnkonventionens laginförande 2020 har påverkat deras undervisning nämnvärt.

Denna studie bygger på en analys om religionsfrihetens gränser och om konfessionell skola går att rättfärdiga utifrån de mänskliga rättigheterna. Syftet med studien har varit att problematisera religiösa friskolor som vilar på konfessionell grund, i förhållande till de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen i Sverige. Studien har undersökt barnets autonomi i relation till paternalismen för att granska spänningen som finns mellan dessa två parter. Fokuset ligger på barnets autonomi och artikel 14 från barnkonventionen, även artikel 18 från den allmänna deklarationen av de mänskliga rättigheterna har tolkats för att applicera dessa på den konfessionella skolan. Begreppen som har identifierats är barnets autonomi, paternalism, religionsfrihet och de mänskliga rättigheterna. För att sedan ha applicerat dessa på artikel 14 samt 18 och analyserat till att resultatet blir en mängd olika faktorer som antingen rättfärdigar eller inte. Detta på grund av att barnkonventionen ännu är i process och behöver tolkas för att tillämpas i samhället, men också svår tolkat för spänningen som finns mellan dessa rättigheter. Artiklarna säger att föräldrarna har rätt till att fostra barnet in till en egen religiös övertygelse samtidigt som barnet själv får bestämma sin egen tro. Föräldrarnas paternalistiska agerade kan utgå från en agenda att vilja fostra barnet till ens egen övertygelse och detta strider mot barnkonventionen. Barnet har rättigheten till att tro på sin egen övertygelse som barnet själv kan resonera fram till. Detta för att barn under 18 år kan vara autonoma och det ligger snarare på föräldrarna att kunna se det. En viktig aspekt har också för denna studie grundat sig i att den konfessionella skolar är olika uppbyggda beroende på skola. Det avgör också om det sker en spänning mellan de mänskliga rättigheterna eller inte.

Syftet med uppsatsen är att analysera och diskutera Turkiets lagstiftnings tillämplighet med artikel 10 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Jag har valt att fokusera på artikel 301 i den turkiska brottsbalken. Artikel 301 används för att hindra yttrandefriheten i Turkiet och kan ge upp till 2 år i fängelse. För att komma fram till om artikel 301 är en kränkning av artikel 10 behöver jag förstå hur Turkiet tolkar artikel 10. För att förstå detta har jag använt mig av ett antal domstolsfall frånden europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Jag har valt att använda mig av juridisk metod för att komma fram till resultatet och Wienkonventionen om traktaträtt är mitt tolkningsverktyg. / The purpose of my thesis is to analyze and discuss the compatibility of the criminal code of Turkey with article 10 of the European Convention of Human Rights and the Fundamental Freedoms. I have chosen to focus on article 301 of the Turkish Criminal Code. Article 301 is used to suppress freedom of expression in Turkey and can result in a two year prison term. To be able to establish if article 301 is a violation of article 10 I need to understand how Turkey interprets article 10. I have used a number of court cases from the European Court of Human Rights to be able to understand how the states interpret article 10. I have chosen legal method, and the Vienna Convention on the Law of Treaties is my interpretation tool.

During the COVID-19 pandemic, European states have taken numerous measures to prevent the spread of the coronavirus. Several states have introduced various forms of compulsory vaccination against COVID-19. While vaccines are one of the most effective tools for protecting people against COVID-19, it raises the question to which extent states may justifiably make vaccination schemes compulsory in the pursuit of public health. This paper, therefore, analyses the compatibility between compulsory vaccination and the right to respect for private life as set out in Article 8 of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (the ECHR). As of today, the European Court of Human Rights (the ECtHR) has not decided whether vaccine mandates are compatible with the right to respect for private life.  An interference in the right to respect for private life must be in accordance with the law and fulfil one of the legitimate aims that are set out in Article 8.2 of the ECHR. An interference also needs to be necessary in a democratic society in order to achieve that legitimate aim. The protection of health as well as the protection of the rights and freedoms of others are two of the legitimate aims stipulated in Article 8 of the ECHR that are relevant in relation to the introduction of compulsory vaccination in society. In assessing whether an interference is necessary in a democratic society, the states enjoy a certain margin of appreciation. However, their assessment remains subject to review by the ECtHR. The principle of proportionality is an important part in assessing whether the interference has been necessary in a democratic society or not. The interference in question must remain proportionate to the legitimate aim pursued. In this paper, the compatibility between compulsory COVID-19 vaccination and the right to respect for private life is examined primarily by analysing prior case law of the ECtHR concerning vaccination and other medical interventions. This paper concludes that the states enjoy a wide margin of appreciation when assessing the necessity of introducing compulsory COVID-19 vaccinations, mainly because of the lack of European consensus regarding such vaccination schemes. Furthermore, it is concluded that compulsory COVID-19 vaccinations can be compatible with the right to respect for private life as set out in Article 8 of the ECHR, provided that the vaccines are considered safe and efficient by the research community, the vaccines used are monitored and the vaccine mandate is only indirectly imposed by sanctions of a protective nature. In addition, necessary precautions must be taken by prior assessment of potential contraindications and there must exist a possibility to receive compensation as a result of potential injuries caused by the vaccine.

Human rights are presumed to be universal given the universal declaration on human rights by the United Nations in 1948. Half a century has passed, and private human rights such as group rights are discriminated against worldwide. This thesis studies the presumed tension between universal human rights and private human rights, and how the specific rights are discriminated against. External monitoring is part of duties assigned to civil society organisations, and organisations monitor this issue and uses various methods to create circumstances in which private rights are respected. This thesis studies the European context through the European Court of Justice and the European Convention on Human Rights, and how civil society organisations in Europe use strategic litigation for Roma human rights. The purpose of this thesis is to establish how the European Court of Justice balances the tension between universal human rights and private human rights when civil society invokes discrimination against human rights. A sub-purpose is to identify whether there is a long-term consequence of strategic litigation for Roma human rights in Europe. The thesis has dealt with two ideas of human rights: universalism and discrimination. The chosen method for the study has been descriptive analysis of ideas to show the existence of ideas in texts, and thus be able to ascertain a shift in expression. The material is obtained by the civil society organisation European Roma Rights Centre, which are rulings from the European Court of Justice. The result of the study is that the European Court of Justice has previously considered that human rights should be universal and held that discrimination is difficult to prove. In recent cases however, the European Court of Justice has ruled that discrimination is constitutional for the Roma. Lastly, it is stated that strategic litigation can be viewed as effective in reducing the tension between universal human rights and private human rights in Europe.

Denna uppsats behandlar den katolska kyrkans syn på grunden för mänskliga rättigheter och religionsfrihet. Idén om mänskliga rättigheter började ta fast form under upplysningen på 1700-talet. Vid den tiden var dock katolska kyrkans syn på de mänskliga rättigheterna inte förenlig med den sekulära uppfattningen. De demokratiska principerna och mänskliga rättigheterna, inklusive religionsfrihet, integrerades i den katolska socialdoktrinen först genom Andra Vatikankonciliet (1962–1965), även kallad Vatikan II. Syftet är dels att undersöka hur den katolska kyrkan argumenterar för mänskliga rättigheter och religionsfriheten efter Vatikan II, dels att analysera relevanta skrifter och kanoniska bestämmelser i jämförelse med FN:s Allmänna förklaring och konventioner om de mänskliga rättigheterna. Uppsatsens tes är att området mänskliga rättigheter är ett tvärvetenskapligt akademiskt fält där den katolska teologin också har relevans i diskussioner kring hur mänskliga rättigheter kan rättfärdigas. För att nå syftet används flera metoder. Genom text- och argumentanalys av skrifter från Vatikan II kan det konstateras att det finns vissa skillnader mellan den katolska kyrkans argumentation för mänskliga rättigheter och de sekulära argumenten. Analysen visar att grunden för mänskliga rättigheter och religionsfrihet enligt katolska kyrkan är den mänskliga personens värdighet. I detta avseende är Jürgen Habermas teori om människans värdighet, som ofta benämns teori om människovärde, relevant att användas som teoretiskt ramverk. En begreppsanalys gällande de kursiverade begreppen görs även i uppsatsen. Som ytterligare metoder används juridisk metod och kanonisk tolkning i rättsavsnittet.  Jag argumenterar för att katolska kyrkans människosyn ger en ökad förståelse för vad religionsfrihet innebär. Med tanke på mångfalden av religioner och traditioner i den postmoderna världen bör teologer även involveras i diskurser om religionsfriheten. Därför föreslår jag att mänskliga rättigheters dimensioner utvidgas till att ta mer hänsyn till teologiska människorättsargument. / This essay deals with the Catholic Church's view of the basis of human rights and freedom of religion. The idea of ​​human rights began to take shape during the Enlightenment in the 18th century. At the time, however, the Catholic Church's view of human rights was inconsistent with secularism. Democratic principles and human rights, including freedom of religion, were first integrated into Catholic social doctrine through the Second Vatican Council (1962–1965), also known as Vatican II. The purpose is partly to examine how the Catholic Church argues for human rights and freedom of religion after Vatican II, and partly to analyse relevant writings and canonical provisions in comparison with the UN Universal Declaration and Conventions on Human Rights. The thesis of this essay is that the field of human rights is an interdisciplinary academic field where Catholic theology also has relevance in discussions about how human rights can be justified. To achieve the purposes, several methods are used. Through a text- and argument analysis of writings from Vatican II, it can be stated that there are certain differences between the Catholic Church's arguments for human rights and the secular ones. The analysis shows that the basis of human rights and religious freedom, according to the Catholic Church, is the dignity of the human person. In this respect, Jürgen Habermas' theory of human dignity, often referred to as human worth (människovärde), is relevant to be used as a theoretical framework. A concept analysis regarding the italicized concepts is also done in the essay. As additional methods, legal method and canonical interpretation are used in the legal section. I argue that the Catholic Church's view of human beings gives a greater understanding of what freedom of religion means. Because of the diversity of religions and traditions in the postmodern world, theologians should also be involved in discourses on freedom of religion. Therefore, I propose that dimensions of the human rights be extended to take more account of theological human rights arguments.