Valendo-me principalmente das técnicas de observação participante e entrevista semi-estruturada, faço um estudo da cultura rave a partir de uma etnografia na cidade de Porto Alegre. Realizo esta pesquisa pela inserção entre dois grupos distintos que compõem esta cena urbana, o de freqüentadores e o de produtores musicais. Tenciono traçar um quadro desta forma de sociabilidade contemporânea da qual participam, pelo menos em Porto Alegre, quase que exclusivamente jovens de classe média. Focalizo como tema a relação entre a criação, a difusão/circulação e a recepção da música eletrônica e da cultura rave no meio jovem enquanto constituidora de práticas culturais e identitárias mediadas principalmente pelos recursos tecnológicos e midiáticos. Procuro dar especial atenção à dimensão ritual-performática e experiencial do rave, buscando apreender os códigos que orientam as práticas culturais e estéticas dos atores envolvidos. A proposta central deste trabalho é investigar como os jovens portoalegrenses experienciam a cultura rave e no que consiste a experiência rave para eles, procurando interpretar como articulam o que conhecem sobre o mundo rave internacional/global com as suas práticas culturais locais.

Valendo-me principalmente das técnicas de observação participante e entrevista semi-estruturada, faço um estudo da cultura rave a partir de uma etnografia na cidade de Porto Alegre. Realizo esta pesquisa pela inserção entre dois grupos distintos que compõem esta cena urbana, o de freqüentadores e o de produtores musicais. Tenciono traçar um quadro desta forma de sociabilidade contemporânea da qual participam, pelo menos em Porto Alegre, quase que exclusivamente jovens de classe média. Focalizo como tema a relação entre a criação, a difusão/circulação e a recepção da música eletrônica e da cultura rave no meio jovem enquanto constituidora de práticas culturais e identitárias mediadas principalmente pelos recursos tecnológicos e midiáticos. Procuro dar especial atenção à dimensão ritual-performática e experiencial do rave, buscando apreender os códigos que orientam as práticas culturais e estéticas dos atores envolvidos. A proposta central deste trabalho é investigar como os jovens portoalegrenses experienciam a cultura rave e no que consiste a experiência rave para eles, procurando interpretar como articulam o que conhecem sobre o mundo rave internacional/global com as suas práticas culturais locais.

Valendo-me principalmente das técnicas de observação participante e entrevista semi-estruturada, faço um estudo da cultura rave a partir de uma etnografia na cidade de Porto Alegre. Realizo esta pesquisa pela inserção entre dois grupos distintos que compõem esta cena urbana, o de freqüentadores e o de produtores musicais. Tenciono traçar um quadro desta forma de sociabilidade contemporânea da qual participam, pelo menos em Porto Alegre, quase que exclusivamente jovens de classe média. Focalizo como tema a relação entre a criação, a difusão/circulação e a recepção da música eletrônica e da cultura rave no meio jovem enquanto constituidora de práticas culturais e identitárias mediadas principalmente pelos recursos tecnológicos e midiáticos. Procuro dar especial atenção à dimensão ritual-performática e experiencial do rave, buscando apreender os códigos que orientam as práticas culturais e estéticas dos atores envolvidos. A proposta central deste trabalho é investigar como os jovens portoalegrenses experienciam a cultura rave e no que consiste a experiência rave para eles, procurando interpretar como articulam o que conhecem sobre o mundo rave internacional/global com as suas práticas culturais locais.

Denna studie studerar tjejers deltagande inom ravekulturen, syfte att försöka förstå vilken betydelse kulturen har för deras identitetsskapande. Datamaterialet har samlats in genom 7 semistrukturerade intervjuer med tjejer som alla är mellan 20-30 år, boende i Stockholm och har gått återkommande på rave. Det teoretiska ramverket innefattar begrepp som kulturellt och subkulturellt kapital från både Pierre Bourdieu och Sarah Thornton. Vi har även kompletterat med begrepp från Goffmans dramaturgiska teori. Den tidigare forskningen ger en grundlig överblick kring hur definitionen och forskningen har framställts genom åren, internationellt och nationellt.   Resultatet visar på tre primära teman som gick att koda fram från datamaterialet. Dessa tre är, Roll och identitet inom ravekulturen - vem går på rave?, Subkulturellt kapital och habitus - hur går en på rave? och Idealen för rave - Varför går en på rave? De tre tematiska resultaten visar att rave är en plats där tjejer kan få uttrycka sig, känna frihet och skapa en del av sin identitet. Slutligen kommer vi att föra en diskussion kring hur rave jämfört med vanliga klubbar handlar om fokusskifte mot musik, dans och en individuell upplevelse i grupp och hur detta påverkar deltagarnas identitetsprocess.

No description available.

NUNES, Jefferson Veras. Livres, puros e felizes: culturas juvenis e festas rave em Fortaleza. 2010. 200f. Dissertação (Mestrado em Sociologia) – Universidade Federal do Ceará, Departamento de Ciências Sociais, Programa de Pós-Graduação em Sociologia, Fortaleza-CE, 2010. / Submitted by nazareno mesquita (nazagon36@yahoo.com.br) on 2011-12-04T12:43:27Z No. of bitstreams: 1 2010_dis_JVN.pdf: 13602256 bytes, checksum: fa6d969e19cf97530e9f4c2dbf94d925 (MD5) / Approved for entry into archive by Maria Josineide Góis(josineide@ufc.br) on 2012-01-05T10:29:42Z (GMT) No. of bitstreams: 1 2010_dis_JVN.pdf: 13602256 bytes, checksum: fa6d969e19cf97530e9f4c2dbf94d925 (MD5) / Made available in DSpace on 2012-01-05T10:29:42Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2010_dis_JVN.pdf: 13602256 bytes, checksum: fa6d969e19cf97530e9f4c2dbf94d925 (MD5) Previous issue date: 2010 / This research discusses the relationship between music, youth culture and party in the urban space. Its part of the perception of youth as a socially constructed category, in addition to age and identity principles generally attributed to this stage of the life cycle of the individual. It aims to understand social practices, attitudes, consumption practices, discourses and symbols adopted by the youth during their participation in a specific type of electronic music festival, commonly known as rave. The raves happen not only in different places, but mainly in the open spaces, is also called “open air festivals”. These festivals occur most often in areas that stand out for its natural beauty, choosing to host the events from sites, farms and hotels away from the city. The empirical material from which stems the reflections that follow include bibliographical, documentary, and especially field research, participant observation carried out during the period 2008 to 2009, it was possible to attend 17 raves held in Fortaleza and cities neighbors. / A presente pesquisa trata da relação entre música, juventude e festa no espaço urbano. Parte da percepção da juventude como uma categoria socialmente construída, para além das faixas etárias e dos princípios identitários geralmente atribuídos a esta etapa do ciclo de vida do indivíduo. Tem como objetivo compreender sociabilidades, comportamentos, práticas de consumo, discursos e símbolos adotados pelos jovens durante sua participação em um tipo específico de festa de música eletrônica, comumente conhecida como rave. As raves acontecem não somente em locais diferentes, mas, principalmente, a céu aberto, sendo também chamadas de “festas open air”. Tais festas ocorrem, na maioria das vezes, em ambientes que se destacam por suas belezas naturais, elegendo como sede para os eventos desde sítios, chácaras e hotéis afastados da cidade, até barracas de praia localizadas em áreas pouco freqüentadas pela população em geral. O material empírico a partir do qual se estruturam as reflexões que se seguem inclui levantamento bibliográfico, documental e, principalmente, pesquisa de campo, com observação participante realizada durante o período de 2008 a 2009, onde foi possível freqüentar 17 raves organizadas em Fortaleza e cidades vizinhas.

"I can't stop raving" is a qualitative study based on five semi-structured interviews with young women who participate in the rave culture of Stockholm, Sweden. The study aimed to explore in what ways these women's experiences are characterised by safeness and worries. It identifies what risk and protective factors are prevalent in the environment, and what strategies these women employ to negotiate the risks. Proceeding from risk and resilience research, further focus lies on negotiative processes of risk versus pleasure, to understand what actions propel participation in rave culture. Judith Butler's theories on performativity and agency were employed as models to situate risk-taking as part of identity-making processes. The study results tell how the young participants sometimes experience worry in the environment, but also their awareness and resilient capacities towards the risks involved. The community experience within rave culture was further identified as a strategic protective factor, in the informants' pursuit of risk reduction. The study also identifies how Swedish political discourse on narcotics negatively impacts the participants' reliance on law enforcement and health services, even when facing explicit risk situations, indicating evident challenges for mainstream society to interact with rave culture and its participants. / ”I can’t stop raving” är en kvalitativ studie som bygger på fem semistrukturerade intervjuer med unga kvinnor som deltar i Stockholms ravekultur. Studien har syftat till att undersöka hur de unga kvinnorna upplevelser präglas av trygghet kontra oro. Vidare undersöktes vilka risk- och skyddsfaktorer som finns i miljön samt vilka strategier de unga kvinnorna använder sig av för att hantera riskerna. Studien utgår från risk- och resiliensforskning och förhandlingsprocesser mellan risk och njutning har satts i fokus för att förstå mekanismerna bakom ravedeltagandet. Judith Butlers teorier om performativitet och agentskap har använts som modell för att situera risktagandet som del av identitetsskapande processer. Studiens resultat visar på att de unga deltagarna ibland upplever oro i sammanhanget, men att det finns en riskmedvetenhet och resilienta egenskaper hos individerna. Den upplevda gemenskapen inom ravekulturen identifierades som en strategisk skyddsfaktor i informanternas strävan efter riskreducering. Studien identifierar även hur den samhälleliga diskursen om narkotika negativt påverkar deltagarnas tillit till myndigheter—även vid explicita risksituationer—vilket indikerar utmaningar för majoritetssamhället att bemöta ravekulturen och dess deltagare.

Denna uppsats undersöker ravekulturens nuvarande tillstånd i Stockholm. Ravekulturens primära produkt – den elektroniska musiken (EDM) – som innefattar många olika typer av musikstilar, bland annat techno- och housemusik, har blivit ett allt vanligare inslag inom de reglerade klubb- och festivalverksamheterna. Sedan ravekulturens storhetstid på 1990-talet har rave- och klubbkulturen utvecklats till ett internationellt, om inte globalt, fenomen med demografiska skillnader i förhållande till narkotikabruk, musik- och danstraditioner. Genom Durkheims ritualteori, tillsammans med Collins teori om gruppinteraktion närmas ravekulturen och dess relation till narkotikabruk. Respektive teoretikers begrepp; collective effervescense och emotionell energi, används som verktyg för att erhålla en större förståelse för ravekulturens utveckling och nuvarande läge. För skapa en förståelse av ravekulturens utveckling och nuvarande tillstånd har ett antal nyckelaktörer identifierats, vilka alla besitter stor erfarenhet av ravekulturen. Deras erfarenheter lyfts fram genom semistrukturerade expertintervjuer. Beröringspunkter intervjuerna emellan, samt till teorin har lyfts fram som teman till analysen. Intervjudeltagarna beskriver en ravekultur som i allra högsta grad är levande som har tydliga kopplingar till narkotikabruk, med ecstasy som den primära ravedrogen. Den emotionella energin som skapas på ravens dansgolv lyfts fram som den fundamentala dragningskraft till rave, vilket binder dess deltagare samman genom att etablera ett kollektivt fokus på dansen. Narkotikabruket används som en förstärkare för de gemensamma känslorna, och upprätthåller dansen genom hela nätter. Ravets sociala regler ställs upp för att enskilda deltagare inte ska kunna bryta det kollektiva fokuset genom att ta för stort individuellt utrymme i den sociala sfären. Detta fokus kan också förklara en DJ eller en narkotikalangares särställning inom kulturen eftersom deras roller förstärker fokus genom musiken eller försäljning av narkotika. Det att förklara ravekulturens beståndsdelar utifrån ravets emotionella energi.

published_or_final_version / Sociology / Master / Master of Philosophy

Cette thèse propose de s’intéresser aux tensions entre la société occidentale contemporaine et le phénomène social, musical et dansant qu’est le rave. Plus spécifiquement, elle s’intéresse aux acteurs, enjeux et dynamiques de ce qui sera appelé le « conflit rave-o-lutionnaire ». Pour mener à bien cette exploration - qui, par défaut, devient une intervention vers sa pacification -, elle part d’une simple mais riche réflexion menée récemment par le théoricien des peace studies Wolfgang Dietrich : un conflit – ses acteurs, enjeux, dynamiques – ne se comprend qu’en comparant les « images » de la paix qui y flottent. Si l’image moderne et l’image morale, offertes en ouverture, sont les plus connues, permettant au lecteur de se faire une idée de l’histoire du conflit et de sa trame dramatique, leur position polémique, pour qui tient à l’apaisement, ne peuvent être suffisantes. Le « conflit » ne peut être seulement qu’une opposition, au nom de la « sécurité », entre l’hégémonie néo-libérale et ses « résistants », ni être une lutte, au nom de la « justice », entre les tenants de l’individualisme et les tenants de la communauté. Ce n’est que dans l’image post-moderne, développée avec les outils post-structuralistes, que la thèse s’accélère, brouille les pôles et offre, en termes musicaux, un « breakthrough ». Le « conflit » y apparaît être une infinité de polémiques spatialisées, incluant les ravers eux-mêmes, quant à la « vérité sur l’harmonie ». Le dernier mouvement termine l’exploration avec une réconciliation. Par l’image trans-rationnelle, élaborée par Dietrich et adaptée avec la sphérologie de Peter Sloterdijk, la thèse révèle l’ambition, des deux côtés, de supporter la si fragile et si atmosphérique expérience de l’harmonie. Le « conflit » se présente, à son fondement, comme une affaire de gestion climatique qui, nécessairement, sera localisée et ponctuelle.