Introduktion: Telefonrådgivning är ett sätt för vårdsökande att få vård i Sverige och i vissa andra länder i världen exempelvis i Storbritannien, Canada, USA m.fl. Sjuksköterskor arbetar med telefonrådgivning och hänvisar vårdsökande till rätt vårdnivå. Möten med vårdsökande i telefonen är korta och komplexa vilket kräver hög kompetens. Sjuksköterskor upplever olika utmaningar som kan vara hinder i utförandet av sitt arbete. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av utmaningar i telefonrådgivning. Metod: Metoden var en systematisk litteraturöversikt. Datainsamling genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed, och nio kvalitativa artiklar ingick i studien. Graneheim och Lundman (2004) kvalitativ innehållsanalys användes i dataanalysen. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde olika utmaningar i telefonrådgivning som påverkade deras arbete. Kommunikativa utmaningar, organisatoriska utmaningar och arbetsmiljöutmaningar upplevdes som en svårighet. Utmaningar i möte med vårdsökande, bedömning och beslutsfattning, teknologiska utmaningar samt etiska utmaningar var också som utmanade. Kompetens är viktigt i telefonrådgivning på grund av en icke-visuell kontakt. Arbetsgivaren har ett ansvar att hitta lösningar så att dessa utmaningar blir hanterbara. Slutsats: Studien kan öka medvetenheten hos arbetsgivare och vårdsökande om sjuksköterskors utmaningar i telefonrådgivning, vilket kan förbättra sjuksköterskornas arbetssituation. För att förbättra sjuksköterskornas arbetssituation behövs investeringar inom arbetsmiljö och kompetenshöjning, vilket bör förbättra vårdkvaliteten. / Introduction: Telephone contact and telephone counselling is a way for care seekers to receive care in Sweden and in certain countries in the world, for example in the United Kingdom, USA and others. Nurses work with telephone counselling and refer care seekers to the right level of care. Interactions with care seekers on the phone are short and complex which requires competence among the nurses. Nurses experience various challenges that can be obstacles in the performance of their work. Aim: The aim of the study is to describe nurses' experiences of challenges in telephone counselling. Method: The method was a systematic literature study. Data collection was performed in the databases CINAHL and PUBMED, nine qualitative articles were included in the study. Graneheim and Lundman (2004) qualitative content analysis was used in the analysis of data. Results: Results showed that the nurses experienced various challenges in telephone counselling that affected their work. Communicative challenges, organizational challenges, work environment challenges were perceived as a difficulty. Challenges in meetings with healthcare seekers, assessment and decision making, technological challenges and ethical challenges were also perceived to be challenging experiences. Competence is important in telephone counselling due to the non-visual contact with the care seeker. The employer has a responsibility to find solutions to solve the challenges and make them more manageable for the nurses. Conclusion: The study may increase employers' awareness about the challenge’s nurses face in telephone counselling in order to improve nurses working conditions. Investments in the work environment and nurse’s skills development are needed to improve the nurses' work situation, which should also improve the quality of care.

Bakgrund: Under större delen av 1900-talet präglades sjuksköterskeutbildningen av medicinsk vetenskap och en naturvetenskaplig syn på människan var påtaglig. I och med Vård -77-reformen blev omvårdnadsvetenskap karaktärsämne och en holistisk syn på människan införlivades i utbildningen. Sjuksköterskeutbildningens utformning och övergripande innehåll styrs av Högskoleförordningen och sjuksköterskans kunskaper inom yrket styrs av Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor. Kritik har riktats mot dagens utbildning och forskning har påvisat att nyutexaminerade sjuksköterskor tenderar att brista i många praktiska moment. Syfte: Studiens syfte var att belysa erfarna sjuksköterskors uppfattning om nyutexaminerade sjuksköterskor. Metod: Empirisk intervjustudie med deskriptiv kvalitativ ansats. Resultat: Under intervjuerna framkom att nyutexaminerade sjuksköterskor är inspirerade av ny kunskap och kan se på gamla rutiner med nya ögon. Stress och högt arbetstempo påverkar arbetsutförandet negativt. De uppfattades inneha gedigen teoretisk kunskap, dock påtalades svårigheter med att omsätta denna i praktiken. Nyutexaminerade beskrevs som noggranna och fokuserade men med svårigheter i att se helheten i arbetet. Vidare upplevdes de samarbeta väl i team men vara bristfälliga i den arbetsledande rollen. Slutsats: Nyutexaminerade sjuksköterskor är inte alltid redo för de krav som i verksamheten ställs. Främst beror detta på att de saknar erfarenhetsbaserad kunskap. Resultatet av studien tyder på att nuvarande utbildning inte är tillräckligt yrkesförberedande. Klinisk betydelse: Studiens resultat kan genom vidare forskning få betydelse för sjuksköterskeutbildningens framtida utformning. De områden som framförallt bör ses över är undervisning i praktiskt utförande samt i ledarskap. Dessa bör få större plats i utbildningen. / Background: For the major part of the 20th century, the nursing education was dominated by medical science and a scientific view on the human being was distinct. As a result of the Vård-77-reform, nursing science became the main subject of the education and a holistic view of the human being was established. The nursing education is guided by The Higher Education Act, and the competence and knowledge required of the nurse is guided by The National Board of Health and Welfare´s description of competence regarding registered nurses. The nursing education has been criticized and research has shown that newly registered nurses are insufficient in several practical elements. Aim: To examine experienced nurses’ perception of newly registered nurses. Method: An empirical interview-study with a qualitative descriptive approach. Results: Newly registered nurses are inspired by new knowledge and look at old routines with new eyes. Stress and a high workload affect them in a negative way. They were perceived to have a great deal of theoretical knowledge, but were said to have difficulties in applying those to practice. Newly registered nurses were perceived as accurate and focused but with difficulties seeing the work as a whole. They were said to work well in teams but don’t seem to have the ability of leading them. Conclusions: Newly registered nurses are not always well enough prepared for the demands which are required in clinical practice. This is primarily due to lack of experience based knowledge. The result of the study shows that the current education isn’t vocational. Clinical implication: The result of the study can, through further research, be of importance for the future nursing education. The areas that above all need to be investigated are the education in practical skills and leadership. Those subjects need to get more focus in the education.

Certified Registered Nurse Anesthetists (CRNAs) administer more than 43 million anesthetics within the United States and practice in every setting where there is anesthesia. Stress and burnout can be a common problem for CRNAs. The purpose of this correlation study was to examine the relationship between emotional intelligence (EI) and burnout syndrome among CRNAs. The research questions assessed CRNAs and the relationship between EI and burnout syndrome, the burnout score and the four dimensions of EI, and EI and the three dimensions of burnout. Certified and recertified CRNAs (N = 506) completed the Wong and Law Emotional Intelligence Scale, the Maslach Burnout Inventory, and a demographics survey. The results of a correlation analysis and linear regression indicate that there is a correlation between EI and burnout syndrome for CRNAs and when increasing the EI score by one unit, a 20% reduction in burnout occurs. A relationship also exists between the burnout score and the four dimensions of EI for CRNAs, with self-emotion appraisal and regulation of emotion statistically significant (p < 0.05). Each component of burnout syndrome correlated with a CRNA's EI score, with diminished personal accomplishment having the strongest correlation (r = .451; p < 0.05). EI is present for CRNAs, and there is an inverse relationship with burnout syndrome, which is a new contribution to the literature. Regarding positive social change, results may yield modifications in the education of Student Registered Nurse Anesthetist (SRNA) or opportunities for CRNAs to build additional EI skills. This study offers healthcare administrators insight that EI is a factor in reducing burnout and beneficial to increasing wellness of the healthcare staff.

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI) / Nurse residency programs (NRPs) have been identified as a means to promote transitioning of new nurses into the professional nursing role. Questions have arisen related to which elements within those programs are most meaningful to the development of new nurses. As the nursing shortage drives the need for quick transition and development of nurses to meet workforce needs, nursing must identify what is meaningful to nurses in their transition to practice. The purpose of this multi-site study was to explicate meaning from the experiences of newly licensed registered nurses (NLRNs) who have just completed NRPs. The research question was “What factors have meaning for NLRNs who have experienced transition to practice in nurse residency programs in acute care settings?” Semi-structured interviews were used to collect data from six NLRNs from three different NRPs after completion of their programs. Using interpretative phenomenological analysis, themes and variations within those themes were derived from the descriptive narratives provided from participant interviews. Overarching themes identified were Relationships, Reflection, Active Learning, Resources and Organizational Systems. Findings have implications for practice and education as the nursing profession strives to find ways to transform nurses in an effective and efficient manner.

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI) / New nurses report feeling unprepared, incompetent, and highly stressed, contributing to first-year turnover rates of 25% in some healthcare organizations. Turnover, combined with a preparation-practice gap, has alerted advocacy organizations and researchers to recommend the development of nurse residency programs. Nurse residency programs are a post-graduate training period where new nurses receive enhanced clinical education in the healthcare setting. While highly variable in structure and attributes, programs usually include educational sessions, clinical immersion, and role socialization opportunities. Evidence supports that new nurses participating in nurse residency programs experience positive outcomes, including increased confidence, competence, and decreased turnover rates. Despite this, only half of the hospitals nationwide have implemented a program with most designed around a single health system mission. This dissertation study aimed to identify the attributes of nurse residency programs influencing the newly licensed registered nurse. An integrative review of the literature and evolutionary concept analysis was completed to examine the state of the science of nurse residency programs. Findings revealed a lack of conceptual and theoretical design and variability among program structures, creating a gap in the literature about the attributes of programs that are most influencing new nurses. Based on the literature's noted gaps, a qualitative description study was conducted. Purposive sampling strategies were used to recruit nurses who recently completed varied program models across the United States. New nurses reported the attributes of programs and described how those positively and negatively influenced the transition to practice experience. The overarching themes revealed that new nurses need a cadre of highly supportive individuals across the clinical and educational continuum who espouse astute interpersonal and communication skills. New nurses desire engaging activities with intra and interprofessional team members for clinical skill application, knowledge advancement, and role socialization. New nurses need the structure of meetings at times and in a sequence conducive to learning; and for preceptorship experiences to be facilitated by trained preceptors, on a unit, and of a length that supports confidence for autonomous practice. Future research will include the development and testing of an evaluation tool based on the findings from this study.

Bakgrund: Antalet katastrofer i världen och Sverige ökar och därmed ökar även behovet av katastrofmedicinsk beredskap. Akutmottagningen utgör ofta den första kontakten med sjukvården och därför har akutsjuksköterskorna en mycket central roll vid en allvarlig händelse. Sjuksköterskor är den största arbetsstyrkan vid en katastrof och sjukvården är helt beroende av deras kompetens. Forskning visar att bristfällig omvårdnad, triagering eller oförmåga till att finna den kritiskt dåliga patienten i ett tidigt skede, ökar mortaliteten. Dock visar forskningen även att sjuksköterskor inte känner sig tillräckligt förberedda. Sjuksköterskor som har arbetat i samband med allvarliga händelser beskriver starka och motstridiga känslor. Utbildning, övning och tidigare erfarenheter inom katastrofmedicin har uppgetts förbättra sjuksköterskornas beredskap. Trots vetskapen om sjuksköterskornas nyckelroll är forskningen angående sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen begränsad. Fler studier inom området vore av värde med tanke på att behovet av katastrofmedicinsk beredskap ökar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen på akutmottagningar i Storstockholm. Metod: Studien utfördes med en kvalitativ metod och en induktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från fyra akutmottagningar inom Storstockholm utfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Fyra teman kunde urskiljas: ”oro för organisationens begränsningar”, ”behov av struktur”, ”erfarenhet och övning skapar trygghet i nya situationer” samt ”motstridiga känslor och tankar om copingstrategier”. Inom det första temat beskrev deltagarna en stark oro för att akutsjukvården redan är högt belastad och att detta skulle äventyra patientsäkerheten ännu mer vid en allvarlig händelse. I ”behov av struktur” beskrev sjuksköterskorna att de uppfattade sin roll som central vid allvarliga händelser och att de hade behov av en tydlig struktur. Tema nummer tre, ”erfarenhet och övning”, förklarade sjuksköterskornas önskan om mer övning och att erfarenhet gynnar dem i deras arbete. Motstridiga känslor såsom skräck blandad med nyfikenhet inför arbete vid en allvarlig händelse belystes i tema fyra, liksom arbetsgruppens viktiga, stöttande funktion. Slutsats: Den katastrofmedicinska beredskapen behöver förankras bättre i akutsjukvårdens hektiska vardag. Sjuksköterskornas uppfattning var att en allvarlig händelse skulle kunna orsaka ett kaos som fordrar starka copingstrategier. Behov av ett nytt, strukturerat arbetssätt uppdagades. Realistiska övningar skulle kunna kompensera för bristen på erfarenhet från allvarliga händelser. Ett strukturerat arbetssätt och en stark arbetsgrupp är måsten för att kunna upprätthålla patientsäkerheten vid en allvarlig händelse. / Background: As the number of disasters increases in the world the need for an adequate disaster preparedness develops. Registered nurses in emergency departments have a significant role since they often constitute the first encounter with the healthcare after a disaster. Healthcare is dependent on the nurses' ability to effectively respond to an event of disaster. Studies have shown that a deficient triage, nursing and inability to identify a critically ill patient increase patient mortality. However, previous research reveal that nurses don’t feel properly prepared. Registered nurses with experience from disaster response describe strong and conflicting emotions. Experience, education and disaster-related training have been shown to improve registered nurses’ self-reported disaster preparedness. Despite the fact that there is knowledge about registered nurses’ key role in disaster response, research is limited regarding their perceptions of disaster preparedness. Since the need for disaster preparedness increases, more studies within the area would be worthwhile. Aim: The aim was to describe registered nurses’ perceptions of disaster preparedness in emergency departments. Methods: A qualitative interview study was carried out and ten interviews with registered nurses from four emergency departments were performed. During the interviews a semi structured method was used. The interviews were analyzed through content analysis. Results: Four themes emerged: “concern for organizational insufficiency”, “need for structure”, “experience and training create a feeling of security in new situations” and “conflicting emotions and thoughts about coping strategies”. Within the first theme the participants described a strong concern for the already existing high pressure in emergency care and that this could jeopardize patient safety in an event of a disaster. The second theme illustrates the registered nurse’s perception of having a central role and their need for a clear structure while working in an event of disaster. “Experience and training”, theme three, is about the registered nurses’ wish for more disaster-related training and the importance of experience in their work. The thought of disaster response generated conflicting emotions, such as fear mixed with curiosity, was highlighted in theme four, as well as the importance of a supportive work group. Conclusion: The disaster preparedness needs to be better anchored in reality’s crowded care situation within the emergency care. Registered nurses believed a disaster would result in a chaotic work environment with the need for coping strategies. A new and structured way of working was seen as necessary. Realistic disaster-related training might compensate for the lack of experience. To be able to withhold patient safety during a disaster structure and stability within the workforce is essential.

Det finns ungefär 160 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Demenssjukdomar går inte att bota, och leder successivt till funktionsnedsättningar som påverkar den sjuke och dess närstående under många år. För att må bra behöver vi människor känna oss hemma i vår kropp, tillsammans med andra människor och i tillvaron som vi befinner oss i. Avsaknad av eller påverkan på dessa känslor i form av exempelvis sjukdom kan leda till ett lidande. För en person med långt framskriden demenssjukdom kan detta lidande beskrivas som ”att inte känna sig hemma” då demenssjukdomen gör att personen tappar känslan för sig själv både i jaget och i samvaron med andra. Att ge tröst blir kärnan i omvårdnaden av en person med långt framskriden demenssjukdom. Syftet var att belysa tröst i mötet med personer med demenssjukdom utifrån legitimerad personals perspektiv.  Denna kvalitativa studie bygger på sex intervjuer med legitimerade sjuksköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter, där data analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Enligt informanterna är tröst när jag som medmänniska genom att bekräfta, närvara eller genom olika metoder tillgodoser de behov som den som är ledsen eller lider har, så att denne upplever lindring eller ett minskat lidande, en slags harmoni och acceptans, även om situationen är svår och obegriplig. Informanterna beskrev att de i mötet med personen med demenssjukdom befann sig som i ett gränsland mellan motpolerna lidande och tröst, och att situationen utvecklades utefter de förutsättningar, den inställning, den kunskap och de metoder som användes.  Det som tydligast framkom vid intervjuerna var hur viktigt det var att personalen i mötet med personer med demenssjukdom i första hand hade mod och vilja att se behoven som fanns, men sedan också utrymmet att finnas till, närvara i både kropp och tanke, så att man genom anpassning kunde styra och hantera situationen så att lidandet minskade. För att lyckas var det också en förutsättning att personalen hade insikt om att behov av tröst var kontinuerligt för den demenssjuke och därmed måste återupprepas, ibland flera gånger om dagen.   Studien påvisar faktorer som har betydelse för om en tröstsituation uppstår eller inte. Inställningen till begreppet tröst särskiljer sig från person till person vilket till viss del kan kopplas till tidigare erfarenheter både på det personliga planet men också i den yrkesmässiga rollen. Att minska lidande anses vara en självklarhet både som medmänniska och som professionell, men att ge tröst för att minska lidande visade sig inte vara lika självklart för alla. Samtidigt beskriver litteraturen att de två begreppen är sammanflätande vilket visar på det komplexa i begreppet tröst. Då det finns en tendens att ge tröst på samma sätt som man själv vill bli tröstad på är det viktigt att skapa en medvetenhet om detta för personal, då man i mötet med personer med demenssjukdom skall arbeta personcentrerat, alltså möta den demenssjuke på ett för denne individuellt anpassat sätt. BPSD-registret kan då vara ett stöd för personal att identifiera synliga och osynliga behov vilket kan leda till att personen med demenssjukdom upplever en bättre livskvalitet, värdighet och också blir tröstad. / There are approximately 160,000 people with dementia in Sweden. Dementia can not be cured and will gradually lead to disabilities affecting the ill and their relatives for many years. To feel good, we humans need to feel at home in our own bodies, along with people around us and in the world we live in. Lack of or influence on these feelings in the form of, for example, diseases can lead to suffering. For a person with advanced dementia the suffering can be described as "not feeling at home" as dementia causes the person to lose their sense of self both in themselves and in connection with others.Providing consolation is the essence of nursing care of a person with advanced dementia. The purpose was to illuminate consolation in the meeting with people with dementia from a registered staff’s perspective. This qualitative study is based on six interviews with registered nurses, occupational therapists and physiotherapists, where the data has been analyzed according to content analysis with inductive approach. According to the informants consolation occurs when I, as a fellow human being by affirming, attending or through various methods cater to the needs of those who are sad or suffering, so that he/she is experiencing the alleviation or reduction of suffering, a kind of harmony and acceptance, although the situation is difficult and incomprehensible. The informants described that they felt like being in a borderland between the opposite poles suffering and consolation in the meeting with the person with dementia, and that the situation developed by how the conditions, the attitude, the knowledge and the methods were used. What clearly emerged during the interviews was how important it was that the staff in the meeting with people with dementia had the courage and the will to see the needs that existed, but then also the space to be present in both body and mind, so that they by adaptation could control and manage the situation which led to a decreased suffering. To succeed, it was also essential that the staff had insight of that the need of consolation was continuously for people with dementia and therefore must be repeated, sometimes several times a day. The study demonstrates factors that are important for if a consoling situation occurs or not. The approach to the concept of consolation distinguishes itself from person to person, which to some extent can be linked to previous experiences both on a personal level but also in the professional role. Reducing suffering is considered a matter of course, both as a fellow human being and as a professional, but to give consolation to ease suffering proved to be not as obvious to everyone. The literature describes that the two terms are intertwined which demonstrates the complexity of the concept of consolation. Since there is a tendency to give consolation in the same way that you yourself want to be consoled in, it’s important to create an awareness of this among the staff. This since in the meeting with persons with dementia you should work person-centered, meaning to give a care that is individually adapted just for him/her. The BPSD-registry can support the staff to identify visible and invisible needs, which can lead to that the person with dementia experience a better quality of life, dignity, and also will be consoled.

No description available.

Bakgrund Enligt tidigare forskning riskerar smärta att underbehandlas hos personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende och vårdas i livets slutskede. Förmågan att uttrycka sig verbalt försämras succesivt hos personer med demenssjukdom och påverkar negativt hur de rapporterar smärta till omgivningen. Tidigare studier har även belyst sjuksköterskors svårigheter att bedöma smärta på grund av kommunikationssvårigheter vilket skapar osäkerhet kring smärtbedömningen och behandlingen. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom vid vård i livets slutskede boende på särskilt boende Metod Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie. Individuella semi-strukturerade intervjuer med öppna frågor genomfördes med 10 sjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat Författarnas analys av intervjuerna illustrerade två övergripande huvudkategorier, Smärtbedömningen var komplicerad och Smärtbedömningen underlättas av en nära kontakt. Smärtbedömningen var komplicerad hade underkategorierna Osäkerhet på grund av verbal oförmåga, Erfarenhet utvecklar klinisk blick att bedöma smärta, Smärtskattningsinstrument kan ge tydlig bedömning och NVP ledde till regelbunden bedömning. Smärtbedömningen underlättas av en nära kontakt hade underkategorierna Att känna personen och Smärtbedömningen var ett teamarbete. Slutsats Smärtbedömning inom denna patientgrupp är en utmaning och flera bedömningsmetoder, i kombination med varandra, krävs för att underlätta smärtbedömningen. En osäkerhet föreligger när det är svårt att förstå eller tolka uttryck. Genom att känna personen väl, samarbeta med omvårdnadspersonal och anhöriga, använda klinisk erfarenhet, observera kroppsspråk och använda smärtskattningsinstrument kan smärtbedömningen underlättas. En personcentrerad palliativ vårdplan kan användas för att tydliggöra smärtbedömningen. / Background According to previous research, pain is at risk of being inadequately treated among people with dementia who live in nursing homes and go through end-of-life care. The ability to express oneself verbally gradually deteriorates in people with dementia and negatively affects how they report pain to those around them. Previous studies have also highlighted registered nurses' difficulties in assessing pain due to communication difficulties which creates uncertainty around pain assessment and pain treatment. Aim To describe registered nurses (RNs) experiences of assessing pain in people with dementia during end-of-life care who live in nursing homes. Method The study was conducted as a qualitative interview study. Individual semi-structured interviews with open questions were conducted with 10 RNs. The interviews were analysed using a qualitative manifest content analysis. Results The authors' analysis of the interviews illustrated two main categories Pain assessment was a complicated thing and A close contact facilitates pain assessment. Pain assessment was a complicated thing was subcategorized as Uncertainty due to verbal inability, Experience as a facilitator for pain assessment, Pain assessment instruments can provide a clear assessment and NVP led to regular assessment. A close contact facilitates pain assessment was subcategorized as To know the person and Pain assessment as a teamwork. Conclusions It is a challenge to detect pain in persons with dementia and several pain assessment strategies is necessary. A sense of uncertainty concerning the expressions from the person with dementia is described. Knowing the person well, collaborating with nurse assistants and relatives, having a broad experience, regular observations of the person and assessing pain with pain assessment instruments can facilitate the pain assessment. A personcentered palliative care plan can help in the process of assessing and evaluating pain.

No description available.