No description available.

No description available.

Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att smärtlindra respiratorvårdade patienter där både verbal och icke verbal kommunikation är en utmaning. Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor möter dagligen respiratorbehandlade patienter som vårdas på grund av svåra sjukdomstillstånd. Denna patientgrupp upplever måttlig till svår smärta och intensivvårdssjuksköterskan ställs inför utmaningen att ge en adekvat smärtlindring. När dessa patienter inte kan kommunicera verbalt måste bedömningen av patientens behov ske utifrån tolkningar av kroppsspråk, ansiktsuttryck och fysiologiska reaktioner. Design: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Metod: Sex intensivvårdssjuksköterskor från två intensivvårdsavdelningar vid samma sjukhus i norra Sverige intervjuades hösten 2014 med stöd av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys där tre kategorier och elva subkategorier framkom. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: att hitta en hållbar medicinsk och omvårdnadsmässig smärtbehandling, att skapa en ömsesidig kommunikation är en utmaning, samarbete och utbildning skapar förutsättningar för en patientsäker vård. Konklusion: För att optimera smärtlindring till respiratorvårdade patienter krävs både omvårdnadsåtgärder samt farmakologisk behandling. Det finns en rädsla att underbehandla smärta vilket kan skapa känslor av otillräcklighet och frustration. Den icke verbala kommunikationen är inte alltid tillräcklig och då krävs en kreativitet hos intensivvårdssjuksköterskorna för att tolka patienternas smärta. Vilka utmaningar intensivvårdssjuksköterskorna än ställs inför har de alltid patienternas bästa i åtanke.

Bakgrund: Respiratorvård innebär en utsatt och sårbar position för personen som vårdas, dels på grund av den främmande och högteknologiska miljön, men även med anledning av kritisk sjukdom. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelser av att ha vårdats med respirator på intensivvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats har använts för att besvara syftet. Elva vetenskapliga studier har kvalitetsgranskats och analyserats. Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i sex kategorier: Att kroppen upplevs förändrad, Att den högteknologiska utrustningen ökar sårbarheten och ger obehag, Att inte kunna urskilja verkligheten i den obekanta miljön, Att inte kunna prata, Att personal och närstående är betydelsefulla för känslan av trygghet och säkerhet och Att kunna delta i vården ger drivkraft. Resultatet visade att respiratorvård gav olika typer av obehag och ökar sårbarheten. Kommunikationen är ett stort problem, men trots detta ses delaktighet som en drivkraft till att vilja fortsätta kämpa. Slutsats: Det är av stor vikt att grundutbildade sjuksköterskor har kunskap och förståelse för vad personer som genomgått respiratorvård upplever för att kunna optimera omvårdnaden efteråt.

Bakgrund: Många av patienterna på en neurointensivvårdsavdelning (NIVA) vårdas med respirator under en längre eller kortare period av vårdtiden. Neurointensivvårdspatienterna bedöms ibland utifrån de kriterier för urträning och extubering som används på allmänna intensivvårdspatienter. Detta kan leda till för tidig extubation med reintubation som följd. Syfte: Redogöra för vilka kriterier som ska bedömas hos neurointensivvårdspatienter inför en extubering. Metod: Litteraturstudie. Resultat och slutsats: Neurointensivvårdspatienter behöver uppfylla en kombination av kriterier inför extubation. Hänsyn ska tas till de generella extubationskriterierna avseende andning och cirkulation. Dessutom ska patienten ha en tillräckligt hög medvetandegrad för att kunna följa någon form av uppmaning. Till sist ska patientens förmåga att hålla fri luftväg bedömas genom observation av hostkraft, sekretmängd/konsistens och svalgfunktion. Det behövs ytterligare forskning för att utröna i hur hög grad neurointensivvårdspatienterna behöver vara medvetna inför extubering och på vilket sätt detta bäst bedöms. Forskning behövs kring ett enhetligt tillvägagångssätt för bedömning av hostkraft, sekretmängd/konsistens och svalgfunktion. / Background: Many of the patients cared for in a neurocritical unit are treated with mechanical ventilation for a longer or shorter period of time during their stay in the unit. When weaning or extubating neurocritical patients, they are sometimes assessed according to the criteria for weaning and extubation used in general intensive care patients. This can cause premature extubation, resulting in re-intubation. Aim: Describe the criteria to be assessed in neurocritical patients prior to extubation. Method: Literature review. Results and conclusion: Neurocritical patients need to fulfil a combination of criteria prior to extubation. The general criteria in terms of respiration and circulation must be taken in to consideration, as well as the patient’s level of consciousness. The patient has to be conscious enough to be able to take directions. Lastly the patient’s ability to protect the airway must be assessed by observation of cough strength, the quantities and viscosity of the secretions and the patient’s swallowing function. Further research is required to ascertain the level of consciousness required in the neurocritical patients prior to extubation and in which way the assessment is best carried out. There is also need for further research considering a standardized measurement for assessing cough strength, the quantities and viscosity of secretions and swallowing function in these patients.

Att respiratorvårdas på en intensivvårdsavdelning innebär risker för patienten att uppleva smärta. I intensivvårdssjuksköterskans roll ingår att identifiera och bedöma patientens behov av smärtlindring, behandla och utvärdera effekten av behandlingen. Underbehandlad smärta leder till ett ökat lidande för patienten, ökad sjuklighet, längre vårdtid och en ökad mortalitet. Tidigare forskning har visat att majoriteten av patienter som vårdats på en intensivvårdsavdelning upplevt måttlig till svår smärta under vårdtiden. Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter, samt upplevda svårigheter i samband med smärthanteringen hos den sederade patienten i respirator. För att besvara syftet valdes en kvalitativ ansats med semistrukterade intervjuer. Nio intensivvårdssjuksköterskor intervjuades. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenterades genom följande tre huvudkategorier: Att göra en objektiv bedömning på en subjektiv upplevelse, Att smärtlindra en sederad patient och Vårdorganisatoriska svårigheter. Det framkom ur resultatet att när intensivvårdssjuksköterskorna ska identifiera smärtan hos en sederad patient i respirator värderas och tolkas vad olika uttryck står för. Svårigheterna ansågs bero på att smärta är en subjektiv upplevelse, bristen av verbal kommunikation, samt komplexiteten i att avgöra vad patienten förmedlar och vad orsaken till uttrycket är i det unika sammanhanget. Det saknas riktlinjer och redskap för bedömning och behandling av smärta. Dokumentationen beskrevs ofullständig och fortlöpande utbildningar inom området saknades. Ett smärtskattningsinstrument för patientgruppen skulle kunna reducera förekomsten av underbehandlad smärta. Att i större utsträckning ta hjälp av närstående som informationskälla skulle sannolikt leda till mer individanpassade smärtlindringsstrategier.

Introduktion: I intensivvårdssjuksköterskans ansvarsområde ingår det att bemöta och informera närstående. Att vara närstående på en intensivvårdsavdelning innebär en skrämmande och chockartad situation, där flera beskriver maktlöshet och oro för sin närståendes liv. Intensivvårdssjuksköterskan kan utveckla sin kunskap i att bemöta och informera de närstående i den utsatta situationen. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans bemötande i samband med den initiala information som ges till den respiratorbehandlade patientens närstående. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med deskriptiv design. Data insamlades med halvstrukturerade intervjuer där nio intensivvårdssjuksköterskor från tre olika sjukhus med minst tre års erfarenhet deltog. Data bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom ett tema med fyra huvudkategorier: Intensivvårdssjuksköterskans roll i bemötandet av närstående, intensivvårdssjuksköterskans roll i givandet av information till de närstående, förhållanden som gynnar och försvårar bemötande och givande av information. Under huvudkategorierna framkom elva underkategorier. Det framkom också att intensivvårdssjuksköterskorna inte gjorde någon skillnad i bemötande och i givande av information där närstående var barn. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev olika tillvägagångssätt för att bemöta och ge information till de närstående initialt. De ansåg att det var viktigt att göra barnen delaktiga, men bemötte och gav information till dem på ett liknande sätt som till de vuxna. Resultatet mynnade i många givna tillvägagångssätt, men också faktorer som både gynnar och försvårar bemötandet och givandet av information. / Introduction: The responsibilities of intensive care nurses include receiving and informing related parties in the event of a crisis. To be a relative in a case of intensive care involves a frightening and shocking situation, in which many describe powerlessness and concern for their relatives lives. Intensive care nurses can develop their knowledge of how to receive and inform the related parties in this vulnerable situation. Purpose: The purpose of this study was to describe the behavior of intensive care nurses, in relation to the initial information given to relatives of patients dealing with respiratory treatment. Method: The study was conducted by a qualitative method with descriptive design. Data were collected with semi-structured interviews in which nine intensive care nurses from three hospitals participated, each with at least three years of experience. Data were processed with a qualitative content analysis inspired by Granheim and Lundman. Findings: The result showed a theme with four main categories: Intensive care nurses role in receiving related parties, critical care nurses role in the giving of information to the related and conditions that favor and complicate treatment and representation of information. From the main categories, another eleven subcategories emerged. It was also noted that intensive care nurses did not behave differently when the ones being received and informed were children related to the patient. Conclusion: Intensive care nurses described various approaches to initially receive and provide information to relatives of intensive care patients. They felt it was important to make the children involved, but received and informed them in a similar way as to adults. The result of the study lead to many obvious approaches, but it also illuminated factors that both benefits and complicates the handling and representation of information.

<p> </p><p>Intensivvårdsjuksköterskan möter i sitt dagliga arbete många patienter som behandlas i respirator. Långvarig respiratorbehandling innebär ofta ökade risker för komplikationer. Med anledningen av detta är det viktigt att minska tiden i respirator med effektiv urträning. Att tränas ur respiratorn är en individuell process och bör därför anpassas efter patientens förmåga. Syftet med examensarbetet<strong> </strong>var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors<strong> </strong>erfarenheter av tracheostomerade patienters urträning ur respirator. Metoden var kvalitativ och datainsamlingen genomfördes med intervjuer av fem intensivvårdsjuksköterskor på ett sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att urträningsprocessen är ett komplext fenomen och beskriver intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av olika möjligheter och hinder som kan påverka patienten i urträningsprocessen. Dessa beskrivs närmare under tre kategorier: IVA sjuksköterskans kompetens, att vara medveten om patientens olika förutsättningar och ett fungerande samarbete har betydelse för urträningen. Intensivvårdssjuksköterskan ansågs ha en betydelsefull roll i patientens urträning och för det krävdes kunskaper och erfarenheter. Dokumentation och utvärdering har betydelse för en framgångsrik urträning. Varje patient har olika förutsättningar och det är individuellt hur mycket patienten klarar av. Urträningen påverkas av patientens välbefinnande, andning och cirkulation. Kommunikation och medverkan av både personal och patient ansågs även viktigt i urträningsprocessen.</p><p> </p> / <p>The critical care nurse faces in her daily work, many patients who are mechanically ventilated. Prolonged ventilated treatment often means increased risk of complications therefore it is important to reduce the time on the ventilator with effective weaning. Weaning from ventilator is an individual process and should<em> </em>be adapted<strong><em> </em></strong>to the patient’s ability. The aim was to describe<strong> </strong>the<strong> </strong>critical care nurses’ experiences of tracheotomy patient’s weaning from ventilator. The research method was qualitative and the data collection was conducted with interviews of five critical care nurses in a hospital in central Sweden. The interviews were analyzed with latent qualitative content analysis. The result shows that the weaningprocess is a complex phenomenon and describes the critical care nurses´ experiences of different opportunities and barriers that may affect the patient in the weaning process. These experiences are described in detail in three categories; the critical care nurse’s competence, to be aware of the patient’s different conditions and good cooperation has been important for weaning. The critical care nurse was considered to have a significant role in the weaning process and for that she requires knowledge<strong> </strong>and experience. Documentation and evaluation are important for a successful weaning. Each patient has different circumstances and it is an individual process how much the patient can cope. The weaning process is affected by the patient’s wellbeing, breathing and circulation. Communication and involvement of both staff and patient was also considered important in the weaningprocess.</p> / Specialistsjuksköterska med inriktning mot intensivvård

Intensivvårdsjuksköterskan möter i sitt dagliga arbete många patienter som behandlas i respirator. Långvarig respiratorbehandling innebär ofta ökade risker för komplikationer. Med anledningen av detta är det viktigt att minska tiden i respirator med effektiv urträning. Att tränas ur respiratorn är en individuell process och bör därför anpassas efter patientens förmåga. Syftet med examensarbetet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av tracheostomerade patienters urträning ur respirator. Metoden var kvalitativ och datainsamlingen genomfördes med intervjuer av fem intensivvårdsjuksköterskor på ett sjukhus i Mellansverige. Intervjuerna analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att urträningsprocessen är ett komplext fenomen och beskriver intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av olika möjligheter och hinder som kan påverka patienten i urträningsprocessen. Dessa beskrivs närmare under tre kategorier: IVA sjuksköterskans kompetens, att vara medveten om patientens olika förutsättningar och ett fungerande samarbete har betydelse för urträningen. Intensivvårdssjuksköterskan ansågs ha en betydelsefull roll i patientens urträning och för det krävdes kunskaper och erfarenheter. Dokumentation och utvärdering har betydelse för en framgångsrik urträning. Varje patient har olika förutsättningar och det är individuellt hur mycket patienten klarar av. Urträningen påverkas av patientens välbefinnande, andning och cirkulation. Kommunikation och medverkan av både personal och patient ansågs även viktigt i urträningsprocessen. / The critical care nurse faces in her daily work, many patients who are mechanically ventilated. Prolonged ventilated treatment often means increased risk of complications therefore it is important to reduce the time on the ventilator with effective weaning. Weaning from ventilator is an individual process and should be adapted to the patient’s ability. The aim was to describe the critical care nurses’ experiences of tracheotomy patient’s weaning from ventilator. The research method was qualitative and the data collection was conducted with interviews of five critical care nurses in a hospital in central Sweden. The interviews were analyzed with latent qualitative content analysis. The result shows that the weaningprocess is a complex phenomenon and describes the critical care nurses´ experiences of different opportunities and barriers that may affect the patient in the weaning process. These experiences are described in detail in three categories; the critical care nurse’s competence, to be aware of the patient’s different conditions and good cooperation has been important for weaning. The critical care nurse was considered to have a significant role in the weaning process and for that she requires knowledge and experience. Documentation and evaluation are important for a successful weaning. Each patient has different circumstances and it is an individual process how much the patient can cope. The weaning process is affected by the patient’s wellbeing, breathing and circulation. Communication and involvement of both staff and patient was also considered important in the weaningprocess. / Specialistsjuksköterska med inriktning mot intensivvård

Bakgrund: Virusinfektionen Covid-19 drabbade världen i slutet av 2019 och de svårast sjuka kan drabbas av respiratorisk svikt och behöva respiratorvård på intensivvårdsavdelning. Tidigare forskning har visat att respiratorvård kan leda till försämrad livskvalité. Livskvalité är något som är svårt att definiera då det påverkas av fysisk hälsa, mental status och socialt liv. Syfte: Att beskriva upplevelsen av livskvalité hos patienter som har vårdats i respirator på intensivvårdsavdelning till följd av Covid-19. Metod: Beskrivande design med kvalitativ ansats. Datainsamlingen skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer med tio deltagare via telefon. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fysisk förmåga efter intensivvården hade blivit bättre över tid. Svårigheter kvarstod vid utförande av vardagliga sysslor och det fanns begränsning i styrka och fysisk kapacitet. Deltagarna upplevde förbättrad livskvalité då de fått insikt om livsprioriteringar, samtidigt som deltagarna upplevde en försämrad livskvalité på grund av trötthet, koncentrationssvårigheter och svåra minnen. Den pågående pandemin hade lett till mindre sociala aktiviteter vilket resulterat i sämre livskvalité, deltagarna prioriterade sina anhöriga och sociala kontakter vilket samtidigt gav förbättrad livskvalité. Slutsats: Följderna av att ha vårdats i respirator på intensivvårdsavdelning på grund av Covid-19 har sett olika ut för deltagarna. Upplevelsen av livskvalité har varierat och vägen till att känna sig återhämtad har varit lång.