<p>This essay is an investigation that aims to increase the understanding regarding the opinions of what skills a teacher who works with pupils that are in need of special support ought to have. I have also tried to answer the question: How to be a good teacher?</p><p>The investigation is carried out as a qualitative interview survey, where three women from three different municipalities have explained, how they want pedagogues to work with pupils that are in need of special support.</p><p>The investigation shows that an accurate personality within the pedagogue plays an important part when accomplishing a positive development. Knowledge of various subjects combined with a specialized pedagogical education is very important, as well as an ability of understanding when it comes to different kinds of functional disorders.</p><p>Other positive qualities a teacher should have could be the following: to be structured, calm, be able to stand stress, have patience, be a good listener, be emphatic and have a good sense of humour.</p><p>The investigation also shows that teachers who are confident with themselves have a lot to gain in their profession. The final quality worth mentioning is, when you as a professional dare to be without prestige. You simply do not have any problem showing that you are not an expert in all aspects.</p><p>Key terms: Teacher competence, the specialized pedagogue, role of the teacher, special support.</p>

This essay is an investigation that aims to increase the understanding regarding the opinions of what skills a teacher who works with pupils that are in need of special support ought to have. I have also tried to answer the question: How to be a good teacher? The investigation is carried out as a qualitative interview survey, where three women from three different municipalities have explained, how they want pedagogues to work with pupils that are in need of special support. The investigation shows that an accurate personality within the pedagogue plays an important part when accomplishing a positive development. Knowledge of various subjects combined with a specialized pedagogical education is very important, as well as an ability of understanding when it comes to different kinds of functional disorders. Other positive qualities a teacher should have could be the following: to be structured, calm, be able to stand stress, have patience, be a good listener, be emphatic and have a good sense of humour. The investigation also shows that teachers who are confident with themselves have a lot to gain in their profession. The final quality worth mentioning is, when you as a professional dare to be without prestige. You simply do not have any problem showing that you are not an expert in all aspects. Key terms: Teacher competence, the specialized pedagogue, role of the teacher, special support.

Elever i behov av särskilt stöd ska få det stöd som krävs för att de ska ha möjlighet att nå skolans mål. Som ett verktyg i den processen finns åtgärdsprogram, där åtgärder och resultat skall synliggöras. Elever och föräldrars delaktighet i arbetet är en förutsättning för framgång. Hur ser elever på sin delaktighet i arbetet med svårigheter? I vårt arbete har det varit viktigt att föra fram elevernas röster om sina uppfattningar. Vi har ambitionen att upptäcka och förstå elevernas egna perspektiv och att utifrån undersökningens resultat beskriva en elevdiskurs.   Undersökningen är en semistrukturerad intervju med elever på gymnasiet om deras erfarenheter och uppfattningar av hur arbetet med åtgärdsprogram och särskilt stöd utformades i grundskolan. Vilka bilder ger oss eleverna? Vad väljer de att berätta om och hur gestaltar de sina skolerfarenheter? I vår studie har fem elever som bedömts vara i behov av särskilt stöd fått komma till tals och berätta om sina erfarenheter. Vissa teman återkommer i flera intervjuer. Det är teman som berör initiativ och förståelse, att bli tagen på allvar, vikten av föräldrars stöd och att få den hjälp man behöver.   Resultatet av vår undersökning visar att eleverna uppfattar tiden i skolan innan stödinsatserna sattes in som besvärlig och problematisk. Mamman har haft en viktig roll i att utöva påtryckningar på skolan så att ett arbete med åtgärder startade. Tiden med särskilt stöd, i liten grupp, uppfattar eleverna som tillfredsställande och de uppger att de inte skulle klarat av att nå skolans mål utan detta stöd. Vår undersöknings resultat, en elevdiskurs där eleverna beskriver hur de uppfattar sig delaktiga och engagerade i sin skolsituation medan de saknar pedagogernas delaktighet i form av engagemang och ansvar i elevernas problematik. Elevdiskursen visar oss på nya pedagogiska möjligheter och intressant fortsatt forskning.

Studiens övergripande syfte var att undersöka hur elever, lärare, specialpedagoger samt rektorer definierar begreppet särskilt stöd. Mer specifika frågeställningar var vilka diskurser som gick att identifiera, samt om dessa var i samspel eller i konflikt. Ytterligare en fråga var om det var möjligt att fastställa en dominerande diskurs. En kvalitativ metod användes i studien där samtliga deltagare lämnade brevsvar som analyserades utifrån Laclau och Mouffes diskursteori. I studien deltog sju elever, sju lärare, tre specialpedagoger samt fem rektorer. Resultatet har analyserats utifrån ett dilemmaperspektiv som innebär att snarare än att hitta lösningar som är rätt eller fel, är syftet att lyfta problematiska frågor till diskussion och undersöka hur aktörer ser på dilemman ur olika perspektiv. Resultatet visade att samtliga aktörers svar kunde delas in i sju olika teman: en tidsaspekt, rumsaspekt, aktörsaspekt, innehållsaspekt, orsaksaspekt, känsloaspekt samt en juridisk aspekt. Grupperna skilde sig åt då eleverna saknade en juridisk aspekt i sina svar medan lärarna inte uttryckte en rumsaspekt. Specialpedagogernas svar gav inte uttryck för en känsloaspekt. Eleverna var mer samstämmiga i sina beskrivningar av särskilt stöd, medan det i de övriga gruppernas svar fanns stor variation i definitionerna. De diskurser som återfanns var en emotionell, pedagogisk, medicinsk, juridisk samt en expert-diskurs. Den diskurs som dominerade var den pedagogiska diskursen som förekom i samtliga gruppers svar men därefter skiljde det sig åt. Förekomsten av de övriga diskurserna visade att begreppet särskilt stöd är problematiskt i flera aspekter, då olika diskurser ger uttryck för olika perspektiv på hur det särskilda stödet ska ges och av vem. Motsättningen mellan den emotionella och juridiska diskursen innebär ett stort dilemma, då särskilt stöd för elever berör självförtroende och självkänsla medan det för övriga grupper samtidigt handlar om kompetens, organisation och resurser. Samtliga grupper beskrev särskilt stöd i ett motsatsförhållande till den ordinarie undervisningen vilket påvisade dilemmat med särskiljning samt skillnaden mellan pedagogik och specialpedagogik.

Denna uppsats har velat belysa hur fem unga föräldrar utifrån egna erfarenheter har upplevt sin skolgång men även hur ett återupptagande av studier kan möjliggöras. Undersökningen baseras på elevernas egna livsberättelser där inte bara de direkt studierelaterade frågorna berörts, utan också en del allmänmänskliga/sociala aspekter. Även två professionella har blivit intervjuade: en kurator och en studie-och yrkesvägledare. Bemötandet från skolans professionella har framstått som viktigt eftersom detta påverkar elevernas självbild och härigenom också elevens förutsättningar att fullfölja utbildning. Resultaten visar att skolans organisation och samhällets övriga insatser är mycket viktiga när det handlar om att uppmärksamma denna elevgrupp och att erbjuda det särskilda stöd den kan behöva.

No description available.

Denna uppsats belyser frågan om hur det särskilda stödet på en högstadieskola upplevs av och fungerar för elever och lärare. Vi försöker även definiera begreppet ”elever i behov av särskilt stöd”. Detta har vi gjort genom att intervjua fem lärare samt genom en enkätundersökning av elever i tre klasser på skolan. Skolverket har genom sina inspektioner kommit fram till att vart fjärde rektorsområde behöver förbättra sina insatser för att kunna tillgodose elevers behov av särskilt stöd. Så var även fallet för den skola där undersökningen gjordes. Det resultat vi fick genom våra undersökningar påvisade att lärare och elever inte var helt nöjda med skolans insatser på området överlag. De flesta tyckte att mycket kunde göras bättre. Fallskolan är på väg mot integration, dvs. att alla elever får hjälp inom klassens ramar. Det är dock fortfarande mycket kvar att göra, både inom resursfördelning och inom lokaliteterna, för att stödet ska nå ut till alla elever som behöver det.

Denna studie undersöker vad skolor kan erbjuda för insatser till elever som är skoltrötta eller som avviker mot skolans normer och regler genom skolkning och eller störande beteende under lektionstid. Syftet är att undersöka vad fyra rektorer i Växjö kommun har för syn på vad det finns för insatser. De frågor som valts för att besvara syftet är: Vad anser rektorerna ska göras för att alla elever ska klara behörighetskraven? Vad har rektorerna för syn på målsättningen för att alla grundskoleelever ska klara behörighetskraven till gymnasiestudier? Vilka typer av insatser finns, enligt rektorerna, för de elever som avviker från skolans normer? Vilken personal arbetar, enligt rektorerna, med dessa elever? För att få svar på dessa frågor användes en kvalitativ intervjuer iform av halvstruktuerade öppna frågor. För att analysera resultatet valdes symbolisk interaktionism och Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv

Studien bygger på tre elevers upplevelser av specialpedagogiskt stöd genom hela sin skolgång. Studien har utförts utifrån ett elevperspektiv med utgångspunkt i narrativ forskning som teori och metod. Med hjälp av livsberättelser kan dessa elevers erfarenheter synliggöras och ges en röst och kanske på så sätt kunna bidra till förståelsen av elever i behov av särskilt stöd. Mina frågeställningar utgår därför utifrån berättelseforskningens struktur i form av intrig och vändpunkter. Litteraturen; tidigare forskning på området samt rapporter av Skolverket ger en negativ bild av hur situationen för elever i behov av särskilt stöd ser ut idag. Lösningen i grundskolan handlar vanligtvis om segregerande åtgärder medan den vanligaste formen av stöd i gymnasieskolan sker i form av "stugor" och utnyttjas vanligtvis som läxhjälp. Denna studie bekräftar ovan beskrivna situation och definierar intrigen i egenskap av svårigheter. Resultatet visar även att det tydligaste tecknet på vändpunkten i deras skolsituation är just upplevelsen av att kunna påverka sin egen situation. Att bli lyssnad på och sedd som den de faktiskt är och inte som en diagnos som måste åtgärdas. De förmedlar alla känslan av att själva få välja att vara delaktiga i det de tidigare varit exkluderade från.

I dagens skola finns det många elever som är i behov av särskilda stödinsatser i form av ett åtgärds-program. I vår strävan efter en skola för alla bör och ska ett åtgärdsprogram fylla en central funktion i elevens och skolans utveckling. Vårt syfte är att undersöka den synliga sidan av åtgärdsprogrammet, hur man arbetar och upprättar åtgärdsprogram på två skolor i Mellansverige. För att få svar på våra ställda frågor har vi valt att använda oss av den kvalitativa metoden, både i analysavsnittet och intervjuavsnittet. Resultatet i vår undersökning visar på att åtgärdsprogrammen i många fall är likriktade och statiska, samma åtgärder och målsättningar upprättas för elever i behov av särskilt stöd. Resultatet av våra intervjuer visar på att åtgärderna inte skiljer sig nämnvärt från tiden innan åtgärdsprogrammen infördes samt att åtgärdsprogrammet inte alltid visar på den verkliga insatsen vilket tyder på att åtgärdsprogrammet endast ses som en dokumentation i många fall.