No description available.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur föräldrar upplever att deltagandet i en föräldrautbildning har påverkat samspelsförmågan och relationen till sitt/sina barn. Undersökningen vill skapa en förståelse för betydelsen av stöd till föräldrar i form av föräldrautbildningar när det gäller att förhindra utvecklingen och fortgången av riskbeteenden hos barn. Undersökningens övergripande frågeställningar är följande; Hur upplever föräldrar som deltagit i en föräldrautbildning att de samspelar med sina barn?, Har insatsen inneburit några förändringar i jämförelse med hur det såg ut tidigare? samt Vilka nya verktyg och användbara strategier anser föräldrarna att de fått efter genomförd föräldrautbildning? I studien har kvalitativ metod använts. Metodvalet grundas i ambitionen att få en djupare insikt i intervjupersonernas specifika upplevelser och erfarenheter. Undersökningspopulationen utgörs av tre kvinnor som var och en intervjuades under cirka en timmes tid. Urvalskriterierna för undersökningenheterna var att de skulle ha deltagit i föräldraprogrammet COPE. De resultat som framkom tolkades utifrån tidigare forskning samt valda teorier; social inlärningsteori samt systemteori. Samtliga respondenter visade sig ha positiva erfarenheter av COPE, upplevde någon form av förändring i jämförelse med tidigare och ansåg sig ha haft nytta av föräldrautbildningens metoder. Ett övergripande mönster tydde på att föräldrarna upplevde att samspelet med barnen förbättrats, och nämnde då framför allt kommunikationen som den mest utmärkande förändringsfaktorn.</p>

<p>Barns sociala samspel är en viktig del av deras utveckling. Det är genom samspel med sin omgivning som barn lär sig ny kunskap och utvecklas. I det sociala samspelet lär man sig även att samarbeta och anpassa sig efter andras behov och önskningar. För förskolebarn är det i leken som en stor del av deras sociala samspel och lärande sker. I leken lär sig barn mycket, bland annat att kommunicera med andra barn. De upptäcker även sina intressen och de utvecklas också socialt och känslomässigt. Teoretikern Lev Vygotsky ansåg att barns utveckling gynnas bäst genom att barn samspelar med andra barn. I förskolans läroplan betonas det att lärandet ska grundas såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. När det sker ett samspel med omgivningen förekommer detta lärande i en mängd skilda miljöer. Förskolans verksamhet ska bedrivas både inomhus och utomhus. Vårt syfte med denna studie är att undersöka pedagogers syn på barns sociala samspel i förskolans miljöer, inomhus och utomhus, och vilka skillnader det kan finnas mellan dessa miljöer. Vi vill dessutom ta del av pedagogernas uppfattning om vilken av miljöerna som de tror främjar och inspirerar till ett socialt samspel. I vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod, i form av intervjuer, för att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar. Efter sammanställning och analysarbete av vårt intervjumaterial, kom vi fram till att barns sociala samspel i förskolans miljöer kan beskrivas med tre övergripande begrepp; lek, konflikter och kommunikation. För att se skillnader i det sociala samspelet påpekade pedagogerna att samspelet påverkas på olika sätt av hur den pedagogiska miljön är utformad, vilka fysiska förutsättningar som finns i förskolan, samt pedagogernas eget intresse. Den tydligaste skillnaden mellan det sociala samspelet inomhus och utomhus var antalet konflikter.</p>

Syftet med vår undersökning är att se om en språkstörning hos barn kan få konsekvenser i samspelet med andra barn i deras omgivning. I studien har vi observerat tre barn på förskolan med olika former av språkstörning samt intervjuat sex personer med olika erfarenheter av barn med språkstörningar för att få deras synpunkter. Informanterna bestod av en logoped, en specialpedagog med inriktning kommunikation, språk och tal (talpedagog), två specialpedagoger samt två förskollärare. Resultatet av undersökningen stämmer överens med tidigare forskning som presenterats. Det visar att barnen får problem med det sociala samspelet när inte kommunikationen fungerar. Vi konstaterar att problemen yttrar sig på olika sätt; följden kan bli att barnen blir utåtagerande eller tysta och inåtvända. Ett delsyfte med vår undersökning är också att undersöka pedagogernas uppfattning om varför det är angeläget att upptäcka barn med språkstörningar. Flertalet av informanterna betonar hur viktigt det är att tidigt sätta in åtgärder då barnet visar tecken på att ha en språkstörning eller problem med uttalet. I litteraturgenomgången tas olika metoder upp om hur barn med språkstörningar ska kunna upptäckas och metoder som kan användas för att stötta dessa barn. Metoderna beskrivs också av informanterna i intervjuerna. Undersökningen visar även betydelsen av att sprida kunskap om barn med språkstörningar.

No description available.

Barns sociala samspel är en viktig del av deras utveckling. Det är genom samspel med sin omgivning som barn lär sig ny kunskap och utvecklas. I det sociala samspelet lär man sig även att samarbeta och anpassa sig efter andras behov och önskningar. För förskolebarn är det i leken som en stor del av deras sociala samspel och lärande sker. I leken lär sig barn mycket, bland annat att kommunicera med andra barn. De upptäcker även sina intressen och de utvecklas också socialt och känslomässigt. Teoretikern Lev Vygotsky ansåg att barns utveckling gynnas bäst genom att barn samspelar med andra barn. I förskolans läroplan betonas det att lärandet ska grundas såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. När det sker ett samspel med omgivningen förekommer detta lärande i en mängd skilda miljöer. Förskolans verksamhet ska bedrivas både inomhus och utomhus. Vårt syfte med denna studie är att undersöka pedagogers syn på barns sociala samspel i förskolans miljöer, inomhus och utomhus, och vilka skillnader det kan finnas mellan dessa miljöer. Vi vill dessutom ta del av pedagogernas uppfattning om vilken av miljöerna som de tror främjar och inspirerar till ett socialt samspel. I vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod, i form av intervjuer, för att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar. Efter sammanställning och analysarbete av vårt intervjumaterial, kom vi fram till att barns sociala samspel i förskolans miljöer kan beskrivas med tre övergripande begrepp; lek, konflikter och kommunikation. För att se skillnader i det sociala samspelet påpekade pedagogerna att samspelet påverkas på olika sätt av hur den pedagogiska miljön är utformad, vilka fysiska förutsättningar som finns i förskolan, samt pedagogernas eget intresse. Den tydligaste skillnaden mellan det sociala samspelet inomhus och utomhus var antalet konflikter.

Syftet med denna studie är att undersöka hur föräldrar upplever att deltagandet i en föräldrautbildning har påverkat samspelsförmågan och relationen till sitt/sina barn. Undersökningen vill skapa en förståelse för betydelsen av stöd till föräldrar i form av föräldrautbildningar när det gäller att förhindra utvecklingen och fortgången av riskbeteenden hos barn. Undersökningens övergripande frågeställningar är följande; Hur upplever föräldrar som deltagit i en föräldrautbildning att de samspelar med sina barn?, Har insatsen inneburit några förändringar i jämförelse med hur det såg ut tidigare? samt Vilka nya verktyg och användbara strategier anser föräldrarna att de fått efter genomförd föräldrautbildning? I studien har kvalitativ metod använts. Metodvalet grundas i ambitionen att få en djupare insikt i intervjupersonernas specifika upplevelser och erfarenheter. Undersökningspopulationen utgörs av tre kvinnor som var och en intervjuades under cirka en timmes tid. Urvalskriterierna för undersökningenheterna var att de skulle ha deltagit i föräldraprogrammet COPE. De resultat som framkom tolkades utifrån tidigare forskning samt valda teorier; social inlärningsteori samt systemteori. Samtliga respondenter visade sig ha positiva erfarenheter av COPE, upplevde någon form av förändring i jämförelse med tidigare och ansåg sig ha haft nytta av föräldrautbildningens metoder. Ett övergripande mönster tydde på att föräldrarna upplevde att samspelet med barnen förbättrats, och nämnde då framför allt kommunikationen som den mest utmärkande förändringsfaktorn.

Syftet med det här examensarbetet är att visa på hur man med leken kan hjälpa barn att utveckla samspelet. Uppsatsen utgår från följande frågeställningar: Vad har leken för betydelse för samspelet? På vilka sätt kan man arbeta med leken för att utveckla samspelet? Metoden som användes var kvalitativ enkät. Fem personer som arbetar i förskolan fick besvara enkäten skriftligt. Resultaten visar att informanterna anser att lekens roll är viktigt för barns samspel. I leken tränar barnen turtagning, samförstånd och ömsesidighet. De tränar bearbetning av känslor, upplevelser och erfarenheter. För att samspela bra krävs även god kommunikation, samarbetsförmåga, lyhördhet, förståelse för andra, inlevelse, empati, minne, drivkraft och bra språk. Det är viktigt med närvarande pedagoger som vägleder och stöttar barnen. Barnen måste också ha lugn och ro när de leker och få möjlighet att leka färdigt.

No description available.

Under dagen på förskolan finns många stunder för lärande, det sker lärande i omsorgssituationer, i leken och i de planerade aktiviteterna. Syftet med denna studie är att studera om och hur pedagoger tar vara på de lärtillfällen som finns i vardagen, fokus är att studera detta i tamburen. Vi har gjort en kvalitativ studie, samt använt oss av tidigare forskning och gjort en fältstudie som bestod av observationer med efterföljande intervjuer för att få en ökad förståelse för hur pedagoger interagerar med barnen. Resultatet vi kom fram till är att det sker mycket lärande i tamburen, vid vissa tillfällen mer än vid andra. Pedagogerna vi studerade hade ett medvetet sätt att förhålla sig till lärtillfällena och tog vara på dessa i de flesta fall. De var också medvetna om vikten av att göra barnen delaktiga och om att man som vuxen bör ha tilltro till deras förmåga. Pedagogerna har själva märkt att med färre barn i tamburen samtidigt ges möjlighet till ökad interaktion, samspel, ömsesidighet, lärande, utforskande och roblemlösning. Framför allt barnen får möjlighet att känna en tillfredställelse över att klara av att klä på och av sig själva och pedagogerna skapar mer tid till dialog och ett bra samspel med barnen. I och med att barnen lär sig att klä på/av sig själva spar de dessutom tid och får då också ännu mer kvalitetstid tillsammans med barnen ute och inne. Vi fann också vissa motsägelser när vi studerade vårt observationsmaterial i vad pedagogerna säger vid intervjuer och hur de faktiskt förhåller sig i olika situationer.