Tidigare har studier funnit att människor tenderar att ha en högre motivation till att hjälpa när proportionen vi hjälper är större. Detta kallas för proportions- dominans effekten (PDE) och syftet med uppsatsen är att i två studier, systematiskt undersöka om PDE finns i tre olika bedömningssätt (separat bedömning, samtidig bedömning och påtvingat val). Studierna undersökte även PDE med antalsokänslighet, som gör att vi ibland föredrar projekt som har högre räddningsprocent, men räddar färre antal än ett projekt som har en lägre räddningsprocent men kan rädda fler antal personer. I separat bedömning visade resultaten en stark PDE, både när det innebar antalsokänslighet (respondenter föredrog att rädda 4 av 4 personer framför att rädda 6 av 100 personer) och när det inte gjorde det (respondenter föredrog att rädda 6 av 6 personer framför att rädda 6 av 100 personer). PDE utan antalsokänslighet fanns även i samtidig bedömning och i påtvingat val. Däremot upptäcktes ingen PDE i varken samtidig bedömning eller påtvingat val om PDE innebar antalsokänslighet.

Forskning visar att personer med samtidig missbruks- och psykisk problematik är hårt utsatta, eftersom det finns stora svårigheter med att upptäcka, behandla och samverka kring problematiken. Arbetet är i Sverige idag generellt uppdelat mellan organisationerna kommun och landsting. De två organisationerna delar ansvaret och uppmanas därför att samverka. Syftet med examensarbetet är att förstå socialtjänstens och psykiatrins arbete med och samverkan kring personer med samtidig missbruks- och psykisk problematik. För att nå syftet har en kvalitativ metod använts i form av intervjuer med yrkesverksamma. Vår studie visar att den samtidiga problematiken uppfattas som vanlig. Studien visar även, i likhet med tidigare forskning, att det finns stora svårigheter i verksamheterna framför allt när det gäller upptäckt, utformning av behandling och ansvarsfördelning. Många gånger sker en överlämpning av klienter/patienter mellan de olika verksamheterna. För att arbetet och samverkan ska fungera bättre menar respondenterna att det är viktigt med geografisk närhet, etablerade kontakter samt gemensam ledning och ekonomi. Resultatet har analyserats med hjälp av kategorisering och nyinstitutionell organisationsteori. Med kategorisering har verksamheternas inkludering och exkludering av klienter/patienter analyserats. Den nyinstitutionella organisationsteorin har använts för att analysera och förstå samverkan mellan verksamheterna.

<p>Forskning visar att personer med samtidig missbruks- och psykisk problematik är hårt utsatta, eftersom det finns stora svårigheter med att upptäcka, behandla och samverka kring problematiken. Arbetet är i Sverige idag generellt uppdelat mellan organisationerna kommun och landsting. De två organisationerna delar ansvaret och uppmanas därför att samverka. Syftet med examensarbetet är att förstå socialtjänstens och psykiatrins arbete med och samverkan kring personer med samtidig missbruks- och psykisk problematik. För att nå syftet har en kvalitativ metod använts i form av intervjuer med yrkesverksamma. Vår studie visar att den samtidiga problematiken uppfattas som vanlig. Studien visar även, i likhet med tidigare forskning, att det finns stora svårigheter i verksamheterna framför allt när det gäller upptäckt, utformning av behandling och ansvarsfördelning. Många gånger sker en överlämpning av klienter/patienter mellan de olika verksamheterna. För att arbetet och samverkan ska fungera bättre menar respondenterna att det är viktigt med geografisk närhet, etablerade kontakter samt gemensam ledning och ekonomi. Resultatet har analyserats med hjälp av kategorisering och nyinstitutionell organisationsteori. Med kategorisering har verksamheternas inkludering och exkludering av klienter/patienter analyserats. Den nyinstitutionella organisationsteorin har använts för att analysera och förstå samverkan mellan verksamheterna.</p>

The purpose of the present study is, from a professional perspective, to understand the impactof social workers on the organisational readiness for change for a potential shift inmandatorship for addiction treatment services and gain insight into the impact of profession-specific factors before collaboration with regions’ healthcare services. By interviewing eightsocial workers actively working with substance abuse clients the questions we aimed toanswer were: How may the attitudes of social workers towards the proposal affect theorganizational readiness for change? What limitations and opportunities do social workersperceive regarding collaboration with the regions’ health care services? Then finally how canthe profession-specific factors have an impact before collaboration with the regions’healthcare services? In our analysis we used the theory of organizational readiness for changeand the theory of collaboration. The result shows the importance of the social workers’attitudes and motivations toward reform and emphasizes the role of their commitment insuccessful organisational change. Identified limitations in collaboration with healthcareservices can be addressed through proactive measures, such as increased participation andclearer coordination frameworks. To recognize knowledge gaps and differences is crucial forfuture collaboration and thereby turning the perception of collaboration from necessaryinconvenience to a favorable partnership through understanding and knowledge development.

Inom tillgångsförvaltning av järnvägsinfrastruktur finns ofta flera tekniska lösningar för att realisera en viss funktion. Examensarbetet visar på hur beslutsunderlag kan framställas genom att jämföra olika tekniska lösningar med varandra baserat på livscykelkostnadsanalys (LCC-analys). Beslutsunderlaget syftar till att skapa en bättre förståelse för hur en högre samhällsekonomisk effektivitet kan uppnås. Den kapacitetshöjande funktionen samtidig infart har studerats. Funktionen bidrar till snabbare och smidigare tågmöten . Arbetet avgränsades till enkelspårig järnväg och driftplatser med två spår. Examensarbetet avsedde att besvara: Hur kan alternativa tekniska lösningar för funktionen samtidig infart inom järnväg jämföras med varandra genom livscykelkostnadsanalys? I examensarbetet behandlades Malmbanan som är i stort behov av kapacitetshöjande åtgärder. Trafiken sker mestadels med tungt lastade långa tåg, vilket i kombination många spårväxlar är uttjänta gör att tågmöten tar tid. Ett referensfall med en driftplats baserad utifrån Malmbanans förutsättningar formulerades. Utifrån det presenterade referensfallet utformades fyra alternativa tekniska lösningar för hur funktionen samtidig infart kunde realiseras. Dessa alternativ jämfördes sinsemellan genom LCC-analys. LCC-analys visade sig vara en effektiv metod för att jämföra de olika tekniska lösningarna med varandra. Det eftersom ett kvantitativt beslutsunderlag som beaktade hela livscykeln kunde erhållas. Resultatet visade hur de olika alternativa tekniska lösningarna förhöll sig till varandra med hänsyn till dess LCC, samt i förlängningen vilket alternativ som ansågs ge högst samhällsekonomisk effektivitet med avseende på given situation. Slutligen bör även den metodikkunskap som arbetet lagt grund för beaktas i fortsatt tillämpning. Arbetssättet med LCC-analys anses vara en effektiv metod när olika alternativa investeringsåtgärder ska jämföras med varandra.

The Swift programming language recently introduced the actor model alongside Swift concurrency as a first-class citizen. Previously, concurrent programming in Swift required importing modules, e.g., Grand Central Dispatch. Grand Central Dispatch is a concurrency framework, often used for implementing shared memory concurrency in Swift. In contrast to Grand Central Dispatch, the Swift actor provides implicit mutual exclusion via message passing concurrency and the notion of actor isolation. This thesis evaluates the performance of the Swift actor and Swift concurrency in comparison to thread-safe objects with Grand Central Dispatch. The study assembled a benchmark suite to measure the performance over central bottlenecks (Chameneos), large counts of independent objects (Dining Philosophers), long-living concurrent objects (Dining Philosophers) and massively parallel messaging (Big). The results indicate the lack of a catch-all solution to concurrent programming in Swift. In comparison to Grand Central Dispatch, a system of actors tends to require more memory to finish execution. By upper bounding concurrency in actors, memory use is effectively limited at the cost of possibly longer execution times. In particular, the results were gathered on a macOS computer. With unique implementations of threads in different operating systems, further studies are needed to evaluate Swift concurrency and the Swift actor on other systems and hardware. In addition, further studies may evaluate the risk of congestion at large numbers of concurrent actors. / Programmeringsspråket Swift introducerade nyligen actor-modellen med Swift concurrency som en förstklassig medborgare. Samtidig programmering i Swift krävde importmoduler innan dess, t.ex. Grand Central Dispatch. Grand Central Dispatch är ett ramverk för samtidighet och används ofta för att implementera samtidighet med delat minne i Swift. I kontrast till Grand Central Dispatch tillhandahåller Swift actors implicit ömsesidig uteslutning via message passing och actor-isolering. Detta examensarbete utvärderar prestandan av Swift actors och Swift concurrency i jämförelse med trådsäkra objekt via Grand Central Dispatch. Studien sammanställde en benchmark suite för att mäta prestandan över centrala flaskhalsar (Chameneos), stora antal oberoende objekt (Dining Philosophers), samtidiga objekt med långa liv (Dining Philosophers) och massivt parallella meddelanden (Big). Resultaten indikerar en avsaknad av en fullständig lösning för samtidig programmering i Swift. I jämförelse med Grand Central Dispatch tenderar ett system av Swift actors att använda mer minne för att slutföra exekvering. Med en övre gräns för samtidighet hos actors begränsas minnesanvändningen effektivt med eventuellt längre exekveringstider. Denna studie samlade resultat med en macOS-dator. Med unika implementeringar av trådar i olika operativsystem behövs ytterligare studier för att utvärdera Swift concurrency och Swift actors på andra system och hårdvaror. Dessutom kan ytterligare studier utvärdera risken av trängsel vid stora antal samtidiga actors.

<p><strong>Syfte:</strong> Studiens syfte var att reliabilitetspröva stabiliteten för M-SES för patienter med långvarig smärta genom test-retest metoden. Syftet var även att undersöka samtidig validitet för M-SES, genom att utföra M-SES och SES mätt vid samma tillfälle.</p><p><strong>Metod:</strong> I studien undersöktes self-efficacy instrumentet M-SES på Uppsala Akademiska sjukhus, på avdelningarna för Smärtcentrum och Smärtrehabilitering. Frågeställningarna berörde vilken stabilitets reliabilitet mätt med test-retest som förelåg hos M-SES, samt vilken grad av samtidig validitet som förelåg för M-SES korrelerat med SES. Den slutliga undersökningsgruppen bestod i frågeställningen om stabilitets reliabilitet av 29 patienter (23 kvinnor, sex män), och i frågeställning om samtidig validitet av 22 patienter (17 kvinnor, fem män).</p><p><strong>Resultat: </strong>Vid prövning av stabilitets reliabilitet för M-SES visade resultatet en stark korrelation, med korrelationskoefficient 0,92 och p<0,05. Det förelåg även en god överrensstämmelse för test-retest undersökningen. Prövningen av samtidig validitet för M-SES visade en stark korrelation, med koefficienten 0,88 och p<0,05.</p><p><strong>Konklusion:</strong> Studiens resultat visade att det förelåg en stark stabilitets reliabilitet och samtidig validitet för M-SES för patienter med långvarig smärta. Då studien genomfördes med få deltagare bör resultatet tolkas med försiktighet.</p>

Syfte: Studiens syfte var att reliabilitetspröva stabiliteten för M-SES för patienter med långvarig smärta genom test-retest metoden. Syftet var även att undersöka samtidig validitet för M-SES, genom att utföra M-SES och SES mätt vid samma tillfälle. Metod: I studien undersöktes self-efficacy instrumentet M-SES på Uppsala Akademiska sjukhus, på avdelningarna för Smärtcentrum och Smärtrehabilitering. Frågeställningarna berörde vilken stabilitets reliabilitet mätt med test-retest som förelåg hos M-SES, samt vilken grad av samtidig validitet som förelåg för M-SES korrelerat med SES. Den slutliga undersökningsgruppen bestod i frågeställningen om stabilitets reliabilitet av 29 patienter (23 kvinnor, sex män), och i frågeställning om samtidig validitet av 22 patienter (17 kvinnor, fem män). Resultat: Vid prövning av stabilitets reliabilitet för M-SES visade resultatet en stark korrelation, med korrelationskoefficient 0,92 och p&lt;0,05. Det förelåg även en god överrensstämmelse för test-retest undersökningen. Prövningen av samtidig validitet för M-SES visade en stark korrelation, med koefficienten 0,88 och p&lt;0,05. Konklusion: Studiens resultat visade att det förelåg en stark stabilitets reliabilitet och samtidig validitet för M-SES för patienter med långvarig smärta. Då studien genomfördes med få deltagare bör resultatet tolkas med försiktighet.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om trovärdighet och förväntningar på behandling, deltagarens smartphoneanvändning, aktivitet i behandlingen, samtidig ångestdiagnos, initial symtomnivå på depression samt demografiska egenskaper kan predicera behandlingsutfallet i en depressionsbehandling via smartphone med internetstöd utifrån beteendeaktivering och mindfulness. 81 deltagare randomiserades till antingen beteendeaktiverings- (n=40) eller mindfulnessbetingelsen (n=41). Huvudutfallsmåttet var förändring i BDI-II mellan för- och eftermätning mätt med residual gain scores. Korrelationsanalyser genomfördes för att undersöka samband mellan prediktorer och utfallsmåttet. För att analysera skillnader mellan grupper gjordes regressionsanalys på interaktionseffekten mellan prediktor x grupp, samt envägs-ANOVA. Resultatet visade att två frågor som rör deltagarens smartphoneanvändning korrelerade negativt med utfallsmåttet för alla deltagare sammantaget; ”så här ofta i snitt laddar jag ner nya applikationer till min smartphone”, (r=-.45, p=.01, R2=.21), samt ”jag märker att jag ofta använder min smartphone när jag har tråkigt eller när jag inte har något annat att göra”, (r=-.24, p&lt;.05, R2=.06). Av de demografiska variablerna korrelerade att ha sysselsättning positivt med utfallet för alla deltagare sammantaget (r=.26, p=.03, R2=.07). Civilstånd, att bo tillsammans med en partner, korrelerade positivt med utfallsmåttet i beteendeaktiveringsgruppen (r=.44, p&lt;.01, R2=.19). En signifikant skillnad i förändring, mätt i förändringsvärde, mellan deltagare med måttliga och svåra initiala symtom på BDI-II observerades (t(69)=4.36, p&lt;.01). Ingen signifikant skillnad i eftermätningar mellan de två grupperna kunde observeras. Slutsatsen är att hur deltagaren använder sin smartphone kan ha betydelse för utfallet. Även sysselsättning och civilstånd visade sig ha betydelse för utfallet. Varken att ha en svår depression och/eller en samtidig ångestdiagnos visade sig vara hindrande för att ta till sig behandlingen. Det var flera presumtiva prediktorer som inte visade signifikanta samband med behandlingsutfallet vilket indikerar att behandlingen kan komma att passa en bred patientgrupp. / DISA-En randomiserad kontrollerad studie via smartphone med internetstöd baserad på beteendeaktivering respektive mindfulness för vuxna med subklinisk och egentlig depression

Background: “Targeted health dialogues” is a preventive method that aims to reduce the risk of cardiovascular disease and type 2 diabetes. It includes a health-survey containing physical activity (PA)-questions. Health region Skåne introduced the method 2020 and decided to add additional questions about PA and sedentary behavior (SB). With the wish to replace current validated PA-questions with new validated questions and describe SB. Aim: Analyze concurrent validity between the answers of the original PA-questions (kcal/week) in the method and new answers (activity-minutes/last 7-days) and describe SB (hours/day). Method: Quantitative cross-sectional study with non-random, appropriate selection. Participants were 40-year-old health dialogue-participants that consented to research. Data on kcal/week, activity-minutes/last 7-days, sedentary hours/day and basic characteristics were retrieved from digital health-survey. Agreement between PA-questions was analyzed by Cohen´s weighted kappa and intraclass correlation-coefficient (ICC). SB was presented with descriptive statistics and analyzed by Chi2-test, Fisher's-exact-test and independent t-test. Result: Weak agreement between the PA-questions was found (Kw=0,378; ICC=0,273). Participants born in Sweden were more sedentary than those born outside Sweden (p&lt;0.001) and participants with high education were more sedentary compared with lower education (p=0.014). Significant associations were found between SB and BMI (p=0.028; dichotomized analysis). Sedentary participants (&gt;9 hours/d) also had higher mean BMI compared to those who were less sedentary (29,0(SD5,7) and 26,7(SD5,2) respectively; p=0,008). Conclusion: Current PA-questions cannot be replaced in favor of new questions in their current form. Further validation studies are warranted, preferably using objective PA-measures. SB was significantly associated with country of birth, education level and BMI. / Bakgrund: Riktade hälsosamtal är en preventiv metod med syfte att minska risken för hjärt-kärlsjukdom och diabetes typ 2. Metoden innehåller frågor om fysisk aktivitet (FA). Region Skåne införde 2020 metoden och valde att lägga till ytterligare frågor om FA samt stillasittande. Önskemålet var att ersätta tidigare validerade frågor om FA med nya validerade frågor och kartlägga stillasittandet. Syfte: Att undersöka samtidig validitet mellan svaren på de ursprungliga frågorna om FA (kcal/vecka) och svaren på de nya frågorna (aktivitetsminuter/senaste 7-dagarna) samt kartlägga stillasittandet (timmar/dag). Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med icke-slumpmässigt, ändamålsenligt urval. Deltagarna utgjordes av 40-åringar som haft hälsosamtal samt lämnat forskningssamtycke. Data om kcal/vecka, aktivitetsminuter/senaste 7 dagarna, stillasittande timmar/dag samt bakgrundsinformation inhämtades från den digitala hälsoenkäten. Samstämmighet mellan svaren om FA analyserades genom beräkning av Cohens viktade kappa samt intraklass-korrelationskoefficient (ICC). Stillasittande beskrevs deskriptivt och jämförelseanalyser gjordes med Chi2-test, Fishers exakta-test och oberoende t-test. Resultat: Svag samstämmighet och överensstämmelse sågs mellan FA-frågorna (Kw =0,378; ICC=0,273). Deltagare födda i Sverige var mer stillasittande jämfört med dem födda utanför Sverige (p&lt;0.001) och deltagare med eftergymnasial utbildning var mer stillasittande jämfört med dem utan eftergymnasial utbildning (p=0,014). Signifikant samband sågs mellan stillasittande och BMI (p=0,028; dikotomiserad analys). Medelvärdet för BMI var högre i gruppen som var stillasittande &gt;9h/dag jämfört med ≤9 h/dag (29,0(SD5,7) respektive 26,7(SD5,2); p=0,008). Slutsats: Nuvarande frågor om FA kan inte rakt av bytas ut till förmån för de nya frågorna. Ytterligare valideringsstudier, företrädesvis med objektiva FA-mått, behövs. Nivån av stillasittande hade signifikanta samband med födelseland, utbildningsnivå och BMI.