<p>Abstract</p><p>This paper is about the organisation of the special needs education in three nine-year compulsory schools in Stockholm and the pedagogical thoughts and theories that underlie these organisations. The main purpose of the paper was to investigate whether the special needs education of these schools should be interpreted in accordance with a segregating or an including view on integration as these perspectives are presented by the Norwegian professor Peder Haug. In addition to this I also wanted to investigate if there were any historical arguments in favour of one or another of these perspectives that were still being put forward in today’s debate.</p><p>The methods that I used were a study of literature regarding special needs education and interviews of a qualitative character with three special educationalists and a special teacher that were working on three different nine-year compulsory schools in Stockholm.</p><p>The result of the study shows that a big part of the special needs education of the schools that I visited can be interpreted in accordance with the segregating view on integration.</p><p>The organisation of the special needs education of the three schools differed slightly from school to school but the common trait was that the largest part of this work took place outside of the student’s regular classroom and sometimes outside of the scheduled school day.</p><p>Two of the schools had special groups where students that were believed to have a need of special education got some, or their entire schooling. That the schools chose to build a big part of their special needs education upon solutions that should be regarded as segregating was motivated on the basis of an effect oriented view on education. According to the persons that I interviewed the weakest students had to be given an opportunity to learn as much as the others, and the most effective way of accomplishing this was by giving them education outside of the normal classrooms. Another reason for giving priority to effective learning, at the expense of the participation in the social life of the regular classrooms, were the common goals set up by the national school curriculum.</p><p>Furthermore the special educationalists that I interviewed argued that segregating special needs education wasn’t stigmatising for the students that got it. On the contrary this type of education could strengthen its students self esteem compared to classical school education,</p><p>in which weak students often failed. To give this type of students an opportunity to learn separated from the other pupils was to give them an opportunity to succeed.</p> / <p>Den här uppsatsen handlar om hur specialpedagogiken på tre stockholmsskolor är uppbyggd och vilka pedagogiska resonemang och överväganden som ligger till grund för denna organisation. Den metod jag använde mig av var dels en litteraturstudie av relevant specialpedagogisk litteratur samt intervjuer av kvalitativ karaktär med tre specialpedagoger och en speciallärare verksamma på tre skolor i stockholmsområdet.</p><p>Uppsatsens främsta syfte var att undersöka huruvida skolornas specialpedagogiska organisation bäst tolkades i enlighet med en segregerande eller inkluderande syn på integrering såsom dessa båda perspektiv presenteras av den norske professorn Peder Haug. Utöver detta ville jag även undersöka vilka historiska argument till förmån för det ena eller andra av dessa båda perspektiv som förekom i dagens specialpedagogiska debatt.</p><p>Resultatet av studien visar att en stor del av de tre skolornas arbetssätt kan tolkas i enlighet med det segregerande integreringsperspektivet. Utformningen av skolornas specialpedagogiska verksamhet varierade något från skola till skola men gemensamt var att den största delen av denna ägde rum utanför elevernas ordinarie hemklassrum och ibland också utanför den ordinarie skoldagen i form av lovskolor eller extra läxhjälp efter skoldagens slut. Två av de tre skolorna hade särskilda undervisningsgrupper där elever som bedömdes ha behov av särskild undervisning fick en del av, eller hela sin undervisning.</p><p>Att skolorna valde att bygga större delen av sin specialpedagogiska organisation kring lösningar som bäst betraktas såsom segregerande motiverades utifrån en effektorienterad syn på elevernas kunskapsinhämtning. De svagaste eleverna skulle ges möjlighet att läsa ikapp de övriga med hjälp av en tät pedagogkontakt, nära handledning och en miljö som präglades av ett större lugn än undervisningen i helklass. Att prioritera kunskapsinhämtningen framför elevens deltagande i hemklassrummets naturliga sociala samvaro motiverades även med hänvisning till de mål som ställdes upp i kurs och läroplaner.</p><p>De specialpedagoger jag talade med menade vidare att segregerande specialundervisning inte var stigmatiserande för de elever som fick sådan. Snarare kunde det tvärtom förhålla sig så att denna typ av undervisning stärkte dess elevers självkänsla jämfört med den klassiska undervisningen i normalklass, där svaga elever ofta misslyckades i sin utbildning med en negativ självbild som följd. Att ge de svagaste eleverna en möjlighet till undervisning särskilt från övriga var att ge dem en möjlighet att lyckas.</p>

Abstract This paper is about the organisation of the special needs education in three nine-year compulsory schools in Stockholm and the pedagogical thoughts and theories that underlie these organisations. The main purpose of the paper was to investigate whether the special needs education of these schools should be interpreted in accordance with a segregating or an including view on integration as these perspectives are presented by the Norwegian professor Peder Haug. In addition to this I also wanted to investigate if there were any historical arguments in favour of one or another of these perspectives that were still being put forward in today’s debate. The methods that I used were a study of literature regarding special needs education and interviews of a qualitative character with three special educationalists and a special teacher that were working on three different nine-year compulsory schools in Stockholm. The result of the study shows that a big part of the special needs education of the schools that I visited can be interpreted in accordance with the segregating view on integration. The organisation of the special needs education of the three schools differed slightly from school to school but the common trait was that the largest part of this work took place outside of the student’s regular classroom and sometimes outside of the scheduled school day. Two of the schools had special groups where students that were believed to have a need of special education got some, or their entire schooling. That the schools chose to build a big part of their special needs education upon solutions that should be regarded as segregating was motivated on the basis of an effect oriented view on education. According to the persons that I interviewed the weakest students had to be given an opportunity to learn as much as the others, and the most effective way of accomplishing this was by giving them education outside of the normal classrooms. Another reason for giving priority to effective learning, at the expense of the participation in the social life of the regular classrooms, were the common goals set up by the national school curriculum. Furthermore the special educationalists that I interviewed argued that segregating special needs education wasn’t stigmatising for the students that got it. On the contrary this type of education could strengthen its students self esteem compared to classical school education, in which weak students often failed. To give this type of students an opportunity to learn separated from the other pupils was to give them an opportunity to succeed. / Den här uppsatsen handlar om hur specialpedagogiken på tre stockholmsskolor är uppbyggd och vilka pedagogiska resonemang och överväganden som ligger till grund för denna organisation. Den metod jag använde mig av var dels en litteraturstudie av relevant specialpedagogisk litteratur samt intervjuer av kvalitativ karaktär med tre specialpedagoger och en speciallärare verksamma på tre skolor i stockholmsområdet. Uppsatsens främsta syfte var att undersöka huruvida skolornas specialpedagogiska organisation bäst tolkades i enlighet med en segregerande eller inkluderande syn på integrering såsom dessa båda perspektiv presenteras av den norske professorn Peder Haug. Utöver detta ville jag även undersöka vilka historiska argument till förmån för det ena eller andra av dessa båda perspektiv som förekom i dagens specialpedagogiska debatt. Resultatet av studien visar att en stor del av de tre skolornas arbetssätt kan tolkas i enlighet med det segregerande integreringsperspektivet. Utformningen av skolornas specialpedagogiska verksamhet varierade något från skola till skola men gemensamt var att den största delen av denna ägde rum utanför elevernas ordinarie hemklassrum och ibland också utanför den ordinarie skoldagen i form av lovskolor eller extra läxhjälp efter skoldagens slut. Två av de tre skolorna hade särskilda undervisningsgrupper där elever som bedömdes ha behov av särskild undervisning fick en del av, eller hela sin undervisning. Att skolorna valde att bygga större delen av sin specialpedagogiska organisation kring lösningar som bäst betraktas såsom segregerande motiverades utifrån en effektorienterad syn på elevernas kunskapsinhämtning. De svagaste eleverna skulle ges möjlighet att läsa ikapp de övriga med hjälp av en tät pedagogkontakt, nära handledning och en miljö som präglades av ett större lugn än undervisningen i helklass. Att prioritera kunskapsinhämtningen framför elevens deltagande i hemklassrummets naturliga sociala samvaro motiverades även med hänvisning till de mål som ställdes upp i kurs och läroplaner. De specialpedagoger jag talade med menade vidare att segregerande specialundervisning inte var stigmatiserande för de elever som fick sådan. Snarare kunde det tvärtom förhålla sig så att denna typ av undervisning stärkte dess elevers självkänsla jämfört med den klassiska undervisningen i normalklass, där svaga elever ofta misslyckades i sin utbildning med en negativ självbild som följd. Att ge de svagaste eleverna en möjlighet till undervisning särskilt från övriga var att ge dem en möjlighet att lyckas.

<p>Sammanfattning</p><p>Vårt syfte med denna uppsats är att ta reda på vilka specialpedagogiska insatser eleverna har erfaren-het av, deras upplevelser av dessa och hur insatserna skulle utformas om eleverna själva fick välja. Vi ville dessutom se om de specialpedagogiska insatserna var segregerande, semisegregerande eller inkluderande utifrån uppsatta definitioner.</p><p>Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med åtta elever i skolår 6-8 och utgick från tre frågeställningar: vilka typer av specialpedagogiska insatser har eleverna erfarenhet av, vad tycker eleverna om de olika insatserna och hur skulle insatserna utformas om eleverna själva fick välja? I elevsvaren förekom segregerande, semisegregerande och inkluderande specialpedagogiska insatser, exempelvis särskild undervisningsgrupp, gå ifrån till en mindre grupp samt tekniska hjälpmedel. Vi fann att eleverna överlag är nöjda med de specialpedagogiska insatserna som de får just nu och har fått tidigare, men flera av dem uttryckte en ambivalens eftersom det fanns saker som samtidigt upplevdes negativt. Fem önskade få fortsatt stöd inom den ordinarie klassens ram bland annat i form av tekniska hjälpmedel, anteckningar, stöd vid prov och kortare instruktioner. Många elever vill ha möjlighet att gå ifrån klassen och arbeta i en mindre grupp i vissa ämnen. De tre övriga eleverna tillhör särskilda undervisningsgrupper varav en önskar att gå kvar, en vill helst gå i en vanlig klass med någon som hjälper till i klassrummet och en uttrycker inga önskemål. En slutsats som vi drar är att alla är olika individer och att man måste se till helheten för att specialpedagogiska insatser ska ge ett så bra resultat som möjligt.</p>

Syftet med detta arbete är att undersöka hur fyra gymnasieskolor i en kommun organiserar specialundervisning. Frågeställningarna är följande: Hur ser de fyra gymnasieskolorna på specialundervisning? Hur når skolorna elever i behov av särskilt stöd? Vilka elever har i praktiken rätt till specialundervisning? För att få svar på dessa frågor genomfördes intervjuer med de personer som ensamt eller tillsammans med andra ansvarade för specialundervisningen på de gymnasieskolor som valdes ut. Trots att tidigare forskning påstår att inkluderande specialundervisning är det bästa så bedrivs idag i stort sett enbart segregerande specialundervisning på håltimmar och andra lediga tider. Gymnasieskolorna har i stort sett samma syn på specialundervisning, emellertid är skillnaderna i deras sätt att upptäcka elever i behov av stöd stora. Vissa skolor genomför tester under första terminen av gymnasiet för att upptäcka elever i behov av stöd, medan andra skolor låter tiden utvisa var eleven ligger i sin utveckling. I teorin har enligt skolorna alla elever rätt till specialundervisning, dock fokuseras det främst i praktiken på de elever med någon slags svårighet. För elever som är särbegåvade inom ett eller flera ämnen finns inga uppdrag inom specialundervisningen på de undersökta skolorna.

Sammanfattning Vårt syfte med denna uppsats är att ta reda på vilka specialpedagogiska insatser eleverna har erfaren-het av, deras upplevelser av dessa och hur insatserna skulle utformas om eleverna själva fick välja. Vi ville dessutom se om de specialpedagogiska insatserna var segregerande, semisegregerande eller inkluderande utifrån uppsatta definitioner. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med åtta elever i skolår 6-8 och utgick från tre frågeställningar: vilka typer av specialpedagogiska insatser har eleverna erfarenhet av, vad tycker eleverna om de olika insatserna och hur skulle insatserna utformas om eleverna själva fick välja? I elevsvaren förekom segregerande, semisegregerande och inkluderande specialpedagogiska insatser, exempelvis särskild undervisningsgrupp, gå ifrån till en mindre grupp samt tekniska hjälpmedel. Vi fann att eleverna överlag är nöjda med de specialpedagogiska insatserna som de får just nu och har fått tidigare, men flera av dem uttryckte en ambivalens eftersom det fanns saker som samtidigt upplevdes negativt. Fem önskade få fortsatt stöd inom den ordinarie klassens ram bland annat i form av tekniska hjälpmedel, anteckningar, stöd vid prov och kortare instruktioner. Många elever vill ha möjlighet att gå ifrån klassen och arbeta i en mindre grupp i vissa ämnen. De tre övriga eleverna tillhör särskilda undervisningsgrupper varav en önskar att gå kvar, en vill helst gå i en vanlig klass med någon som hjälper till i klassrummet och en uttrycker inga önskemål. En slutsats som vi drar är att alla är olika individer och att man måste se till helheten för att specialpedagogiska insatser ska ge ett så bra resultat som möjligt.

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur fyra gymnasieskolor i en kommun organiserar specialundervisning. Frågeställningarna är följande:</p><p>Hur ser de fyra gymnasieskolorna på specialundervisning?</p><p>Hur når skolorna elever i behov av särskilt stöd?</p><p>Vilka elever har i praktiken rätt till specialundervisning?</p><p>För att få svar på dessa frågor genomfördes intervjuer med de personer som ensamt eller tillsammans med andra ansvarade för specialundervisningen på de gymnasieskolor som valdes ut.</p><p>Trots att tidigare forskning påstår att inkluderande specialundervisning är det bästa så bedrivs idag i stort sett enbart segregerande specialundervisning på håltimmar och andra lediga tider.</p><p>Gymnasieskolorna har i stort sett samma syn på specialundervisning, emellertid är skillnaderna i deras sätt att upptäcka elever i behov av stöd stora. Vissa skolor genomför tester under första terminen av gymnasiet för att upptäcka elever i behov av stöd, medan andra skolor låter tiden utvisa var eleven ligger i sin utveckling.</p><p>I teorin har enligt skolorna alla elever rätt till specialundervisning, dock fokuseras det främst i praktiken på de elever med någon slags svårighet. För elever som är särbegåvade inom ett eller flera ämnen finns inga uppdrag inom specialundervisningen på de undersökta skolorna.</p>

<p>This thesis has examined the view on immigrants and their social integration within the Swedish public school system, as represented by the political scene in different types of parliamentary documents and other kinds of governmental publications, from a historical perspective. This historical view begins at the mid 1970’s, when immigration became more of a permanent reality in the Swedish society than previous times, and continues through the following decades to today’s situation.</p><p>The theoretical outlook of this work consists of theories related to integration, with a critical approach to specific pedagogical means by which the normative school separates those pupils that it cannot subdue from the so called ordinary education, and the consequences of this system in relation to the democratic values of the public school. An essential part of the theory is made out by Peder Haugs concepts regarding inclusion and exclusionary forms of social integration.</p><p>The result of the examination shows that the ideas surrounding the integration of the immigrants has been focused on first language, preparational classes and similar solutions, support and compensation, the value of knowledge, cultural diversity/cross-cultural communications and (the Swedish) language.</p><p>In conclusion, the work has tried to put the results of the examination in a broader social perspective, and discussed preparational classes as concept and organization in relation to the idea of inclusion.</p>

<p>Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur specialundervisningen i en skola i Stockholms län är uppbyggd samt vilket förhållningssätt specialpedagogerna har gällande specialundervisningen av elever i behov av särskilt stöd. För att ge svar på syftet har jag tre frågeställningar: Hur är specialundervisningen uppbyggd i en skola belägen i Stockholms län? Hur utformas stödet till elever i behov av särskilt stöd i skolan? Anser specialpedagogerna att specialundervisningen kan tolkas bäst utifrån ett inkluderande eller ett segregerande integreringsperspektiv när det gäller elever i behov av särskilt stöd?</p><p>Metoden som jag har valt att använda är en kvalitativ forskningsintervju, i vilken jag har intervjuat fyra specialpedagoger som arbetar på en skola i Stockholms län. Det empiriska resultatet analyseras samt diskuteras utifrån Peder Haugs teori om segregerande respektive inkluderande integrering och tidigare forskning.</p><p>Undersökningens resultat visar att specialundervisningen i skolan är uppbyggd på så vis att specialpedagogerna arbetar såväl i klassrummet som i särskilda undervisningsgrupper med elever under vissa timmar i veckan. Att elever i behov av särskilt stöd ibland får gå i mindre grupper som sker utanför elevernas ordinarie klassrum, tolkas enligt Haug bäst utifrån ett segregerande integreringsperspektiv. Haug menar att dessa segregerande åtgärder leder till att elever särbehandlas med tanke på att eleverna ges olika stöd. De intervjuade specialpedagogerna är dock överens om att specialundervisningen tolkas bäst utifrån ett inkluderande integreringsperspektiv, med tanke på att alla elever oavsett behov, tillhör en klass, och bara under vissa lektioner går i särskilda undervisningsgrupper. Enligt specialpedagogerna är inte specialundervisningen segregerande då det inte förekommer permanenta undervisningsgrupper på skolan. Istället strävar specialpedagogerna tillsammans med andra lärare i skolan att i första hand försöka finna lösningar som inte stänger ut elever från den reguljära klassen. Det inkluderande arbetssättet är därmed det viktigaste målet som alla i skolan försöker eftersträva, men som skolan inte riktigt har uppnått än.</p>

This thesis has examined the view on immigrants and their social integration within the Swedish public school system, as represented by the political scene in different types of parliamentary documents and other kinds of governmental publications, from a historical perspective. This historical view begins at the mid 1970’s, when immigration became more of a permanent reality in the Swedish society than previous times, and continues through the following decades to today’s situation. The theoretical outlook of this work consists of theories related to integration, with a critical approach to specific pedagogical means by which the normative school separates those pupils that it cannot subdue from the so called ordinary education, and the consequences of this system in relation to the democratic values of the public school. An essential part of the theory is made out by Peder Haugs concepts regarding inclusion and exclusionary forms of social integration. The result of the examination shows that the ideas surrounding the integration of the immigrants has been focused on first language, preparational classes and similar solutions, support and compensation, the value of knowledge, cultural diversity/cross-cultural communications and (the Swedish) language. In conclusion, the work has tried to put the results of the examination in a broader social perspective, and discussed preparational classes as concept and organization in relation to the idea of inclusion.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur specialundervisningen i en skola i Stockholms län är uppbyggd samt vilket förhållningssätt specialpedagogerna har gällande specialundervisningen av elever i behov av särskilt stöd. För att ge svar på syftet har jag tre frågeställningar: Hur är specialundervisningen uppbyggd i en skola belägen i Stockholms län? Hur utformas stödet till elever i behov av särskilt stöd i skolan? Anser specialpedagogerna att specialundervisningen kan tolkas bäst utifrån ett inkluderande eller ett segregerande integreringsperspektiv när det gäller elever i behov av särskilt stöd? Metoden som jag har valt att använda är en kvalitativ forskningsintervju, i vilken jag har intervjuat fyra specialpedagoger som arbetar på en skola i Stockholms län. Det empiriska resultatet analyseras samt diskuteras utifrån Peder Haugs teori om segregerande respektive inkluderande integrering och tidigare forskning. Undersökningens resultat visar att specialundervisningen i skolan är uppbyggd på så vis att specialpedagogerna arbetar såväl i klassrummet som i särskilda undervisningsgrupper med elever under vissa timmar i veckan. Att elever i behov av särskilt stöd ibland får gå i mindre grupper som sker utanför elevernas ordinarie klassrum, tolkas enligt Haug bäst utifrån ett segregerande integreringsperspektiv. Haug menar att dessa segregerande åtgärder leder till att elever särbehandlas med tanke på att eleverna ges olika stöd. De intervjuade specialpedagogerna är dock överens om att specialundervisningen tolkas bäst utifrån ett inkluderande integreringsperspektiv, med tanke på att alla elever oavsett behov, tillhör en klass, och bara under vissa lektioner går i särskilda undervisningsgrupper. Enligt specialpedagogerna är inte specialundervisningen segregerande då det inte förekommer permanenta undervisningsgrupper på skolan. Istället strävar specialpedagogerna tillsammans med andra lärare i skolan att i första hand försöka finna lösningar som inte stänger ut elever från den reguljära klassen. Det inkluderande arbetssättet är därmed det viktigaste målet som alla i skolan försöker eftersträva, men som skolan inte riktigt har uppnått än.