Studiens syfte är att undersöka hur yrkesverksamma påverkas känslomässigt av att arbeta med människor som har ett självskadebeteende. Det som undersöks är hur de själva uppfattar att de påverkas samt hur de hanterar sina känslor i möten med dessa människor. Studien är av kvalitativ ansats med en hermeneutisk utgångspunkt. Sammanlagt gjordes sex intervjuer med yrkesprofessionella på tre olika verksamheter. Utbildningsnivån varierade på de olika verksamheterna och bland respondenterna fanns de som var utbildade till psykolog, socionom, skötare och behandlingspedagog där ett antal även hade vidareutbildningar. I resultatet konstaterar samtliga respondenter att arbetet med människor som har ett självskadebeteende leder till en känslomässig påverkan på olika sätt. Det som visat sig vara det mest betydelsefulla sättet att hantera sina känslor i arbetet för respondenter är det kollegiala stödet samt organisatorisk handledning. Studiens slutsatser är att det förekommer skillnader gällande verksamheternas ledning och organisation samt utbildningsnivå. Yrkesprofessionella med högre utbildning var mer medvetna om sina känslomässiga konsekvenser samt hur de skulle hantera dessa i jämförelse med de som hade lägre utbildning och testade sig fram för att hitta tillvägagångsätt att hantera sina känslor.

Självskadebeteende är ett växande folkhälsoproblem hos barn-och ungdomar som orsakar lidande hos gruppen. När ett barn eller en ungdom kontaktar vården för stöd remitteras personen till barn-och ungdomspsykiatrin (BUP). Patientgruppen kan genomgå ett lidande i väntan på behandling och interventioner. Självskadebeteende i ung ålder ökar risken för suicid flera år efter vilket innebär att det behövs stöd, bedömning och tidiga insatser för att förebygga detta. Sjuksköterskor som möter patientgruppen har ett stort ansvar och kompetens för att minska riskbeteenden och främja friskfaktorer. Studier visar betydelsen av att minska lidandet hos patientgrupper där sjuksköterskans förutsättningar för detta tidigare inte belysts. Studien belyser vilka förutsättningar sjuksköterskan har att minska lidandet i mötet med barn- och ungdomar med självskadebeteende. Syftet var att belysa sjuksköterskors inom barn och ungdomspsykiatrins upplevda möjligheter att minska lidandet genom att stödja barn och ungdomar med ett självskadebeteende. En intervjustudie med semistrukturerade frågor. Nio sjuksköterskor deltog i studien. En kvalitativ innehållsanalys valdes för att analysera intervjuerna. Tre huvudkategorier framträder i resultatet, “Genom tillit och förtroende skapas ett helhetsperspektiv “, “Den upplevda vikten av kunskap” och “Upplevelsen av utmaningar och begränsningar” som utmynnande i åtta subkategorier. Sjuksköterskor som möter patientgruppen visar resultatet är ovärderliga i sin yrkesroll för att minska lidandet genom stödsamtal, helhetsbedömningar och kunskapsspridning. Brist av resurser och tidspress hindrar sjuksköterskorna till att minska lidandet. I resultatdiskussionen framkommer vikten av tid till stödsamtal för att kunna lindra lidande samt vikten av att involvera familjen i vården. Att arbeta efter livsvärldsperspektivet och personcentrerat ökar möjligheten att minska lidandet. / Self-harming behavior in children and young people is a growing public health issue, often leading to significant suffering. When seeking support, these individuals are referred to child and youth psychiatry (BUP), where delays in treatment can exacerbate their distress. Early intervention is crucial as self-harming at a young age increases the risk of future suicide. Nurses play a pivotal role in reducing risk behaviors and promoting protective factors for this patient group. This study explores nurses' perceptions of their ability to support children and adolescents with self-harming behavior within child and adolescent psychiatry. Using semi-structured interviews with nine nurses, a qualitative content analysis revealed three main categories: "Through trust and confidence a holistic perspective is created," "The perceived importance of knowledge," and "The experience of challenges and limitations," with eight subcategories emerging from these themes. The findings highlight the essential role of nurses in mitigating suffering through supportive conversations, comprehensive assessments, and knowledge sharing. However, resource shortages and time constraints significantly hinder their effectiveness. The discussion emphasizes the need for adequate time for supportive conversations and involving the family in care to alleviate suffering. Adopting a lifeworld perspective and person-centered approach can enhance the potential for reducing suffering in this vulnerable group.

Att avsiktligt skära, bränna eller på annat sätt skada sig själv illa är förenat med ett stort lidande och väcker ofta starka reaktioner hos de anhöriga. Problematiken är omfattande och självskadebeteende förefaller vara en stark prediktor för självmordsförsök och fullbordade självmord. Globalt är självmord den näst vanligaste dödsorsaken bland ungdomar. Efterfrågan på effektiva behandlingsmodeller för denna målgrupp är stor. I Sverige, närmare bestämt i Uppsala har behandlingsmodellen IKB – Intensiv Kontextuell Behandling utvecklats för ungdomar med självskadebeteende och/eller suicidala beteenden och deras familjer. Modellen är en integrerad individ- och familjeterapeutisk behandlingsmodell. Föreliggande studie syftade till att undersöka behandlingsmodellen IKB:s effektivitet i förhållande till minskat självskadebeteende hos ungdomarna och minskade nivåer av Expressed emotion hos föräldrarna. Sammanlagt har 34 familjer deltagit i studien och de har samtliga genomgått behandling inom ramen för IKB-modellen. Resultatet visade på en effektivitet i behandlingsmodellen IKB avseende att minska självskadebeteende hos ungdomarna samt att minska nivåerna av Expressed emotion hos föräldrarna. Utfallet av studien diskuteras utifrån tidigare forskning och metodologiska frågor. / To intentionally cut, burn or hurt oneself severely is associated with great suffering and often arouse strong reactions within the family context. The problem is extensive and self-harm appears to be a strong predictor of suicide attempts and completed suicides. Globally, suicide is the second leading cause of death among young people. Effective treatment models for this group is urgent. In Sweden, (Uppsala) the model IKB - Intensive Contextual Treatment was developed for adolescents with self-harm and / or suicidal behavior, and their families in order to provide support. IKB is an integrated individual and family therapeutic model. The aim of the study were to evaluate the effectiveness of IKB in relation to frequency of self-harm and levels of Expressed emotion. A total of 34 families participated in the study and they all received treatment in the context of the IKB-model. The families completed the self-assessment forms for data collection before treatment, after treatment and follow-up. Results showed efficiency to reduce self-harm among adolescents and to decrease levels of Expressed emotion. The outcome of the study are discussed based on previous research and methodological issues. / <p>27</p>