Det psykiska hälsoläget har förbättrats totalt sett i befolkningen de senaste åren, men trots det är detfortfarande oroväckande många unga som upplever att de mår psykiskt dåligt. Ett fenomen som ökat under senare tid och som kopplats samman med psykisk ohälsa, är olika former av självskadehandlingar. Det har tidigare visats att andra typer av riskbeteenden sprids i populationer genom att individer influeras av varandra. Bakgrunden till den här studien var en tanke om att ökningen av självskadehandlingar kan vara ett resultat av en form av smittspridning snarare än enbart ett tecken på försämrad psykisk hälsa. Som primär kanal för spridningen av beteendet undersöktes Internet eftersom mycket av ungdomars sociala liv utspelar sig på den arenan. Studien grundar sig på en enkät (n=192) till gymnasieelever. Syftet var att undersöka hur väl ungdomar kände till fenomenet självskadebeteende samt hur de kommunicerade med och influerades av sina vänner. Resultatet visade att mer än hälften av ungdomarna kommit i kontakt med självskadebeteende i form av bilder eller skriftliga inlägg på Internet och 86 % av tjejerna och 71 % av killarna kände dessutom till minst en person i sin närhet som medvetet skadat sig själv. Eftersom ungdomar exponeras av beteendet från många håll är det rimligt att anta att individer som upplever någon form av psykisk stress kan influeras av andra att prova ett självdestruktivt beteende. Beteendet förefaller mer utbrett än vad som skulle kunna förväntas om en svårare psykisk ohälsa var den enda orsaken. Att tidigt arbeta med självkänsla och se till att barn och unga har trygga sociala nätverk runt omkring sig kan vara ett sätt att förse dem med den motståndskraft som behövs för att stå emot negativa influenser från omgivningen. / The mental health status has improved in the overall population recent years although it is still worrying many young people who feel that they have a poor psychological health. A phenomenon that has increased recently, and are linked to mental illness, are various forms of self-injury acts. It has previously been shown that other types of risk behaviours spread in populations by individuals influenced by each other. The background of this study was to examine whether the increase in selfinjury acts can be the result of a form of contagion, rather than merely a sign of impaired mental health. Since a lot of young people's social life takes place on the Internet, this was the arena which was investigated. The study is based on a survey (n = 192) and was designed to examine how well young people were aware of the phenomenon of self-injury, and how they communicated with and how they were influenced by their friends. The results showed that more than half of the participants had been in contact with self-injury such as pictures or written messages on the Internet. Among the respondents 86% of the girls and 71% of the boys also knew at least one person who deliberately harmed themselves. Since adolescents are exposed to this behaviour from many directions, it is reasonable to assume that individuals who experience some form of mental stress may be influenced by others to try self-destructive behaviour. The behaviour seems to be more prevalent than would be expected if a severer mental illness was the solely cause. Early work on self-esteem and ensuring children and young people have a safe social network around them can be a way to provide them with the resilience needed to withstand the negative influences from their surroundings.

Background People with psychiatric problems, despite efforts in recent decades still experience vulnerability. Patients with borderline personality disorder (BPD), where self-harm is common, often live in difficult and complex social relationships because of their illness. Additional knowledge and studies about mental illness, self-harm, dialectical behaviour therapy (DBT) and the therapeutic alliance are needed. Purpose and Method This study aims to examine how staff perceive and describe: DBT as a treatment method; the therapeutic alliance and the importance it has for treatment. The study utilises a qualitative approach with a qualitative content analysis method and presents earlier research on DBT and the therapeutic alliance. The empirical material consists of focus group interviews comprising three DBT - teams. The theoretical framework is based on attachment theory which addresses the dynamics of close relationships and how we act in them. Results Results show that DBT - teams describe patients with self-harm as vulnerable. Here, self-harm represents a way to reduce aggression and make life bearable. DBT is produced as a collaboration between therapist and patient, giving patients the opportunity for a new secure attachment to achieve self-respect and a meaningful life. The teams assess DBT as successful and effective. The therapeutic alliance is seen as an emotional and social interaction and is considered the most important tool in the treatment. Conclusions Patients who self-harm and have emotional difficulties may indicate insecure and lack of attachments. Through DBT, trust and confidence are trained and developed to enhance attachment patterns and move the process forward. New aspects emerge such as the significant role of relatives and the team and the importance of feeling hope in both the patient and the therapist. Furthermore, the health professional’s knowledge of the BPD diagnosis affects the care and the treatment of the patients and thus the patients’ possibility to live better lives. In a broader discussion of health determinants, health care, early intervention, cooperation and long-term measures are assessed to be important factors for promoting health and good living conditions for the patients.

The aim of this study is to shed light on the phenomenon of destructive sexual behavior among youth from the perspective of professionals working at nonprofit organizations. To examine this, we used a qualitative method; we interviewed professionals working at nonprofit organizations. To analyze our results we used gender theory and empowerment theory. Our main results are that the professionals view this behavior as deliberate self-harm, such as cutting, as they do it to achieve relief from anxiety. Also, the professionals think that gender norms affect young people with destructive sexual behavior in that it imposes guilt and shame, which inflicts their already low self-esteem and makes them feel inferior. The profes- sionals view this as the common denominator for this group of young people. Therefore it is very important for professionals to help these young people build self-esteem by using empowerment. Hopefully, this study can provide additional knowledge to the field of social work, due to the focus on a relatively new perspective on the phenomenon of deliberate self-harm. It is therefore important for agents in social work to have knowledge and comprehension about how to approach the phenomena and how to view and work with this group of young people.

No description available.

The purpose of this study is that through a discourse theoretical perspective, analyze young girls 'statements about living with self-injuring by sexual behavior. The aim is to locate the discourses that surround them, visualize how discursive constructions affect these young girls' identity as victims and/or actors in relation to self-injury, the sexual violence and in meetings with the professionals within the health authorities. In addition discourse theory as an analyze method, the authors also use Nils Christie's (2001) theory of the ideal victim and Ingrid Landers (2003) theoretical perspectives on normative femininity. The authors of the study show a diversity of discourses that surround the young girls. All discourses contain normative actor- and victim’s positions that young girls constantly are obliged to relate to, which partially conflict with social constructions of the idea of victim and femininity. These positions are assigned, claimed or opposition to, and characterizes not only the young girls self-image, but also how professionals within the health authorities look at them and what support and assistance that’s offered or deprived. Finally, the authors argue for a broader approach to young girls who self-injuring by sexual behavior, they can be both victims and actors and advocates a questioning of oppressive norms to detect and identify the young girls who self-injure by sexual behavior, when it is a prerequisite to widen their options and discretion.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur professionella inom socialtjänsten bemöter och arbetar med unga vilka har sex som självskadebeteende. Behovet av studien baserades på att unga med sex som självskada har ökat och att socialtjänsten är en central aktör för att uppmärksamma denna målgrupp. Socialtjänsten ska verka för att unga växer upp under trygga förhållanden och särskilt uppmärksamma utvecklingen hos unga som visar tecken på ogynnsam utveckling. Uppsatsens ansats var kvalitativ där semistrukturerad intervjumetod tillämpats, vilket innebar möjligheten för intervjupersonerna att bidra till en nyanserad bild av studiens syfte. Resultatet tolkades tematiskt och analyserades sedan med hjälp av en teoretisk referensram för att bättre kunna förstå hur professionella inom socialtjänsten bemöter och arbetar med unga vilka har sex som självskadebeteende. Den teoretiska referensramen bestod av två teoretiska begrepp och ramverk: sex som social konstruktionoch relationens betydelse i professionellt arbete med människor. Uppsatsens resultat visar att de professionella inom socialtjänsten inte aktivt arbetar med unga som har sex som självskada, enbart vid fåtal tillfällen när problematiken är uttalat i ett ärende. Resultatet visar även att problematiken ännu inte har uppmärksammats inom socialtjänsten och att de professionella sällan eller aldrig för samtal kring det, varken inom verksamheten eller med de unga. Resultatet visar vidare att relationen är en förutsättning för att de unga ska berätta om denna typ av problematik och att de professionella behöver mer kunskap. / The aim of this study was to raise awareness of how professionals in social services treat and work with adolescents who have sex as self-injury behavior. The need for this study was based on the increased numbers of the adolescents who have sex as self-injury and also that social service is a key actor to notice these adolescents. Swedish social service should work for adolescents to grow up under safe conditions and pay special attention to adolescents who show signs of contrary development. In order to answer to the aim of this study the approach was qualitative in which semi structured interviewing was used. By using semi structured interviewing, the interviewees were given the opportunity to contribute to a nuanced aspect of the problem. The result was interpreted thematically and then analysed using a theoretical framework in order to better understand how professionals in social services treat and work with adolescents who have sex as self-injury behavior. The theoretical framework consisted of two theoretical concepts and frameworks: sex as a social construction and the significance of the relationship in professional work with people. The result of this essay show that professionals within social service do not actively work with adolescents with sex as self-injury, only when the problem is explicit in a specific case. The result also shows that the problem has not been addressed in social services and that the professionals rarely or never talk about it, either within the organization or with the adolescents. Besides that, the result also shows that the professionals need more knowledge about the problem and that the relationship is a prerequisite for the adolescents to tell professionals about this type of problems.

Bakgrund: De senaste åren har flera studier gjorts på den stora mängd självskaderelaterat material som finns på internet i form av bloggar, videos, foton och chatforum. Dessa studier har i huvudsak fokuserat på materialet i sig och funktionen det fyller för de som kommunicerar sitt självskadande på internet. Således finns kunskap om företeelsen i sig men ingen eller ytterst lite kunskap om vårdpersonalens erfarenheter och föreställningar kring självskadekommunikation. Syfte: Att belysa vårdpersonals erfarenheter och föreställningar kring patienters självskadekommunikation på internet. Metod: En kvalitativ metod användes. Data samlades in genom nio halvstrukturerade intervjuer med vårdpersonal inom psykiatrisk verksamhet. Dessa analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat redovisas i de fyra kategorierna; Ovanlig företeelse, som visade att personalen generellt hade lite erfarenhet av patienter som självskadekommunicerar. Internet finns på gott och ont,visade att vårdpersonalen kunde upplevde starka negativa känslor i mötet med dessa patienter samt belyste vårdpersonalens dubbla förhållande till internet. Att försöka förstå, visade att vårdpersonalen hade många föreställningar kring vilka funktioner självskadekommunikationen kunde ha för patienterna. Att ta ansvar,visade att personalen kände ett ansvar för att uppmärksamma patienter som självskadekommunicerar på både ett personligt och organisatoriskt plan. Slutsats: Det visade sig att vårdpersonalen hade begränsad erfarenhet av att möta patienter som kommunicerar sitt självskadebeteende på internet. Vidare tyder resultatet på att vårdpersonalen upplever osäkerhet i mötet med patienter som självskadekommunicerar på internet vilket i sin tur leder till att det sällan ställs frågor kring självskadekommunikation. / Background: Several studies have mapped self-injury related material online, consisting of blogs, videos, photos and chatcommunities. These studies have mainly focused on the material itself as well as the function it has for those who communicate self-injury online. Thus knowledge of the phenomenon itself exists but little or no studies have been made attempting to study the experiences and conceptions of health professionals relating to this phenomenon. Aim: To illuminate health professionals experiences and conceptions of patients self-harm communication on the internet Method: A qualitative approach was applied. Data was collected through nine semistructured interviews with health professionals working in psychiatric care. The data were analysed with qualitative content analysis. Result: The results are presented in the following categories; Unusual phenomenon, wich showed that the staff generally had litlle experience of patients who communicated self-harm online. Internet exists for good and bad, showed that the health professionals could experience strong negative emotions when meeting patients who communicated self-harm online and illuminated the double relationship health professionals described having to the internet. Trying to understand, showed that the health professionals had many conceptions about wich functions the self-harm communication might have for the patients. To take responsibility, showed that the staff experienced a sense of wanting to take responsibility for  these patients.  Conclusion: The study showed that health professionals had limited experience with patients who communicated self-harm online and indicated that the health professionals experienced uncertainty when meeting these patients.

Bakgrund: I tidigare forskning beskrivs svårigheter i att vårda patienter med självskadebeteende. Utbildning och erfarenhet ses av sjuksköterskorna vara av stor vikt för ett professionellt agerande gentemot patienterna. Patienterna uppger svårigheter i att söka vård då de uppfattar självskadebeteendet som skambelagt och att de ofta får erfara ett oprofessionellt bemötande från omvårdnadspersonal. Tidigare forskning gällande patienter med självskadebeteende inom den rättspsykiatriska vårdkontexten är knapphändig och det finns behov av mer studier i ämnet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med självskadebeteende inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes. Deltagarna i studien var fem grundutbildade sjuksköterskor och fem specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Sjuksköterskorna erfar att det är viktigt i vårdandet av en patient med självskadebeteende att skapa trygghet hos patienten och att vara lyhörd inför patientens situation. Att vårda en patient med självskadebeteende ses av sjuksköterskorna som ett krävande arbete och det finns risk att känna sig otillräcklig. Slutsats: Omvårdnaden skulle vinna på att patientens berättelse får stå i centrum för vården. Skapandet av en trygg relation med patienten möjliggör förståelse för patientens självskadebeteende. Samarbete mellan kollegor ses kunna vara avgörande för hur vården bedrivs. Sjuksköterskorna efterfrågar mer kunskap i hur vården bäst utformas för patienter med självskadebeteende inom rättspsykiatrisk slutenvård. / Background: Previous research describes difficulties in caring for patients with self-harming behavior. Education and experience are seen by the nurses to be of great importance for a professional action towards the patients. Patients report difficulties in seeking care as they perceive the self-harming behavior as shameful and that they often experience unprofessional treatment from nursing staff. Previous research regarding patients with self-harming behavior in the forensic psychiatric care context is scarce and there is a need for more studies in the subject. Aim: To describe nurses experiences of caring for patients with self-harming behavior in forensic psychiatric inpatient care. Method: Ten semi-structured interviews were conducted. The participants in the study were five basic nurses and five specialized in psychiatric care. Collected data were analyzed on the basis of a qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The nurses experience that it is important in the care of a patient with self-harming behavior to create a feeling of security for the patient and to be sensitive to the patient's situation. Caring for a patient with self-harming behavior is seen by nurses as a demanding job and there is a risk of feeling inadequate. Conclusion: Nursing would benefit from the patient's story being at the center of care. The creation of a secure relationship with the patient enables an understanding of the patient's self-harming behavior. Cooperation between colleagues can be seen to be decisive for how care is conducted. The nurses demand more knowledge in how care is best designed for patients with self-harming behavior in forensic psychiatric inpatient care.

Bakgrund: Över 700 000 människor dör varje år till följd av suicid runt om i världen och den största riskfaktorn för att begå suicid är tidigare suicidförsök. Forskning visar att människor som begår suicid ofta söker till akutmottagningar en eller flera gånger innan de tar sitt liv. Akutmottagningar är därför en viktig plats för förebyggandet av suicid. Forskning visar att suicidförsök och självskadebeteende blir allt vanligare samt att självskadebeteende är en viktig riskfaktor för suicid. Sjuksköterskor på akutmottagningar möter ofta patienter med självskadebeteenden, patienter som genomgått suicidförsök och patienter som funderar på att ta sitt liv. Syfte: Syftet var att beskriva akutsjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter som inkommit till akutmottagningar till följd av självskadebeteenden och suicidförsök, samt beskriva akutsjuksköterskors attityder gentemot dessa patienter. Metod: En systematisk litteraturöversikt med integrativ design. Systematiska artikelsökningar har utförts i tre medicinska databaser med hjälp av PEO-modellen. Tio inkluderade vetenskapliga artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod har granskats och analyserats. Resultat: I resultatet framkom följande fem teman: I. Sjuksköterskors attityder; II. Sjuksköterskors prioritering av fysisk framför psykisk hälsa; III. Arbetslivserfarenhet på akutmottagningen; IV. Barriärer inom akutmottagningens kontext; och V. Sjuksköterskors upplevda kompetenser & färdigheter. Slutsats: Då resultatet visar att många akutsjuksköterskor uppger osäkerhet och otrygghet vid vården av patienter med självskadebeteende och patienter som begått suicidförsök, bör mer utbildning erbjudas på akutmottagningar kring just dessa tillstånd. För att kunna bedriva en mer hållbar och patientsäker vård bör även akutmottagningar försöka behålla och rekrytera kompetenta och erfarna sjuksköterskor. / Background: Each year, more than 700 000 people around the world die because of suicide, and the biggest risk factor for committing suicide is previous suicide attempts. Research shows that people who commit suicide often visit the emergency department one, up to several times before taking their own lives. Emergency departments are therefore an important place for preventing suicide. Research shows that suicide attempts and self-harming behavior are becoming more common, and that selfharming behavior is an important risk factor for suicide. In emergency departments, nurses often meet patients with self-harming behaviors, patients who have attempted suicide and patients with suicidal ideation. Aim: The aim was to describe the emergency nurses’ experiences of caring for patients who have been admitted to emergency rooms because of self-harming behaviors and suicide attempts, and to describe emergency nurses' attitudes towards these patients Method: A systematic literature review with integrative design. Systematic searches have been conducted in three medical databases using the PEO model. Ten included scientific articles of qualitative, quantitative, and mixed method designs have been reviewed and analyzed. Results: The results highlight five main themes: I. Nurses’ attitudes; II. Nurses’ treatment of physical over mental health; III. Work experience in the emergency department; IV. Barriers in the context of the emergency department; and V. Nurses’ perceived competencies and skills. Conclusions: As the result show that many emergency nurses' report insecurity in the care of patients with self-harming behavior and patients who have attempted suicide, more training should be offered in emergency departments around these conditions. Emergency departments should also try to retain and recruit competent and experienced nurses, to provide more sustainable and patient-safe care.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur olika professionella med kunskap om sexuella problematiker, tänker kring och uppfattar sex som självskada. Sex som självskada är ett relativt nytt ämne inom forskningssammanhang och forskningen är därmed begränsad. För studien genomfördes tio kvalitativa intervjuer med professionella som arbetar med klienter/patienter med olika typer av sexuella problematiker i storstadsområden, samt en mellanstor stad i Sverige. Det insamlade materialet bearbetades genom en tematisk analys och analyserades utifrån teorin det sexuella scriptet. Studien visar att de professionella menar att sex som självskada inte har något med vilken typ av sexuell aktivitet en person ägnar sig åt, utan av vilken anledning en person har sex samt hur personen mår under eller efter sex/övergrepp. De menar att det är upp till en person själv att definiera huruvida hen ägnar sig åt ett sexuellt självskadebeteende eller ej. Studien pekar även på att det finns osäkerheter hos det professionella kring vad begreppet innebär. / The aim of this qualitative study was to examine how different professionals with knowledge of sexual problems, perceive and think about sex as self-injury. Sex as self-injury is a relatively new subject in research contexts and hence the reaserch is limited. For this study ten qualitative interviews were conducted with professionals who work with clients/patients with different kinds of sexual problems in metropolitan areas and one medium-sized city in Sweden. The material collected was processed by thematic analysis and analyzed based on the sexual script theory. The study indicates that the professionals believe that sex as self-injury has nothing to do with the type of sexual activity a person engages in, but rather for what reason, and how the person feels during or after sex/abuse. Whether or not a person is engaging in sex as self-injury is something that has to be defined by a the persons themselves, according to the professionals. The study also indicates that the professionals feel uncertain about what the term actually entails.