Studien belyser anledningar till att sju flickor börjat med själskadebeteende samt vad som varit avgörande faktorer till att de minskat eller slutat med sitt självskadebeteende. För att göra detta har sju självbiografier lyssnats på och analyserats. Teoretiska utgångspunkter i studien är självbekräftelseteorin som syftar till att förklara varför en individ ser på sig själv på ett visst sätt och handlar därefter samt begreppet återhämtning som beskriver vägarna ur självskadorna. Ur självbiografierna betonades två huvudområden kopplade till varför tjejerna inlett sina självskadebeteende, hantera ångest och hantera en dålig självkänsla samt två huvudområden gällande avgörande händelser som tagit de ur problematiken, en mening med livet och en rädsla för att dö. En nedsatt självkänsla samt traumatiska händelser i barndomen som medfört starka ångestkänslor har visat sig vara två vanliga faktorer till varför tjejerna inlett sitt självskadebeteende. Precis som begreppet återhämtning betonar så visade det sig att tjejernas vändpunkter som tog de ur självskadorna varierade kraftigt men att personer i deras omgivning och en vilja till förändring visade sig vara avgörande för majoriteten. / The study sheds light on the reasons why seven girls started with self-harming behavior and what were decisive factors for them reducing or ending their self-harming behavior. To do this, seven autobiographies have been read and analyzed. The theoretical starting points are self-affirmation theory which aims to explain why an individual looks at themselves in a certain way and acts accordingly and the concept of recovery which describes the ways out of self-harm. The autobiographies emphasized two main areas linked to why the girls started their self-harming behavior, dealing with anxiety and dealing with poor self-esteem,as well as two main areas regarding decisive events that took them out of the problem, and a meaning to life and a fear of dying. Decreased self-esteem and traumatic events in childhood that led to strong feelings of anxiety have been shown to be two common factors as to why the girls started their self-harming behavior. Just as the concept of recovery emphasizes, it turned out that the girl’s turning points that took them out of self-harm varied greatly, but that people in their environment and a will to change proved to be crucial for the majority.

Bakgrund: Forskning påvisar att självskadeproblematiken har ökat vilket delvis kan bero på samhällets ökande krav på unga människor. I omvårdnadsmöten med unga människor som har ett självskadebeteende redovisar forskning att sjuksköterskor brister i att uppmärksamma patienternas verkliga problem på grund av att de saknar kunskap. Detta kan leda till frustration och maktlöshet. Syfte: Studiens syfte var att beskriva på vilket sätt sjuksköterskan skapar omvårdnadsmöten med unga människor som har ett självskadebeteende. Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats utifrån semistrukturerande intervjuer med fyra sjuksköterskor verksamma vid barn-och ungdomspsykiatrin. Innehållsanalys modifierad efter Malterud (2009). Resultat: Ur innehållsanalysen har tre kategorier utvecklats; Insikt om den andre, Insikt om sig själv och Insikt om att ta hjälp av andra. Dessa beskriver betydelsen av att sjuksköterskan har insikt i mötet med unga människor som skadar sig själva. Slutsats: Analysens resultat, Insikt om den andre, Insikt om sig själv och Insikt om att ta hjälp av andra förtydliggjorda och förklarade med Erikssons teori att mötet med unga människor med ett självskadebeteende sätts lidandet i ett nytt ljus, sjuksköterskan har modet att bekräfta sig själv och att det finns samspel i en gemenskap. Klinisk betydelse: Förhoppningen med denna studie är att upplysa blivande sjuksköterskor och legitimerade sjuksköterskor om innebörden av att ha insikt om den sårbara patienten, insikt om sig själv och insikt om att se sina begränsningar för att ta hjälp av andra genom reflektion och kunskap. / Background: Research shows that self-injury problems have increased which may partly be due to society's increasing demands on young people. In nursing meetings with young people who have a self-injury, research reports that nurses fail to pay attention to patients' real problems because of their lack of knowledge. This can lead to frustration and powerlessness. Objective: The aim of the study was to describe how nurses create care meetings with young people who have a self-harm behavior. Method: Empirical study with qualitative approach based on semi-structuring interviews with four nurses working in child and adolescent psychiatry. Content analysis modified after Malterud (2009). Results: From the content analysis three categories developed; insight about the other, insight about oneself, and insight of the support of others. This describes the role of the nurse insight in dealing with young people who harm themselves. Conclusion: Analysis results, Insight about the other, Insight about oneself and Insight to enlist the help of other clarified and explained by Erikson's theory that when dealing with young people with self-harm is suffering in a new light, the nurse has the courage to acknowledge himself and that there is interaction in a solidarity. Clinical significance: The hope of this study is to inform prospective nurses and registered nurses the importance of having knowledge of the vulnerable patient, understanding oneself and insight to see its limitations in order to enlist the help of others through reflection and knowledge.

Självskadebeteenden är vanligt förekommande, särskilt bland tonåringar inom psykiatrin. Behandling inriktad specifikt mot självskadebeteenden har under de senaste åren uppmärksammats och undersökts i ökad utsträckning. Hur personer med självskadebeteende själva upplever vården och bemötandet de får är av stor vikt att undersöka för att fortsätta utveckla vården i rätt riktning. Studiens syfte var att undersöka hur personer som under tonåren hade ett självskadebeteende upplevde vården och bemötandet de fick fem år tidigare. Arbetet utgick från semistrukturerade intervjuer med 26 unga kvinnor som under tonåren hade ett aktivt självskadebeteende och fick vård för detta.  Svaren analyserades med tematisk analys och genererade tre huvudteman: Tillbakablickande förståelse, Innehåll och konceptualisering, och Relationens avtryck. Resultaten visade en mognadsprocess som har skett hos deltagarna gällande självbild och inställning gentemot omvärlden och vården. Tydlig struktur och samstämmighet kring behandlingens inriktning och innehåll var avgörande för huruvida den upplevdes som hjälpsam eller inte. Slutligen betonades ett stort behov av en trygg behandlingsrelation som genomsyras av ett från behandlaren validerande förhållningssätt. Resultatens förhållande till tidigare forskning samt kliniska implikationer för vården diskuteras.

Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att sjuksköterskor i stor utsträckning erfar vården av personer med självskadebeteende utmanande samtidigt som forskning kring personernas erfarenheter visar att de ofta upplever vården negativt. Vården har ofta ett fokus på olika säkerhetsaspekter och negativa attityder bland vårdpersonal kan leda till ett sämre bemötande. Sjuksköterskornas erfarenheter visar på ett behov av ökad kunskap kring självskadebeteende. Syfte: Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med självskadebeteende inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och sex sjuksköterskor verksamma i psykiatrisk slutenvård deltog. Resultatet analyserades via en kvalitativ innehållansalys. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskornas erfarenheter handlar om att vårda i det känslomässigt komplexa, viktiga aspekter kring att vårda tillsammans med andra samt betydelsen av att mötas i det svåra. Slutsats: Vårdandet innebär att sjuksköterskor påverkas känslomässigt och de upplever ofta att de inte vet hur de ska hjälpa personerna. Den vårdande relationen ses som viktigast för främjandet av en god vård. Reflektion och stöd av teamet är betydelsefullt, dels genom att arbetssituationen upplevs lättare, dels genom ett genererande av gemensamma kunskaper kring vårdandet. / Background: Previous research describes that nurses to a large extent find the care of people with self-harming behavior challenging and difficult, while research on the persons experiences shows that they often experience the care in a negative manner. Negative attitudes exist among healthcare staff, which can lead to poorer treatment. The nurses’ experiences show a need for increased knowledge about self-harming behaviour. Aim: Nurses experiences of caring for people with self-harming behaviour in psychiatric inpatient care. Method: The study has a qualitative design with an inductive approach. Data were collected via semi-structured interviews and six nurses working in psychiatric inpatient care participated. The result was analyzed by a qualitative content analysis. Result: The results show that the nurses experiences are about caring in an emotional complexity, important aspects of caring among others and the importance to be able to meet the person in emotionally demanding situations. Conclusion: Caring leads to evoking of complex emotions and the nurses often feel that they do not know how to help the person. The caring relationship is seen as the most important aspect of good care. Reflection and support by the team is experienced important because it leads to a better work situation as well as it generates knowledge of self-harming behaviour.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett omtvistat begrepp som inte är en egen diagnos. De självskadande handlingarna börjar ofta under puberteten och brukar avta i ung vuxenålder. Självskadebeteende är ett uttryck för stort lidande. Det är viktigt att skilja mellan suicidalt beteende och självskadebeteende. Självskadebeteende kan mätas på olika sätt och det saknas i nuläget nationella riktlinjer gällande vård och behandling.  Syfte: Syftet var att undersöka vilken behandling som bör rekommenderas för patienter med självskadebeteende.  Metod: Studien är en systematisk litteraturöversikt med kvantitativ ansats innefattande 14 RCT-studier. Sammanställningen har gjorts enligt de steg som beskrivs av Bettany-Saltikov och McSherry (2016).  Resultat: Resultatet omfattar 14 studier utförda i sju antal länder. Deltagarantal i studierna varierade mellan n=33 till n=832 och utgjordes av både tonåringar och vuxna. Samtliga studier var utförda inom psykiatrisk öppenvård. Olika former av behandlingar undersöktes. Av de 14 inkluderade studierna visade 9 studier att interventionen hade bättre effekt än den som kontrollgruppen gavs, vilket oftast var standardvård. Bäst effekt hade DBT vilket gavs som intervention i tre studier. Slutsats: Denna litteraturöversikts resultat indikerar att DBT är den behandling som ger bäst effekt vid behandling av patienter med SB.  Då populationerna var små och innehållet i behandlingsinterventionerna varierade är det svårt att dra säkra slutsatser. Det behövs fler väldesignade studier som utvärderar behandling för patienter med SB där insatser initieras av sjuksköterskor. Mer forskning behövs kring nya tekniska hjälpmedel som del av behandling vid SB. / Background: Self-Injurious Behaviour (SIB) is a discussed subject and is not classified as a diagnosis. The acts of Self Harm usually start during puberty and clings off in young adulthood. SIB is an expression of great suffering. It is important to differ between suicidal behaviour and SIB. SIB can be measured in various ways. Sweden is currently lacking national guidelines for care and treatment of SIB. Aim: The purpose was to investigate what treatment that should be recommended for patients with SIB Method: The study is a quantitative literature review based on 14 RCT-studies. The joint compilation has been made step by step based on the method described by Bettany-Saltikov och McSherry (2016).  Results: The result includes 14 studies performed in seven countries. The participants varied between n=33 and n=832 and was adolescents and adults. All studies were performed in psychiatric outpatients departments. Of the 14 included studies, 9 showed that the intervention has a better effect than the one given til the control group, often care as normal. Best effect was seen when DBT was given. Conclusion: This literature review indicates that DBT is the treatment that has best effect in SIB. The populations examined were small and the interventions of big variation wherefore it is hard to draw definite conclusion. More well-designed evaluation treatment where care is initiated by nurses are needed. Further research on new technology as a part of treatment in SIB is also required.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett paraplybegrepp som benämner individer som skadar sig själva. I Sverige hamnar ungefär 4000 män och 7000 kvinnor på akuten på grund av självskador. Forskning visade att flertal av den här patientgruppen har negativa erfarenheter av hälso- och sjukvården på grund av negativa attityder hos vårdpersonal. Flera sjuksköterskor beskrev att de behöver mer kunskap och förståelse för självskadebeteende. Syfte: Syftet med det här arbetet var att sammanställa forskning om sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie genomfördes med hjälp av 11 kvalitativa artiklar som analyserades med integrerad analys. Resultat: Litteraturstudien resulterade i två huvudkategorier; Syn på omvårdnad och interna processer relaterade till omvårdnaden av patienter med självskadebeteende och förutsättningar för att uppnå god omvårdnad av patienter med självskadebeteende. Slutsats: I den här litteraturstudien framkom att flera sjuksköterskor upplever att de möter på flera utmaningar inom deras arbetsmiljö. Merparten av sjuksköterskorna har även uttryckt att har fått psykisk ohälsa på grund av bristande arbetsförhållanden och bristande stöd från ledningen. Sammanfattningsvis visar den här studien att det finns ett ökat behov av kompetens, handledning samt bättre förutsättningar och resurser inom arbetsplatsen för att sjuksköterskorna ska kunna erbjuda personcentrerad vård till patienter med självskadebeteende. / Background: Self-injurious behavior is an umbrella term that refers to individuals who harm themselves. In Sweden, approximately 4,000 men and 7,000 women end up in the emergency room due to self-harm. Research showed that the majority of this patient group have negative experiences with nurses due to prejudices and negative attitudes about self-harming behavior. Several nurses described that they need more knowledge and understanding of self-harming behavior. Purpose: The purpose of this work was to compile research on nurses' experiences of caring for patients with self-harming behaviour. Method: A literature study was conducted using 11 qualitative articles that were analyzed using integrated analysis. Results: The literature study is included in two main categories; Views on nursing and internal processes related to the nursing of patients with self-harming behavior and conditions for achieving good nursing of patients with self-harming behavior. Conclusion: In this literature study, it emerged that several nurses feel that they face several challenges within their work environment. Most of the nurses have also expressed that they have suffered from mental illness due to poor working conditions and lack of support from management. In summary, this study shows that there is an increased need for supervision as well as better conditions and resources within the workplace for nurses to be able to offer person-centered care to patients with self-harming behavior

Any form of self harm can be triggering and hard for most people to be confronted with. Sexually risky behaviour and sex as self-injury among young people is no exception. This study aims to explore and analyse how social workers in the field of psychiatric care for young people in Sweden work with this group. For this study four interviews were conducted and analysed with systems theory.  To further deepen the studies result, a variation of literature has been included. The result of the study showed how dedicated social workers worked in interprofessional teams as well as with the youths families, in ordr to provide the youth with care suitable for their needs. The results from both the interviews as well as the literature reviewshow that although there is currently a need for more structured and evidence-based guidelines and work methods, it is a field where forward-looking research and great development are constantly present.

Bakgrund: Kvinnor med självskadebeteende skadar sig inte för att de vill ta livet av sig, utan för att lindra den psykiska smärtan och för att få kontroll över ångesten. Det är viktigt att vårdpersonalen ser hela människan och inte bara beteendet, kvinnor med självskadebeteende vill bli sedda och behandlade som alla andra patienter.  Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse av vården vid självskadebeteende. Metod: En kvalitativ studie gjordes utifrån en innebördsanalys. Fem självbiografier analyserades och bildade resultatet. Resultat: De fyra teman som återfinns i resultatet; att uppleva betydelsen av mötet mellan personal och kvinnor, att uppleva behandlingen som vårdande eller skadande, att uppleva betydelsen av att få bekräftelse vid vårdandet och att uppleva betydelsen av olika känslor vid vårdandet. Dessa teman visar att kvinnor med självskadebeteende vill bli sedda samt kunna känna en tillit till sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Tid för samtal upplevs vara viktigt för att kvinnor ska få en bra vård. Slutsats: Kvinnors upplevelser är både positiva och negativa. Delaktighet och förklaringar kring självskadebeteendet och vårdandet upplevs vara viktigt för att få en god hälsa och en god vårdtid. / Background: Women with self-harm don’t cut themselves because they want to die, they do it to ease the psychic pain, and they get control over their angst. It is important that the nurses see the big picture in the person behind the self-harming behavior. Women with this behavior wants to be seen and treated like the other patients. Aim: Women’s experiences of health care in regards to self-harm. Methods: The study, was made with a qualitative meaning analysis. Five self-biographies where analyzed and became the results. Results: The four themes in the results; to experience the significance of the meeting between staff and women, to experience treatment as caring or damaged, to experience the importance of getting confirmation by caring and to experience the role of emotions in caring. These themes shows that the women wants to be seen and feel trust to the nurses and other professionals. Time and places for conversations are the women`s needs for having good treatment and care. Conclusion: Women’s experiences is positive and negative. Participation and explanation about their disease and treatment experience the woman as an important part of being able to feel good and to health care should be a good experience.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett allvarligt problem som förekommer idag. Under senare år har vårdgivare inom hälso- och sjukvården uppmärksammat en ökning av detta problem som leder till fysiska och psykiska hälsobesvär. Dessa hälsobesvär kan förekomma i form av exempelvis depression, fysiska skador och kan i värsta fall leda till självmord. En form av terapi som visat sig ge goda resultat för att komma till rätta med detta beteende är DBT, dialektisk beteendeterapi. Syfte: Att undersöka om DBT- terapeuters beskrivning av sitt arbete med dialektisk beteendeterapi stämmer överens med litteraturens beskrivning av behandlingen, och därmed uppnå en fördjupning i dialektisk beteendeterapi och självskadebeteende. Metod: En kvalitativ studie med sex stycken semistrukturerade intervjuer med DBT- terapeuter har genomförts. Analysen har utförts med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet har delats upp i två huvudkategorier: arbetsmetod samt terapeuter och andra vårdgivares bemötande av patienter. I resultatet framkommer det hur en DBT- behandling stegvis ser ut samt vikten av ett gott bemötande av patienter. Ett gott bemötande omfattar bland annat ett respektfullt och icke- dömande förhållningssätt. Konklusion: Resultaten i studien bekräftar resultaten från den tidigare forskningen. Dock krävs det mer forskning om DBT som behandlingsmetod för att kunna dra tillförlitligare och säkrare slutsatser. Genom att arbeta med behandling av självskadebeteende kan individers hälsa förbättras, vilket i sin tur även kan leda till minskning av antalet självmord och psykisk ohälsa. / Background: Self- harm behavior is a serious problem that occurs today. In recent years care providers in the health-care have noticed an increase of this problem that leads to physical and mental health- problems. These health- problems can occur, for example, in the form of depression, physical harms and can lead to suicide in worst case. A form of therapy that has been shown to give good results to manage this behavior is DBT, dialectical behavior therapy. Aim: To investigate whether DBT- therapist’s description of their work with dialectical behavior therapy is consistent with the literature’s description of the treatment, and thereby achieve a deepening in dialectical behavior therapy and self- harm behavior. Method: A qualitative research with six semi-structured interviews with DBT- therapists have been implemented. The analysis has been done using a qualitative content analysis. Results: The result has been divided into two main categories: working- method and therapist’s and other care provider’s treatment of patients. It appears in the result how a DBT- treatment looks like, step- by step, and the importance of a good treatment of patients. A good treatment includes a respectful and non- judgemental attitude. Conclusion: The results in the study confirms the results from the recent research. However, more research on DBT as a treatment is necessary, in order to make stronger and more reliable conclusions. People’s health can be improved by working with treatment of self- harm behavior, which also can lead to a reduction in the number of suicide and mental illness.

<p>Det psykiska hälsoläget har förbättrats totalt sett i befolkningen de senaste åren, men trots det är detfortfarande oroväckande många unga som upplever att de mår psykiskt dåligt. Ett fenomen som ökat under senare tid och som kopplats samman med psykisk ohälsa, är olika former av självskadehandlingar. Det har tidigare visats att andra typer av riskbeteenden sprids i populationer genom att individer influeras av varandra. Bakgrunden till den här studien var en tanke om att ökningen av självskadehandlingar kan vara ett resultat av en form av smittspridning snarare än enbart ett tecken på försämrad psykisk hälsa. Som primär kanal för spridningen av beteendet undersöktes Internet eftersom mycket av ungdomars sociala liv utspelar sig på den arenan. Studien grundar sig på en enkät (n=192) till gymnasieelever. Syftet var att undersöka hur väl ungdomar kände till fenomenet självskadebeteende samt hur de kommunicerade med och influerades av sina vänner. Resultatet visade att mer än hälften av ungdomarna kommit i kontakt med självskadebeteende i form av bilder eller skriftliga inlägg på Internet och 86 % av tjejerna och 71 % av killarna kände dessutom till minst en person i sin närhet som medvetet skadat sig själv. Eftersom ungdomar exponeras av beteendet från många håll är det rimligt att anta att individer som upplever någon form av psykisk stress kan influeras av andra att prova ett självdestruktivt beteende. Beteendet förefaller mer utbrett än vad som skulle kunna förväntas om en svårare psykisk ohälsa var den enda orsaken. Att tidigt arbeta med självkänsla och se till att barn och unga har trygga sociala nätverk runt omkring sig kan vara ett sätt att förse dem med den motståndskraft som behövs för att stå emot negativa influenser från omgivningen.</p> / <p>The mental health status has improved in the overall population recent years although it is still worrying many young people who feel that they have a poor psychological health. A phenomenon that has increased recently, and are linked to mental illness, are various forms of self-injury acts. It has previously been shown that other types of risk behaviours spread in populations by individuals influenced by each other. The background of this study was to examine whether the increase in selfinjury acts can be the result of a form of contagion, rather than merely a sign of impaired mental health. Since a lot of young people's social life takes place on the Internet, this was the arena which was investigated. The study is based on a survey (n = 192) and was designed to examine how well young people were aware of the phenomenon of self-injury, and how they communicated with and how they were influenced by their friends. The results showed that more than half of the participants had been in contact with self-injury such as pictures or written messages on the Internet. Among the respondents 86% of the girls and 71% of the boys also knew at least one person who deliberately harmed themselves. Since adolescents are exposed to this behaviour from many directions, it is reasonable to assume that individuals who experience some form of mental stress may be influenced by others to try self-destructive behaviour. The behaviour seems to be more prevalent than would be expected if a severer mental illness was the solely cause. Early work on self-esteem and ensuring children and young people have a safe social network around them can be a way to provide them with the resilience needed to withstand the negative influences from their surroundings.</p>