The aim of this study was to examine self-harming women’s own experiences. To try and raise understanding and awareness about how they themselves create their identity and meaning round the self-harming behaviour. Our three questions were; how do the young women conceive society’s reactions on their self-harming behaviour? Do the young women express an imposed or self-elected alienation? If so, in what way? In what way do the young self-harming women construe their own identity in relation to the self-harming behaviour? We have used a narrative approach when we have examined the blogs as life stories in the sense that all our lives and everything in them is a story by definition. We have examined the parts of the blogs we selected as whole units to begin with, we separated the different parts from each other first when we were familiar with the material. The analysis then had an interpersonal aim to find out the function and relation in what was written. That does not exclude the use of both form analysis or the analysis of content with we also have used side by side throughout our analysis.    Our results show that this subject matter has several layers and so is a complex area that would benefit from more research with the young women´s perspective at hand. The young women describe several interesting interpretations on how their society comprehends them. They often feel judged and have to struggle with deciding if and when to show who they really are, both in regards to their bodies and inner self’s. This stigmatisation is apparent throughout all of our material. The young women also express that they feel forced into roles that they on the one hand have chosen but on the other hand don’t want to stay in. The women also express a desire to belong in the normal society like an equal. In addition the women express that they construct their identity both within themselves to make sense of their chaotic emotions, but they also experience that their society is a big part in their identity making process. Society’s expectations on them force them to take one of a few available routes in their identity making. In our results a few of these are visible the two most apparent is a dichotomy between victim and antagonist, these two positions don’t appear separately but is often visible in the same segments of the texts.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett folkhälsoproblem som är svårupptäckt. Personer med självskadebeteende väcker ofta starka känslor hos vårdpersonalen. Sjuksköterskor som vårdardessa personer konfronteras ofta med sina känslomässiga reaktioner som kan om det inte uppmärksammas påverka patientens välbefinnande. För att öka välbefinnandet och lindralidandet hos patienter med självskadebeteende är det därför värdefullt att sjuksköterskan förhåller sig professionellt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskorsupplevelser, erfarenheter och förhållningssätt i mötet med självskadande patienter. Metod: Detta är en litteraturstudie som är baserad på fyra kvantitativa studier, fem kvalitativa studier och en mixad studie som är publicerade mellan 2000-2014. Resultat: Resultatet presenteradesutifrån fem teman. Dessa teman var: attityder och uppfattningar, känslor, betydelsen avvårdande relation, behov av utbildning och riktlinjer samt betydelsen av stöd från kollegoroch ledning. Slutsats: Studien visade att sjuksköterskor som vårdar patienter med självskadebeteende upplever svårigheter och osäkerhet i att hantera denna patientgrupp vilket ofta ledde till frustration och undvikande av patienterna. Det framgick tydligt att det finns behov av utbildning i självskadebeteende, handledning och stöd för att sjuksköterskor skakunna ge en adekvat vård. Klinisk betydelse: Beskrivningen av sjuksköterskors upplevelserav mötet med patienter med självskadebeteende kan bidra till en ökad kunskap ochmedvetenhet kring faktorer som påverkar vårdandet för att sjuksköterskor framöver ska kunnage bättre och professionell vård till denna patient grupp. / Background: Self-injurious behavior is a public health issue that is difficult to detect. People who self-harm often evoke strong feelings among the nursing staff. Nurses who care for these individuals are often confronted with emotional reactions that will affect the patient's wellbeing if not addressed. In order to improve the wellbeing and alleviate the suffering of patients who self-harm it is therefore important that nurses meet these patients professionally. Aim: The purpose of this study was to describe nurses' experiences and attitudes towards selfharmingpatients. Method: This is a literature study based on four quantitative studies, five qualitative and one mixed study published between 2000 -2014. Results: The results were presented in five themes: attitudes and perceptions, emotions, the importance of the caringrelationship, the need for training and guidelines and the importance of support from colleagues and management. Conclusion: The result showed that nurses who care for patients with self-injurious behavior are experiencing difficulties and uncertainties inmanaging this patient group, which often led to frustration and avoidance of these patients. It was clear that there is a need for training in self-injury, need in supervision and support fornurses to be able to provide adequate care. Clinical significance: Description of the nurses'experience of working with self-harming patients may contribute to increased knowledge andawareness of factors affecting caring. This will help nurses to provide better and professionalcare to this patient group.

Studien handlar om självskadebeteende. Syftet med undersökningen var att få reda på vilka yttre faktorer som påverkade tre unga tjejer att börja skada sig själva. Forskningen på området anser att personer börjar skada sig själva pågrund av sexuella övergrepp i ung ålder, men det framgår tydligt i resultatet att sexuella övergrepp i detta fall inte påverkade tjejerna i studien. Till grund för tjejernas destruktiva beteende ligger traumatiska händelser i deras uppväxt både i lågstadieålder samt högstadieålder. Metoden som användes i studien var semistrukturerade intervjuer eftersom intervjuaren då kan rikta sin fulla uppmärksamhet mot respondenten. Resultatet är utformat på ett narrativt sätt vilket gjorde att resultatet kunde presenteras i berättelseform. I resultatet framkom vilka yttre påverkansfaktorer som påverkade tjejerna att börja skada sig, som till exempel föräldrars skilsmässa, eller plötslig död i deras nära omgivning.

In this study we investigated the effects of birth order and gender on nonsuicidalself-injury and perceived parental support. This study’s main purposewas to challenge the current use of birth order in psychology. The studyincluded a short questionnaire assessing birth order, gender, perceived parentalsupport and non-suicidal self-injury. The questionnaire was distributed throughan online survey among young adults attending a university in a medium sizedcity in Sweden (N = 202). To explore the perceived parental support, we usedThe Social Provisions scale and non-suicidal self-injury was assessed by theDeliberate Self-harm Inventory, short 9-item scale. The results of these studiesshowed that birth order had no significant effect on non-suicidal self-injury orperceived parental support. On the other hand, the results suggested that genderhad a significant effect on non-suicidal self-injury, with females engaging onnon-suicidal injury more frequently than men. This contradicts earlier studieswhere no effect of gender has been present in young adults. Gender had noapparent effect on perceived parental support. / I denna studie undersökte vi effekten av placering i syskonskaran och kön påicke-suicidalt självskadebeteende och upplevt föräldrastöd. Denna studieshuvudsyfte var att utmana hur placeringen i syskonskaran används i psykologi.Studien inkluderade ett kortare frågeformulär som mätte placering isyskonskaran, kön, upplevt föräldrastöd och icke-suicidalt självskadebeteende.Frågeformuläret delades ut genom en online-baserad undersökning för ungavuxna som studerar på ett universitet i en medelstor svensk stad (N = 202). Föratt undersöka upplevt föräldrastöd använde vi oss av The Social Provisionsscale och icke-suicidalt självskadebeteende undersöktes av Deliberate SelfharmInventory, short 9-item scale. Resultatet av denna studie visade attplacering i syskonskaran inte hade några signifikanta effekter på varken ickesuicidaltsjälvskadebeteende eller upplevt föräldrastöd. Dock visade det sig attkön hade en effekt på icke-suicidalt självskadebeteende, då kvinnor hade enhögre prevalens att praktisera än män. Kön hade ingen uppenbar effekt påupplevt föräldrastöd.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett symtom på psykisk ohälsa som sedan millennieskiftet uppmärksammats i allt högre utsträckning. Den första kontakten med vården personer med självskadebeteende tar sker ofta via den somatiska akutsjukvården. Patienter vittnar om negativa upplevelser i mötet med dessa vårdinstanser. Det är därför av värde att öka kunskapen om hur sjuksköterskor upplever mötet med patienter med självskadebeteende. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med självskadebeteende inom somatisk akutsjukvård. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar söktes via databaserna PubMed, CINAHL, PsycINFO och Web of Science. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Av resultatet har framgått tre huvudkategorier vilka var: Sjuksköterskans tankar och känslor; Kompetens och kunskap; Faktorer som påverkar mötet och vården. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskor inom somatisk akutsjukvård erfor både positiva och negativa upplevelser i mötet med patienter med självskadebeteende vilka frammanade olika känslor och tankar hos sjuksköterskor. Gemensamt för studierna var att sjuksköterskor uppgav att de hade bristande kompetens och kunskap i samband med omvårdnaden av dessa patienter. / Background: Deliberate self-harm is a symptom of mental illness that ever since the turn of the millennium has been increasingly highlighted. The first contact with healthcare a person with deliberate self-harm often takes place via the somatic emergency medical care. Patients testify to negative experiences in the meeting with these care instances. Therefore, it may be useful to investigate how nurses perceive the meeting with patients with deliberate self-harm. Aim: The aim of the literature review was to describe nurses’ experiences of meeting patients with deliberate self-harm in somatic emergency medical care. Method: The study was conducted as a literature review where 15 scientific articles were sought via the databases PubMed, CINAHL, PsycINFO and Web of Science. The articles were quality-reviewed, analyzed and compiled into a result. Results: In the process of describing nurses’ experiences, three main categories emerged which were: The nurse's thoughts and feelings; Competence and knowledge; Factors that affect the meeting and care. Conclusion: The result showed that nurses in somatic emergency medical care had both positive and negative experiences in the meeting with patients with deliberate self-harm which evoked different feelings and thoughts among nurses. Common to the studies was that nurses stated that they had a lack of competence and knowledge about this patient group.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett växande samhällsproblem. Ibland brister sjuksköterskors bemötande av patienter med självskadebeteende inom somatisk vård. Problem: Patienter med självskadebeteende som vårdas inom somatisk vård riskerar att inte få den vårdrelation med sjuksköterskan som det finns behov av. Syfte: Att utforska sjuksköterskors erfarenheter gällande deras vårdrelation med patienter med självskadebeteende. Metod: Empirisk intervjustudie med fem sjuksköterskor inom en somatisk vårdavdelning på ett länssjukhus i Sverige. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två kategorier, betydelsen av sjuksköterskornas bemötande i vårdrelationen med patienter med självskadebeteende samt brist på tillit i vårdrelationen med patienter med självskadebeteende. Sex underkategorier identifierades utifrån dessa två kategorier. I sjuksköterskornas bemötande ansågs det avgörande för vårdrelationens utveckling att bekräfta patienten, visa intresse och skapa förtroende. Brist på tillit i vårdrelationen skapade känslor som misstro, osäkerhet och brist på motivation hos sjuksköterskorna. Slutsats: Sjuksköterskornas bemötande i vårdrelationen med patienter med självskadebeteende är av betydelse för hur vårdrelationen utvecklas. Tillit är en väsentlig del i vårdrelationen mellan sjuksköterskor och patienter med självskadebeteende och det är av betydelse för vårdrelationen att den är ömsesidig. / Background: Deliberate self-harm has become an increasing problem in society. Nurses sometimes express negative attitudes towards patients who self-harm in somatic care settings. Problem: While being treated in somatic care settings, a patient who self-harm may not get the caring relationship with the nurse that is needed. Aim: To explore nurses’ experiences regarding their caring relationship with patients who self-harm. Method: Interview with five nurses within a somatic nursing ward in Sweden. The material was analyzed with qualitative content analysis. Result: The content analysis resulted in two categories, the meaning of nurses’ attitude in the caring relationship with patients who self-harm and lack of trust in the caring relationship between nurses and patients who self-harm. Six subcategories were identified based on these two categories. Within the nurses’ attitude it was considered crucial for the development of the caring relationship to acknowledge the patient, show interest, and create reliance. Lack of trust in the caring relationship brought feelings of mistrust, insecurity and lack of motivation. Conclusions: Nurses’ attitude in the caring relationship with patients who self-harm has meaning in developing the caring relationship, trust is essential between nurses and patients who self-harm and it is important that the trust is mutual.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett utbrett och komplext beteende. Psykisk ohälsa och ångest är de centrala orsakerna och kan drabba människor i alla åldrar. Patienter som söker vård känner rädsla för hur de kommer bli bemötta och har en rädsla om att inte bli förstådda av vårdpersonalen. Sjuksköterskan strävar i sin arbetsroll efter att främja hälsa och förhindra ohälsa. Utifrån den personcentrerade vården eftersträvas en öppenhet för patenten och patientens perspektiv av sin berättelse. Syfte: Beskriva sjuksköterskans upplevelse av att möta patienter med självskadebeteende. Metod: Den kvalitativa litteraturöversikten baserades på tolv vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes med stöd av modell i fem steg av Friberg. Resultat: När sjuksköterskor bemöter patienter upplevde de otillräcklighet bestående av kunskapsbrist, hjälplöshet och en känsla av bristande riktlinjer. De upplevde även en tidsbrist för att hjälpa patienten.  Känslor som upplevdes vid mötet med patienter med självskadebeteende varierade mellan olika sjuksköterskor. Frustration var en känsla som kunde upplevas, då patienterna ofta återkom till vården. Genom att skapa en öppen relation vid bemötandet, upplevdes det att man fick en ökad förståelse för patienten. Slutsats: För att främja ett bra bemötande till patienter med självskadebeteende behöver sjuksköterskor erbjudas mer utbildning inom ämnet. Verksamheten behöver även utveckla rutiner och riktlinjer för att kunna underlätta bemötandet. / Background: Self-harm is a complex behavior where mental illness and anxiety are the important reasons why it’s developed.  Patients have a fear of not being understood or taken seriously by the healthcare staff. The nurse strives in her profession to promote health and prevent ill health. Based on the person-centered care, an openness to the patient and perspective for the patient’s history is important to strive for. Purpose: The purpose was to describe the nurse's experience of meeting patients with self-harm behavior. Method: The qualitative literature review was based on 12 scientific articles. The analysis was performed according to model in five steps by Friberg. Results: Nurses experienced the feeling of inadequacy, consisted of lack of knowledge and guidelines, helplessness and feeling of lack of time when responding to patients. By creating an open relationship during the meeting, it was felt that the nurses gained a greater understanding of the patient. Conclusion: Nurses needs to be offered more education in the subject, in order to promote a good response to patients with self-harm. Routines and guidelines must also be developed to facilitate the response.

Sijaric, M. ”Ni ska fan få se hur djupt jag kan skära mig”. Upplevelsen av att bli bemött av vårdpersonal när en har ett självskadebeteende. Examensarbete i socialpsykiatri 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2019. Studien är av utvärderande karaktär där syftet är att undersöka individers uppevelser av möte med vårdpersonal, med Nationella Självskadeprojektets (NSP) rekommendationer för insatser vid självskadebeteende som utångspunkt. I bakgrunden skrivs förklaringar på olika begrepp gällande självskadebeteende, tidigare forsknings lyfts samt sammanfattningar på NSPs rekommendationer. Metoden som användes för att samla data var kvalitativa intervjuer och analysen som användes var tematisk analys med deduktiv ansats. Resultatet visade att vårdpersonal som går i linje med NSPs rekommendationer fick individer att uppleva en god och adekvat vård. Slutsatsen visade att denna studie motsäger större delen av tidigare forskning där den tidigare forskningen inom ämnet visat att upplevelsen varit ofördelaktig för individer som sökt vård för självskadebeteende. Nyckelord: bemötande, psykiatri, psykisk ohälsa, självskadebeteende / “You’ll see how damn deep I can cut myself”. The experience of treatment by health care professionals when one has self-harmed. Degree project in social psychiatry 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2019. The study is of evaluative characteristics where the aim is to examine the individual experience of treatment and meetings with health professionals, using National Self-harm projects recommendations for interventions in self-harm behavior as a foundation. In the background, explanations are written on various concepts regarding self-harm, previous research and studies, and summaries on NSP’s recommendations. The method used to collect data was qualitative interviews and the analysis used was thematic analysis with a deductive approach. The result showed that health care professionals who are in line with NSP’s recommendations led individuals to experience good and adequate care. The conclusion showed that this study contradicts most of previous research, in which subjects showed that the experience was unfavorable for individuals who sought care for self-harm. Keywords: health care professionals, mental illness, psychiatry, self-harm, treatment

Sammanfattning Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem både i Sverige och internationellt. Ett uttryck för psykisk ohälsa är självskadebeteende vilket kan upplevas som komplext för sjuksköterskor att hantera. En patient med självskador kommer vanligtvis först i kontakt med somatisk akutmottagning där sjuksköterskan har stor betydelse i bedömning, behandling och vård. Sjuksköterskans attityd kan leda till att patienter med självskadebeteende kan uppleva att de får ett mindre bra bemötande. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende i somatisk vård. Metod: Litteraturöversikt med 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ design. Dataanalys har gjorts med hjälp av Fribergs analys i tre steg. Resultat: Resultatet visar faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende. Faktorerna sammanfattas i fem kategorier: Värderingar, klinisk erfarenhet, ålder, kön och kunskap. Slutsats: För att sjuksköterskan ska kunna vårda patienter med självskadebeteende behövs kunskap om hur attityder påverkar bemötandet. Brist på kunskap och utbildning samt sjuksköterskans egna värderingar kan leda till osäkerhet, hjälplöshet och frustration i mötet med patienterna vilket kan leda till en negativ attityd. Nyckelord: Attityder, kvantitativ design, personcentrerad omvårdnad, sjuksköterska,  självskadebeteende. / Abstract Background: Mental illness is a problem in society today, in Sweden and internationally. An expression of mental illness is self-harm which can be experienced as complex for nurses to deal with. A patient with self-injuries usually first meets the emergency department and the nurse, who has a big importance of assessment,treatment and care. The nurse’s attitude can lead to patients experiencing being treated negatively. Aim: The aim was to describe factors that affect the nurse’s attitudes towards patients with self-harming behavior in somatic care. Method: Literature overview of 12 scientific articles with quantitative design. Dataanalysis has been done with Friberg’s analysis in three steps. Result: The results show factors that affect the nurse’s attitude towards patients with self-harming behaviors. The factors are summarized in five categories: Values, clinical experience, age, gender and knowledge. Conclusion: In order for the nurse to be able to care for patients with self-harming behavior, knowledge of how attitudes affect the interactions with the patients is needed. Lack of knowledge and education as well as the nurse’s own values can lead to insecurity, helplessness and frustration in the meeting with patients, which can lead to a negative attitude. Keywords: Attitudes, nurse, person-centered care, quantitative design, self-harming behavior.

This paper aims to form a clear understanding of the counsellors work with self-harming at youth clinics. And to explore the counsellors approach to help the youth to change their behavior. And whether the counsellors follow a preventive and supportive way for mental health in relation to adolescent self-injurious behavior. The data collected for this study utilises a primary source of data. Counsellors working at different youth clinics around Sweden were interviewed using  semi-structured interviews. The gathered material was then analyzed using a thematic analysis method.  All the interviewed counsellors asserted on the importance of establishing a good relationship with patients, although each counsellor had their own methods and approaches.  The counsellors reported that young people engage in self-injurious behavior as a means to deal with stress. And that this behaviour seems to be increasing among adolescents due to a number of factors including lack of parental care, bullying at school, addiction issues at home, and many other factors. Upon asking youth caunsellors about their approach, they note that normalizing self-harming behavior during sessions is an essential key to allow patients to open up about their life. Counsellors are actively seeking to uplift the youth by empowerment. Which seems to be a means that helps the counsellors to change the youths coping mechanism. Through getting them to get in touch with their own emotions, change the way they think and deal with problems, as well as help them by motivating them to find social support from the people around them. However, it was also found that some counsellors did not use a preventive method in dealing with the self-harming youth. There is a number of reasons for not using a preventive method by the counsellors, some of which were lack of resources, time limits, and other reasons illustrated in the paper.