I anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter ingår att delta vid olika typer av larm med kritiskt sjuka patienter. Vid dessa larm samarbetar anestesisjuksköterskan med andra professioner i ett interprofessionellt team och tillsammans ställs de inför utmaningen att vårda patienter i en utsatt situation. Tidigare forskning är knapphändig gällande anestesisjuksköterskors erfarenhet av dessa situationer. Således finns ringa kunskap om deras upplevelser av larmsituationer. Med detta som utgångspunkt var syftet med studien att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser av att gå på larm. En kvalitativ ansats med ostrukturerade forskningsintervjuer har använts för att svara på syftet. Tio anestesisjuksköterskor intervjuades och materialet analyserades sedan genom en induktiv innehållsanalys. I resultatet utkristalliserades tre kategorier; En utvecklande utmaning, Larmteamets möjligheter och hinder och Patientrelationen kommer i andra hand. Utifrån dessa tre kategorier framkommer att anestesisjuksköterskor som deltar vid larm utvecklar sin professionella förmåga i takt med erfarenhet. För dem är larmdeltagandet en positiv utmaning som även innehåller etiska och existentiella reflektioner. Vidare framkommer det att informella kollegiala samtal är en värdefull del av anestesisjuksköterskors utveckling av förmågan att hantera larmsituationer. För att det interprofessionella larmteamet ska fungera väl i den stressade larmsituationen anser anestesisjuksköterskor att det krävs en tydlig ledare, gemensam struktur, rak kommunikation och förmåga att hantera interna konflikter. Detta är i enlighet med tidigare forskning om teamarbete som visar att dessa egenskaper leder till ett välfungerande larmteam. Samspelet och samarbetet med anestesiläkarna är en väsentlig och viktigt aspekt för anestesisjuksköterskors trygghetskänsla vid larm. Det framkommer att relationen till de oerfarna anestesiläkarna stundtals innefattar maktspel och hierarki, vilket till viss del motsäger forskning som pekar på att det så kallade syster-doktor-spelet är på väg att försvinna. Gällande patientbemötande strävar anestesisjuksköterskor efter en god empatisk vårdrelation till patienten men begränsas i larmsituationen av patientens medicinska tillstånd.

Bakgrund: Sverige blir allt mer multikulturellt, vilket leder till ökade krav på sjuksköterskans kulturella kompetens för att tillhandahålla kulturell och individanpassad vård till patienter med annan kulturell bakgrund. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med annan kulturell bakgrund. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Litteratursökningar genomfördes i databaserna Pubmed och Cinahl. Fjorton original vetenskapliga artiklar har granskats, analyserats och sammanställts. Resultat: Huvudkategorier; “Utmaning i vårdandet och Blandade känslor i mötet” Sjuksköterskorna upplevde svårigheter med att vårda patienter med annan kulturell bakgrund på grund av språkbarriärer. Informationsutbytet upphörde vilket även kan försämra vårdkvaliteten. De kulturella skillnaderna bidrog till att sjuksköterskorna kände sig oförberedda, osäkra samt oroliga inför mötet med dessa patienter. Bristande kulturell kompetens orsakade osäkerhet hos sjuksköterskorna. De upplevde att de saknade kunskap och förståelse för kulturella skillnader. Diskussion: Språkbarriär, kulturella skillnader samt brist på kulturkompetens diskuteras utifrån Leiningers teori om transkulturell omvårdnad. Transkulturell omvårdnad handlar om att lära sig hantera olikheter och visa förståelse, samt utföra omvårdnadsarbete med känslighet samt på ett kulturellt lämpligt sätt. Slutsats: Sjuksköterskans kulturkompetens är bristande. Utbildning som har till syfte att stärka den kulturella kompetensen är därför avgörande då kulturell kompetens är en nödvändighet för att kunna bedriva vården utifrån ett holistiskt synsätt. / <p>Examinationsdatum: 2020-06-08</p>

Antalet utlandsfödda i Sverige ökar och det ställer höga krav på hälso ochsjukvården. Studier har visat att utrikesfödda har en sämre hälsa änsvenskfödda och att språkbarriärer är en bidragande faktor till detta. När patientoch sjuksköterska saknar ett gemensamt språk utgör det ett hinder för adekvatkommunikation dem emellan vilket kan påverka kvaliteten på vården.Syftet med litteraturstudien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av språkbarriärer och hanterandet av dessa i mötet med patienter som talar ett annat språk.Studien baseras på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansatssom genomgått tematisk analys. Ur resultatet framkom att språkbarriärer försvåradeinformationsutbytet mellan sjuksköterska och patient, utgjorde ett hinder för godomvårdnad samt påverkade den terapeutiska relationen mellan sjuksköterska ochpatient. Gällande hanterandet av språkbarriärerna använde sig sjuksköterskor avolika strategier. Auktoriserade tolkar ansågs vara bäst lämpade att utföra tolkningmen på grund av tolkbrist användes ofta anhöriga eller vårdpersonal istället. Ävenandra metoder så som gester eller förenklat språkbruk kunde underlättakommunikationen mellan sjuksköterska och patient. I den transkulturella vårdkontexten var språkbarriärer det största upplevda problemet för sjuksköterskor vid omvårdnaden av patienter. Språkbarriärerna gjorde det svårt att ta anamnes samt bedöma patienternasvårdbehov vilket äventyrade patientsäkerheten. Sjuksköterskorna fick dessutomägna en stor del av arbetstiden åt att försöka överbrygga språkbarriärerna iställetför att vårda patienterna vilket sänkte kvaliteten på omvårdnaden. / The number of immigrants in Sweden is increasing which sets high demands on health care. It has been shown that immigrants have poorer health than those born in Sweden and that language barriers play a significant part in this. In lack of a mutual language the nurse and patient cannot communicate sufficiently with each other, which may affect quality of care. The aim of this study is to describe nurses’ experiences with language barriers and their strategies to overcome them when caring for linguistically diverse patients. This literature review consists of 11 qualitative articles that underwent thematic content analysis. The result shows that language barriers impeded on the exchange of information between the nurse and patient. It was hampering for the quality of care and prevented the establishment of a therapeutic nurse-patient-relationship. In order to overcome the language barriers nurses used a series of strategies. Authorized interpreters were considered best suited for interpretation but because of limited access family members or other hospital staff was often used instead. Other methods such as gestures or simplified language could also help facilitate communication between the nurse and patient. Language barriers were perceived to be the biggest challenge for nurses when caring for linguistically diverse patients. Language barriers made it difficult to get full history and make assessments, which endangered the patients’ security. Bridging the language barriers was time consuming, which meant the nurses could provide less care for their patients and therefore quality of care decreased.

Syfte: Att sammanställa forskning rörande vad som, från sjuksköterskans perspektiv, kännetecknar vårdmötet inom somatisk vård med vuxna patienter som har en psykisk utvecklingsstörning.Bakgrund: Personer med psykisk utvecklingsstörning har ökad risk för ohälsa och förväntas söka vård på samma villkor som normalbegåvade personer. Enligt gällande riktlinjer ska sjuksköterskan anpassa vården efter individens förutsättningar och ta särskild hänsyn till utsatta grupper.Metod: Litteraturstudie baserad på analys av systematiskt sökta primärkällor, vilka kvalitetsgranskats och valts utifrån fastställda inklusionskriterier. Resultat: Två grupper med sammanlagt sex teman beskrevs. A: Svårigheter med tema A1: Utmaningar och möjligheter i kommunikationen, A2: Svårigheter och möjligheter i bedömningen av patientens tillstånd, A3: Etisk problematik kring beslutsfattande och informerat samtycke, och A4: Känslor av rädsla och sårbarhet och gruppen B: Behov, med tema B1: Behov av utbildning samt B2: Önskemål om teamwork. Slutsats: Vi ser en diskrepans mellan verklig given omvårdnad och riktlinjer sjuksköterskan har att förhålla sig till. Sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter behöver utbildning om psykisk utvecklingsstörning för att kunna leva upp till uppställda krav. / Aim: To describe research concerning the nurse's perspective on health care meetings in somatic care between nurses and adult patients with intellectual disabilities. Background: Persons with intellectual disabilities have an increased risk of illness and is expected to seek health care on the same terms as persons with average intelligence. According to guidelines, the nurse should adapt given care to individual conditions and pay particular attention to vulnerable groups in society. Methods: Literature review based on analysis of systematically sought primary research, quality scrutinized and selected according to defined inclusion criteria.Results: Two groups with a total of six themes were described. A: Difficulties, containing the themes A1: Challenges and possibilities in communication, A2: Difficulties and possibilities in assessing the patient's condition, A3: Ethical concerns relating to decision-making and informed consent, and A4: Feelings of fear and vulnerability and Group B: Needs, with the themes B1: Need for education and B2: Requests for teamwork.Conclusions: We see a difference between given care and guidelines nurses need to follow. Nurses and nursing students need training in the field of intellectual disability to fulfill the requirements.

Bakgrund: Att leva med humant immunbristvirus (HIV) är en global hälsofråga. 39 miljoner personer lever med HIV idag varav 53% är kvinnor. HIV är en kronisk virusinfektion som kräver behandling resten av livet. Som grundutbildad sjuksköterska och som en del av vårdteamet är det viktigt att kunna ge omvårdnad samt ha kunskap om hur livet för personer med kronisk sjukdom kan underlättas. HIV-positiva kvinnor kan drabbas av intersektionellt stigma där stigmatiseringen förstärks av flertalet orsaker än enbart HIV-diagnosen. Det finns ett behov att öka hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap kring bemötandet av kvinnor med HIV som utsatt grupp för att kunna främja jämlikhet och jämställdhet i vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka kvinnor med HIV och deras upplevelser av mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Litteraturstudien grundar sig på 12 kvalitativa primärstudiers resultat som kvalitetsgranskades i enlighet med SBU:s granskningsmall. Därefter genomfördes en analys som mynnade ut i resultatet. Samtliga studier inhämtades i databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Tre kategorier och sju subkategorier identifierades. De tre huvudkategorierna benämndes: “Den oempatiska vårdrelationen”,”Känslan av smittsamhet” och “En hel person”. Konklusion: Att bli oempatiskt bemött, känslan av att hälso- och sjukvårdspersonal såg kvinnorna som smittsamma samt att få utstå diskriminering till följd av sin HIV-diagnos var olika dimensioner av kvinnornas upplevelser. Känslor av skam, otrygghet och att vara onormal var återkommande känslor vilket indikerade på en bristande omvårdnadskompetens hos hälso- och sjukvårdspersonal. Hälso- och sjukvårdspersonalens bristande eller otillräckliga kunskap om HIV kunde resultera i att negativa stereotyper och fördomar befästes, vilket försvårade uppbyggandet av en god vårdrelation. / Background: Living with human immunodeficiency virus (HIV) is a global health issue. There are 39 million people living with HIV today, 53% of whom are women. HIV is a chronic viral infection that requires lifelong treatment. As a registered nurse and as part of the multiprofessional team, it is important to be able to provide care and to have knowledge of how the lives of people with chronic illness can be made easier. HIV-positive women can suffer from intersectional stigma, where the stigma is reinforced by several factors other than the HIV diagnosis alone. There is a need to increase the knowledge of the health care staff regarding the treatment of women with HIV as a vulnerable group in order to promote equality and gender equality in care. Aim: The purpose of the literature review was to investigate women with HIV and their experiences of interaction with health care professionals. Method: The literature review was based on the results of 12 qualitative primary studies that went through quality assessment in accordance with SBU. An analysis was then carried out, which led to the results. All studies were obtained from the databases Cinahl and Pubmed. Results: Three categories and seven subcategories were identified. The three main categories were named: ”The unempathic professional-patient relationship”, ”The feeling of contagiousness” and ”A whole person”. Conclusion: Being treated unempathetically, the feeling that healthcare professionals saw the women as contagious, and having to endure discrimination as a result of their HIV diagnosis were different dimensions of the women's experiences. Feelings of shame, insecurity and being abnormal were recurring feelings, which indicate a lack of nursing competence on the part of healthcare staff. The health care staff's lack of or insufficient knowledge about HIV could result in the reinforcement of negative stereotypes and prejudices, which made it difficult to build a good professional- patient relation.

Introduktion: Sjuksköterskor inom somatisk vård möter och vårdar vid ett antal tillfällen per år patienter med diagnosen anorexia nervosa. Anorexia nervosa är en allvarlig sjukdom med hög dödlighet. Diagnosen påverkar både patientens somatiska och psykiatriska status. Patienter med diagnosen anorexia nervosa beskriver ett omvårdnadsbehov ur både ett somatiskt- och psykiatriskt omvårdnadsperspektiv. En framgångsrik allians är viktig för att vård och behandling ska kunna uppnås och upprätthållas. Sjuksköterskor inom somatisk vård upplever flera utmaningar i mötet med patientgruppen, däribland fördjupad förståelse för sjukdomens komplexitet. Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor inom somatisk vård upplever omvårdnaden i förhållande till patienter med diagnosen anorexia nervosa. Metod: Intervjustudie med kvalitativ ansats samt ett induktivt förhållningssätt. Studien bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor på en somatisk vårdavdelning. Tematisk analys användes för analys av intervjuerna. Resultat: Dataanalysen resulterade i tre övergripande teman: Sjuksköterskan och anorexi, Komplex somatisk omvårdnad samt Ropet efter psykiatrin. Sjuksköterskorna upplevde svårigheter som starka känslor, bristande vårdstruktur och otillräcklig kunskap om diagnosen anorexia nervosa i omvårdnadsarbetet med patientgruppen. Sjuksköterskorna önskade handledning och utbildning om sjukdomens komplexitet samt ett förbättrat samarbete mellan somatiken och psykiatrin. Slutsats: Sjuksköterskor inom somatisk vård upplevde flera svårigheter i mötet med patienter med diagnosen anorexia nervosa. Brist på tid, omvårdnadsstruktur och fördjupad kunskap om sjukdomen upplevdes försvåra möjligheterna till god kommunikation och allians med patientgruppen. Stöd, kunskap och ett välfungerande samarbete med psykiatrin ansågs kunna förbättra och utveckla omvårdnadsarbetet på den somatiska avdelningen för patienter med diagnosen anorexia nervosa. / Introduction: Nurses working in an acute medical care setting sometimes participate in the treatment of patients diagnosed with anorexia nervosa. Anorexia nervosa is a serious disease with a high mortality-rate. The disease affects the body as well as the mind. Patients diagnosed with anorexia nervosa describe nurses' lack of knowledge about the diagnosis. Nurses in medical care settings describe several challenges in the nursing process involving patients diagnosed with anorexia nervosa. Purpose: To examine the experiences of nurses working in an acute medical care setting when treating and nursing patients diagnosed with anorexia nervosa. Method: A qualitative interview study. Semi-structured interviews were conducted with eight nurses working in an acute medical care setting. The text material was analyzed with thematic analysis. Results: The nurses experienced strong feelings when nursing patients diagnosed with anorexia nervosa. The nurses described unclear treatment structures and insufficient knowledge about the diagnosis. A well-established cooperation with the psychiatric unit as well as improved knowledge about the diagnosis were described as requirements in order to offer the patients advanced nursing. Conclusion: Nurses in a medical care unit experienced several challenges when nursing patients with anorexia nervosa. The nurses described a constant lack of time, unclear treatment structures and insufficient knowledge about the diagnosis. Tutorials, education and cooperation with the psychiatric unit could support nurses in medical health units to improve in order to understand the complex needs of patients diagnosed with anorexia nervosa.

Bakgrund: Kommunikation mellan patienter och vårdpersonal är en faktor som kan påverka vårdresultat, patientsäkerhet och patienttillfredsställelse. Tidigare forskning har visat att patienternas perspektiv av kommunikation behöver undersökas mer då det skulle kunna effektivisera förbättringsarbetet inom området. Syfte: Att undersöka sjukhuspatienters erfarenheter av och inställning till kommunikation med sjuksköterskor. Metod: En systematisk litteraturstudie av kvalitativa studier. Sökningar utfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO. Efter sökning, relevans- och kvalitetsgranskning analyserades tio artiklar via induktiv innehållsanalys. Resultat: Patienter beskrev kommunikation som en central del i deras vård. Ett empatiskt, vänligt och respektfullt bemötande var en grundläggande förutsättning för en effektiv kommunikation, då det fick patienterna att känna sig trygga och sedda. Patienterna efterfrågade även individanpassad information och att vara involverade i beslutsfattande. Ett bristande bemötande och delaktighet gav patienterna känslor av att vara övergivna och i vissa fall orsakade det integritetskränkningar, särskilt i samband med omvårdnad. Sjuksköterskor som hade fullt upp och/eller inte fick patienterna att känna sig sedda och förstådda gjorde att vissa patienter inte kontaktade personalen vid förändringar i deras tillstånd eller när vårdbehov uppstod. Slutsats: Denna studie visade att patienters vårdskador reduceras eller förebyggs av effektiv kommunikation med vårdpersonal som är baserad på vänlighet, empati och respekt för patienten. Ett bristande bemötande leder ofta till känslor av övergivenhet och/eller integritetskränkningar. / Background: Professional-patient communication impacts the patients’ health outcome, safety and satisfaction. Earlier research shows a need to further explore patient perspectives of communication as it could make improvements more efficient. Aim: To examine inpatient’s experiences and attitudes towards nurse-patient communication. Method: A systematic review of qualitative studies. Following databases were searched: PubMed, CINAHL and PsycINFO. After searching, checking for relevance and quality assessment, ten articles were examined with inductive content analysis. Results: The patients described communication as a centerpiece of their care. Kindness, empathy and respect was considered key elements in establishing effective communication as it made the patient feel safe and acknowledged. Individualized information was highly requested by the patients, as well as being involved in decision-making. Questionable attitudes and inadequate information/involvement made the patients feel abandoned and in some cases, especially during nursing care, it caused a sense of violated personal integrity. Registered nurses that were busy and/or failed to make patients feel acknowledged and understood made some of the patients omit signs of deterioration or less likely to approach them when in need of nursing care. Conclusion: Patient harm is reduced or prevented when nurses are able to establish effective communication based on kindness, empathy and respect towards the patient. When effective communication fails, patients are likely to feel abandoned and/or miss-treated.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Delaktighet och inflytande i samhället är ett målområde som Folkhälsomyndigheten (2015) lyfter fram som förutsättning för folkhälsan. I sjukvården ska patientlagen (SFS 2014:821) stärka patientens ställning och främja patientens delaktighet, integritet och självbestämmande. En intention är att utveckla en säkrare vård tillsammans med patienten. Begreppet patientdelaktighet är inte entydigt definierat enligt tidigare studier och forskare skriver det är bara den enskilda patienten som kan avgöra om delaktighet uppnåtts rörande den egna omvårdnaden.  Syfte: Att beskriva vad patienter upplever påverkar delaktighet i vården vid en thoraxkirurgisk vårdavdelning. Metod: Deskriptiv kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer som omfattade sju patienter vilka genomgått öppen hjärtkirurgi. Analysarbetet genomfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det som påverkar upplevd delaktighet i vården bestod av underlättande och begränsande faktorer. Interaktion med och stöd av personalen samt möjligheten att välja grad av delaktighet underlättade. Begränsande var att inte ha kunskap och de medicinska bedömningarna, det fanns ett kunskapsgap mellan informant och professionen, den sjukvårdspersonal informanterna mötte och hade kontakt med under vårdtiden. För att minska den begränsande faktorn kunskap var skriftlig och muntlig information viktig. De medicinska bedömningarna accepterade informanterna helt och fullt. Professionens kunskap och medicinska bedömningar gav trygghet. Slutsats: Resultatet visar förutsättningar, underlättande och begränsande faktorer, som beskriver hur informanterna upplever vad som påverkade patientdelaktighet i vården i samband med öppen hjärtkirurgi. Stor vikt läggs vid stöd av personal, vid patientinformation och svar på frågor från professionen. / ABSTRACT Background: Participation and influence in society is a target area that Folkhälsomyndigheten (2015) highlighted as vital for public health. In medical care shall Patientlagen (SFS 2014: 821) strengthen the position of patients and promote patient involvement, integrity and self-determination. The intention is to develop safer care together with the patient. The concept of patient participation is not clearly defined in previous studies, and it is only the individual patient, which can determine whether participation is reached regarding their own care. Purpose: To describe what patients experience affects participation in care at a thoracic surgery ward. Method: Descriptive qualitative design with semi-structured interviews involving seven patients who underwent open heart surgery. The analysis was conducted using qualitative content analysis. Results: There affecting perceived participation in the care consisted of facilitating and constraining factors. Interaction and support of the staff and the ability to choose the degree of participation facilitated. Limitation was not to have the knowledge and the medical assessments; there was a knowledge gap between the informant and the profession, the medical staff informants met and had contact with during the hospital stay. To reduce the limiting factor knowledge was written and verbal information important. The medical assessments accepted the informants completely. The profession´s knowledge and medical assessment gave security. Conclusion: The results show potential, facilitating and constraining factors, describing how the informants experience what affected patient participation in care associated with open heart surgery. Emphasis is placed on the support of the staff, the patient information and answers to questions from the profession.

Background: Healthcare professionals meet patients with different cultural backgrounds. The patient’s culture can influence his view on health and disease, which indicates that cultural competence is an important feature of healthcare professionals in order to provide care with respect for the cultural differences that exist. Previous research shows that lack of knowledge for different cultures can lead to arising of poor attitudes at the healthcare professionals, which in turn can lead to discrimination. Healthcare professionals feel that there may be difficulties in caring for patients with different cultures as communication barriers. Aim: The aim of this thesis was to compile current research findings that illustrate how patients with different cultural backgrounds can experience the encounter with the medical care and which factors that can affect the experience. Method: A literature review based on 12 qualitative studies. Result: The way healthcare professionals act influences how people experience encounter in health care. The patients felt they were treated with respect. They experienced involvement and empathy, which strengthened the care relationship. They considered that they were seen as unique individuals by healthcare professionals and experienced equality in the encounter. Patientes felt that the experience of the encounter impaired due to language barriers. These communication barriers led to patients having a passive attitude in the care relationship and the patients experienced lack of participation. Patient felt that the encounter improved if the healthcare professionals were culturally competent. Patients did not experience any discrimination in the encounter, however, other patients considered that a poor encounter and prejudices among healthcare professionals could lead to patients feeling inferior. Conclusion: This literature review illustrates how patients with different culture backgrounds experience the encounter with the medical care and obstacles that can occur and complicate the medical encounter. The healthcare professionals should have knowledge about how patients with different culture backgrounds experience the medical encounter in order to apply it in health care and to give individualized care.

Bakgrund: Psykisk ohälsa och sjukdom är vanligt förekommande i Sverige, tidigare studier har visat att personer med psykisk ohälsa eller sjukdom löper större risk att drabbas av somatiska sjukdomar jämfört med den generella populationen. Det förekommer att dessa patienter upplever stigmatisering i så väl samhället i stort som inom hälso- och sjukvården, vilket kan medföra risk för bristfällig omvårdnad av denna patientgrupp inom den somatiska vården. Syfte: Syftet var att utforska verksamma och blivande sjuksköterskors attityder gentemot patienter med psykisk ohälsa och sjukdom inom den somatiska vården. Metod: Elva vetenskapliga studier inkluderades i en litteraturstudie inom det valda forskningsområdet. Databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo användes för datainsamling. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades och besvarade frågeställning och syfte. Resultat: Resultatanalysen resulterade i tre kategorier som beskriver attityder till psykisk ohälsa bland sjuksköterskor och blivande sjuksköterskor. Dessa kategorier är; Positiv attityd, Negativ attityd och Undvikande attityd. Erfarenhet, utbildning och kunskap är några av de viktigaste faktorerna som visat sig ha en inverkan på attityden till att vårda patienter med psykisk ohälsa. Slutsats: Sjuksköterskor och sjuksköterskestuderande har varierande attityder till att vårda patienter med psykisk ohälsa och sjukdom inom somatisk vård. Bristande kunskap och erfarenhet av psykisk ohälsa kan bidra till stigmatiserande och avståndstagande attityder, vilket kan leda till att patienten inte alltid får en optimal och likvärdig vård. Kunskap om dessa attityder kan bidra till att utveckla omvårdnaden för personer med psykisk sjukdom inom somatisk vård. / Background: Mental illness is common in Sweden, previous studies demonstrate that people with mental illness have an increased risk of physical illness compared to the general population. These patients often experience stigmatization generally in society, as well as within health care, which can result in a deficient care of these patients in the somatic care. Purpose: The aim of the study was to explore registered nurses and nursing students’ attitudes towards patients with mental illness in somatic care. Method: Ten scientific studies were included in a literature study of the chosen research field. The databases PubMed, CINAHL and PsycInfo was used for data collection. All the articles reviewed for quality and answered the purpose. Findings: The analysis resulted in three categories that describe attitudes to mental illness among nurses and nursing students. These categories are; Positive attitude, Negative attitude and Avoiding attitude. Experience, education and knowledge are some of the factors that can have an impact on the attitude towards caring for patients with mental illness. Conclusion: Nurses and nursing students express varying attitudes towards caring for patients with mental illness treated in somatic hospital settings. Lack of knowledge and experience of mental illness can result in stigmatization and rejection attitudes towards the patient, as well as an unequal care. Increased awareness about such attitudes can contribute to developing nursing care for these patients.