Denna uppsats undersöker de diskurser enligt vilka samtalet i svensk media fördes om de pågående skogsbränderna under sommaren 2018. Detta görs genom en diskursanalys där 129 ledare och debattartiklar från 28 svenska dagstidningar studeras. Studiens frågeställningar är: ”Vilka diskurser dominerade samtalet om skogsbränderna 2018 under det att skogsbrän­derna rasade?” samt ”Hur förhåller sig dessa diskurser till klimatförändringarna?”. Som teoretiskt ramverk för uppsatsen används Kari Marie Norgaards socialt organiserad förnekelse, ett koncept som formuleras för att förklara avsaknaden av social mobilisering i klimatfrågan. Studiens resultat visar att under bränderna kom diskussionen i media att handla mer om hur samhället ska anpassas till klimatförändringarnas framtid, snarare än att diskutera hur det ska förhindra – eller i största möjliga mån förmildra – klimatförändringarnas framtid. Den diskurs som dominerar samtalet förespråkar en stark krisberedskap där förmågan att tackla den glo­bala uppvärmningens konsekvenser är central – samhället uppmanas att agera för anpassning. I motsats till Norgaards tes, finns en andra, svagare diskurs i samtalet som talar för behovet att förhindra klimatförändringarna – där uppmanas samhället att agera för förändring. Inom den dominerande diskursen betraktas framtiden som opåverkbar: klimatförändringarna tenderar att framställas som en oundviklighet, likt en naturlag. Inom den dominerande diskursens förs­tåelse av klimatförändringarna framstår ett motstånd som lönlöst och irrationellt. Att diskur­sen dominerar samtalet om klimat riskerar därmed att bidra till fortsatt passivitet i fråga om att motverka klimatförändringarna.

The summer of 2018 has gone down in history as one of the hottest summers in Sweden of all time. The forest was on fire in several places around the country and in retrospect, the fires have been described as the most extensive forest fires in Sweden in modern times. The purpose of this essay is to investigate the framing of the forest fires in both local and national press. The method we chose to conduct the survey was a quantitative content analysis of a total of 116 articles about the forest fires, 74 from the local newspapers Ljusdals-Posten and Mora Tidning, and 41 from the national newspapers Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet.The results of the study showed that there were major differences in the reporting and framing of the forest fires between the local newspapers and the national newspapers. The local newspapers had a much greater focus on proximity in their reporting compared to the nationwide newspapers which focused much more on threats and conflicts. The result also showed that the local newspapers had a much more positive tonality in their reporting, unlike the nationwide newspapers which were predominantly negative. / Sommaren 2018 har gått till historien som en av de varmaste somrarna i Sverige genom tiderna. Det brann i skogarna på flera platser runt om i landet och i efterhand så har bränderna beskrivits som de mest omfattande skogsbränderna i Sverige i modern tid.Syftet med denna uppsats är att undersöka hur gestaltningen av skogsbränderna såg ut i både lokalpress och rikstäckande press. Metoden vi valde för att genomföra undersökningen var en kvantitativ innehållsanalys. Totalt analyserades 115 artiklar som handlade om skogsbränderna. 74 från lokaltidningarna Ljusdals-Posten och Mora Tidning samt 41 från de rikstäckande tidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.Resultatet av studien visade att det fanns stora skillnader i rapporteringen om och gestaltningen av skogsbränderna mellan de lokala tidningarna och de rikstäckande tidningarna. De lokala tidningarna hade ett mycket större fokus på närhet i sin rapportering jämfört med de rikstäckande tidningarna som i mycket högre grad fokuserade på hot och konflikter. Resultatet visade även att de lokala tidningarna hade en mycket mer positiv tonalitet i sin rapportering till skillnad från de rikstäckande tidningarna som var övervägande negativa.

Frågan om och hur kriser leder till förändring är relativt outforskad, särskilt i en svensk kontext, men även inom internationell forskning som präglas av vitt skilda uppfattningar om relationen där emellan. För Sveriges del, väcks frågan till liv i samband med kriser som drabbar landet. Denna policyanalys av tre kriser som har inträffat under de senaste åren: tsunamin 2004, skogsbranden i Västmanland 2014 och skogsbränderna sommaren 2018, visar att samma brister med och kritik mot krishanteringssystemet, framför allt gällande dess decentraliserade karaktär som både står och faller med självständiga myndigheter och kommunalt självstyre, påträffades i respektive fall. Därutöver analyseras fallen som fokushändelser utifrån teori om agenda-setting. Hittills så är det bara tsunamin som genom ett öppet policyfönster har lett till förändring gällande systemets karaktär och gjort det lite mer centraliserat. Inget av skogsbrandsfallen gav samma resultat med förklaringen att policyfönstren stängdes. Andra typer av förändringar bekräftas dock i alla tre fall och därför kan det, i en svensk kontext, konstateras att kriser leder till förändring. Resultaten indikerar också att det svenska krishanteringssystemet, efter ytterligare kriser, troligen står inför en vändpunkt av centraliserande karaktär baserat på färdigställda lagförslag med syfte att åtgärda bristerna med det decentraliserade systemet.