Uppsatsens syfte handlar om att undersöka högstadieelevers attityder i två klasser till att besöka skolkuratorn och vad de anser att andra elever har för attityder till detta. Kvantitativ metod användes i form av en enkätundersökning som sammanlagt 37 elever svarade på. För att se om elevernas uppfattning stämde med skolkuratorns uppfattning om verkligheten skedde en informantintervju med skolkuratorn på den skolan enkäterna delades ut. Fyra frågeställningar baserades på syftet med följande resultat: Eleverna tror att den vanligaste anledningen till att elever besöker skolkuratorn är mobbning. Flest elever anger att de kan prata om ”pluggproblem” och mobbning. Det är vanligare att eleverna tror att deras kompisar skulle tycka något positivt om dem ifall de besökte skolkuratorn, med ”det var bra gjort” som vanligaste svarsalternativ. En minoritet har svarat att de kan lita på skolkuratorn medan ingen känner att de inte kan lita på henne.

Studien avsåg att undersöka elevers, lärares och skolkuratorns attityd till lärarrollen med fokus på relationer mellan elev och lärare. Syftet var att undersöka hur elever upplever och definierar en bra lärare. Tidigare forskning visar att skolan och relationen till lärare har stor påverkan på elevers välmående. En kvalitativ metod användes genom halvstrukturerade intervjuer med fokusgrupper och skolkurator samt frågeformulär med lärare för att ta del av deras egna upplevelser av hur en bra lärare är. Resultaten analyserades med hjälp av teorier om socialisation, sociala roller, resiliens och känsla av sammanhang. Studien visar att elever och lärares syn på en bra lärare stämmer bra överens. Resultaten visar även att lärarna vill ha mer tid till relationen med elever, medan det för elever inte handlar om tid utan kvalitet i det lärarna gör. Slutsatsen från resultaten är att elever inte kan urskilja relationen till läraren från lärarens roll i undervisningen, utan det handlar om det sociala samspelet som är inkluderat i lärarens roll som har betydelse för eleverna.

Syftet var med denna studie att undersöka skolkuratorernas anmälningsbenägenhet till socialtjänsten, när misstanke finns att barn far illa. Som utgångspunkt användes Socialstyrelsens handbok om anmälningsskyldighet, samt studier avseende kuratorers anmälningsbenägenhet inom skolverksamheter i Australien och USA. Därefter gjordes intervjuer med fem yrkesverksamma skolkuratorer från fem olika skolor. Intervjuerna belyste deras resonemang kring anmälningsbenägenheten, och vilka faktorer som påverkade dem i sina bedömningar vid en anmälan. I stort sätt gör alla skolkuratorer anmälningar. Det finns en klar medvetenhet om anmälningsskyldigheten, och kunskaper om att genomföra en anmälan. De har även bra kunskaper om det övergripande begreppet ”barn som far illa”. Den individuella psykologiska faktorn har stor betydelse för tre av dem, när det handlar om att de avstår från att göra en anmälan. Samtliga anser dock att vid misstanke om att barn far illa ska detta anmälas. Enligt Brottsförebyggande rådet kan det fortfarande finnas ett stort mörkertal, när det gäller anmälningar om att barn far illa och det är viktigt att anmälningsskyldigheten efterlevs genom att det är en bra förebyggande metod.

Psykisk ohälsa bland ungdomar är ett folkhälsoproblem som kräver tidiga insatser. Syftet med denna studie var att beskriva hur högstadieskolor arbetade med socialt stöd för att främja en god psykisk hälsa bland elever. En kvalitativ intervjustudie gjordes med sex skolkuratorer i en stad i sydvästra Sverige. Kvalitativ analys användes som analysmetod där skolans insatser och skolans samarbeten bildade två huvudkategorier med fyra underkategorier. Skolans insatser var de arbetssätt, metoder och samarbeten som förekom i skolan och som användes av skolans olika aktörer för att främja elevernas hälsa. Skolans samarbeten innefattade de samarbeten skolan hade med utomstående aktörer som en hjälp i arbetet till en god psykisk hälsa bland barn och ungdomar. Resultatet visade att skolorna arbetade med socialt stöd på flera sätt. Det förekom samarbeten med verksamheter och personer utanför skolan. Tid, pengar och ett bristande nätverk ansågs vara hinder som begränsade arbetet. En undersökning på hur barn och ungdomar upplever det sociala stödet i skolor skulle vara av intresse i en framtida studie.

Abstract Sverige ligger i topp bland EU-länderna när det gäller ungdomar med psykosomatiska besvär. Detta medför frågan om vilka stödinsatser som finns tillgängliga för eleverna i den svenska skolan, samt hur skolkuratorerna arbetar med frågor som psykisk ohälsa och stressrelaterade problem. Skolkuratorns fokus är inställt på ett socialt arbete med individ, grupp och organisation, och förutsättningarna för skolkuratorns arbetsuppgifter är beroende av skollagen, som reglerar skolans verksamhet. Syftet med denna studie är att söka kunskap och förståelse för hur skolkuratorer arbetar med högstadieelevers psykiska hälsa i skolorganisationen. Vi har även som målsättning att finna lösningsförslag på den problematik som studien finner inom det specificerade området. I den nya skollagen, som börjar gälla från och med 1 juli, 2011, står det att det ska finnas "tillgång" till en elevhälsa för eleverna, vilket även innefattar bland annat skolkuratorer. Innebörden i ordet tillgång är däremot inte specificerat. Studien visar att det kan uppstå krockar mellan skolkuratorn och lärare då spelplanen inom skolan är pedagogernas arena. Detta kan ofta betyda att det är deras synsätt som är rådande i vad som är de bästa åtgärderna för eleven. Problemlösningsprocessen i skolkuratorns arbete pekar på att samverkan mellan socialtjänsten är problematisk. Det handlar ofta om svårigheter kring att bestämma möten, att veta vem eller vilka som är inkopplade i ärenden som rör elever. De tematiserade områden där vi fokuserat vår studie är arbetsmetoder, organisation och samverkan. Vi använder oss av en kvalitativ metod då vi intervjuat fem skolkuratorer i Stockholm. Bearbetning och analys har skett enligt organisationsteori och vi har tolkat samspel mellan individer och grupper utifrån i första hand rollteorin. Studien har kommit fram till att skolkuratorernas arbete i många sammanhang är underställd skolorganisationens styre och att de själva måste utveckla och definiera sitt uppdrag utifrån detta. Denna studie har funnit att skolkuratorns otydliga organisatoriska position och ställning bör omorganiseras och tydliggöras. Skola och kommun bör ta ett större ansvar i att definiera skolkuratorns formella uppdrag och praktiska arbetsuppgifter. Studien avslutas med lösningsförslag och åtgärder som kan öka förutsättningarna för att barn och unga som har behov av det behov får del av det stöd som lagen säger att de har rätt till.

Internet har idag blivit en stor och stark social mötesplats för ungdomar. En stor del av deras kommunikation sker idag genom olika sociala forum som exempel Facebook, Twitter och Youtube. Internet skapar utrymme för frihet och uttryck. Å andra sidan kan det negativa med de olika sociala forumen vara att ungdomar kan fara illa genom att integriteten kränks på olika sätt. Trots att internet kan vara ett sätt för ungdomar att umgås på och därmed en social arena kan alltså risken för mobbning och kränkande behandling förekomma. Då människor i större utsträckning har tillgång till internet och mobiltelefoner resulterar det vidare till att mobbning och kränkande behandling som sker på nätet följer offret överallt i den dagliga tillvaron. Detta kan resultera i att nätmobbningen och nätkränkningen inte enbart sker på fritiden utan följer även med ungdomarna in i skolans värld. När denna typ av mobbning och kränkande behandling följer ungdomen in i skolans värld har skolan enligt lag skyldighet att agera. Hela skolans personal, föräldrar och elever är involverade i arbetet med att förebygga mobbning och kränkande behandling. Det krävs även att hela elevhälsan är delaktiga och där är nyckelpersonen, skolkuratorn. Utifrån detta är vårt syfte och vår ambition med denna studie att undersöka hur skolkuratorer i skolan hanterar problematik (mobbning, kränkande behandling, trakasserier samt diskriminering) som uppkommer på grund av sociala medier. Detta kommer att ske genom åtta kvalitativa intervjuer med skolkuratorer. Urvalet har begränsats till Norrort i Stockholm, där åtta grundskolor slumpmässigt valts ut. Vidare har även en intervju med en projektledare från organisationen Friends ägt rum. Studien bygger på tankarna bakom primär, sekundär och tertiär brottsprevention. Teorin som använts för att analysera resultatet är Sulers ”The online disinhibition effect”. Huvudslutsatserna i studien är att mobbning som sker på sociala medier är ett svårt problem för skolkuratorerna att arbeta med. Skolkuratorerna uttrycker att det oftast inte handlar om mobbning utan om att personen istället utsätts för en kränkande behandling, detta då eleverna inte tänker sig för när det uttrycker sig på internet. En annan slutsats är att skolkuratorerna inte skiljer på traditionell mobbning och mobbning som sker på sociala medier och att deras förebyggande arbete är väldigt generellt.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur skolkuratorer definierar begreppet självskadebeteende, hur frekvent de anser att beteendet är på respektive skola samt vilka orsaker till självskadebeteende de anger. Uppsatsen undersökte vidare skolkuratorernas arbete med flickorna samt deras upplevelse av detta arbete. Sex kvalitativa intervjuer med skolkuratorer genomfördes. Det framkom att skolkuratorerna definierade självskadebeteende som ett begrepp som rymmer en mångfald av beteenden. Kuratorerna hävdade att det inte gick att ge något enhetligt svar till varför en flicka skadar sig själv, utan detta varierade från flicka till flicka. Krav och ideal i dagens samhälle nämndes dock särskilt. Skolkuratorerna var av skilda åsikter beträffande huruvida självskadebeteende är vanligt förekommande eller inte. Kuratorsrollen beskrevs av informanterna som relativt oreglerad och fri att utveckla. Samtliga kuratorer framhöll uppgiften att hjälpa flickorna vidare till professionell hjälp. Det betonades även att föräldrarna var viktiga att engagera för att kunna hjälpa flickorna. Förebyggande arbete ansågs viktigt, men förekom inte i någon större utsträckning på skolorna. Våra resultat har jämförts med tidigare forskning och analyserats utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv.

Norrköping är en av de kommuner i Sverige som är hårt drabbat av internetdroger och en kartläggning visar att det sker en ökning av droger som säljs via Internet. Syftet med denna studie har varit att belysa hur skolkuratorer på gymnasieskolor i Norrköpings kommun beskriver att de att de arbetar drogförebyggande. Som en del i detta har vi även analyserat hur skolkuratorerna beskriver sitt handlingsutrymme samt hur samverkan med andra professioner organiseras och praktiseras. Empirin utgörs av sex kvalitativa intervjuer genomförda med åtta skolkuratorer och en preventionssamordnare från Norrköpings kommun. Vår teoretiska bakgrund utgörs av teorier om förebyggande arbete och gräsrotsbyråkrati samt nyinstitutionell teori. Den tidigare forskningen som använts i studien utgörs av internationell och nationell forskning om skolkuratorers drogförebyggande arbete och skolkuratorers handlingsutrymme och samverkan i det drogförebyggande arbetet. Analysmetoden som använts i studien är hermeneutiskt inspirerad och används tillsammans med en abduktiv slutledning. Resultatet av studien visar att skolkuratorerna upplever det drogförebyggande arbetet som viktigt och beskriver att det bedrivs på både individ- och gruppnivå. Vidare visar studien att samverkan med socialtjänst och polis utgör en viktig del i det drogförebyggande arbetet. Handlingsutrymme beskrivs i studien som en förutsättning för att kunna arbeta drogförebyggande. En viktig slutsats i studien är att skolkuratorerna inte har samma referensram vad gäller begreppet drogförebyggande arbete vilket vi ser som en påverkansfaktor till hur arbetet beskrivs och bedrivs i praktiken.

Tidigare forskning visar att det finns viss problematik i samverkan mellan skolkuratorer och lärare. Faktorer som kan påverkan samverkan som tagits upp i tidigare forskning är handlingsutrymmet och otydliga arbetsroller. Denna studie behandlar fem skolkuratorers uppfattningar kring hur samverkan ser ut och fungerar med lärarna på deras skolor, samt vad som påverkar samverkan. Studien bygger på fem semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer i Umeå kommun. Resultatet av intervjuerna bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys vilket är en metod som syftar till att finna bakomliggande teman i materialet (Bryman, 2008). Analysering av materialet gjordes med hjälp av olika teoretiska begrepp, exempelvis rollkonflikter. Resultatet visar att inom samverkan mellan skolkuratorer och lärare fanns det svårigheter till följd av det formella handlingsutrymmet. Skolkuratorerna ansåg att de inte gavs tillräckligt med tid och möjligheter för att arbeta som de själva önskade. Gränsarbetet mellan de två professionerna var ännu en faktor som visade sig ha en betydande roll i relation till samverkan. Anledningen till att detta anses vara ett problem är att skolkuratorerna menar att arbetsrollerna är otydliga och att de inte vet vem som ska göra vad. Svårigheter inom samverkan kan också uppstå i samband med hur de personliga faktorerna ser ut mellan de två professionerna. Sammanfattningsvis visar studien på att trots att det finns många faktorer som har en påverkan på samverkan härstammar stora delar av problematiken i hur det formella handlingsutrymmet fungerar och ser ut.

Syftet med denna studie var att undersöka grundskolekuratorers ansvarsområde gällande barnmisshandel utövad av förälder. För att uppfylla syftet har vi i vår studie utgått från en abduktiv ansats och genomfört sju kvalitativa semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer. Materialet har därefter analyserats genom professionsteori samt med stöd av våldsteori för att analysera hur vi kan förstå oss på barnmisshandel. Utifrån analysen har vi fått fram fem begreppspar, eller spänningsförhållanden, vilka utgör kärnan i resultatet. Resultatet bygger därför på följande begrepp; (1) Strukturellt eller individuellt fokus; (2) Barn- eller vuxenperspektiv; (3) Proaktivt eller reaktivt arbetssätt; (4) Generalist eller specialist; (5) Uppdelad eller sammanhållen förståelse av barnmisshandel. Utifrån resultatet kan vi konstatera att skolkuratorernas ansvarsområden varierar från skola till skola. Anledningen är dels att det saknas tydliga arbetsbeskrivningar vilket gör att de själva får forma sitt arbete. Denna valfrihet gör att vissa arbetar mer strukturellt på en mer övergripande förebyggande nivå, och andra individuellt, alltså mer med enskilda samtal. Vi såg även en skillnad i om de arbetar proaktivt eller reaktivt, det vill säga om de aktivt arbetar för att upptäcka våldet eller om de enbart hanterar det när en elev berättar. Respondenterna lägger oavsett förhållningssätt till arbetet tid på att se och lyssna på barnen, vilket vi tolkat som att de har ett barnperspektiv. Överlag visar resultatet att de flesta respondenter strävar efter att vara generalister där de inte specialiserat sig på barnmisshandel, och att de uppvisar en uppdelad förståelse för vad barnmisshandel är. Genom att enbart förstå vissa typer av våld som barnmisshandel gör de också skillnad på hur de arbetar och utbildar sig inom skolan. Slutligen visar resultatet att det finns en avsaknad av respondenter som arbetar både individuellt och proaktivt, vilket betyder att samtliga av de skolkuratorer vi intervjuat i praktiken lägger ett ansvar på att eleverna ska berätta om våldet. / The purpose with this study was to investigate school counsellors area of responsibility when it comes to child abuse by parents. To fulfil or purpose we have had an abductive approach and conducted seven qualitative semistructured interviews with school counsellors. The empirical material has thenceforth been analysed through theories about professions, and with support of theories about violence to help us analyse how we can understand child abuse. Through the analysis we identified five pairs of concepts or tensions between different approaches, which constitute the core of our results. Therefore, our results build on the following concepts: (1) Structural or individual focus; (2) Child or adult perspective; (3) Proactive or reactive approach; (4) Generalist or specialist; (5) Divided or connected understanding of child abuse. Through our results section we can establish that the school counsellors area of responsibility varies from school to school. This is partly because there are no clear job descriptions, which means that school counsellors themselves shape the work. This liberty of choice means that some counsellors focus their work on structural tasks on a more general and preventively level, and other on individual with more individual counselling. Furthermore, we saw a difference in if they work more proactively or reactively, that is, to what extent they actively work to discover violence towards children or if they only handle it when a child tells the adults. Regardless of their focus we can see that the respondents take their time to see and listen to the pupils, which we interpret as that them having a child perspective. The result shows that the respondents mainly aim to be generalists where they do not specialise in child abuse, and that they indicate a divided understanding about the subject. Because they regard only some types of violence as included in child abuse, they also make a difference in how they work and educate themselves within the school. Lastly, the result show that there is an absence of respondents who work both individually and proactively, which means that in practice all of the respondents place the responsibility on the pupils to speak up about the violence.