SammanfattningSyftet med denna studie var att undersöka vilka förutsättningar som ges till barn med diagnosen ADHD i skolan, med fokus på skolkuratorernas skolsociala arbete. Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie som baserats på sex intervjuer. Resultatet visade att skolpersonalen har många hjälpmedel och anpassningar vilka används till barnen med en ADHD diagnos. Vad det gäller samverkan var det den med föräldrarna som ansågs viktigast. Brister och svårigheter som fanns berodde på stora klasser, bristen av ekonomiska resurser och bristen på kunskap. Resultatet har sedan kopplats till stämplingsteorin som visade att dessa barn stämplas. Det innebär att de bemöts på fel sätt vilket bidrar till att deras avvikande beteende förstärks. Utifrån det salutogena perspektivet visade det sig att skolan arbetar med att se det som fungerar för barnen men att detta synsätt dock inte efterföljs hela tiden eller på alla skolor.

Den insamlade empirin syftar till att besvara studiens frågeställningar gällande hur skolkuratorerna i denna studie påverkas av resursbrister inom skolan, samt vilken hjälp och stöd de får när de ställs inför utmaningar i arbetet. För att besvara dessa frågor har fyra verksamma skolkuratorer under intervjuer berättat om sina olika upplevelser inom yrkesrollen. Empirin har strukturerats med hjälp av innehållsanalys och har därefter tolkats och analyserats utifrån tidigare forskning och ett neo-liberalistiskt perspektiv. Det teoretiska perspektivet har tillämpats för att empirin ska kunna förstås i samband med hur samhället påverkar den individuella skolkuratorn. Studiens resultat visar att de rådande resursbristerna för skolkuratorerna får konsekvenser både gällande yrkesutövandet och den egna hälsan. Slutsatsen av resultatet är att samhällets ekonomiska prioriteringar medför en risk för att elever inte kan ges bästa möjliga hjälp och att kuratorerna vid oförbättrade förutsättningar i arbetet riskerar utbrändhet. / <p>2018-06-05</p>

I Sverige ses en ökning av självmord i gruppen ungdomar och unga vuxna i åldern 15 till 24 år. Detta trots att frågor som rör självmord och självmordsprevention är något som uppmärksammats allt mer. Då skolan kan betraktas som en viktig arena för förebyggande arbete har vi valt att inrikta vår studie på hur skolkuratorer arbetar med frågor som rör självmord och självmordsprevention. Studiens syfte är att belysa hur skolkuratorer inom gymnasieskolan arbetar med självmordsprevention och hur de ser på sin kunskap inom detta område. Studien syftar även till att åskådliggöra skolkuratorers känslomässiga upplevelser i arbetet med självmordsprevention och frågor som rör självmord samt att ge en bild av hur skolkuratorer upplever sin roll i samverkan med andra aktörer kring elever som uppvisar ett suicidalt beteende. För att besvara studiens syfte användes semistrukturerade intervjuer där åtta skolkuratorer från tre olika kommuner intervjuades. Det material som samlades in under intervjuerna analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i fyra olika teman: ”att arbeta för liv”, ”att mötas i samtal”, ”självmord – ett ämne som väcker känslor” samt ”komplex roll”. För att få en djupare förståelse för det som framkommit inom ramen för dessa teman har resultatet analyserats med utgångspunkt i Hochschilds emotionssociologiska teori och begreppet emotionellt arbete, det socialkonstruktivistiska begreppet roll samt tidigare forskning. I resultatet framkommer att det finns en stor variation kring hur skolkuratorer arbetar med självmordsprevention samt hur de upplever sin kunskap kring detta. Det framkommer också att självmordsprevention är ett område som är eftersatt på vissa skolor trots att skolkuratorerna uttrycker en önskan om att arbeta mer med det. Skolkuratorerna ger en bild av att frågor som rör självmord främst lyfts i individuella samtal med elever och att dessa samtal kan väcka starka känslor och att det då blir viktigt med adekvat stöd från exempelvis övriga elevhälsoteam, något som skolkuratorerna i viss mån upplever saknas. En faktor som skolkuratorerna lyfter fram som väsentlig i det preventiva arbetet är samverkan med andra aktörer såsom barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänst. Denna samverkan är dock något som skolkuratorerna beskriver kan vara problematiskt. Våra slutsatser är att det behövs ett ökat fokus på preventivt arbete rörande självmord och möjlighet till kunskapsutveckling för skolkuratorer, att skolkuratorer behöver få möjlighet till mer stöd gällande dessa frågor i arbetet med enskilda elever samt att samverkan mellan skola och andra aktörer behöver utvecklas för att utveckla en fungerande struktur för omhändertagande av elever som uppvisar ett suicidalt beteende.

Tidigare forskning visar att det finns viss problematik i samverkan mellan skolkuratorer och lärare. Faktorer som kan påverkan samverkan som tagits upp i tidigare forskning är handlingsutrymmet och otydliga arbetsroller. Denna studie behandlar fem skolkuratorers uppfattningar kring hur samverkan ser ut och fungerar med lärarna på deras skolor, samt vad som påverkar samverkan. Studien bygger på fem semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer i Umeå kommun. Resultatet av intervjuerna bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys vilket är en metod som syftar till att finna bakomliggande teman i materialet (Bryman, 2008). Analysering av materialet gjordes med hjälp av olika teoretiska begrepp, exempelvis rollkonflikter. Resultatet visar att inom samverkan mellan skolkuratorer och lärare fanns det svårigheter till följd av det formella handlingsutrymmet. Skolkuratorerna ansåg att de inte gavs tillräckligt med tid och möjligheter för att arbeta som de själva önskade. Gränsarbetet mellan de två professionerna var ännu en faktor som visade sig ha en betydande roll i relation till samverkan. Anledningen till att detta anses vara ett problem är att skolkuratorerna menar att arbetsrollerna är otydliga och att de inte vet vem som ska göra vad. Svårigheter inom samverkan kan också uppstå i samband med hur de personliga faktorerna ser ut mellan de två professionerna. Sammanfattningsvis visar studien på att trots att det finns många faktorer som har en påverkan på samverkan härstammar stora delar av problematiken i hur det formella handlingsutrymmet fungerar och ser ut.

Sammanfattning Integration är ett begrepp som kan definieras på olika sätt. I denna studie undersöker vi hur integrationsprocessen för ensamkommande flyktingbarn ser ut utifrån barnens vardag inom hem för vård och boende (HVB) och studier i skolan. Genom semistrukturerade intervjuer med tre vårdgivare inom olika HVB-hem och tre skolkuratorer i olika gymnasieskolor har vi undersökt vilka metoder de arbetar utifrån, vad som fungerar bra respektive mindre bra i arbetet med ensamkommande flyktingbarn och vilka förbättringsmöjligheter som finns i arbetet med de ensamkommande flyktingbarnen. I studien har vi kommit fram till att integrationen för de ensamkommande flyktingbarnen påverkas av deras välmående, stabilitet, sysselsättning och av sin grad av förståelse för sin situation. Studien visar även att HVB och gymnasieskolorna, för barnen, fyller olika betydelsefulla funktioner för deras integration. Fritidsaktiviteter och utbildning är två viktiga faktorer för de ensamkommande flyktingbarnens integrationsprocess. Studien visar att barnen med hjälp av dessa aktiviteter kan lära sig det svenska språket, knyta kontakter, få ökad begriplighet och ökade kunskaper om samhället. / Abstract Integration is a concept that can be defined in different ways. In this study, we examine the process of integration for unaccompanied refugee children from the perspective of professionals in residential care homes (HVB-hem) and schools. Through semi-structured interviews with three caregivers in various residential care homes and three school counselors, we studied: which methods residential care homes and schools use to help unaccompanied refugee children manage their everyday life and manage their studies in school, what works well and less well in their work with unaccompanied refugee children and which opportunities for improvements there is concerning the methods used in the work with unaccompanied refugee children. In the study, we have concluded that the integration of the unaccompanied refugee children is mostly affected by their well-being, stability, occupation and comprehensibility about their situation. The study also showed that residential care homes and schools serve different functions. Leisure activities and education are two important factors for children's integration process. The study shows that children with these activities can learn the Swedish language, make contacts, gain increased comprehension and knowledge of the community.

I Sverige ses en ökning av självmord i gruppen ungdomar och unga vuxna i åldern 15 till 24 år.Detta trots att frågor som rör självmord och självmordsprevention är något somuppmärksammats allt mer. Då skolan kan betraktas som en viktig arena för förebyggande arbetehar vi valt att inrikta vår studie på hur skolkuratorer arbetar med frågor som rör självmord ochsjälvmordsprevention. Studiens syfte är att belysa hur skolkuratorer inom gymnasieskolanarbetar med självmordsprevention och hur de ser på sin kunskap inom detta område. Studiensyftar även till att åskådliggöra skolkuratorers känslomässiga upplevelser i arbetet medsjälvmordsprevention och frågor som rör självmord samt att ge en bild av hur skolkuratorerupplever sin roll i samverkan med andra aktörer kring elever som uppvisar ett suicidalt beteende.För att besvara studiens syfte användes semistrukturerade intervjuer där åtta skolkuratorer fråntre olika kommuner intervjuades. Det material som samlades in under intervjuerna analyseradessedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i fyra olika teman: ”att arbeta förliv”, ”att mötas i samtal”, ”självmord – ett ämne som väcker känslor” samt ”komplex roll”. Föratt få en djupare förståelse för det som framkommit inom ramen för dessa teman har resultatetanalyserats med utgångspunkt i Hochschilds emotionssociologiska teori och begreppetemotionellt arbete, det socialkonstruktivistiska begreppet roll samt tidigare forskning.I resultatet framkommer att det finns en stor variation kring hur skolkuratorer arbetar medsjälvmordsprevention samt hur de upplever sin kunskap kring detta. Det framkommer också attsjälvmordsprevention är ett område som är eftersatt på vissa skolor trots att skolkuratorernauttrycker en önskan om att arbeta mer med det. Skolkuratorerna ger en bild av att frågor som rörsjälvmord främst lyfts i individuella samtal med elever och att dessa samtal kan väcka starkakänslor och att det då blir viktigt med adekvat stöd från exempelvis övriga elevhälsoteam, någotsom skolkuratorerna i viss mån upplever saknas. En faktor som skolkuratorerna lyfter fram somväsentlig i det preventiva arbetet är samverkan med andra aktörer såsom barn- ochungdomspsykiatrin eller socialtjänst. Denna samverkan är dock något som skolkuratorernabeskriver kan vara problematiskt.Våra slutsatser är att det behövs ett ökat fokus på preventivt arbete rörande självmord ochmöjlighet till kunskapsutveckling för skolkuratorer, att skolkuratorer behöver få möjlighet tillmer stöd gällande dessa frågor i arbetet med enskilda elever samt att samverkan mellan skola ochandra aktörer behöver utvecklas för att utveckla en fungerande struktur för omhändertagande avelever som uppvisar ett suicidalt beteende.

Den här studien tar sin utgångspunkt i paradoxen att skolkuratorer tenderar att arbeta mer med åtgärdande insatser fastän riktlinjer lägger fokus på hälsofrämjande och förebyggande insatser. En av anledningarna till att skolkuratorerna prioriterar åtgärdande samtal hänvisas till tidsbrist, dock framgår inte vad det är som gör att det förhåller sig så. Syftet med den här studien är att undersöka en grupp skolkuratorers erfarenheter av vad som är styrande vid prioritering av deras arbetsuppgifter. Datamaterialet består av sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer i Västernorrlands län. Intervjuerna genomfördes digitalt, genom zoom, och de transkriberade intervjuerna genomgick sedan en konventionell innehållsanalys.  Resultatet visar att skolkuratorerna prioriterar enskild elev men att det finns faktorer i deras omgivning som de måste ta hänsyn till. Dessa faktorer handlar om samverkan mellan skolans professioner, professionsrollen som både är flexibel men under en villkorat situation eftersom skolkuratorer ses som rådgivare till skolans professioner, samt opåverkbara faktorer såsom stort elevantal och andra organisationers inverkan på skolkuratorers prioriteringar. Analysen utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och samverkan som begrepp, och jämförs med tidigare forskning på skolkuratorer. Diskussionen landar kring tre faktorer som visat sig styra skolkuratorers prioriteringar på ett eller annat sätt. Dessa tre är: 1. Relationsskapande skapar efterfrågan på enskilda samtal. 2. Stort elevantal och resursbrist. 3. Förväntningar från andra professioner som skiljer sig från det förebyggande och hälsofrämjande uppdraget. Diskussionen mynnar ut i värdet av skolkuratorers egna reflektioner kring sin roll och vidare forskning åberopas kring legitimation av skolkuratorer.

Syftet med studien var att undersöka skolkuratorers upplevelser av sin yrkesroll i förhållande till arbetsbelastning, stress och ensamarbete. Studien hade en kvalitativ metod och datainsamlingen skedde genom sex semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer yrkesverksamma på högstadieskolor i Mellansverige. Resultatet visade att skolkuratorns yrkesroll är flexibel men även otydlig och att det finns en längtan efter en tydligare rollbeskrivning. Det finns även en förvirring kring skolkuratorns uppdrag och många olika förväntningar på skolkuratorn. Att företräda sin profession och sitt perspektiv ensam i skolorganisationen beskrevs som utmanande. Handledning, samverkan med andraskolkuratorer och en stöttande chef belystes som viktigt för arbetet. Arbetsbelastningen beskrevs som varierande men ofta hög vilket bidrog till känslan av otillräcklighet, dåligt samvete och stress som påverkade skolkuratorerna negativt. Skolkuratorerna beskrev mötet med eleverna som något energigivande. Skolkuratorernas arbete beskrevs ofta domineras av ett individfokus där det hälsofrämjande och förebyggande arbetet bortprioriterades, något skolkuratorerna skulle vilja prioritera mer.

The study has thus been based on an interest in seeing how the multiple work environments can affect the professional work that is sought based on the school law`s description. The purpose of the study is thus to gain a deeper understanding of how the multiple work environments affect the possibility of adequate professional work that requires close relationships and continuity. The results of the study have emerged from semi-structured interviews with five professional school counsellors in different parts of Sweden. Empirical data has been analysed using thematic analysis method and with support in concepts such as profession, room for manoeuvre, structuring theory and organizational structures. What has emerged from the study is therefore that multiple work environments affect the possibility of being available to the extent that school counsellor would have liked. You can also observe difficulties in relating your professional work to many different teams and employers when continuity is broken and the workload becomes high. The motivation for the study is that is has contributed to a greater understanding of the school curative work and its importance within the school.

Tidigare forskning inom området visar att skolan har en avgörande roll i det brottsförebyggande arbetet och att skolkuratorer har ett viktigt ansvar för att arbeta med elevers psykosociala hälsa. Dock är forskningen kring skolkuratorers roll i arbetet mot ungdomskriminalitet i den svenska kontexten bristfällig. Därför är denna studies syfte att undersöka skolkuratorers erfarenheter av arbetet mot ungdomskriminalitet. Studien har framställts genom fem semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer från fem större kommuner i Sverige. En tematisk analys gjordes av empirin för att få fram olika teman och underteman till resultatet. I analysarbetet användes domänteori och handlingsutrymme som teoretiska utgångspunkter.  Resultatet av studien visade att det varierar hur och i vilken utsträckning en skolkurator kom i kontakt med ungdomskriminalitet. Det fanns flera olika kontaktvägar för skolkuratorer att få kännedom om att en ungdom befann sig i kriminalitet eller i riskzonen för det. Det vanligaste sättet var att sådan information kom från andra elever på skolan. Informationen kunde även komma från externa aktörer som exempelvis socialtjänst. I vissa fall kom de inte alls i kontakt med ungdomar i kriminalitet, utan fick vetskap om kriminaliteten i efterhand. Skolkuratorerna hade olika arbetssätt beroende på om de arbetade förebyggande, hälsofrämjande eller åtgärdande. En viktig utgångspunkt i skolkuratorns arbete var den relationsskapande delen. De största utmaningarna som framkom var att arbeta ensam inom sin profession i skolan och bristande resurser. Det skapade en hög arbetsbelastning och påverkade deras möjligheter att arbeta brottsförebyggande. Det stora handlingsutrymmet och samverkan med både interna och externa aktörer framkom som möjligheter i arbetet. Organisatoriska förutsättningar sätter ramarna för hur skolkuratorer kan arbeta och formar deras handlingsutrymme. Samverkan med andra professioner inom skolan och med externa aktörer är viktigt för att motverka att ungdomar hamnar i kriminalitet samt för att bidra till att hjälpa ungdomar komma ur det. Skolkuratorer har ett stort handlingsutrymme att välja hur de ska arbeta i enskilda ärenden men handlingsutrymmet begränsas avseende vad de ska arbeta med när förutsättningarna att arbeta förebyggande är bristfälliga.