Syftet med studien var att genom intervjuer med kuratorer, belysa hur elevhälsan berättar om hur de förhåller sig till och arbetar med elever i skolan som är eller riskerar att bli skolfrånvarande. Studien utgår från en hermeneutisk forskningstradition. Materialet i studien bygger på semistrukturerade intervjuer som gjordes med sex kuratorer som arbetar på kommunala skolor i årskurs sju till nio. Resultatet visar att arbetet med skolfrånvarande elever är individanpassat. Elevens känsla av trygghet, goda relationer, god skolmiljö, samverkan, och tidigare indentifiering av skolfrånvarande elever är faktorer som främjar skolnärvaro. Bland skolfrånvarande elever förekommer det psykisk ohälsa. Handlingsplan/tillvägagångssätt samt det hälsofrämjande/förebyggande arbetet är i praktiken svårt att implementera, detta då skolfrånvarande elever inte är en homogen grupp och arbetet måste anpassas efter individen. Resultatet är tolkat utifrån Bronfrenbrenners ekologiska modell. Resultatet visar att påverkan och samspel mellan alla Bronfrenbrenners system finns i arbetet med skolfrånvarande elever.

Studiens övergripande syfte är att undersöka hur skolproblem och elevens aktörsroll gestaltas med hjälp av olika språkliga mönster i rapporter från skolinspektionen i en kommun. Undersökningen är upplagd som en fallstudiedesign, där den teoretiska utgångspunkten är socialkonstruktionism. Empirin består av 33 skolrapporter från utbildningsinspektionen genomförda under 2005 i en kommun. Varje rapport omfattar ca 10 sidor, en sammanfattande beskrivning och en mer ingående redogörelse av den enskilda skolan. I studien genomfördes två kvalitativa textanalyser: en tematisk innehållsanalys av rapporternas sammanfattning och en narrativ analys av den mer ingående beskrivningen av skolan.   Innehållsanalysen visade att skolproblemet gestaltades implicit eller explicit inom ramen för följande teman: måluppfyllelse, undervisning, samverkan, organisation och skolmiljö. Vidare visade den narrativa analysen att eleven gestaltades, antingen implicit eller explicit, i första hand som offer men även som hjälte, syndabock eller förövare. Inspektörernas beskrivning av elevens roll i relation till fenomenet skolproblem ger upphov till olika tolkningsmöjligheter, vilket i sin tur möjligen kan försvåra skolutvecklingsarbetet.

Lågaffektivt bemötande utgår ifrån tanken att barn gör rätt om de kan, snarare än att barn gör rätt om de vill. Metoden går ut på att förändra förutsättningar för och bemötande av elever som hamnar i problemskapande beteende. Den föreliggande studien är en del av ett utvecklingsprojekt där lågaffektivt bemötande har implementerats i tre svenska grundskolor. I denna delstudie redovisas intervjuer med fem respektive fyra pedagoger från två av dessa skolor. Syftet med studien är att undersöka hur uppfattningar och arbetssätt förändrats bland pedagogerna utifrån implementeringen av ett lågaffektivt bemötande i skolan. I studien undersöks vilka hinder och möjligheter som lärarna upplever i mötet med problemskapande beteende utifrån ett nytt perspektiv och vilka förändringar de kan se i elevernas beteende. Forskning kring lågaffektivt bemötande är ännu i sin linda men ett flertal omfattande studier visar på samband mellan bemötande och problemskapande beteende samt konsekvenser för elevers prestationer. Den föreliggande studien har en fenomenologisk ansats då den undersöker pedagogernas upplevelser av att använda ett lågaffektivt bemötande. Tolkningar av resultatet görs ur ett relationellt perspektiv. Intervjuerna genomfördes i fokusgrupper för att få till stånd ett naturligt samtal kring upplevelserna. Pedagogerna inbjöds att beskriva sina upplevelser så ingående som möjligt och jag som intervjuare höll mig i bakgrunden och ställde endast enstaka frågor som fördjupade berättelserna. Intervjuerna spelades in och transkriberades sedan i sin helhet för att ingen information skulle gå förlorad. Pedagogerna kände initialt att det skulle bli svårt att använda lågaffektivt bemötande i en miljö där flera barn uppvisar problemskapande beteende. De tyckte att det kändes fel att behålla lugnet då de egentligen var upprörda inombords. Känslor av orättvisa gentemot andra barn samt en rädsla för ifrågasättande från utomstående beskrevs också. Upplevda hinder är för få vuxna och för många elever i olika svårigheter. Handledningen upplevs ibland som långt ifrån pedagogernas verklighet. Efterhand upptäcker pedagogerna att de lär sig hejda sina impulser och självförtroendet växer då de ser hur problemskapande beteenden minskar och de har mer energi kvar i slutet av dagen.

The individual educational plan (IEP) is a document used in Swedish schools. The purpose of the document is to help and support students who have difficulties in their schoolwork in various ways. In my experience, the student does not always understand the importance of establishing an IEP as a support and help at school. In this study I try to understand the students’ experience of its relevance and purpose and the impact which can be achieved by an IEP. Four students took part in the study, and below you will find a few of the questions asked in the study:   What does it feel like as a student to obtain an IEP? What experiences do students have of IEPs? As a student what are your ideas when it comes to coping with the measures described? Are they opportunities or obstacles?   In my review of surveys and literature IEPs are examined from different points of view by writers who especially bring up the situation of students and young people in the society they live in, which affects their situation in the daily schoolwork in different ways. The result of the study shows that the students expect their IEPs to help them, but they do not seem to find any strategy for the work. The students describe that it feels good that the problems are brought to light, but at the same time they realize that it will be hard work to reach the target, as they look upon their previous achievements in school as a problem. Finally the question is asked whether an IEP should really be made for students who are absolutely fed up with school and who feel that they do not have much choice when it comes to influencing their school situation on the whole?

<p>The individual educational plan (IEP) is a document used in Swedish schools. The purpose of the document is to help and support students who have difficulties in their schoolwork in various ways. In my experience, the student does not always understand the importance of establishing an IEP as a support and help at school. In this study I try to understand the students’ experience of its relevance and purpose and the impact which can be achieved by an IEP. Four students took part in the study, and below you will find a few of the questions asked in the study:</p><p> </p><ul><li>What does it feel like as a student to obtain an IEP? </li><li>What experiences do students have of IEPs?</li><li>As a student what are your ideas when it comes to coping with the measures described? Are they opportunities or obstacles? </li></ul><p> </p><p>In my review of surveys and literature IEPs are examined from different points of view by writers who especially bring up the situation of students and young people in the society they live in, which affects their situation in the daily schoolwork in different ways.</p><p>The result of the study shows that the students expect their IEPs to help them, but they do not seem to find any strategy for the work. The students describe that it feels good that the problems are brought to light, but at the same time they realize that it will be hard work to reach the target, as they look upon their previous achievements in school as a problem. Finally the question is asked whether an IEP should really be made for students who are absolutely fed up with school and who feel that they do not have much choice when it comes to influencing their school situation on the whole?</p>

Syftet med avhandlingen är att ge en ”inifrån-beskrivning” av hur skolan organiserar verksamheten för elever i en särskild undervisningsgrupp. Vidare undersöker jag hur elever, pedagoger, föräldrar och elevernas tidigare klasslärare beskriver vad som utgör elevernas skolsvårigheter, i forskningsintervjuer. Slutligen belyser jag hur pedagogerna utvärderar elevernas skolproblem i en schemalagd utvärderingsaktivitet. Studien är baserad på ett fältarbete under ett år, i kombination med inspelningar av vardagliga aktiviteter och intervjuer med fem elever (7-12 år), pedagoger, föräldrar och f.d. klasslärare. I analyserna används en etnometodologisk ansats. Resultaten visar att den särskilda undervisningsgruppen osynliggörs och marginaliseras både centralt inom kommunen och lokalt i skolans verksamhet. Genomgående har eleverna lågt aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Ett annat resultat är att pedagogerna ständigt beskriver elevernas skolsvårigheter. Pedagogerna använder ett flertal vetenskapliga diskurser som uppgraderar och befäster problemidentiteter. Detta kan förklaras i ljuset av att det finns en osäkerhet om vilka elevernas problem är. Eleverna å sin sida positionerar sig som aktiva aktörer, och gör motstånd mot problemdefinitionerna. Eleverna undviker att formulera problem, nedgraderar tillskrivna problem och tar inte upp pedagogernas råd. Eleverna tar även alla chanser att tillskriva andra elever problem, på så vis positionera de sig som duktiga elever, vilket tolkas som ett sätt att upprätthålla självrespekt. Min avhandling understryker vikten av att i detalj studera elever i särskilda undervisningsgrupper och deras sociala kompetenser och aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Analysen pekar på att beskrivningar inte är neutrala, utan är sociala aktiviteter där identiteter, normer, social ordning, moraliska versioner och relationer, samt institutioner, etableras och görs motstånd mot. / The aim of the present doctoral thesis is to give an ”inside” description of how schools organize activities for students who do not fit into regular public education. Further, I explore how students, pedagogues, parents and former teachers account for the students’ school problems in research interviews. Finally, I investigate teachers’ assessments of students’ school problems in a scheduled daily evaluation activity. Data are drawn from a one-year ethnographic study, combined with recordings of everyday activities and interviews with five students (7-12 years), parents, pedagogues and former teachers. The analysis demonstrates that the special teaching group is made invisible and marginalized on different levels, both centrally in the municipality and in the context of local school activities. Students consistently show low participation and agency in their everyday activities. Another finding shows that pedagogues are constantly assessing students’ school problems, making this a central everyday activity. In so doing, the pedagogues also upgrade the students’ school problems, drawing on various scientific discourses. This can be explained in light of the insecurity that exists regarding what the students’ problems actually are. On the other hand, the students position themselves as active agents and resist problem definitions. The students avoid the pedagogues’ definitions, downgrading ascribed problems and reformulating them. Further, the students take all chances to attribute problems to other students. In this way, they position themselves as able students, which can be interpreted as a way of maintaining self-respect. Overall, the present findings underscore the need for detailed analysis of children’s social competence and agency in their everyday life in special teaching groups. My analysis demonstrates that descriptions are not neutral, but instead social activities in which identities, norms, social orders, moral versions, relationships and even institutions are established and resisted.

<p>Syftet med avhandlingen är att ge en ”inifrån-beskrivning” av hur skolan organiserar verksamheten för elever i en särskild undervisningsgrupp. Vidare undersöker jag hur elever, pedagoger, föräldrar och elevernas tidigare klasslärare beskriver vad som utgör elevernas skolsvårigheter, i forskningsintervjuer. Slutligen belyser jag hur pedagogerna utvärderar elevernas skolproblem i en schemalagd utvärderingsaktivitet. Studien är baserad på ett fältarbete under ett år, i kombination med inspelningar av vardagliga aktiviteter och intervjuer med fem elever (7-12 år), pedagoger, föräldrar och f.d. klasslärare. I analyserna används en etnometodologisk ansats.</p><p>Resultaten visar att den särskilda undervisningsgruppen osynliggörs och marginaliseras både centralt inom kommunen och lokalt i skolans verksamhet. Genomgående har eleverna lågt aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Ett annat resultat är att pedagogerna ständigt beskriver elevernas skolsvårigheter. Pedagogerna använder ett flertal vetenskapliga diskurser som uppgraderar och befäster problemidentiteter. Detta kan förklaras i ljuset av att det finns en osäkerhet om vilka elevernas problem är. Eleverna å sin sida positionerar sig som aktiva aktörer, och gör motstånd mot problemdefinitionerna. Eleverna undviker att formulera problem, nedgraderar tillskrivna problem och tar inte upp pedagogernas råd. Eleverna tar även alla chanser att tillskriva andra elever problem, på så vis positionera de sig som duktiga elever, vilket tolkas som ett sätt att upprätthålla självrespekt.</p><p>Min avhandling understryker vikten av att i detalj studera elever i särskilda undervisningsgrupper och deras sociala kompetenser och aktörskap i vardagliga skolaktiviteter. Analysen pekar på att beskrivningar inte är neutrala, utan är sociala aktiviteter där identiteter, normer, social ordning, moraliska versioner och relationer, samt institutioner, etableras och görs motstånd mot.</p> / <p>The aim of the present doctoral thesis is to give an ”inside” description of how schools organize activities for students who do not fit into regular public education. Further, I explore how students, pedagogues, parents and former teachers account for the students’ school problems in research interviews. Finally, I investigate teachers’ assessments of students’ school problems in a scheduled daily evaluation activity. Data are drawn from a one-year ethnographic study, combined with recordings of everyday activities and interviews with five students (7-12 years), parents, pedagogues and former teachers.</p><p>The analysis demonstrates that the special teaching group is made invisible and marginalized on different levels, both centrally in the municipality and in the context of local school activities. Students consistently show low participation and agency in their everyday activities. Another finding shows that pedagogues are constantly assessing students’ school problems, making this a central everyday activity. In so doing, the pedagogues also upgrade the students’ school problems, drawing on various scientific discourses. This can be explained in light of the insecurity that exists regarding what the students’ problems actually are. On the other hand, the students position themselves as active agents and resist problem definitions. The students avoid the pedagogues’ definitions, downgrading ascribed problems and reformulating them. Further, the students take all chances to attribute problems to other students. In this way, they position themselves as able students, which can be interpreted as a way of maintaining self-respect.</p><p>Overall, the present findings underscore the need for detailed analysis of children’s social competence and agency in their everyday life in special teaching groups. My analysis demonstrates that descriptions are not neutral, but instead social activities in which identities, norms, social orders, moral versions, relationships and even institutions are established and resisted.</p>