I denna uppsats försöker jag visa hur gymnasieskolans läroplans maktutövning på eleven har förändrats från en i huvudsak deontisk och regelstyrd maktutövning till en betydligt djupare och mer sofistikerad målstyrd maktutövning. Detta leder till att läroplanen i högre utsträckning än tidigare försöker påverka ett visst utfall, vilket följaktligen förändrar regleringen av elevens sociala makt, d.v.s. elevens handlingsfrihet och möjlighet att påverka ett specifikt utfall. En annan konsekvens är att denna form av maktutövning i högre grad orsakar och konstruerar nya dolda maktförhållanden, då det dels blir svårare att i varje enskilt fall avgöra vem som utövar makt på vem och varför, och dels blir svårare att skilja ut handlingar från attityder. I min uppsats utgår jag från frågeställningarna ”Hur konstitueras elevers makt i gymnasieskolans läroplan?”, ”Hur har beskrivningen av elevers rättigheter, skyldigheter och eftersträvansvärda egenskaper förändrats i och med övergången till en målstyrd skola?” och ”Kan vi utifrån svaren på de två föregående frågorna dra några slutsatser om ifall den enskilde elevens möjlighet att påverka ett visst utfall har förändrats?” Utifrån en dokumentanalys, som dels består av en innehållsanalys och dels av en diskursanalys, drar jag slutsatsen att läroplanens maktutövning på eleven både har breddats och fördjupats samt att elevens sociala makt har blivit mer otydlig. / In this essay I try to show that the curriculum for the Swedish upper secondary schools exercise of power on pupils has changed from a deontic regulative form of exercise to a much deeper and more sophisticated form of power exercise to effect a specific outcome which thus change the restriction of the pupils ability to effect their own specific outcome, but also that this form of exercise of power generates a construction of new hidden power-relations. The questions I will be asking is “How does the curriculum constitute the social power of pupils?” and “How has the constitution of the pupils rights, obligations and ideal goals changed thru the changing of curricula?”. Finally, “Can we state from the answers of these questions that the individual pupil´s ability to change a specific outcome has changed?” From my discourse analyses I draw two main conclusions: Firstly that the curriculums exercise of power on the student has become both broader and deeper. Secondly that the exercise of power also has become more inexplicit.

This study is focused on getting a deeper understanding of the access unaccompanied refugee youth have to integration. Thesis will examine what fosters and what hinders minors’ integration. Research is based on a qualitative field study carried out in Southern and Western Sweden. 36 semi–structured interviews were conducted with current and grown-up alone coming refugee minors; houses managers and social workers; local authorities’ representatives and decision makers; Migration Board employees.The (Dis)Empowerment model by Friedmann will be applied to analyse collected information. Thus, this thesis examines youth perspectives on their economic, social, cultural and political integration by connecting their experiences of life in Sweden to eight bases of social power, which (dis)empower them.The study shows that youth are willing to integrate into society, and to some extent they have access to integration. However, the research argues that minors’ access to bases of social power and youth’s usage of them is unbalanced and inconsistent. Interviewed youth have sufficient access to defensible life space, instruments of work and livelihood, and surplus time. Thus, they have capabilities to perform their life functions. On the other hand, youth have limited access and capabilities to the bases of social organizations and networks, financial resources, knowledge and skills, as well as unbalanced access to information and public policy action. This hinders youth economic, social, cultural and political integration. Moreover, these major obstacles are being reinforced by discrimination within the host society. / Denna studie är inriktad på att få en djupare förståelse för ensamkommande flyktingungdomars chanser till integration. Avhandlingen kommer att undersöka likväl faktorer som främjar som hindrar minderårigas integration. Forskningen bygger på en kvalitativ fältstudie utförd i södra och västra Sverige. Trettiosex semistrukturerade intervjuer genomfördes med nuvarande och vuxna ensamkommande flyktingbarn, HVB chefer och handläggare, kommunernas representanter och beslutsfattare samt Migrationsverkets anställda. Modellen ”(Dis)Empowerment” av John Friedmann kommer att tillämpas för att analysera insamlade uppgifter. Således undersöker denna avhandling ungdomarnas perspektiv på sin ekonomiska, sociala, kulturella och politiska integration genom att jämföra sina erfarenheter av livet i Sverige till åtta baser av social makt, formulerade av John Friedmann.  Studien visar att ungdomar är villiga att integreras i samhället, samt att de i viss mån har tillgång till integration. Men samtidigt hävdar denna undersökning att ungdomarnas tillgång till baser av social makt samt användning av dem är obalanserad och inkonsekvent. De intervjuade ungdomarna har tillräcklig tillgång till ”defensible life space”, instrument för arbete och försörjning, samt fritid (överskottstid). Således har de förmåga att utföra sina så kallade livsfunktioner. Å andra sidan, så visar undersökningen också att ungdomarna har begränsad tillgång till samt kunskap om grunderna för sociala organisationer och nätverk, finansiella resurser, kunskap och färdigheter, samt obalanserad tillgång till information och allmänhetens politiska åtgärder. Detta hindrar ungdomarnas ekonomiska, sociala, kulturella och politiska integration. Dessutom underbyggs och förstärks dessa problem av utbredd diskriminering i värdlandet.

This thesis was conducted since the Covid-19 pandemic has meant that work, as well as workplace meetings, has become virtual. The purpose of the study was to research individual experiences of power relations between actors within virtual, video-mediated meetings in regard to the effect technology, body and place have on these power relations. The Data was collected by conducting ten semi-structured interviews through Teams and Zoom. The result was analyzed within the framework of power through persuasion, authority, and coercion (Turner, 2005), and also by including the concepts of social power and dominance (Linell & Luckmann, 1991). Further, the result was put in a broader academic context by relating it to previous research. The result showed that technology has had an effect on the relations of power by creating new areas of responsibility, by increasing control over oneself and others within meetings, but also by giving people a greater sense of freedom surrounding them. In the second part of the result, it was reported that absence of body during virtual meetings has meant difficulties in being able to give feedback through one’s body language, and that it, in addition, has led to new conditions when it comes to who gets to speak. Third, the result showed that the transition of the workplace from being an office to it becoming a virtual space, in theory, could mean increased access to meetings, but that the person in charge of the meeting has a decisive role in realizing that opportunity. Finally, it appeared as if friction has arisen between norms within the office and norms of the home, and that people within a place of authority has been able to exercise excessive control by demanding that coworkers have their cameras on at all times. The paper ended by giving suggestions on further research.