Den här studien utgår ifrån en dokumentanalys med syftet att undersöka på vilket sätt socialpedagogik tar sig uttryck i Socialstyrelsens rapport om utredningssystemet BBIC, Barns behov i centrum. Centrala begrepp för studien är socialisation och inklusion och det är även utifrån dessa vår frågeställning utgår ifrån. Undersökningen är gjord med hjälp av en riktad kvalitativ innehållsanalys med ett socialpedagogiskt perspektiv som tolkningsram. I vårt material fann vi två kategorier för inklusion och två för socialisation. Kategorierna för inklusion är Med barnet i fokus, där vikten av barnet som en central del i allt som rör barnet betonas, och Delaktighet, där innehållet tar upp vikten av människors deltagande i barnavårdsärenden och i samhällets olika system. Kategorierna för socialisation är Utveckling i interaktion, där man betonar vikten av barnet som ett aktivt subjekt, och Inträde till gemenskapen, vilken uttrycker att människor i socialisationsprocessen behöver ha vissa kunskaper och kompetenser för att uppnå en lyckad socialisation. Vår tolkning av materialet är att innehållet i våra kategorier uttrycker ett socialpedagogiskt förhållningssätt genom målet att arbeta inkluderande samt genom medvetenheten om barns utveckling och socialiseringsprocess.

The perception of how sexed bodies should behave and look has shifted throughout history and today we see a rise in discussions about bodily autonomy and the opportunity for diverse bodies to co-exist and flourish in modern society. Human rights activists and organisations led by people born with intersexual variations of sex characteristics (IVSC) have persistently critcized health care regulations for “fixing” intersex bodies without the consent of the individual. This study investigates how the Swedish National Board of Health and Welfare (NBHW) intend to protect intersex infants from invasive surgeries and interventions performed early in life. The study also adresses the pathological aspects of how intersex conditions are being described by medical discourses as well as how current legislations manage to secure the rights and integrity of people with IVSC. By using Faircloughs critical discourse analysis I delve into the updated guidelines presented by the NBHW to review if significant changes in the recommendations for medical practice of intersex health appear in line with the organisations’ requests. This essay takes on a poststructuralist perspective with support from Judith Butler’s body and gender based theories as the main theoretical framework.Previous studies have concluded that most medical practises regarding intersex remain unchanged. They show that there is a tendency to rationalize normalizing interventions with a primary focus on the looks of genitalia. There seems to be an underlying lack of communication between the medical world and the human rights organisations, these conclusions were brought to light by authors such as Erika Alm and Surya Monro. The results of this study show that a traditional and pathological definition of intersex dominates the medical discourse and that progressive terminology is only discussed on a doctor-patient level and not on a structural scale. These results impart on the current legal inconsistencies which weaken the protection of intersex integrity as they remain unchanged. While the importance of patient integrity is addressed, the NBHW argue that there is lack of evidence based knowledge to implement more resolute restrictions and they express a lack of ambition to investigate further into these matters.

Den här uppsatsen undersöker hur Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) konstruerar identiteter och gemenskaper med de inledande anförandena under de myndighetsgemensamma pressträffarna om covid-19. Materialet utgörs av 40 transkriberade anföranden från perioden mars 2020 till januari 2021 som analyseras i tre steg. I det första identifieras samtliga personliga pronomen i subjektsposition, och VI- och MAN-omtalens klusivitet kategoriseras. I det andra bestäms vilka processtyper som talarna realiserar med omtalen utifrån systemisk-funktionell grammatik. Därefter grupperas omtalen i tre gemenskaper: Myndigheten, Situationen och Allmänheten. I det sista steget analyseras graden av dialogicitet i gemenskaperna utifrån appraisalteorin. Därtill identifieras ett urval samhörighetsmarkörer. Resultatet visar att de tre myndigheterna använder sex typer av VI och fyra typer av MAN. De föredrar att tala om Myndigheten och framställa den som handlingskraftig och kunnig, en karakterisering de också förutsätter att lyssnaren delar. Situationen som gemenskap präglas av beskrivningar och tolkningar, medan Allmänheten formas med uppmaningar och instruktioner. På vilket sätt myndigheterna omtalar gemenskaperna, och i vilken utsträckning de öppnar för andra perspektiv, varierar. Skillnaderna i de språkliga valen kan till viss del förklaras av myndigheternas skilda uppdrag och målgrupper. Men det utbredda användandet av mottagarinkluderande VI bör studeras vidare för att fastställa om inkluderandet är ett uttryck för en tillfällig närhetsskapande kriskommunikationsstrategi eller en indikation på en ytterligare informalisering av myndighetsspråket. / This thesis investigates how three Swedish public authorities – the Public Health Agency of Sweden, the National Board of Health and Welfare, and the Swedish Civil Contingencies Agency – establish identities and alliances in their initial statements during the joint press conferences on covid-19. The material consists of 40 statements made between March 2020 and January 2021. The transcribed statements are analysed in three steps. First, each personal pronoun in the subject position is identified, and the clusivity of first-person plural VI (we) and generic MAN (one) are categorized. Second, the process associated with these pronouns is determined using the systemic functional grammar framework. The categories are then grouped into three speaker-included alliances: The Authority, The Situation, and The General public. In the third step, based on the Appraisal framework these alliances are analysed by the level of engagement stated by the speaker. A selection of lexical indicators of belongingness is also identified. The result shows that the three authorities use six types of first-person plural VI and four types of generic pronoun MAN. They prefer to talk about The Authority and portray it as vigorous and knowledgeable, a characterization they expect the listener to share. The Situation is characterized by descriptions and interpretations, while The General public is established with exhortations and instructions. How the authorities define the alliances and to what extent they are open to other perspectives varies. The differences in linguistic choices can, to a certain degree, be explained by the authorities’ different responsibilities and target audiences. However, the wide dispersive use of a first-person plural VI which includes the public should be further studied to determine if it expresses a crisis communications strategy to temporarily achieve proximity to the citizens or indicates a continuing informalization of the official language.