Syftet med studien är att bidra med kunskap om ifall man med hjälp av pedagogiskt drama kan främja socialt samspel och harmoni i en barngrupp. För att kunna nå syftet skildras en observation av dramaaktiviteter år 2014 som följs upp år 2016 med kvalitativa intervjuer med tre stycken pedagoger på förskoleavdelningen ”Smultronet”, där man arbetar flitigt med pedagogiskt drama. Studiens teoretiska utgångspunkt är Lev Vygotskijs sociokulturella teori på lärande som grundar sig på att allt lärande sker i samspel med andra.   Pedagogerna på ”Smultronet” beskriver hur barnen genom dramatiseringen får öva på att leva sig in i en annan individs känslor och de kan känna sig glada, ledsena eller oroliga precis som karaktären i det pedagogiska dramat. De upplevde sig ha en mycket utmanande barngrupp år 2014 där pedagogiskt drama fick en positiv inverkan på nivån av socialt samspel och harmoni. Även i barngruppen år 2016 kan de se effekter av pedagogiskt drama vilket i denna grupp tydligare kommer till uttryck i barnens fria lek. Pedagogerna i studien beskriver sina utmaningar i arbetet med pedagogiskt drama och berättar att dramaövningar i barngrupper måste, för att fungera, anpassas till dynamiken i den specifika gruppen. En annan utmaning de har är att se till alla barns olika behov.  Vygotskij påpekar att alla skapelser av fantasin bygger på element hämtade ur verkligheten, det vill säga våra tidigare erfarenheter. Eftersom pedagogerna tycker sig har upplevt hur dessa tillfällen givit upphov till mer socialt samspel och harmoni går det inte att utesluta att det pedagogiska dramat kan ha fungerat som ett verktyg för en mer harmonisk barngrupp.

Denna uppsats syftade till att undersöka förhållningssätt till och uppfattningar om grupparbete som metod för lärande utifrån ett studentperspektiv. Detta gjordes genom semistrukturerade intervjuer med fem studenter på personalvetarprogrammets sista termin och två examinerade studenter från samma program. Den insamlade data analyserades med hjälp av en fenomenografisk analysmodell. Resultatet av studien var bland annat att studenternas förhållningssätt till grupparbete som lärandemetod baseras på tidigare erfarenheter av arbetsformen. Resultaten visade även att studenterna lärt sig mer av grupparbete än bara utökad ämneskunskap så som samarbetsförmåga, sociala färdigheter och personlig utveckling. Slutsatsen vi drog var att människans lärande och utveckling till stora delar beror på fungerande kommunikation.

Denna studie erbjuder en fördjupad kunskap om lärares syn på elevers förutsättningar till att vara delaktiga i undervisningen. Studien lyfter delaktighetsbegreppets komplexitet och försöker genom att undersöka lärares syn på delaktighet få fördjupad kunskap om elevers möjligheter och hinder att nå delaktighet i undervisningen. Studien tar avstamp i en delaktighetsmodell, grundad på Ulf Jansons forskning kring sex aspekter av delaktighet (Janson, 2005), för att, utifrån studiens resultat, förstå elevernas möjlighet till delaktighet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med nio speciallärare som är verksamma inom grundsärskolan med inriktning mot träningsskolan. Resultatet indikerar att förutsättningarna för eleverna inom grundsärskolan med inriktning mot träningsskolan att nå högre aspekter av delaktighet inte är så goda, men att de når full delaktighet vad gällande tillgänglighet, tillhörighet, engagemang, samhandling, autonomi och erkännande utifrån sina förutsättningar och behov. Eleverna är beroende av att personalen skapar förutsättningar för att eleverna skall vara och känna sig delaktig i sin lärmiljö. En viktig del är att eleverna skall få möjlighet att delta i ett socialt samspel med kompisar och skapa relationer och att personalen har en stor uppgift att möjliggöra delaktighet men att de samtidigt skall ta ett steg tillbaka så att eleverna kan utvecklas och skapa sin egen identitet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några pedagoger ser på begreppet utanförskap i förskolan, vilka metoder de använder sig av för att stärka barngruppen, samt hur de arbetar förebyggande mot utanförskap. Genom kvalitativa undersökningsmetoder såsom intervjuer och observationer har ett empiriskt underlag analyserats till ett resultat. I resultatet framkommer att begreppet utanförskap definieras olika beroende på vilket perspektiv det ses ifrån, det vill säga ett inre- eller yttre perspektiv. Utanförskap synliggörs främst när barn via kroppsspråk avvisar ett annat barn i lek och samspel. Vidare framkommer olika orsaker till varför ett barn kan hamna i ett utanförskap, dessa aspekter rör barns förståelse för sociala signaler, genustillhörighet, och språkliga kunskaper. Det används olika strategier i det förebyggande arbetet mot utanförskap, där grundverksamheten är mest central. Observation och kartläggning av verksamheten är även strategier pedagoger använder sig av i det förebyggande arbetet. Det råder olika uppfattningar om när en barngrupp är i behov av att stärkas. En handlingsplan arbetas fram när ett barn tydligt blir utsatt för diskriminering och kränkningar. Dock råder olika uppfattningar över var gränsen för utanförskap går.

Syftet med studien var att undersöka hur musik används med och av de yngsta barnen i en förskola samt att undersöka hur pedagogerna gynnar barnens intresse för musik och instrumentalspel. Med hjälp av två av de tre frågeställningarna fokuserade studien på om det blev någon skillnad på barnens musiska intresse och lärande i aktiviteter med instrument i relation till att endast ge fri tillgång till instrument. Undersökningen utgick från en kvalitativ metod och ett etnografiskt perspektiv, vilket har inneburit att vara deltagande i observationerna samt använda olika undersökningsverktyg, vilka var spaltobservationer, videoinspelning och intervjuer. Deltagarna i studien var barn i två till tre års ålder och tre pedagoger på två olika småbarnsavdelningar på en förskola där det finns ett uttalat musikintresse. En tydlig skillnad som resultatet visade var att barnen spelade på instrumenten på olika sätt i den fria leken och i musikaktiviteterna. I musikaktiviteterna började barnen slå i jämnare takt på virveltrumman och xylofonen medan de i den fria leken spelade lite hur som helst. Det som kom fram i resultatet av både musikaktiviteterna och den fria leken var ett stort intresse, goda samspelssituationer och glädje hos barnen. I resultatet av intervjuerna beskrivs pedagogernas intresse för att ha instrumentalspel med barnen men på grund av osäkerhet kring hur de ska använda dem blev det inget instrumentalspel med barnen.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare upplever varför förskolebarn hamnar utanför lek och sociala aktiviteter i förskolans barngrupper och undersöka vilka metoder de använder sig av för att motarbeta detta. Studien är en kvalitativ undersökning och den valda metoden är semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från två olika förskolor. Resultatet visar att samspel är betydelsefullt för barnens kunskapsmässiga, emotionella och sociala utveckling. Förskollärarna anser att det finns flera olika faktorer som påverkar varför barnen hamnar utanför. Förskollärarna har olika förslag till metoder för att motarbeta och förebygga barnens utanförskap. Slutsatser som kan dras från denna studie är för det första att beroende på hur barnen förstår sociala koder, agerar och kommunicerar med varandra är det som för det mesta avgör varför barnen får vara med eller inte. För det andra är det förskollärarens förhållningsätt och arbetssätt som påverkar barnen mest. Att förskollärares närvaro är viktig för att motverka och förebygga arbete mot utanförskap är den sista och kanske viktigaste slutsatsen.

<p><strong>Abstract </strong></p><p>Högman, Bengt & Nilsson, Johanna (2009). Rast. Elevers och pedagogers syn på rasten ur ett Specialpedagogiskt perspektiv. (Schoolbreak. Pupils and teachers ideas of the break with a Special educational perspective.) Examensarbete, 15 hp. Specialpedagogiskt program - Högskolan, Kristianstad.</p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med följande arbete är att undersöka och beskriva rasten som fenomen ur ett relationellt/specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkt i elevers och pedagogers syn på den. Vi har delat in studiens problemformuleringar i tre ämnesområden; Aktivitet, Relation/interaktion och Känslor.</p><p> </p><p> Aktivitet: Vad gör elever respektive pedagoger under rasten? Vilken bild förmedlar de av varandras rast?</p><p> </p><p> Relationer/interaktion: Hur sker det sociala samspelet under rasttid? Vilken upplevelse har pedagogerna av elevernas samspel samt hur interagerar de med eleverna?</p><p> </p><p> Känslor: Hur känner eleverna och pedagoger före, under och efter rast? Hur förbereder de rasten? Vilka visioner har elever och pedagoger om rasten?</p><p> </p><p><strong>Metod: </strong>Vår undersökning är inspirerad av etnografiska studier, studien beskriver verkligheten sedd genom våra och informanternas ögon. Arbetet ger en överblick av tidigare forskning kring rasten/leken samt förmedlar en historisk tillbakablick. Med hjälp av tematiserade intervjuer och observationer har vi undersökt relationer, processer och samband samt deras inbördes samspel.</p><p><strong>Resultat: </strong>Sammanfattningsvis visar resultaten av våra observationer och intervjuer att eleverna i stora drag är nöjda med rasten samt att pedagogerna har god inblick i dess innehåll. Det är också värt att notera att såväl elever som pedagoger uttrycker en önskan om att uppvärdera rasten.</p><p><strong>Nyckelord: </strong>rast, leken, relationer, sociala samspelet, interagerar, specialpedagogiskt, visioner.</p><p> </p><p>Bengt Högman</p><p>Johanna Nilsson</p><p>Handledare: Lisbeth Ohlsson                                          Examinator: Christer Ohlin</p>

Abstract Högman, Bengt &amp; Nilsson, Johanna (2009). Rast. Elevers och pedagogers syn på rasten ur ett Specialpedagogiskt perspektiv. (Schoolbreak. Pupils and teachers ideas of the break with a Special educational perspective.) Examensarbete, 15 hp. Specialpedagogiskt program - Högskolan, Kristianstad. Syfte: Syftet med följande arbete är att undersöka och beskriva rasten som fenomen ur ett relationellt/specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkt i elevers och pedagogers syn på den. Vi har delat in studiens problemformuleringar i tre ämnesområden; Aktivitet, Relation/interaktion och Känslor.    Aktivitet: Vad gör elever respektive pedagoger under rasten? Vilken bild förmedlar de av varandras rast?    Relationer/interaktion: Hur sker det sociala samspelet under rasttid? Vilken upplevelse har pedagogerna av elevernas samspel samt hur interagerar de med eleverna?    Känslor: Hur känner eleverna och pedagoger före, under och efter rast? Hur förbereder de rasten? Vilka visioner har elever och pedagoger om rasten?   Metod: Vår undersökning är inspirerad av etnografiska studier, studien beskriver verkligheten sedd genom våra och informanternas ögon. Arbetet ger en överblick av tidigare forskning kring rasten/leken samt förmedlar en historisk tillbakablick. Med hjälp av tematiserade intervjuer och observationer har vi undersökt relationer, processer och samband samt deras inbördes samspel. Resultat: Sammanfattningsvis visar resultaten av våra observationer och intervjuer att eleverna i stora drag är nöjda med rasten samt att pedagogerna har god inblick i dess innehåll. Det är också värt att notera att såväl elever som pedagoger uttrycker en önskan om att uppvärdera rasten. Nyckelord: rast, leken, relationer, sociala samspelet, interagerar, specialpedagogiskt, visioner.   Bengt Högman Johanna Nilsson Handledare: Lisbeth Ohlsson                                          Examinator: Christer Ohlin

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar om den fria leken och dess betydelse för barns utveckling och lärande, och i vad mån dessa uppfattningar avspeglar sig i verksamheten. Detta för att jag anser att fri lek är ett begrepp som inte beskrivs särskilt tydligt i litteratur och läroplan för förskola. De frågeställningar jag har använt mig av är: Hur definierar förskollärare fri lek? Vad anser förskollärare att den fria leken har för betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan? Hur ser förskollärare på sitt deltagande i barns fria lek? Hur avspeglar sig pedagogernas syn på den fria lekens betydelse för barns utveckling i hur de planerar verksamheten?  För att få svar på mina forskningsfrågor har jag använt mig av kvalitativa intervjuer och totalt har sex förskollärare intervjuats. Förskollärarna i denna studie uttrycker att fri lek är betydelsefull för barns utveckling och lärande utan att ha helt klart för sig hur de definierar begreppet. Jag upplever vidare en svårighet från de intervjuade förskollärarna att kunna förklara varför den fria leken är viktig. Det framhålls att den fria leken inte finns med i verksamhetsplaneringen och jag tycker mig märka att reflektion och diskussion av och kring begreppet är något som saknas för att förskollärare ska kunna utforma verksamheten så att den fria leken främjas för barns utveckling och lärande.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares syn på blyghet hos barn samt att ta reda på hur man som förskollärare kan stödja blyga barn på förskolan. Detta eftersom vi under utbildningens gång saknat att få ta del inom området. Ett ytterligare syfte är att utforska vad teorin och forskning belyser gällande blyghet och blyghet hos barn. Studien visar på att blyga barn kan ha svårigheter och vara i behov av stöd, precis som barn med t.ex. ADHD. Blyghet hos barn kan bland annat påverka de kommunikativa färdigheterna negativt samt ge svårigheter med att inleda sociala kontakter med jämnåriga. Blyghet är något som kan reduceras bort, men även något som kan förvärras om åtgärder inte vidtas. I tonåren och vuxenlivet kan blyghet resultera i t. ex skolvägran, depression och social fobi. Studiens resultat visar på att trygghet, uppmuntran, utmaningar samt förberedelser har god inverkan på blyga barn. Den empiriska delen av studien bygger på intervjuer med åtta förskollärare. Intervjuerna sammanfattas i ett resultat där de jämförs med vad tidigare forskning samt vad läroplanen säger angående hur pedagoger och den pedagogiska verksamheten bör agera gällande blyga barn. En slutsats i undersökningen är att förskolorna i studien brister i sitt praktiska arbete med blyga barn, då den medvetenhet och det syfte som förskollärarna behöver använda sig av i sitt praktiska arbete för att möjliggöra långsiktig planering för barnet, inte existerar i den utsträckning den borde. Vi menar att arbetet kring blyga barn bör tas på ett större allvar från pedagoger och den pedagogiska verksamhetens sida.