Cochleaimplantat möjliggör att döva kan uppfatta ljud och utveckla talspråk. Begränsningar i den talspråkiga kommunikationen kvarstår även med ett cochleaimplantat. Inga hinder föreligger för utveckling av teckenspråk. Delaktighet i det sociala samspelet är betydande för vårt välbefinnande. Syftet var att undersöka upplevelsen av delaktighet i det sociala samspelet hos ungdomar med cochleaimplantat. Intervjuer med sju ungdomar analyserades enligt tematisk analys. Ungdomarna kommunicerade via teckenspråk och svenska. Språkutveckling och ljudupplevelse var viktiga för möjligheten till delaktighet. Bemötande hos omgivningen och motivation hos individen var av betydelse för delaktighet. Ungdomarna var i varierande grad delaktiga i samtal via tal. För teckenspråk var den egna förmågan i teckenspråk avgörande. Fanns den, förekom inga hinder för delaktighet i detta språk. Diskussion av resultaten visar att delaktighet är ett komplext begrepp. Ungdomarnas delaktighet i såväl teckenspråkiga som talspråkiga sammanhang påverkas av funktionsförmåga, aktiviteter samt faktorer hos individen och i omgivningen.

Vi har genom intervjuer undersökt hur pedagoger på olika förskolor beskriver sin utemiljö och hur de anser att den används av barnen. Vi har ställt frågan hur pedagogerna anser att lärande och social utveckling kan stimuleras på förskolans gård. Vår undersökning utgår från pedagogernas syn när det gäller planerad utevistelse och vilket syfte de har med den. Metoden vi valt är kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer med 6 pedagoger från olika förskolor. En av förskolorna arbetar utifrån Reggio Emilia pedagogiken och fem förskolor är traditionella. Någon större skillnad kunde vi inte se, alla hade en positiv syn på utevistelse. Däremot såg vi en stor skillnad i hur utevistelsen planerades. Pedagogen som endast arbetade med utemiljön på Reggio Emilia förskolan planerade utevistelsen tillsammans med arbetslaget och det fanns ett syfte med de aktiviteter som barnen erbjöds. Av vår undersökning kan vi dra slutsatsen att det finns många möjligheter och fördelar att planera utevistelsen mera än vad som görs. Gården kan användas som en resurs i verksamheten eftersom den öppnar nya möjligheter för barnen till lärande. Dessutom är den stresslösande och minskar konflikter.

Syftet med det här arbetet är att få en större förståelse för hur barn utvecklar empati och hur lärare kan stötta barn i den utvecklingen. Vi har valt detta ämne då vi varit ute i skolor och förskolor där lärare och förskolelärare har uttryckt ett stort behov av empati utvecklande arbetsätt/metoder. Vi har använt oss av aktionsforskning i detta arbete för att det är en forskningsdesign som syftar till att utveckla och förändra praktiken. Aktionsforskningen genomfördes på två olika verksamheter en förskola och en grundskola årskurs 6. Resultatet visar på att det krävs ett genomsyrande arbetssätt och medvetenhet från lärarnas sida

Syftet med studien är att undersöka barnens samspel och pedagogens förhållningssätt under bildskapande aktiviteter. Studien har en kvalitativ ansats och ett sociokulturellt perspektiv då barns samspel vid bildskapande fokuseras i vår undersökning. Empiriskt material samlades in via observationer av förskolebarn under en planerad bildaktivitet samt vid fritt skapande som visar barnens bildskapande på en kulturförskola där vi kom fram till att barnens bildskapande var styrt under planerade aktiviteter men samtidigt gynnades barnens samspel. Det vi kom fram till var om aktiviteten var styrd eller guidad och hur barnens samspel genom bild såg ut.

<p>Vi har genom intervjuer undersökt hur pedagoger på olika förskolor beskriver sin utemiljö och hur de anser att den används av barnen. Vi har ställt frågan hur pedagogerna anser att lärande och social utveckling kan stimuleras på förskolans gård. Vår undersökning utgår från pedagogernas syn när det gäller planerad utevistelse och vilket syfte de har med den. Metoden vi valt är kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer med 6 pedagoger från olika förskolor. En av förskolorna arbetar utifrån Reggio Emilia pedagogiken och fem förskolor är traditionella.</p><p>Någon större skillnad kunde vi inte se, alla hade en positiv syn på utevistelse. Däremot såg vi en stor skillnad i hur utevistelsen planerades. Pedagogen som endast arbetade med utemiljön på Reggio Emilia förskolan planerade utevistelsen tillsammans med arbetslaget och det fanns ett syfte med de aktiviteter som barnen erbjöds. Av vår undersökning kan vi dra slutsatsen att det finns många möjligheter och fördelar att planera utevistelsen mera än vad som görs. Gården kan användas som en resurs i verksamheten eftersom den öppnar nya möjligheter för barnen till lärande. Dessutom är den stresslösande och minskar konflikter.</p>

Syftet med denna studie har varit att få inblick i vuxna individers upplevelser av vänskap och socialt samspel inom ramen för gemensamt boende. I uppsatsen presenteras och besvaras tre frågeställningar, vilka lyder: Hur upplever individerna vänskap och socialt samspel på sitt gemensamma boende? Vilken funktion fyller det sociala samspelet och vänskapen i deras vardagliga liv och i deras framsteg? och Hur kan individernas upplevelser förstås utifrån begreppen hälsa, meningsfullhet och social jämförelse? Tio intervjupersoner rekryterades från tre olika boenden; ett hem för vård och boende för individer med missbruksproblematik, ett hem för vård och boende för familjer, samt ett stödboende som främst riktar sig till individer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. En av intervjupersonerna avböjde i sista stund vilket gjorde att vi slutligen hade nio informanter till studien. Dessa informanters upplevelser har samlats in genom semi-strukturerade intervjuer, som spelats in och därefter transkriberats. De transkriberade intervjuerna har sedan, i obearbetad form, utgjort det empiriska underlaget för studien. Bearbetningen av materialet har gjorts utifrån Amedeo Giorgis deskriptiva fenomenologiska metod. Ur analysen tog fem konstituenter form: Att ha någonting gemensamt, Stöd från andra, Mänsklig närvaro, Behovet av egen tid samt Egna och andras framsteg. Tillsammans utgör dessa konstituenter fenomenets så kallade essens; den eller de aspekter av det studerade fenomenet som är essentiellt för att det ska kunna bilda en helhet. Resultatet i denna studie visar att essensen av det studerade fenomenet är att samtliga informanter upplever att vänskap och socialt samspel är meningsfullt när man bor tillsammans med andra människor.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka olika uppfattningar pedagoger har vad gäller hur utomhuspedagogiken påverkar elevers beteende. Den viktigaste slutsatsen jag drar av studien är att pedagogerna uppfattar att det händer något i elevernas beteende när de passerar tröskeln in och ut. Utomhus får elevernas egen fantasi och kreativitet användas och därmed blir beteendet hos eleverna förändrat och uppfattas av pedagogerna som tillåtande och konstruktivt. Vid tröskeln ut dämpas och i vissa fall försvinner den etikett som en del elever har i inomhusmiljön.

I denna uppsats kommer vi undersöka hur artiklar i tre olika tidskrifter gestaltar/konstruerar idéer om socialt samspel mellan barn i förskolan/skolan. Här reds svar ut hur sociala samspel eller så kallade kamratkulturer eller toddlarkulturer mellan barn ges näring att gro inom den vanliga förskolan och inom inriktningen Reggio Emilia samt inom Montessori. Metoden som vi har använt oss av när vi har samlat in material är textanalys genom två delstudier i form av diskurs och ideologianalys. Materialet som har undersökts är olika tidskrifter inom de tre pedagogiska traditionerna. Frågeställningen som vi har förhållit oss till är; Hur representeras kamratkulturer/toddlarkulturer eller socialt samspel inom de olika pedagogiska tidskrifterna? Vilka teman representeras i de olika pedagogiska tidskrifterna? Vilka likheter och skillnader representeras i de olika pedagogiska tidskrifterna? I vår undersökning har vi sett vissa likheter men även skillnader om hur socialt samspel och synen på barn representeras inom de undersökta tidningarna. Inom Montessori enligt Montessoritidningen så förbereds barnen mer för skolan men inom Reggio Emilia så läggs fokuset istället på relationsskapande och kamratskap vilket också är liknade inom mainstream pedagogiken där forskare, förskollärare m.fl. anser att förskolan ska vara en mötesplats där barnen får träffa andra barn, skapa relationer och samspela med andra. Det överhängande perspektivet vi har sett i vår undersökning är sociokulturellt perspektiv som anser att kommunikationen och språkanvändningen är central och utgör länken mellan barnet och omgivningen. Delar av detta perspektiv överlappar även med ett kognitionsvetenskapligt utvecklingsperspektiv eftersom det där nämns att social kognition utvecklas genom att en individ förstår sin sociala omgivning och hur denne kommunicerar med den.

In this study we will present what causes influence pupils in the after-school program to end up in conflicts. The aim of this study is to investigate after-school teachers' perceptions of why conflicts occur in the after-school program. For the collection of our empirical material we chose qualitative interviews. The interviews took place in two different schools where we interviewed four after-school teachers from each school. The two schools are located in different parts of Stockholm, where one school is located in a multicultural area and the other in a monocultural area. We chose these schools in order to see what similarities and differences may cause conflicts to arise. In the analysis of the empirical material we used Vygotskij’s socio-cultural perspective as well as Thomas Jordan's perception about conflicts.The results of the study showed that there are a variety of reasons that cause conflicts to arise in the after-school program. The three most important factors that have emerged are the environment, the pupils 'social competence and the after-school teachers' knowledge of conflicts. Despite the demographic differences of the schools, the results were very similar. The clear difference between the schools was a social norm that influenced the pupils in the multicultural area to end up in conflicts.

Utvecklingsarbetets syfte är att öka elevers delaktighet i planering av aktiviteter på fritidshemmet. Utifrån en nulägesanalys upplevde vi att elevers delaktighet inte prioriteras vilket ligger till grund för detta arbete. I samband med ovan vill vi öka elevers sociala samspel med hjälp av olika aktiviteter utomhus. Metoden vi använder oss av är aktionsforskning där vi utgår från den cykliska processen som består av förarbete, aktivitet, observation och reflektion. Med hjälp av modellen har de olika aktionerna analyserats. Vi har även använt oss av intervjuer med eleverna före och efter genomförande, observationer och fältanteckningar för att samla in kvalitativa data. Resultatet indikerar på att engagemanget hos lärare i fritidshem är en viktig faktor och att eleverna vill vara mer delaktiga i fritidshemmet.