Syftet med undersökningen är att ta reda på hur åtta elever på gymnasiet förklarar sin frånvaro på lektioner i Idrott och hälsa. Jag har genomfört semistrukturerade intervjuer med åtta gymnasieelever med hög frånvaro på Idrott och hälsa och tolkat resultatet utifrån Vygotskijs teorier om socialt lärande. De orsaker till frånvaro som framkommit springer ur den sociala samvaron: rädsla att göra bort sig, olustkänslor inför tävlingsmoment, brist på gemenskap, mobbing i form av utfrysning, men också känslor av otillräcklighet under idrottsmoment på grund av andras förmodade överlägsenhet. Frånvaro på idrotten är inte ett problem utan flera eftersom faktorerna är många. Dessa faktorer är inte alltid påtagliga eftersom de inte syns och hörs i rummet. Istället är det ofta en stark rädsla och en föreställning inom individen att bli dömd, hånad och utesluten ur gruppen. Genus kan vara en faktor eftersom flickor och pojkar kan ha olika inställning till tävlingsmoment.

Denna studies övergripande syfte är att åskådliggöra hur social interaktion mellan förskolepedagoger och barn i vardagliga förskoleaktiviteter genomförs och därigenom också visa hur pedagogisk praktik åstadkoms i samspelet. Mer specifikt analyseras hur det går till och vad som händer när interaktionen organiseras genom multimodalt handlande och fråga-svar-sekvenser, och hur dessa interaktionella fenomen kan tjäna pedagogiska syften. Som teoretiska och analytiska utgångspunkter använder sig studien av etnometodologiskt perspektiv och konversationsanalys. Detta innebär att delar av det videofilmade materialet har transkriberats och analyserats i detalj. Resultatet presenteras i sex empiriska kapitel och visar konkret och detaljerat hur deltagarna ”gör” förskolepedagogisk praktik tillsammans. Studiens analyser belyser hur pedagoger och barn genomför interaktionella projekt, eftersträvar intersubjektivitet och etablerar organisatoriska principer för gemensamma aktiviteter. Analyserna visar också hur ett yngre förskolebarn kan delta aktivt i måltider utan tal, hur vardagliga aktiviteter transformeras till problemlösningsprojekt och hur lokala pedagogiska praktiker orienterade mot sociala (måltids)normer, språk, fysik och matematik kan genereras spontant i förskolans vardag. Avhandlingen lyfter slutligen begreppet inbäddad undervisning och försöker därigenom definiera och empiriskt konkretisera den typ av undervisning som bedrivs i förskolan.

Syftet med denna litteraturstudie är att skapa en bild av vilken påverkan utomhuspedagogik har på undervisningen. Studier visar att lärare och pedagoger upplever utomhuspedagogik som främmande och obekvämt, och irrelevanta argument hör till vanligheten. Detta trots att forskning visar på att elever utvecklas positivt både socialt och kunskapsmässigt ute i naturen. Metoden vi använt oss av är en kvalitativ litteraturstudie där forskning från främst Sverige har analyserats. Vi valde framförallt svensk forskning då vårt intresse varit den svenska skolan och dess läroplan. I läroplanen står det att undervisningen ska anpassas efter varje enskild individs behov och erfarenheter. Utomhuspedagogik kan vara en sådan anpassning och resultatet vi fått fram pekar på att arbetssättet till störst del gynnar elevernas utveckling, både socialt och kunskapsmässigt. Både det sociokulturella- och det konstruktivistiska perspektivet av lärande talar för att utomhuspedagogik kan vara till stor fördel när det gäller kunskapsinhämtning för elever. Samhället blir allt mer mångkulturellt och detta syns även i klassrummet där det talas mer än bara ett språk. Vår studie prövar därför även hur utomhuspedagogik kan vara stöd vid integrering av nyanlända elever med bristande kunskaper i svenska språket. Slutsatsen är att lärare måste bli medvetna om utomhuspedagogikens fördelar. Att använda sig av naturen som redskap gynnar såväl den enskilda eleven som hela gruppen. Studien avslutas med en diskussion där resultatet jämförs med de tidigare erfarenheter och kunskaper vi har. Resultatet vi erhållit har gjort att vi båda funnit ett intresse för utomhuspedagogik och vi hoppas kunna applicera detta på vår framtida roll som lärare i årskurs 4–6.

Diagnosen autism uppstod så sent som på 1970-talet vilket innebär att kunskapen om ämnet är relativt ny inom forskarvärlden. Upplevelsen av att leva med diagnosen autism är svagt belyst och således även upplevelsen av bemötandet i sjukvården. Det gör det till ett ämnesområde som behöver efterforskas för att öka kunskapen om autism hos vårdpersonal. Syftet med denna studie är att belysa hur vuxna med högfungerande autism blir bemötta i sjukvården och ute i samhället. Studien utgår från en narrativ analys metod och har fem självbiografier som underlag, skrivna av personer med diagnosen autism. Gemensamt för författarna i studien som användes är att de upplever en känsla av att behöva anstränga sig mekaniskt med beteendestrategier för att passa in i samhället. De beskriver många gånger en känsla av utanförskap och isolering. Det är därför viktigt att i sjukvården planera väl inför möten med personer som har autism. Viktigt att tänka på som vårdare för att skapa en trygghet hos patienter med autism är att ha en öppenhet och följsamhet i samtalen. Att ha en förståelse för att patienten behöver tid för eftertanke och en tydlighet som kräver att kommunikationen kan behöva föras i skriftform. Den autistiske personen ska inte behöva använda sig av beteendestrategier för att passa in i vården, verksamheten ska formas runt individen och dess behov. På detta sätt kan samtalen i vården bedrivas på den autistiske personens villkor och grundtrygghet kan tillgodoses.

Studien handlar om barn med leksvårigheter, hur pedagoger uppmärksammar de barnen, samt hur de arbetar för att stötta och hjälpa dem. Till denna studie används kvalitativa intervjuer som forskningsmetod. Det är fem verksamma pedagoger som intervjuas. Resultatet visar att det är pedagogernas stöd, delaktighet och närvaro som är de viktiga faktorerna för barn med leksvårigheter. Det framkommer även att pedagogerna har ett stort ansvar när det kommer till att stimulera barnens lekförmåga. De intervjuade pedagogerna framhäver även vikten av att använda regelbundna observationer i verksamheten för att kunna se barn med leksvårigheter. Resultatet visar även att barn med leksvårigheter oftast hamnar i konflikt med andra barn då de inte kan hantera de tre sociala lekreglerna.

Resultaten från nationella proven i ämnet svenska under läsåret 2017/2018 visar att 10,1% av eleverna i årskurs 3 som deltagit inte har uppnått kravnivån i delprovet som prövar stavning och interpunktion. I denna studie får eleverna ingå i språkrika miljöer i en social kontext med gestaltande och dramatiserande undervisning om interpunktion. Interpunktion avser användningen av skiljetecken som punkt, frågetecken och utropstecken. Syftet med studien är således att undersöka gestaltande undervisning om interpunktion i ämnet svenska. Utifrån frågeställningen; på vilka sätt påverkar gestaltande undervisning elevernas förståelse för interpunktion, har en deduktiv analys genomförts. Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin, vilket ligger till grund för analysverktyget som används vid analysen av det empiriska materialet. Empirin består av videoobservationer, enkäter och elevtexter som transkriberats, sammanställts och analyserats. Resultatet visar att gestaltande övningar enligt fyra faser utvecklar elevernas  kunskaper om interpunktion genom att använda olika skiljetecken, men resultaten visar även att eleverna behöver fortsätta utveckla sin förmåga att bruka interpunktion. Fas 1 identifierar elevernas förkunskaper och bygger upp kunskap om interpunktion. Fas 2 vidareutvecklar elevernas förståelse för skiljetecken i olika meningar genom modellering.  Fas 3 visar en utveckling i elevernas förståelse för interpunktion och fas 4 visar elevernas självständiga kunskap om interpunktion. Vidare är det betydelsefullt att forska vidare om gestaltandets roll i skrivundervisningen i ämnet svenska, fler studier behöver genomföras och i synnerhet med det rådande svårigheterna för grundskoleeleverna att använda interpunktion i sina skrivna texter.

No description available.

<p>Studiens syfte var att belysa individualiseringsbegreppets innebörd med fokus på det sociala samspelets betydelse i lärandet. Intentionen är att föra resonemang kring metodval, självständigt arbete och dess konsekvenser för att ge upphov till ett nyanserat tänkande om individanpassad undervisning. En kvalitativ forskningsmetod har nyttjats med ostrukturerade enkäter samt en blandning av ostrukturerade och deltagande observationer. Studien genomfördes med 4 lärare på två olika skolor som var verksamma i år 1-4. Resultatet visar att en individualisering är ett tillgodoseende av elevens behov och förutsättningar. Det visar även att en individualiserad undervisning i skolan har inslag av enskilt arbete med ett tillgodoseende för elevernas varierande behov av arbetstempo. Individualiseringsbegreppet tycks dock vara oproblematiserat.</p>

<p><p>Studiens syfte är att belysa det sociala samspelet mellan vikarier och ordinarie personal inom vård och omsorg i kommunen. Hur upplever vikarien sin roll och hur upplever de att de blir mottagna på arbetsplatsen? Vi speglar även den ordinarie personalens tankar och känslor kring att ofta arbeta med vikarier. Hur påverkas de av att en ny medlem kommer in i gruppen? Hur ser de på vikarien och hur förändras deras arbetssituation?</p></p>

<p>Syftet med min undersökning var att ta reda på lärares syn på lärare-elev-relationen. I min rapport belyser jag vad som karaktäriserar en god lärare-elev-relation, hur en god relation etableras, vilken betydelse en god lärare-elev-relation har, samt vilka hinder och svårigheter som lärarna upplever sig ha för att kunna etablera goda elevrelationer. Jag genomförde en kvalitativ intervjustudie för att kunna belysa fenomenet mer nyanserat och djupgående. I studien ingick fem lärare från en gymnasieskola i Kalmar. Urvalet gjordes strategiskt för att garantera att det skulle finnas en spridning vad det gäller lärares kön, år som verksam lärare samt ämneskombinationer. Efter att ha gjort en kvalitativ analys av min insamlade data kunde materialet kategoriseras . Vad som framgick var att en god lärare-elev-relation karaktäriseras av tillit, trygghet samt att det finns en ömsesidig respekt och acceptans. Vidare menade de intervjuade lärarna att en god lärare-elev-relation innebär att det finns ett samspel mellan lärare och elev där båda parter bekräftar varandra och visar att relationen är viktig. Ett effektivt tillvägagångssätt för att etablera goda relationer är att använda sig av humor och tillämpning av gemensamma referenspunkter. Betydelsen av en god relation tillskrivs av lärarna som stor. De menade att en god relation kunde verka motiverande för eleverna i sitt skolarbete. Svårigheter och hinder som lärarna upplevde i relationsetablerandet är elevens negativa inställning till skolan, att både lärare och elev eller någon av parterna intar en alltför distanserad eller nära förhållningssätt gentemot varandra, men också att personkemin inte fungerar.</p>