Rönnerberg, Josefin (2020). Att möta elever med språkstörning - ett förebyggande och hälsofrämjande arbete. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Studien förväntas bidra med att urskilja mönster i informanternas upplevelser med att möta elever med språkstörning. Förväntat kunskapsbidrag är att fånga informanternas upplevelser kring hur ett förebyggande och hälsofrämjande arbete möjliggör för eleverna att genom kommunikation utveckla sitt lärande och få en tilltro till sin språkliga förmåga. Enligt läroplanen (LGR 11) ska undervisningen anpassas efter varje elevs individuella förutsättningar och behov. Man ska utgå från elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper för att främja hälsa och lärande. Skollagen (2010:800) poängterar att en likvärdig utbildning innebär ett fokus på varje elevs individuella behov och att man utgår från varje elevs olika förutsättningar. Vilka utmaningar upplever informanterna i arbetet med att möta elever med språkstörning och hur betydelsefull är samverkan inom organisationen för elevens kommunikation, lärande och sociala samspel? Syftet med detta arbete är att fånga pedagogers upplevelser kring hur samverkan inom organisationen och ett förebyggande och hälsofrämjande arbete kan utveckla möjligheter till lärande hos elever med språkstörning.  Vilka utmaningar upplever pedagogerna att det finns i mötet med elever med språkstörning gällande kommunikation, lärande och sociala samspel? Hur upplever pedagogerna att man genom olika professioner samverkar för att ge elever med språkstörning förutsättningar som främjar hälsa och utvecklar möjligheter till lärande?Hur upplever pedagogerna att deras arbete skapar förutsättningar för elevernas lärande? Studien utgår från det sociokulturella perspektivet då den utgår från att elever lär i samspel med sin omgivning. Vidare ser man på vilka möjligheter en elev har vid rätt stöd i den proximala utvecklingszonen. De kommunikativa processerna ses som centrala i ett sociokulturellt perspektiv och genom kommunikation utvecklar elever möjligheter till lärande och delaktighet. Vidare är det mänskliga språket ett viktigt redskap för att kommunicera och skapa kunskap (Säljö, 2014). Studien utgår även från KASAM - känslan av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet där man utgår från det salutogena perspektivet och ser till elevens friskfaktorer för att stärka deras hälsa och främja lärande (Antonovsky, 2005). För att säkerställa tillförlitligheten gjordes en pilotstudie med en lärare verksam i en annan verksamhet. Insamlandet av det empiriska materialet skedde fysiskt på plats via semistrukturerade intervjuer. De intervjuade mötte alla i sitt arbete elever med språkstörning vilket var en förutsättning för mitt val av informanter. Studien utfördes i en verksamhet där en specialpedagog, en lärare i klass f-1, en lärare i klass 2-3, en resurspedagog i klass 2-3 samt två elevassistenter i klass 4-5 intervjuades. Som dokumentation vid intervjutillfällena användes ljudinspelning via Zoom.  Det som genomsyrat informanternas upplevelser i att möta elever med språkstörning är deras betydande arbete i att skapa goda förutsättningar för elevernas lärandeutveckling. Att i samverkan kunna stötta eleverna i kommunikativa sammanhang och ge dem kommunikativa redskap, då behöver deras språkstörning inte leda till ett misslyckande. Ett arbete som är betydelsefullt för dem och som främjar elevens hälsa och möjlighet till både kunskapsmässig och social utveckling. Resultatet visar att utmaningarna upplevs ligga i att stötta eleverna i kommunikationen som visar sig extra sårbar i interaktionen med kamraterna.  Det gäller att det finns tid och utrymme för specialpedagogen att bygga broar i verksamheten. Att skapa samsyn, goda relationer, samtala, observera och handleda lärare och elever är ett viktigt uppdrag för specialpedagogen. Det upplevs som att det behövs mer tid för samverkan  mellan elevhälsa och pedagoger för att tillsammans kunna skapa långsiktiga mål i ett förebyggande och hälsofrämjande arbete. Hur kan man genom samverkan bidra till ett arbete där åtgärdande insatser istället blir mer förebyggande och hälsofrämjande?

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares främjande arbete med barn som leker ensamma och inte ingår i kamratrelationer i förskolan samt vilka åtgärdande insatser som tillsätts. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi använt oss av samtalsintervjuer med förskollärare för att få en konkret inblick i förskollärares tankar och reflektioner över ämnet. Samt undersöka ifall respondenterna har kännedom om bakomliggande orsaker till barns problematik med sociala interaktioner såsom blyghet, social fobi eller andra kända diagnoser. Enligt läroplanen ska förskolan lägga grunden till det livslånga lärandet och bygga kompetenta samhällsmedlemmar (Lpfö 18, s.7). Bakgrunden i studien kommer från ett samhällsenligt problem där vi fokuserar på individer som besitter en problematik med sin sociala kompetens. Därför ser vi vikten av att denna problematik upptäcks i tidig ålder och arbetas med redan i förskolan. I vår studie har vi kunnat urskilja pedagoger som är uppmärksamma och planerar verksamheten så att barnen får jobba med sin problematik. Resultatet i studien visar även på att det i en barngrupp normalt finns 1-2 barn som uppvisar drag av blyghet eller social fobi. Pedagogerna i vår studie jobbar överlag aktivt med att stärka barnens sociala kompetens och lägger upp arbetet så att barnen ska ha möjlighet att öva på det sociala samspelet. I frågan om det finns någon känd bakomliggande orsak till barnens problematik fann vi ett blandat resultat där olika sorters diagnoser samt ärftlighet var grunden i barnens problematik.

Syftet med detta arbete var att ta reda på hur inkludering av barn med diagnosen autism i förskolan kan se ut ur ett delaktighetsperspektiv. För att ta reda på detta har tre förskolelärare på olika förskolor intervjuats för att undersöka hur de beskriver sitt arbete för att främja delaktigheten för barn med autism i den dagliga verksamheten. Resultatet av studien har analyserats med hjälp av sex aspekter av delaktighet: tillgänglighet, tillhörighet, samhandling, erkännande, autonomi och engagemang (Szönyi & Söderqvist Dunker, 2018). Detta resultat visar på att förskolelärare arbetar mycket med att tillgängligöra verksamheten för barn med autism på olika sätt. Under genomförda intervjuer beskriver förskolelärare även hur de arbetar för att ge ett så bra stöd i lek och annan verksamhet som möjligt. Studien visar att det sker mycket medvetet arbete för att skapa ett tillgängligt socialt samspel som gynnar barn med diagnosen autism. Alla tre förskolelärare berättar att de lyfter fram olikhet som något positivt för barngruppen. De nämner att det blir en mångfald och ger barnen en acceptans för olikhet. Resultatet visar vidare på att mycket förebyggande och främjande arbete utförs på de avdelningar där de personer som intervjuats arbetar, vilket möjliggör och bidrar till delaktighet för barn med diagnosen autism. Anmärkningsvärt är dock att alla tre förskolelärare berättar att de förutsättningar de har för att göra sitt arbete begränsas av yttre faktorer såsom stora barngrupper och brist på tid för allt arbete som inkludering av barn i behov av särskilt stöd kräver.

Syftet med denna läromedelsstudie var att undersöka samt bidra med ökad kunskap om hur arbetet med läsförståelse behandlas i två läromedel i svenska för årskurs 3. De två läromedlen som analyserades var Livet i Bokstavslandet och Nyckeln till skatten. Analysen av data skedde genom en innehållsanalys, med hjälp av två kodningsscheman och en kodningsmanual. Studiens första delfokus var kvantitativt och behandlade lässtrategier i arbetsböcker, där analysen av det insamlade materialet gjordes utifrån åtta på förhand utarbetade kategorier. Dessa kategorier utgick från tidigare forskning om lässtrategier. Studiens andra delfokus var kvalitativt och behandlade lärarens roll i arbetet med läsförståelse i lärarhandledningar, där analysen gjordes genom ett sökande efter bakomliggande teman. Studiens tredje och sista fokus behandlade likheter och skillnader mellan läromedlen. Studien har genomsyrats av det sociokulturella perspektivet, inom vilket lärande sker i interaktion med andra människor. Resultaten av studien visade att eleverna får möta en variation av lässtrategier genom arbete med arbetsböckerna, och att de båda läromedlen dessutom följde ett liknande mönster i hur frekvent lässtrategierna förekom. Resultaten visade fortsättningsvis att lärarhandledningarna skiljde sig åt desto mer gällande graden av social aktivitet. Där lärande i socialt sammanhang förekom i Livet i Bokstavslandet var det i form av gruppuppgifter, vilka påbjöd socialt samspel och elevernas aktiva deltagande. Där lärande i socialt sammanhang förekom i Nyckeln till skatten var det däremot i form av samtal i helklass, där en av riskerna är ett passivt deltagande från elevernas sida. Livet i Bokstavslandet hade dessutom mer utförliga instruktioner för hur läraren skulle arbeta med läsförståelse. Utifrån detta drogs slutsatsen att arbete med Nyckeln till skatten ställer högre krav på lärarens kompetens inom läsförståelse och lässtrategier.

I den här uppsatsen har vägledning i koppling till kriminalvård undersökts. Syftet med arbetet har varit att granska hur vägledning kan fungera som resurs för att ge före detta kriminella möjlighet att återgå till arbetsmarknaden och undvika återfall till kriminalitet. För att ta reda på det har tre frågeställningar använts: 1) Vilka hämmande faktorer tarrespondenterna hänsyn till när de vägleder före detta kriminella ut på arbetsmarknaden? 2) Hur arbetar vägledare för att vägleda före detta kriminella ut på arbetsmarknaden? 3) Vilka faktorer spelar roll i lyckad vägledning av före detta kriminella? Undersökningen har genomförts genom en kvalitativ metod med utgångspunkt i vinjetter som vägledare svarat på. För att analysera det insamlade materialet har Social Cognitive Career Theory av Lent, Hackett och Brown samt Goffmans teori om stigma använts.       I resultatet framkommer det att de intervjuade vägledarna anser att före detta kriminella möter begränsningar både ur individ- och samhällsperspektiv. Utifrån respondenternas bedömningar av vinjetterna visar studien att omgivning, det sociala samspelet samt de sociala sammanhang som olika individer ingår i påverkar hur de uppfattas, och därmed även deras tillträde till arbetsmarknaden. Därtill anses personliga faktorer, såsom inställning, motivation och självkänsla vara väsentliga både för att vägledningen ska kunna bli gynnsam och för att klienterna ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattning av hur artefakter kan användas som verktyg i syfte att främja barns sociala samspel. Studien har utgått ifrån en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som metod, där intervjuer genomförts med åtta förskollärare. Studien analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att artefakter är betydande för barns sociala samspel. Förskollärarens förhållningssätt är av vikt hur artefakterna introduceras i den pedagogiska miljön, samt används i lek- och lärsituationer för främjandet av barn sociala samspel. Tillgängliga samt varierande artefakter benämns som väsentliga då barn erbjuds rika möjligheter att utöva sociala samspel genom artefakten. Slutsatsen av studien visar utifrån förskollärarnas beskrivningar att artefakter bidrar till ett främjande av alla barns sociala samspel. Artefakterna skapar möjligheter för barn att interagera utifrån ett gemensamt intressen oberoende av ålder eller individuella förmågor. Det är väsentligt att förskolläraren tillför lämpliga artefakter i barns sociala samspel utifrån barns behov.

Svensk titel: Rutiner i förskolan - En kvalitativ studie om förskollärares förhållningssätt till förskolans rutiner   English title: Routines in preschool – A qualitative study of preschool teachers’ approach to preschool routines   Studiens syfte är att undersöka hur de förskollärare som intervjuats förhåller sig till verksamhetens rutiner. Utifrån syftet har tre frågeställningar formulerats. De områden som kommer att belysas är förskollärarnas syn på rutiner, hur de förhåller sig till dessa och hur rutiner påverkar barns sociala samspel. Studien bygger på sex semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyseras utifrån Anthony Giddens struktureringsteori. Studiens resultat visar att förskollärares förhållningssätt till rutiner kan göra skillnad för barns sociala interaktion. Rutiner skapar möjligheter, såsom en känsla av trygghet, kontroll, gemenskap och socialt samspel i mindre grupper. Men det kan även leda till begränsningar i form av höga krav, exkludering och avbrott i barns fria lek.

Syftet med studien är att öka förståelsen för hur anställda på en folkhögskola upplever att distansarbete påverkar arbetsplatslärandet. Med utgångspunkt i att människan är relationell och att lärande sker i samspel med andra frågar vi hur upplever anställda på en folkhögskola att arbetsplatslärandet har påverkats av distansarbete? Studien är av kvalitativ och hermeneutisk ansats med ett fenomenologiskt perspektiv för att få en förståelse för informanternas upplevelser av fenomenet. Det utformade instrumentet bestod av semistrukturerade intervjuer och genomfördes på sex anställda. Resultatet visade att de anställda upplever att relationen till sin närmaste kollega har förstärkts under de nya förutsättningarna medan gemenskapen på arbetsplatsen i helhet har försämrats. De spontana träffarna mellan kollegor upplevs ha uteblivit och möjligheterna till lärande har därmed förändrats. Informanterna upplever att lärandet främst sker i samspel med sina närmaste kollegor.

Resultatet från nationella proven i ämnet svenska och svenska som andra språk har under senare år visat bristande resultat i narrativ text. Under läsåret 2018/2019 visar resultatet att 8,5% av eleverna ej når lägst kravnivå för godtagbara kunskaper. I studien fick eleverna ingå i språkrika miljöer i en social kontext. Syftet med studien var att jämföra narrativa texter producerade av elever i årskurs 3 och identifiera kvalitativa skillnader mellan den digitalt och analogt producerade texten. Utifrån frågeställningen: hur påverkar digitalt kontra analogt skrivande elevers narrativa textproduktion, genomfördes en deduktiv analys. Eleverna producerade två texter, en digitalt och en analogt. Texterna producerades i samband med cirkelmodellen som arbetsmetod. Texterna analyserades med utgångspunkt i tre förutbestämda kategorier, i vilken utsträckning texten följer en dramaturgisk struktur, antal ord och antal adjektiv. Studiens teoretiska ramverk utgick från den sociokulturella teorin. Empirin består av elevtexter samt besvarade enkäter från eleverna. Resultatet möjliggjorde en jämförelse mellan de digitalt och analogt producerade texterna. Resultatet visar att eleverna producerade i genomsnitt fler ord och adjektiv samt följde i högre utsträckning en narrativ dramaturgi när de skrev digitalt. Enkäterna visar även att elevernas egna uppfattningar inte alltid stämmer överens med deras textproduktion. Studiens resultat bör bara ses som en indikation på hur en skillnad mellan elevers digitala och analoga textproduktion kan se ut. Tidigare skrivmetoder som klasslärare använt bör tas i beaktning. Fortsättningsvis är det väsentligt att forska vidare om digitala verktyg och dess roll i skrivundervisningen i ämnet svenska, fler studier bör genomföras. Vår studie bidrar med lite kunskap som kan användas vidare forskning inom området.

I vår studie har vi utifrån ett lärarperspektiv undersökt hur och om kooperativt lärande påverkar matematikinlärningen hos elever i grundskolan. Vår undersökning gäller dels elever generellt samt en jämförelse med elever i matematiksvårigheter. Vi har gjort en kvalitativ intervjustudie där fem lärare i matematik från två olika sydsvenska grundskolor har medverkat. Studien är grundad i de perspektiv på inlärning som finns inom den sociokulturella teorin. Våra resultat har analyserats med en hermeneutiskt jämförandeforskningsmetod och presenteras tematiskt. Undersökningens resultat visar på att kooperativt lärande i matematik tycks gynna både ämneskunskap samt det sociala samspelet hos eleverna. Särskilt gynnsamt tycks det vara för problemlösningsförmåga,  metodval, resonemangsförmåga samt kommunikation.