Syftet med denna uppsats, detta examensarbete, har varit att undersöka vilken innebörd pedagoger i förskolan samt föräldrar, tillskriver begreppet fostran. Vi har genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger på två olika förskolor samt tre föräldrar, fått erfara att fostran kan innebära att lära sig om det sociala samspelet, att lära sig skillnaden mellan rätt och fel eller vilka beteenden som är acceptabla och vilka som inte är det. Flertalet av de intervjuade, såväl pedagoger som föräldrar, uppfattar att lärande och fostran i mångt och mycket är samma sak och att det i slutändan handlar om att föra, dels den egna familjens, men också de rådande samhällsvärderingar, vidare till barnet för att på så vis skapa goda, empatiska samhällsmedborgare. Vår slutsats av detta är att genom mellanmänskliga samspel, särskilt vuxnas förhållningssätt, fostras barn in i det samhälle som för närvarande råder och därmed utvecklar barn kompetenser för att möta sin egen framtid.

Syftet med vårt arbete är att undersöka lärarens syn på disciplin i klassrummet. Examensarbete behandlar ämnet disciplin i klassrummet och dess påverkan när det gäller inlärningsmiljö och arbetsro i klassrummet. Vi observerade och intervjuade fyra lärare från årskurs 1, 2, 4, 5 i en grundskola. Deltagarna i vår intervju var mellan 32 -53 år, en manlig, resten var kvinnliga. Våra frågeställningar är: hur tänker lärare om innebörden av disciplin, vilka olika faktorer som enligt lärare kan resultera i ett bra disciplinerat klassrum, vad lärarna, anser påverkar ordningen respektive oordning samt pedagogers motiv till disciplin i klassrummet. Resultatet visar att trots att lärarna hade delvis olika syn på disciplin och olika metoder för att upprätthålla den, var de alla eniga om att läraren måste vara tydlig med sitt ledarskap och sina instruktioner för att upprätthålla disciplin i klassrummet.

No description available.

Examensarbetet Flerspråkighet & språkutveckling i barnens första levnadsår är skrivet av Rebecca Ståhl. Jag går sjätte terminen på förskollärarutbildningen på Malmö Högskola. I min studie har en undersökning om hur pedagogerna från två olika förskolor i södra Skåne arbetar med barns flerspråkighet och språkutveckling utifrån ett sociokulturellt perspektiv gjorts. Syftet är att studera pedagogernas syn på språkets betydelse och hur de arbetar med det i sina verksamheter. Även vad de har för resurser att tillgå. Det är den kvalitativa undersökningsmetoden som används i studien. Det empiriska materialet grundar sig på sex intervjuer, tre på varje förskola. Fokus är inriktat på deras språkarbete. Genom intervjuerna har mina frågeställningar besvarats kring ämnet språk i förskolan: Vilken syn har pedagogerna kring språket i förskolan?Hur arbetar pedagogerna med barnets språk i den dagliga verksamheten?Vad finns det för resurser att tillgå i verksamheterna? Resultatet i min studie visar att pedagogerna på de olika förskolorna arbetar ungefär med samma hjälpmedel för att tillfredsställa barnets språkutveckling. Språknivån på den mångkulturella förskolan är lägre än på förskolan med nästan bara barn med svenska som modersmål. Detta kräver att pedagogerna alltid är tydligare i sin kommunikation med barnen. Förskolorna har liknande resurser att tillgå. Samtliga pedagoger anser att barnet måste få stöd och vägledning. I denna studie presenteras det utifrån den proximala utvecklingszonen, vilket innebär att den vuxne ska vara en stöttepelare för barnet. Genom att ha ett vardagligt samtal får barnen en bra förutsättning för att utveckla sina språk. Det sociala samspelet mellan Barn-barn, vuxen-barn och vuxen-vuxen betyder mycket. Utgångpunkten för att barnet ska lära och utvecklas är trygghet.

AbstractLeken är av stor betydelse för barns sociala och kommunikativa utveckling, vilket betonas i läroplanen för förskolan. Syftet med vår studie är att studera hur möjligheter och begränsningar för socialt samspel kommer till uttryck i barns kommunikation med varandra och i verksamhetens fysiska och sociala miljö. Med den fysiska miljön menar vi utrymme, möbler och material, och med den sociala miljön menar vi pedagoger och regler. Studiens metodologiska utgångspunkt är en kvalitativ metod. Vår empiri har samlats in genom observationer som har analyserats utifrån våra två frågeställningar, med hjälp av en innehållsanalys. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv som betonar det sociala samspelet och dess betydelse för utveckling och lärande. Resultaten visar att kommunikationen och miljön på avdelningen vi befann oss på, både möjliggör och begränsar barn för socialt samspel i den självinitierade leken på olika sätt. Barnen kan själva begränsa sitt sociala samspel genom både kroppslig och verbal kommunikation. Den fysiska miljön har vid våra observationstillfällen endast möjliggjort socialt samspel. Den sociala miljön har däremot utgjort begränsningar för socialt samspel i form av regler och tillsägningar. Utifrån våra resultat kan vi dra slutsatsen att det verkar som att det är förskolepersonalens förhållningssätt som ligger till grund för hur barns sociala samspel möjliggörs eller begränsas ur ett sociokulturellt perspektiv. Det innebär att pedagogerna behöver ha en medveten närvaro som gör det möjligt att stötta barnen när de behöver stöd. Det handlar också om att pedagogerna har ansvaret att utforma miljön utifrån barnens intressen och behov. Det framgår att pedagogernas säkerhetstänk går före barnens intressen och att inga alternativ till andra aktiviteter ges, och därmed hämmar barns sociala samspel. Däremot har barnen begränsat sina egna sociala samspel genom både verbal och kroppslig kommunikation.

Utgångspunkten för detta arbete var PISAS-s resultat om läsvanor och läsförståelse i svensk skolan. Det andra som har intrigerat mig var det hur skönlitteratur behandlas i undervisningen. Arbetets syfte är att få insyn om hur lärare i svenska tänker kring arbetet med skönlitterära texter, med tyngden på boksamtal enligt Chambers metod och valet av böcker som ska läsas. För att få insikt i problematiken intervjuades fem lärare som är verksamma i två skolor. De kvalitativa intervjuerna var semi-strukturerade med fritt ställda följdfrågor som dök under intervjuer. Samtliga lärare betonar att skönlitterära böcker är absolut viktiga för att läsas i skolan dock sätten för bokens bearbetning är annorlunda. En lärare ägnar inte tid med boksamtal, men hennes elever läser mycket och hon är nöjd med detta. Alla lärare menar att boksamtal främjar elevernas läsförståelse, även den lärare som ägnar inte tid för att samtala om lästa böcker. Samtliga intervjuade lärare nämner tid som hinder i arbetet med skönlitteraturen. Gemensam slutsats är att undervisningen i skönlitteratur är viktig för elevernas språk och personlighetsutveckling. / The starting point for this work was the Pisa-s performance on reading habits and reading comprehension in Swedish school. The other thing that has intrigued me was how fiction is treated in teaching. Work purpose is to gain insight on how Swedish teacher thinks the work with literary texts, with the weight on the discussions of literature according to Chambers methodology and the choice of books to read.To gain insight into the problem interviewed five teachers working in two schools. The qualitative interviews were semi-structured to freely pledged follow-up questions that emerged during the interviews. All teachers stress that fiction books are absolutely essential to read in school, however, ways for book processing is different. A teacher does not spend time with discussions of literature, but her students read a lot and she is happy with this. All teachers believe that discussions of literature promotes students' reading comprehension, even the teacher who devotes no time to talk about books read.All interviewed teachers mention the time that obstacles in the work of fiction. Common conclusion is that the teaching of literature is important for students' language and personality development.

Studiens syfte var att undersöka hur pedagoger ser på måltidens funktion i förskolan, vilka regler som råder och om barnen har något inflytande under måltiderna. Vårt intresse för detta ämne väcktes då vi läst en artikel i Lärarnas Nyheter (2011) om pedagogers roll under måltiderna i förskolan. I artikeln skrivs det att det bedrivs uppfostringspedagogik och vuxen makt i dagens förskolor. Vi valde därför att studera detta vidare och har observerat barn och pedagoger, samt intervjuat pedagoger på en förskola. Resultatet av studien visar att pedagogerna väljer att lägga stort fokus på regler som enbart är gjorda av vuxna, vilket även tidigare forskning påvisat. Vi kan se att barnen inte har inflytande gällande skapandet av reglerna, men däremot upplever vi att barnen har inflytande under måltiderna på andra vis, bland annat genom samtal.

I förskolan är delaktighet, socialt samspel och lek centrala, samtidigt som det för barn med synnedsättning eller blindhet kan vara en utmaning. Personalen har oftast ingen tidigare erfarenhet av barn med synnedsättning eller blindhet, vilket gör att de vanligtvis har en låg kompetens kring att arbeta med dessa barn. Syftet är att undersöka hur förskolepersonal beskriver arbetet med delaktighet och socialt samspel för barn med synnedsättning eller blindhet. Studien har en induktiv ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med femton rektorer, förskollärare och barnskötare. De beskriver sitt arbete med delaktighet, socialt samspel och lek för barn med synnedsättning eller blindhet. Intervjuerna har analyserats med tematisk analys. Resultatet visar hur personalen använder sig av olika lärstrategier för att barn med synnedsättning eller blindhet ska känna delaktighet i verksamheten, känna att de ingår i ett socialt samspel med kamraterna och få vara med i leken. Personalen beskriver att det är viktigt att utgå från barnens egna erfarenheter gällande olika leksituationer. Syntolkning blir ett viktigt lärverktyg att använda för att tydliggöra för barnet vad som händer runt omkring och skapa förförståelse till det som händer, detta möjliggör delaktighet i aktiviteterna. Resultaten diskuteras i relation till ramverket för delaktighet. Ramverket beskriver att delaktighet gäller alla som verkar i förskolan och i alla aktiviteter som händer under en dag på förskolan.

Syftet i den här studien är att undersöka vilka strategier förskollärarna och arbetslaget använder för att främja de ”tysta barnens” språkutveckling. Denna kvalitativa studie genomfördes med semistrukturerade intervjuer där informanterna var förskollärare. I studien deltog åtta förskollärare ifrån sex olika förskolor i mellersta Sverige. Resultatet i studien visar vikten av att bygga trygga relationer för att främja de ”tysta barnens” språkutveckling samt att pedagogen är medveten om sin pedagogiska roll, där hen är lyhörd och är uppmärksam, vilket är av stor vikt.Studiens slutsats visar att förskollärares kommunikation för de ”tysta barnens” intressen blir en ingång till att bygga relationer och därmed stödja barnens språkutveckling.

Elever ges fler möjligheter att förstå matematik om de får samtala och delta i organiserade diskussioner i socialt samspel med andra. Då problemlösningsuppgifter inte har en given lösningsmetod och många gånger kan lösas på flera olika sätt, kan de lämpa sig väl för detta sociala samspel. Problemlösning har dessutom en särställning inom matematik, då det dels är en förmåga som elever genom undervisning ska ges möjlighet att utveckla, dels är en förmåga genom vilka övriga matematiska förmågor kan utvecklas. Trots detta upplevs det ges få eller inga exempel på sådan undervisning, utifrån våra erfarenheter under verksamhetsförlagd utbildning. Syftet med denna empiriska studie är därför att undersöka hur lärare, som bedriver undervisning inom problemlösning med fokus på lärande i socialt samspel, beskriver framgångsfaktorer och svårigheter i årskurs 1–3 såväl som hur implementering skulle kunna underlättas. Studiens empiri baseras på intervjuer med lärare som bedriver denna typ av undervisning och resultatet analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet. Ett gott klassrumsklimat, trygghet mellan elever, att samtliga elever aktiveras och får delge sina lösningsstrategier samt att elever som samarbetar är relativt jämna i sina matematikkunskaper är exempel på framgångsfaktorer som är framträdande i resultatet. Med undervisningen följer vissa svårigheter, exempelvis att lyckas gruppera elever så att utvecklande matematiska diskussioner kan uppstå och att de blir självständiga och tar ansvar för sitt arbete. En annan svårighet som framkommer är bristen på utvecklande problemlösningsuppgifter i läromedel, vilket leder till ett tidskrävande planeringsarbete. Resultatet visar att mer utbildning, kollegialt samarbete, att börja implementeringen tidigt och våga låta den ta tid är betydelsefulla faktorer för att underlätta implementering av den typ av undervisning studien undersöker.