Denna studie ska ge en bild av tidigare interventioner som skapats kring arbete med barn i språklig sårbarhet, med siktet inställt på barn och unga med pragmatisk språkstörning. Pragmatiska svårigheter kan bidra till stora hinder i det sociala samspelet i den miljö som barnet/eleven vistas i. Studien vill visa på samarbetet kring dessa barn, vilka terorier som använts och huruvida man når resultat. Studien förväntas visa på behovet av samarbete mellan skolpersonal, speciallärare med denna inriktning och kliniker inom logopedi och psykiatri.

I mitt examensarbete ville jag undersöka hur barnen leker, när de endast kan använda naturmaterial som rekvisita till sin lek, samt om barnen tar tillvara varandras kunskaper i leken. Jag har valt att observera en grupp barn som precis har gått ifrån en traditionell förskola, till att börja i en utegrupp. De ska vara utomhus cirka fem timmar om dagen året runt. För att undersöka barns sociala relationer i leken och olika lekstrategier som barnen använder när de leker, har jag utgått ifrån Vygotskij sociokulturella teori och Corsaros teoretiska begrepp peer culture. Vid min observation av utegruppen, använder jag mig av en kvalitativ undersökningsmetod. I min observation kan jag se att många av de lekar som barnen leker inomhus, leker de även utomhus. I sin ek använder de även naturmaterial på olika sätt. Barnen samtalar mycket med varandra när de leker och barnen delar med sig av sina kunskaper till varandra i leken.

Studiens syfte har varit att undersöka hur storleken på förskolegården i stadsmiljö påverkar barns utomhuslek. Studien syftar även till att undersöka till vilka aktiviteter gården nyttjas samt hur förskolegården har en betydelse för barnens sociala samspel. I takt med städernas framväxt tenderar barns fysiska aktivitet att begränsas då utomhusmiljön krymper. Materialet har samlats in genom observationer av fem förskolegårdar vars gård var större än 2000 kvm och tre förskolegårdar vars gård var mindre än 2000 kvm. Studiens teoretiska ramverk utgår från ett sociokulturellt perspektiv då förskolegården är en del av barnens sociala sammanhang. Utifrån studiens resultat fann vi att storleken på förskolegården påverkar utformningen och utbudet av barnens aktiviteter. Vi fann att de olika förskolegårdarnas hade liknande förutsättningar till vilka material och miljöer som kunde tillämpas. Resultatet visade att både de större samt de mindre förskolegårdarnas utbud bidrog till liknande sociala samt fysiska aktiviteter. Studien har väckt många intressanta insikter om hur förskolegårdar i stadsmiljö faktiskt är utformade i kontrast till vad forskning och rekommendationer föreslår. Detta har väckt ett intresse att genom en intervjustudie forska vidare om hur förskolegården planeras i stadsmiljö.

Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter till kommunikation och språkutveckling barn erbjuds i förskolans hall, utifrån pedagogers perspektiv. Hur utformningen av hallens miljö samt hur dokumentation används i denna miljö för att stötta barns språkutveckling. För undersökningen valdes enkätstudie. Svar erhölls från 41 respondenter, både förskollärare och barnskötare. Datasorteringen resulterade i fyra kategorier, “Pedagogers bakgrund och verksamhet”, “Hallens utformning”, “Undervisning i språkutveckling utifrån och med stöd av dokumentation” och “Pedagogers förhållningssätt”. Undersökningen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och i resultatredovisningen kopplas datainsamlingen till begrepp inom detta teoretiska perspektiv med fokus på barns språkutveckling utifrån dokumentation samt samtal och sociala samspel med barn, pedagoger och barns vuxna. I resultatet beskrivs att hallen används som informationscentrum och miljö för kommunikation. Utifrån dokumentation i hallmiljön skapas möjligheter för barn och barns vuxna att samtala och reflektera. Pedagogerna anser att all dokumentation i hallen stödjer barns språkutveckling om den används. De stöttar barnen i samtal kring dokumentationen vid på- och/eller avklädning, genom att pedagogerna är medvetna i samtalen med barnen och med stöd av dokumentationerna, utmanar, ställer frågor och stöttar.

Sammanfattning/Abstract Persson, Ingela (2021). Lekens betydelse för barn med autism, en studie om lek som arbetssätt. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag Med utgångspunkt från utmaningarna och möjligheterna i leken och samspelet i lekgrupper, syftar denna studie till att öka pedagogernas medvetenhet och uppfattning om detta arbetssätt samt kunskap om barn med autism. Vidare är ambitionen att synliggöra hur specialpedagogen används i denna process för att utveckla yrkesrollen exempelvis genom handledning.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att synliggöra några pedagogers erfarenheter att använda leken som ett arbetssätt för barn med autism. Särskilt fokus läggs vid lekgruppers funktion och effekt.   För att konkretisera syftet används följande tre frågeställningar:    -        Hur uppfattar pedagogerna i denna studie behovet av speciella lekgrupper för att stödja barn med autism i deras sociala samspel i förskolan?  -        Hur påverkas barn med autism av de fyra pedagogernas arbetssätt i lekgrupperna?  -        Hur kan specialpedagog ge stöd till pedagogerna i denna studie i deras arbete med att få barn med autism att bli delaktiga i lek?   Teori Denna studie har teoretisk utgångspunkt i  tre perspektiv;  sociokulturell, systemteoretisk och utvecklingspedagogisk. Enligt Jensen (2013) finns det olika sätt att se på lek och med det i åtanke innefattar perspektiven i denna studie av relationers betydelse, där pedagogers arbetssätt bör vara av vikt samt att förutsättningar för lek skapas.   Metod Studien bygger på strukturerade observationer av två lekgrupper på samma förskola och semistrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer. Informanterna är tre specialpedagoger och fyra pedagoger som arbetar på förskolor i olika kommuner runt om i Sverige.   Resultat Studien visar på vikten av att prata kring styrkor och utmaningar för att generera ett stöttande klimat i arbetslagen. Det kan därigenom förbättra arbetet kring barn med autism samt generellt för alla barn. Resultatet visar att pedagogerna planerar och strukturerar lekgrupper som innefattar tid, gruppsammansättning, lekmiljö och material. Vidare framhålls pedagogernas aktiva deltagande i lekgrupperna, pedagogerna (leklotsarna) deltar alltid i det sociala samspelet genom att inta mer eller mindre framträdande roller beroende på barns sociala förmågor och vilken vägledning de är i behov av. Resultatet tyder också på att pedagogernas reflektion och diskussion med kollegor medför ett kollegialt lärande där de kan dela sina kunskaper och kompetenser för att utveckla arbetssättet i lekgrupper samt generellt i hela barngruppen. Att det är organisationsmässigt tungrott att ha lekgrupper påpekas av informanter i studien.   Specialpedagogiska implikationer Regelbunden handledning både enskilt och tillsammans med arbetslaget kan ses som ett kollegialt lärande. Resultatet i studien kan fungera som underlag för reflektion kring lek som innefattar det specialpedagogiska uppdraget. Dessutom kan det bidra till att synliggöra för pedagoger vikten av att med ett helikopterperspektiv se olika delar i sin barngrupp samt hur deras egna agerande påverkar. När hela arbetslaget reflekterar över sitt arbetssätt i handledning med specialpedagog möjliggörs samsyn samt helhetsperspektiv.

Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om hur högläsning kan användas och utformas av förskollärare i förskolans vardag för att främja yngre barns språkutveckling och socialt samspel. För att undersöka förskollärares syften och arbete med högläsning valdes intervju som metod. Respondenterna var sex förskollärare från olika avdelningar och två olika förskolor. I analysen av förskollärarnas egna redogörelser om arbetet med högläsning utgick vi från språkinlärningens sociokulturella kontext.  Resultatet visar att förskollärarna dagligen arbetar med högläsning genom planerade och spontana högläsningar. Av resultatet framgår även att förskollärarna skapar en miljö för läsning som är lugn och avskild med lätt tillgänglighet till böcker för barn. Studien visar också att de två studerade förskolorna arbetar på olika sätt med läsplattor vid högläsning.  Högläsning används och utformas som en central del i förskoleverksamheten för barns språkutveckling. Resultatet i denna uppsats visar att förskollärarna använder högläsning med huvudfokus på barns språkutveckling samt som ett sätt att utveckla yngre barns intresse för läsning.

Denna studie handlar om förskollärares perspektiv på etiska dilemman som uppkommer vid början av konflikten. Studien utgår från intervjuer med förskollärare och forskning inom ämnet. I studien sammanfattas förskollärares tankar och erfarenheter av etiska dilemman vid konflikthanteringar. Denna studie utgår från tre forskningsfrågor som behandlar hur förskollärare ser på etiska dilemman vid konflikthantering, metoder för att kunna lösa etiska dilemman vid konflikthantering samt påverkande faktorer av arbetet med etiska dilemman vid konflikthantering. Etiska dilemman vid konflikthanteringar ser olika ut för olika människor, vilket framkommer i studien. Etiska dilemman för många handlar om anpassning, att tumma på regler och kunna ta ställning till olika dilemman. Det framkommer också att olika metoder för att kunna lösa olika dilemman används, samtliga informanter som har intervjuats har nämnt bland annat kompisböckerna och rollekar som bra metoder för att visualisera olika dilemman för barnen. Sedan har informanterna fått delge vad som påverkar arbetet med etiska dilemman vid konflikthantering, samtliga åtta informanter nämnde personal- och tidsbrist som två huvudsakliga påverkande faktorer.

Syftet med studien avser att undersöka grundskollärares uppfattning kring skillnader mellan traditionell matematikundervisning och Singaporemodellens undervisningssätt och hur denna modell påverkar elevers intresse och motivation för matematikämnet. Detta gjordes iform av en kvalitativ intevjumetod för att ta del av lärares erfarenheter och åsikter kring deras upplevelser angående skillnader i undervisningsmodellerna samt hur elever påverkas av motivation.  I resultatet framgår skillnader i undervisningstrukturen samt lärarens roll där läraren i Singaporemodellen låter eleverna hålla genomgången och stödjer eleverna med fördjupande följdfrågor tillskillnad från traditionell undervining där läraren håller i genomgången. Även skillnader kring samspel, delaktighet, kreativitet, stress och användandet av konkret material  är fler delar som skiljer sig mellan undervisningen. Motivation har väldigt stor betydelse för elevers lärande i matematiken, där undervisningsstrukturen, det som sker i klassrummet och lärarens roll påverkar elevernas intresse och motivation. Singaporemodellen bidrar till flera vinster i undervisningen för att just öka elevers motivation för ämnet.

Vårt syfte med undersökningen är att belysa samlingens betydelse. Anser pedagogerna att samlingen är ett tillfälle där barnen tränas i att samspela i grupp och finns det ett syfte med samlingen? Vi har även tagit in en liten del av vad barnen tycker om samlingen. Vi har skrivit kort om Fröbels Kindergarten där vi kan se att samlingen har sitt ursprung och om det finns en likhet med hur samlingen ser ut i dag. I vår undersökning har vi gjort observationer med hjälp av ett observationsschema samt intervjuat pedagoger och barn med diktafon. Undersökningen är gjord på två olika förskolor i ett mångkulturellt område i Malmö. Vi har bland annat utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv där barnen utvecklas i samspel med varandra. Sker samlingen på ren rutin eller är samlingen ett inlärningstillfälle? Det kan vara så att pedagogerna anser att samlingen är ett tillfälle då varje barn uppmärksammas genom att ha ett dagligt närvaroupprop. Vi tycker att undersökningen har varit givande för att vi själva är verksamma inom förskolan. Genom denna undersökning har vi fått ett perspektiv på vad pedagoger och barn anser om samlingen i förskolan.

Bakgrunden till undersökningen är att vi har uppmärksammat att en del barn på förskolan har svårt att varva ner. Vi har också sett att en del barn reagerar negativt vid beröring från andra barn. Utifrån dessa aspekter har vi funderat på om massage kan vara en metod för att åstadkomma en positiv förändring i barngrupperna? Syftet är att undersöka om massage kan vara en metod för att hjälpa barn att koppla av och stärka dem i deras sociala samspel.Vi har genomfört en fallstudie där vi har följt tio barns möte med massage genom deltagande observationer, kvalitativa intervjuer samt tre standardiserade frågor.Vårt resultat visar att barnen i vår undersökning upplever att de blivit lugnare. Barnen tycker dessutom att massagen gjort dem till bättre kamrater exempelvis kan de leka med fler barn,som de tidigare inte lekte så mycket med. Dessa svar bekräftas av de observationer som vi gjorde av barnen.För att stärka och hjälpa barn i deras sociala utveckling tror vi att det krävs en kombination av pedagogiska metoder,där massage kan vara en.