Detta examensarbete är en studie om forskares syn på mobbning i förskolan. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka diskurser som råder angående motverkan av mobbning i förskolan. Vi försöker analysera huruvida forskningen kring mobbning under den tidiga förskoleåldern har brister. Vi diskuterar (kort) vilka möjliga orsaker som i så fall kan finnas till detta, och vilka strategier som skulle kunna användas för att arbeta mot mobbning i förskolan. För att studera detta har vi gjort en textanalys - byggd på vetenskapliga artiklar - i vilken vi använt oss av den teoretiska modellen diskursanalys. Det vi har tyckt oss ana är att forskning kring detta ämne är viktig och behöver utvecklas, eftersom mobbning i unga år kan ha en avgörande påverkan på hur barnet sedan utvecklas som äldre. Ett barn som tidigt blivit mobbat kan drabbas av psykiska besvär, få sämre självförtroende och undvika sociala mötesplatser.

Syftet med den genomförda studien är att synliggöra pedagogers uppfattningar och erfarenheter samt olika metoder, i arbetet med att motverka och förebygga utanförskap i förskolan. En kvalitativ studie har genomförts där åtta stycken intervjuer med barnskötare och förskollärare är utgångspunkten. Utifrån genomförda intervjuer och tidigare forskning går det att dra slutsatsen att pedagogers förhållningssätt och metoder har stor påverkan på hur utanförskap uppstår, motverkas och förebyggs. I samtliga intervjuer berättar pedagogerna om deras uppfattningar av vad ett utanförskap kan vara, och vad som kan vara anledningar till ett utanförskap. Det framgår att ett utanförskap kan förstås som situationer då ett barn blir aktivt avvisat, och situationer då ett barn frivilligt distanserar sig från resten av gruppen. Anledningar till att ett utanförskap uppkommer förstås vara då det finns spänningar mellan barns sociala resurser och kontext, samt bero på försummande från pedagogernas sida. Pedagogerna berättar även om olika metoder som går att använda i arbetet med att förebygga och motverka utanförskap. De olika metoderna har i studien sammanställts i kategorierna; övningar och kartläggningar, temaarbeten och gruppstärkande material, språkutvecklande aktiviteter, stödjande och rollstärkande metoder, och normkritiskt tänkande och samsyn. I studiens diskussionskapitel relateras resultatet till tidigare forskning, och eventuella didaktiska konsekvenser som kan uppstå för yrkesutövningen belyses.

No description available.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur verksamma lärare i Sverige arbetar med att stödja elever med läs- och skrivsvårigheter i åk F-3. Vi genomförde en kvantitativ studie genom att informanter svarade på ett elektroniskt enkätformulär samt kompletterade vi materialet med ett par intervjuer, och därmed fick studien både en kvantitativ och en kvalitativ ansats. Resultatet visar att informanterna anser att de har de teoretiska kunskaper som krävs och insikt i att det krävs olika metoder och arbetssätt för att kunna individanpassa undervisningen. De uppger också att de har en god kompetens som gynnar elevers läs- och skrivutveckling och att de vill utveckla sin egen undervisning. I studien framkommer olika svårigheter som kan leda till att anpassningen för elever med läs- och skrivsvårigheter blir lidande, exempelvis för stor klass, för knappt med material och för mycket annat arbete. Det finns olika uppfattningar bland informanterna vad gäller när åtgärder ska sättas in för elever med läs- och skrivsvårigheter. Det ser också olika ut i vad mån speciallärare tar hand om de specifika insatserna, De flesta informanterna anser att eleverna bör läsa enskilt för dem, men det finns olika uppfattning om huruvida det är en tillräcklig åtgärd för en elev med läs- och skrivsvårigheter att läsa varje dag.

Sammanfattning   Asserborn, Jeanette & Flemming, Marie (2021). Perspektiv på språklig sårbarhet i övergången mellan förskola och skola. Specialpedagogprogrammet, Fakulteten för lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Barn med en språklig sårbarhet måste då de är runt sex år gamla göra en övergång från förskolan till skolan. Olika språkliga insatser görs för dessa barn i förskolan och kommer att göras i förskoleklassen. Dessa insatser vill vi identifiera. Forskning visar på bristande informationsöverföring mellan förskolan och skolan. Den sekretess som råder mellan förskolan och skolan försvårar för pedagogerna att delge varandra de språkliga insatser som gjorts och kommer att göras. Informationsöverföringen riskerar därför att bli bristfällig. Detta kan leda till att barn med språklig sårbarhet inte får adekvat stöd i skolan. Vi ser att här finns en kunskapslucka att fylla då vi tror att mer kunskap kring detta kan gynna barn med en språklig sårbarhet. Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande uppsats är att identifiera en variation av tidiga språkinsatser i förskolan och i förskoleklass och att ta reda på vilka uppfattningar och erfarenheter olika professioner har om hur förebyggande arbete kan bedrivas för att underlätta språkutvecklingen för elever i språklig sårbarhet. Uppsatsen syftar även till att ta reda på hur pedagogerna arbetar med övergången för de här barnen och vilken informationen är som överförs mellan de här skolformerna, gällande barn i språklig sårbarhet. Frågeställningarna i den här studien är: Vilken variation av olika arbetssätt beskrivs av lärare i förskolan respektive förskoleklass av tidiga språkinsatser hos barn i språklig sårbarhet? Vilka uppfattningar och erfarenheter har olika professioner om hur förebyggande arbete kan bedrivas för att underlätta för barn språklig sårbarhet? Vilken variation av olika arbetssätt beskrivs för att underlätta övergången mellan förskola och skola och vilken information anser de är relevant att föra över, för barn i språklig sårbarhet?     Teoretisk utgångspunkt Studiens teoretiska utgångspunkt är olika specialpedagogiska perspektiv. Det relationella perspektivet vilket beskrivs ur två olika synvinklar. Det kategoriska perspektivet, dilemmaperspektivet, salutogena perspektivet och organisations- och systemperspektivet.   Metod Insamling av empirin genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med två barnskötare i förskolan, en förskollärare i förskolan, två förskollärare i förskoleklass, en lärare i förskoleklass, en specialpedagog kopplad till arbetslaget i förskolan, en specialpedagog i ett centralt team och en specialpedagog med logopedutbildning som arbetande i skolan. Insamlat material har bearbetats, kategoriserats och analyserats genom en innehållsanalys.   Resultat I resultatet belyser informanterna en mängd variationer av olika språkinsatser för barn i språklig sårbarhet. Vikten av att barnet kan göra sig förstådd och ingå i den sociala gemenskapen var något som framkom som betydande. För att nå hit är det nödvändigt att tillrättalägga miljön runt barnet. Om detta arbete lyckas, blir barnet inte längre språkligt sårbar. Informanterna kopplar språklig sårbarhet till pedagogiken och lärmiljön. Det handlar om att utforma en lärmiljö som är språkligt kommunikativ. Informanterna ger olika exempel på hur de arbetar med detta. Framgångsfaktorerna hos barnet är något som de menar måste hittas. Dessa framgångsfaktorer är den information som belyses som de mest betydande att överföra i övergången mellan förskola och skola. Pedagogerna efterlyser alltså ingen information på detaljnivå utan endast framgångsfaktorerna. Denna information behövs för att kunna arbeta vidare med barnet. Dilemmat då sekretesslagen hindrar information från att överföras utan vårdnadshavarnas godkännande belystes. Men även hur pedagogerna arbetar för att vårdnadshavarna ska ge detta godkännande genom att förtroende skapas. Pedagogerna pratar mycket om vikten av att skapa relationer i övergången. Detta relationella arbete leder till att barnet har lättare för att nå framgångar gällande den språkliga utvecklingen. Även organisatoriska förutsättningar framkom som väsentliga för övergångsarbetet. Finns dessa leder de i förlängningen till skolframgångar för barnet.   Specialpedagogiska implikationer En specialpedagogisk implikation som åskådliggörs är vikten av att tidigt hitta rätt stöd och anpassningar till barn i språklig sårbarhet. Ytterligare en implikation är betydelsen av att i övergången mellan förskola och skola belysa barnets framgångsfaktorer men också att samarbeta med vårdnadshavarna för att barnet ska få de bästa förutsättningarna.

Matematikängslan är ett fenomen många elever i skolan upplever. Trots detta talas det väldigt lite om detta i skolan. Det har visat sig att matematikängslan inte bara ger konsekvenser för kunskapsinhämtning under skoltiden utan att det även får konsekvenser för de drabbade individerna senare i livet. Syftet med denna studie är att ta reda på vad matematiklärare och speciallärare anser vara effektiva arbetssätt och interventioner för att förebygga och/eller minska matematikängslan hos eleverna. Syftet är också att ta reda på om dessa två yrkesgrupper hade någon samsyn eller diskrepans i samsyn gällande arbetet med elever i matematikängslan. Med avstamp i en sociokulturell teori och med ett relationellt perspektiv kring individen samlades empirin in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Informanterna bestod av fem matematiklärare och fem speciallärare. Studiens resultat visar att matematiklärare och speciallärare har en gemensam syn på förhållningssätt, undervisning och arbetssätt vilket gynnar elever i matematikängslan. De största framgångsfaktorerna i arbetet med elever i matematikängslan utgjordes av relationen till eleven, att bygga elevens självkänsla i ämnet och att ge eleven stöd och undervisning på en nivå som eleven känner sig trygg med. Studien visar på att matematikängslan lyfts fram alldeles för lite som en egen upplevelse som kan skapa hinder i elevernas matematikutveckling. En slutsats är att organisationen kring interventioner för elever i matematikängslan skiljer sig åt beroende av vilket teoretiskt perspektiv som används, vilket kommer sig av den syn som matematiklärare och speciallärare har kring ämnet och hur väl samarbetet ser ut mellan dessa yrkesgrupper.

Syftet med denna magisteruppsats var att synliggöra och kritiskt granska lärares erfarenheter av kollegialt lärande som ett medel för att stärka lärares kompetens i att arbeta förebyggande. Studien baserade sig på intervjuer av sex lärare från en gymnasieskola som under lång tid har arbetat med kollegialt lärande och pedagogisk utveckling. Studien avsåg att ta reda på hur lärare i sin lokala kontext tolkade de två begreppen kollegialt lärande och förebyggande arbetssätt, hur de handlade för att omsätta idéerna från det kollegiala lärandet för att främja elevernas lärande samt att undersöka vad lärarna uppfattade som möjliggörande och hindrande faktorer med kollegialt lärande som medel för att utveckla undervisningen. Eftersom studien avsåg att undersöka tolkningar, översättningar och urval samt iscensättningar användes det teoretiska ramverket policy enactment. Studien visade att lärarna i varierande utsträckning gör handling av det kollegiala lärandet, men att samtliga lärarna har utvecklat sina undervisningsmetoder för att främja elevernas lärande.

Att utveckla ett hälsofrämjande och förebyggande arbetssätt i skolor är något som gynnar alla i verksamheten, framförallt elever som inte når skolans kunskapskrav. Den här studien handlar om lärares uppfattning om arbetet med extra anpassningar både på individnivå och i samverkan på skolorna. Den handlar också om hur lärarna uppfattar att extra anpassningar förändras samt hur lärarna uppfattar att elevernas förståelse av sitt eget lärande förändras av ett ämnesövergripande arbetssätt och om detta kan vara ett bidrag till att arbeta hälsofrämjande och förebyggande.Syftet har varit att undersöka hur skolor med ämnesövergripande inriktning arbetar med extra anpassningar i teoretiska och estetiska ämnen. För att undersöka detta har frågeställningarna handlat om hur lärare uppfattar sitt eget och skolans arbete med extra anpassningar, hur de uppfattar att de extra anpassningarna förändras i ett ämnesövergripande arbetssätt samt hur de uppfattar att arbetssättet förändrar elevernas förståelse av sitt eget lärande.Studien är en kvalitativ studie där empirin består av semistrukturerade intervjuer med lärare på två skolor med ämnesövergripande inriktning. Hermeneutiken har utgjort metodansats utifrån den hermeneutiska spiralens samspel mellan del och helhet för att utveckla ny förståelse och kunskap. Studiens teoretiska utgångspunkt har varit ett relationellt perspektiv. Relationer och relationellt perspektiv är centralt i ett hälsofrämjande och förebyggande arbetssätt, alltså att både den psykiska och fysiska miljön hos individ och grupp är av vikt.Resultatet visar att i ämnesövergripande arbete uppfattar lärarna att de extra anpassningarna förändras, men även att elevernas förståelse av kunskapen förändras. Lärarna uttrycker att det är lättare för eleverna att visa sina förmågor och kunskaper när de får använda fler sinnen, men även att det underlättar för lärarna att se deras förmågor.