Vår studie ger en inblick i hur platsannonser från kommunala grundskolor som söker specialpedagog stämmer med aktuell examensordning för specialpedagog samt hur rektorer reflekterar kring innehållet i platsannonserna. Syftet är att undersöka om vi är anställningsbara som specialpedagoger i den kommunala grundskolan. Undersökningens metod är dokumentgranskning, som följs av telefonintervjuer. Vårt resultat pekar på att vi är anställningsbara som specialpedagoger. "Social kompetens", "flexibilitet" och personlig lämplighet är viktigare än vilken specialpedagogisk utbildning den sökande har. Preciseringen av arbetsuppgifter och kvalifikationer i platsannonserna styrs av vilka specialpedagogiska behov som finns på skolan. I många platsannonser efterfrågas utökad kompetens, till exempel kunskap/erfarenhet av kompensatoriska hjälpmedel och neuropsykiatriska funktionshinder, vilket kan tyda på att det förutsätts att specialpedagoger eller speciallärare bör ha dessa kompetenser.

Syftet med denna intervjustudie är att få en fördjupad förståelse för speciallärares syn på sitt arbete med elever i matematiksvårigheter. Studien intar ett didaktiskt inslag och belyser de strategier speciallärare använder sig av i arbetet i den specialpedagogiska verksamheten i samband med elevers svårigheter och hinder i matematikutvecklingen och matematiklärandet.Studien utgår från en kvalitativ ansats och jag har genomfört 10 intervjuer med speciallärare som undervisar i grundskolans år 1-6.I resultatet synliggörs speciallärares uppfattningar om vad som försvårar och hindrar eleven i sin matematikutveckling och i sitt matematiklärande. I resultatet framträder hur speciallärare arbetar med svårigheter och hinder och det framgår vilka strategier de använder i arbetet med eleverna. Speciallärarna uttrycker att elevens svårigheter kan bero på ett antal olika orsaker. Det framkommer en variation i hur speciallärare beskriver sitt arbete med eleverna. En förutsättning som många av speciallärarna nämner som viktig i matematikutvecklingen och matematiklärandet är att eleven har förståelse för en grundläggande taluppfattning och begreppsförståelse.

Syftet med uppsatsen är att synliggöra hur speciallärare arbetar med inkludering och vilka svårigheter och utmaningar de stöter på i arbetet. Till grund för undersökningen ligger en översyn av vad styrdokument och skollag säger om elevers rätt till lika undervisning, men också redogörelse av vad forskning säger om begreppet inkludering och om speciallärares arbete. Den empiriska studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer med fem utbildade speciallärare på olika grundskolor i samma kommun. Studiens resultat visar att inkludering huvudsakligen definieras som att elever i behov av särskilt stöd har en klasstillhörighet och att stödet ges i klassen som eleven tillhör, men också att allt arbete utgår från elevens individuella behov. Mycket av speciallärarens arbete utgörs av undervisning och mindre av handledning och förebyggande arbete, vilket visar på brister i kunskap om speciallärares kompetenser hos såväl kollegor som skolledning. Viss undervisning sker också i mindre grupp, Utmaningar och svårigheter som präglar speciallärares arbete är en känsla av att inte räcka till, av att mer resurser hade behövts, men också emellanåt en bristande samsyn mellan speciallärare och lärarkollegor av vad speciallärares uppdrag är eller hur man bäst ska arbeta inkludernade, med elever i behov av särskilt stöd. Därmed bekräftar studien också de dilemman som kännetecknar inkluderingsarbetet enligt forskningen

AbstractIribarren Cortes, Laura & Lundh, Pernilla (2010) Vad gör en specialpedagog/speciallärare? –What does a special educator do? Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola.Grunden för arbetet har varit att ta reda på vad en specialpedagog och en speciallärare gör. Frågeställningarna omfattar vad deras uppgifter är och vilka strävansmål de arbetar utifrån. Huvudsyftet med undersökningen är att ge läsaren en större inblick i vad en specialpedagog och speciallärare gör och även belysa hur deras arbetssätt och arbetsmetoder kan se ut och skilja sig åt. Syftet besvaras genom observation av två arbetsmiljöer inom den specialpedagogiska verksamheten samt intervjuer med en specialpedagog och en speciallärare. Konfidentialitetskravet har tillämpats då det för arbetets utformning inte varit relevant att veta vilka de intervjuade individerna är. Forskning kring ämnet har delats upp i olika avsnitt där en av de centrala delarna varit att förtydliga begreppet specialpedagogik, då ordets betydelse förändrats. I arbetet berörs även olika teoretiska perspektiv. Arbetet handlar om vad specialpedagogik innebär och vad som förväntas av en specialpedagog och speciallärare, men ger också inblick i diskussionen huruvida specialpedagogik bidrar till segregation eller integration. Slutsatsen är att det i specialpedagogiken finns både inslag av segregation och integration men att fokus ligger på att skapa de bästa förutsättningarna för elever.Nyckelord: behov, en skola för alla, förutsättningar, specialpedagogik, specialpedagog, speciallärare.

Syftet med denna studie var att undersöka speciallärares syn på matematiksvårigheter i grundskolans tidiga år. Vi ville söka svar på vilka svårigheter speciallärare med utbildningen specialisering mot matematikutveckling ansåg vara mest förekommande inom matematikämnet. Studien syftade även till att ta reda på vilka arbetssätt de menade vara mest effektiva i arbetet med elever i matematiksvårigheter, samt vilka orsaker de ansåg kunna ligga bakom dessa svårigheter. Studien grundades på en semistrukturerad metod, där kvalitativa intervjuer användes till datainsamling. I studien har fyra speciallärare intervjuats, alla från olika skolor och län, men med samma utbildning. Resultatet visade att speciallärarna ansåg att de mest förkommenade matematiksvårigheterna fanns inom området taluppfattning. Speciallärarna påpekade även att det inte fanns en metod som fungerar på alla utan det berodde på elev och situation. Under intervjuerna fokuserades även på olika begrepp som varit väsentliga för denna studie. En fråga var hur speciallärarna definierar begreppet SUM, vilket gav lite olika svar. Ett par av speciallärarna ansåg att SUM kunde innefatta både elever i matematiksvårigheter, men även elever med fallenhet för matematik. De andra svarade att SUM är elever i svårigheter, vilket även mycket av forskningen pekar på. Ett annat begrepp som diskuterades var dyskalkyli. Detta begrepp har inte helt definierats av tidigare forskning, och innebörden har heller inte bekräftats. Samtliga speciallärare poängterade att de inte använde sig av begreppet eftersom de inte var säkra på vad det innebar, utan använde sig istället av ordet matematiksvårigheter. Matematiksvårigheter är därför även det begrepp vi använt oss av genomgående i studien.

Studien syftar till att empiriskt utforska lärare – elevrelationen på skoltid. Studien undersöker hur lärares gensvar och elevers respons på träningsskolan uttrycks i situerad undervisning. Fokus är relationens betydelse för inlärning vilket granskas genom att analysera kommunikationen mellan elever och personal ur ett relationellt perspektiv. Denna studie tar sin utgångspunkt i barnkonventionen (UD, 2006) och barns rättigheter att i undervisning ingå i demokratiska relationer. Utifrån en grundläggande syn på utbildning betonas barns rätt till undervisning, med respekt för varje unikt barn och barnets rätt att möta undervisning som möjliggör deras potential (UNICEF, 2007b). Författaren till studien är verksam inom grundsärskolan med inriktning träningsskola där valet av ämne "Den Relationella Brännpunkten" väcktes ur ett intresse av bemötande, förhållningssätt och vad som sker mellan människor. Träningsskolans elevgrupp kan anses mer sensitiv än andra grupper av elever. Delvis beroende på de funktionsnedsättningar som legitimerar en plats i särskolan, det vill säga utvecklingsstörning. Elevernas vilja, åsikter och motivation måste ofta upptäckas av personalen genom en kartläggning av elevers behov och intressen då det sällan framkommer direkt från eleven. I den kartläggningen är vårdnadshavares information mer betydelsefull än själva diagnosen som inte ger några pedagogiska eller didaktiska svar. En helt avgörande faktor är hur väl personalen lyckas i sin relation till eleven vilket både kräver en djupare teoretisk förståelse av funktionshindret, och ett genuint intresse för eleven som individ. Ansvaret för att bygga upp, bibehålla och utveckla relationen är lärarnas. Studien, som är av kvalitativ art, som genomförs på grundsärskolan med inriktning träningsskolan. I fokus är de processer som påverkar relationsbyggandet. Därmed bidrar studien till kunskapsutveckling inom området relationell pedagogik. I resultatet av studien anser författaren att studien bara skrapar lite på ytan till ett relationellt perspektiv men ändå ser, trots sin ringa storlek och begränsning sådana vinster med att uppmärksamma ett relationellt förhållningsätt att studien lär fortsätta fast då som praktiknära aktionsforskning.

I uppsatsens inledning skriver jag om mina personliga erfarenheter som har gett upphov till mitt intresse och fascination av området. Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera speciallärare/specialpedagogers uppfattningar om och användandet av fysisk aktivitet i undervisningen för elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Detta genom att informanterna har fått beskriva hur de uppfattar vilken betydelse fysisk aktivitet har samt hur de konkret arbetar. Metoden som använts är halvstrukturerade livsvärldsintervjuer för att förstå informanternas uppfattningar och hur den kommer till praktiskt uttryck. Resultatet pekar på att informanterna anser att fysisk aktivitet ses som viktig och påverkar lärandet. Det framkommer även att informanternas grundutbildning påverkar arbetssätten som de väljer att arbeta med fysisk aktivitet i sin roll som speciallärare/specialpedagoger. Flera av informanterna inser under intervjuerna att de använder sig av mer fysisk aktivitet än de insett tidigare. En slutsats som kan dras av undersökningen är det finns en kunskapsbrist om hur fysisk aktivitet kan användas ur ett lärandeperspektiv.

Syftet var att studera några speciallärares upplevelser av sitt uppdrag och hur de uppfattade sina möjligheter att arbeta i enlighet med vad som beskrivs i examensordningen. Vi riktade oss till speciallärare med specialisering matematikutveckling. Särskilt fokus låg på samarbete och samverkan mellan specialundervisning och ordinarie undervisning. Vi har inspirerats av en fenomenografisk ansats då vi ville få syn på variationen i individers uppfattningar. Som metod valde vi semistrukturerade intervjuer med speciallärarna. De sex speciallärarna som vi intervjuade hade tagit sin examen under 2014 och 2015. Resultatet analyserades utifrån ett relationellt perspektiv. Speciallärarnas uppfattningar om vad som ska ingå i speciallärarrollen varierar. Arbetsuppgifterna som våra respondenter beskriver att de har är också skiftande. Det som framhålls som en speciallärares speciella yrkeskunskap är ofta relaterat till den enskilda eleven. Respondenterna ger olika bilder av försök till inkludering och vad det kan innebära i den pedagogiska praktiken och stödet ges både individuellt och inom klassens ram. De är tusenkonstnärer i sina roller och har fler uppgifter inom kompetensområden som inte tillhör matematiken. Vår analys av resultaten visar att det finns ett glapp mellan den pedagogiska praktiken och den formella kompetensen. Detta glapp riskerar att skapa dilemman. I den pedagogiska verkligheten är specialläraren en som tar hand om besvärliga elever. För att skapa delaktighet krävs hållbara och utvecklingsbara strategier som med en pedagogisk taktfullhet, flexibilitet och en genomtänkt kombination av specialundervisning och ordinarie undervisning ger förutsättningar för lärande och utveckling för alla elever (Magne, 1998; Gerrbo, 2012; Ljungblad, 2016). I planering med ledning och arbetslag behöver speciallärarens kompetens användas för att skapa sådana förutsättningar. Glappet riskerar annars att förstärkas, då avståndet mellan de politiska besluten och verksamhetens förutsättningar är för stort. Det behövs ett förändrat syn- och förhållningssätt där hjälplärarrollen fasas ut och speciallärarens uppdrag blir en pedagogisk förstärkningsresurs på individ, grupp och organisationsnivå i samspel.

Syftet med studien har varit att undersöka hur speciallärare och/ eller specialpedagoger arbetar metodiskt med att stötta och stimulera barn som är språksvaga. Vi har genomfört sju observationer och fyra intervjuer utifrån en kvalitativ undersökningsmetod, med syftet att få en så tydlig inblick som möjligt i speciallärarens yrkesroll. Uppsatsens analysdel har delats in i fem rubriker: Det förebyggande arbetet, Speciallärarens arbete och didaktiska metoder, Specialpedagogiska lärmiljöer, Organiseringen av specialpedagogsiska insatser samt Speciallärarens dilemman. Utifrån en fenomenologisk ansats har försök gjorts för att skapa en förståelse över hur specialläraren upplever sin arbetsroll. Därför har det varit intressant för oss att ta del av hur specialläraren arbetar via observation samt lyssna till deras egna erfarenheter under intervjuerna. Resultatet visar att specialläraren och specialpedagogen arbetar utifrån flera olika inlärningsmetoder för att kunna främja barns språkutveckling. De metoder som speciallärarna och specialpedagogen främst använde sig av var Tidig intensiv läsning (TIL- metoden) samt inlästa läromedel. / <p>Godkännandedatum: 2015-01-02</p>

Syftet med studien är att ge nyexaminerade speciallärares syn på hur de upplevt att utbildningen till speciallärare med specialisering mot utvecklingsstörning rustat dem för en mycket varierande yrkesroll. Eftersom studenter som undervisats i speciallärarutbildningen med inriktning mot utvecklingsstörning förväntas bli experter på vad det innebär att vara utvecklingsstörd i ett inlärningsperspektiv, innehåller studiens centrala delar: historiskt perspektiv, diagnosen utvecklingsstörning, särskolans karraktär samt yrkesrollen och speciallärarundervisningen. Speciallärarens roll som i dagens utbildning speglar helhetssynen på barns och elevers möjligheter till lärande och socialisation utifrån grundtanken på hållbar utveckling, innebär hänsynstagande till både den psykosociala miljön och den fysiska miljön. Studien fångar med hjälp av kvalitativ metod i intervjuer fyra speciallärares tankar runt sina upplevelser av utbildningens potential att rusta dem inför kommande arbetsuppgifter av högst varierande slag. Resultatet visar att dagens studenter har olika skäl för sina studier och med det sannorlikt också olika krav på och förhoppningar om vad studierna ska bidra med. Oavsett vem som tillfrågas framkommer det att risken finns att man fått insikter som bättre passar i det förgångna än i framtiden. Sammanhang och meningsfullhet har stor betydelse för möjligheten att placera in utbildningen i en egen yrkesmässig kontext.