Syftet med studien har varit att undersöka hur speciallärare och/ eller specialpedagoger arbetar metodiskt med att stötta och stimulera barn som är språksvaga. Vi har genomfört sju observationer och fyra intervjuer utifrån en kvalitativ undersökningsmetod, med syftet att få en så tydlig inblick som möjligt i speciallärarens yrkesroll. Uppsatsens analysdel har delats in i fem rubriker: Det förebyggande arbetet, Speciallärarens arbete och didaktiska metoder, Specialpedagogiska lärmiljöer, Organiseringen av specialpedagogsiska insatser samt Speciallärarens dilemman. Utifrån en fenomenologisk ansats har försök gjorts för att skapa en förståelse över hur specialläraren upplever sin arbetsroll. Därför har det varit intressant för oss att ta del av hur specialläraren arbetar via observation samt lyssna till deras egna erfarenheter under intervjuerna. Resultatet visar att specialläraren och specialpedagogen arbetar utifrån flera olika inlärningsmetoder för att kunna främja barns språkutveckling. De metoder som speciallärarna och specialpedagogen främst använde sig av var Tidig intensiv läsning (TIL- metoden) samt inlästa läromedel. / <p>Godkännandedatum: 2015-01-02</p>

The purpose of this study is to observe which method that is used when it comes to teaching geometry. The study aims to take a closer look at four different ways of teaching: illustrations, using practical objects, brainstorming and verbal communication. The method used to get the results is observation. With the result, we can deduce primarily that the educators make use of the four didactic methods to varying degrees. There are similarities between most of the teachers but also differences between them. What we can learn from the study is that communication between teacher and student is aimed at ultimate weight and especially the verbal communication. The pattern found is that all the educators are using verbal communication as their primary tool when teaching math.

Syftet med studien är att utreda om eleverna anser att undervisningen i klimatförändringar är tillräckliga. Det motiverar i sin tur till att ställa frågor till lärare om hur de går tillväga när de planerar och genomför undervisning om klimatförändringar och hur de anpassar undervisningen till elevernas olika förmågor inom ämnet. Studiens syfte besvaras med hjälp av kvantitativ metod i form av enkätundersökning och kvalitativ metod i form av intervjuer. Resultatet visar att både elever och lärare har olika synsätt på undervisningen om klimatförändringar utifrån i vilken omfattning den sker och hur lärarnas kunskapsnivå om klimatförändringar påverkar undervisningen. Detta visade sig ha inverkan på dels i vilken omfattning eleverna fick undervisning om klimatförändringar, dels vilka didaktiska metoder som användes i undervisningen och hur den anpassades utifrån elevernas olika förmågor. Klimatförändringar är ett högst aktuellt ämne men som inte omnämns i läroplanen förrän i årskurs 7–9 vilket även påverkar undervisningens omfattning och upplägg.

Tyst läsning sker i stor utsträckning i årskurs 4–6, ofta är det en individuell aktivitet där lärarens metoder och intentioner är mindre framträdande. Denna litteraturstudie belyser hur tyst läsning används för elevers läsutveckling i årskurs 4–6. Litteraturstudien, som har tagits fram via sökningar i databaserna Eric och Libris, besvarar frågeställningen: Hur kan lärare i årskurs 4–6 arbeta med tyst läsning som en läsutvecklande aktivitet? Resultatet av litteraturstudien pekar på ett antal faktorer som påverkar läsutvecklingen. Dels behöver läraren göra aktiva val genom uppföljning och kontroll av läsningen genom; textsamtal, vilka böcker eleverna väljer och se om eleverna verkligen läser. Dels visar forskning på svårigheterna med tyst läsning, och i årskurs 4–5 bör högläsningen få större utrymme. Följaktligen bör läraren kombinera tyst läsning med högläsning eller annan efterföljande uppgift. När tyst läsning däremot behärskas väl så är den bättre för läsförståelsen än högläsning. Litteraturstudien leder fram till en kunskapslucka kring individuella anpassningar samt i vilken mån elever får möjlighet till social interaktion kring läsningen, vilket blir vårt intresseområde inför examensarbete II.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka den forskning som finns kring högläsning och dess betydelse för elevers litteracitetsutveckling i årskurs F-3. I kunskapsöversikten presenteras en sammanställning av forskningsområdet kring lärares högläsning i klassrummet. Översikten tar sin utgångspunkt i tre frågeställningar: Vad kännetecknar forskningen kring högläsning som metod i undervisningen? Vilken betydelse har valet av litteratur för lågstadieelevers litteracitet? Vilka didaktiska metoder lyfter forskningen som framgångsrika för att utveckla lågstadieelevers litteracitet i samband med högläsning och hur påverkar högläsningen elevernas litteracitet? För att besvara frågeställningarna har vi valt tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna är systematiskt framtagna genom två olika databaser och kartlagda utifrån land, årtal, urval, metod och resultat. Majoriteten av studierna har genomförts i USA men även studier från Turkiet, Italien och Norge har inkluderats. Övervägande har studierna haft en kvantitativ ansats, men ett fåtal studier har haft en kvalitativ ansats eller en kombination av båda. Genom kartläggningen identifierades en begränsad tillgång på relevant och ny forskning med publiceringsår efter 2012. I resultatet framkommer det att högläsning är ett effektivt sätt att utveckla elevers litteracitet. Med planering och förberedelse blir högläsningen mer undervisning och mindre utfyllnad mellan aktiviteter. Lärare måste betänka sina val av litteratur och läsa mer sakprosa, mer nyutkommen litteratur och litteratur med mer mångfald och olikheter. Dessutom visar forskningen att elever behöver samtala om det de lyssnar till eller läser. Lärare måste i sin tur stötta eleverna i hur de ska använda olika strategier för att förstå innehållet i texten, hur de ska analysera och göra inferenser. Högläsningen är viktig för att träna de kognitiva förmågor som används vid litteracitetsutveckling såväl som vid annat lärande i skolan. Högläsning är en betydelsefull del av undervisningen. Lärare som högläser bidrar till att kompensera för elevers olika förutsättningar genom att ge alla elever möjlighet att ta del av ett utökat kulturellt kapital, oavsett hemförhållanden, socioekonomisk bakgrund och läsförmåga.

Studiens syfte var att undersöka vilka metoder som används i det didaktiska arbetet med barns språkutveckling i förskola och skola, vilka metoder som rekommenderas för barn med avvikande språkutveckling, samt hur arbetet med språkutveckling kan läggas upp i en barngrupp. Metoden som användes var en kvalitativ forskningsansats där intervjuer gjordes med sex verksamma pedagoger. Urvalet av informanter gjordes med utgångspunkt i deras arbetsuppgifter; tre specialpedagoger, en logoped och två pedagoger verksamma i förskoleklass. De viktigaste resultaten som framkom var vikten av att pedagoger som arbetar med barns språkutveckling inte bara har kunskap om metoderna för att arbeta med denna, utan att de även har kunskap om hur barn utvecklar språk. De måste dessutom känna till tidiga tecken på avvikande språkutveckling, samt på vilka sätt de kan stödja barn i behov av särskilt stöd för att tidigt sätta in rätt insatser.

<p>Abstract</p><p>With the introduction of the teaching plan Lpo94 and the others, many of the rules that restricted the teacher to just a few didactical methods disappeared. The former strict ruling system changed to a more free goal-oriented system. That and the fact that the governmental ruled shifted from a top down to a bottom up perspective gave the schools the freedom to choose whatever material and methods they would want, as long as the goals could be attained. This freedom allowed the employment of many new didactical methods. All these new methods had “activity” as their main asset. One such method that followed in this wake is “Shakespeare as a second language”, developed and created by Donya Feuer and Ted Hughes. The main objective with this essay is to introduce this method to the readers as well as introduce it in relation with literature in the field of alternative methods and the teaching and course plans of today. My intention is to let it go through some critical evaluation and see if it fits to be employed as a didactical method in the school of today.</p>

Abstract With the introduction of the teaching plan Lpo94 and the others, many of the rules that restricted the teacher to just a few didactical methods disappeared. The former strict ruling system changed to a more free goal-oriented system. That and the fact that the governmental ruled shifted from a top down to a bottom up perspective gave the schools the freedom to choose whatever material and methods they would want, as long as the goals could be attained. This freedom allowed the employment of many new didactical methods. All these new methods had “activity” as their main asset. One such method that followed in this wake is “Shakespeare as a second language”, developed and created by Donya Feuer and Ted Hughes. The main objective with this essay is to introduce this method to the readers as well as introduce it in relation with literature in the field of alternative methods and the teaching and course plans of today. My intention is to let it go through some critical evaluation and see if it fits to be employed as a didactical method in the school of today.

Dansundervisning i skolan innebär både möjligheter och utmaningar. Ämnesinnehållet dans presenteras i Skolverket (2011) som ett centralt innehåll elever ska lära sig, samtidigt som det i dans förekommer en otydlighet i vad ämnesinnehållet faktiskt ska innehålla. Syftet med denna studie är att undersöka vilka didaktiska utmaningar idrottslärare på gymnasiet möter i dansundervisningen och vilka didaktiska metoder som används för att bemöta dessa. För att undersöka detta har en kvalitativ ansats använts och semistrukturerade genomförts. Studien innefattar åtta respondenter som alla är utbildade idrottslärare och som även arbetar på olika skolor runtom i Sverige. Samtliga intervjuer har på grund av rådande pandemi av Covid-19 skett på distans via internetappen Zoom. Den sociokulturella lärandeteorin har använts som hjälpmedel i detta arbete för att analysera det empiriska materialet och stödja slutsatserna i diskussionen. Resultatet i denna studie visar att idrottslärare både möter möjligheter och utmaningar genom dans i skolan och hur lärare kan arbeta genom att förstå elevers olika synsätt samt kunskaper om dans. Anpassning, engagemang och kommunikation karakteriserar arbetssätt som är viktiga för idrottslärare att arbeta med i dansundervisningen utifrån denna studie. Sammanfattningsvis presenterar denna studie en beskrivning av hur lärare genomdansundervisningen kan skapa ett rum för eleverna att våga skapa egna uttryck genom dans samt normalisera ett ämnesinnehåll som i vissa fall kan uppfattas som ett utmanande moment

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur islamofobi tar sig uttryck i klassrummet och hur det går att arbeta förebyggande mot islamofobi. Genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer kommer fyra lärare i Skåne dela med sig av sina erfarenheter av uttryck av islamofobi i skolan men även framföra metoder för att arbeta förebyggande mot islamofobi. Det finns olika didaktiska metoder att motverka islamofobi i ett klassrum. Jag tar min utgångspunkt i teorier liksom orientalism och interkulturalitet. Som lärare går det att normalisera en religion på flera olika sätt. Genom diskussioner med eleverna om olika religioner och jämföra dem med varandra för att visa likheterna som finns, då genomförs ett förebyggande arbete mot islamofobi. Att visa filmer där eleverna får se att det finns olika typer av muslimer, att eleverna får möta personer som har islam som religion är också ett förebyggande arbete mot islamofobi. Att läraren ska våga ta tuffa diskussioner är något viktigt, då det finns många lärare som har en rädsla för tuffa diskussioner. Som lärare är det viktigt att visa eleverna vilken fakta som är rätt och vilken som är fel.