En ökande andel elever i den svenska skolan har inte svenska som modersmål. För att dessa elever ska klara kurserna och utveckla sitt svenska språk krävs att skolan möter de behov av språkundervisning som uppstår t.ex. genom att även ämnesundervisningen blir mer språkutvecklande och ord och begrepp explicit förklaras. Syftet med denna interventionsstudie var att testa hur gynnsamma två olika undervisningsmetoder är för undervisning av ord och begrepp inom ämnesundervisning för avancerade inlärare. De ord som användes i studien var hämtade ur en lärobok för vård- och omsorgsprogrammet, främst abstrakta begrepp men inte direkt ämnesspecifika. Två grupper bestående av komvuxelever deltog i interventionsstudien där de två grupperna undervisades på olika sätt. En grupp undervisades om orden med en deduktiv undervisningsmetod där inlärarna presenterades färdiga svar av läraren och den andra  gruppen undervisades med en induktiv undervisningsmetod där inlärarna själva, i ett socialt samspel, fick arbeta sig fram till svaren. Ett VKS-test genomfördes före undervisningen för att skapa en base line och samma test användes sedan som eftertest för att se effekten av de respektive undervisningsmetoderna. Studien visar att den deduktiva undervisningsmetoden, när eleverna fick färdiga förklaringar, gav bäst resultat i jämförelse med den induktiva undervisningen där eleverna i i små grupper förhandlade sig fram till innebörden och tränade på användningen av orden. Resultatet av studien står i stark kontrast till Skolverkets rekommendationer för undervisning i den svenska skolan. Att den deduktiva undervisningsmetoden var effektivast kan möjligtvis hänga samman med att kunskapen om orden i förtestet var ganska låg, vilket borde tyda på att kunskapsökningen mest bestod i att testpersonerna lärde sig betydelsen av ordet och att det inte i så stor utsträckning handlade om att de lärde sig att använda orden produktivt.

Denna studie behandlar hur läraren vägleder elever i skolans samhällsorienterande undervisning (SO- undervisning) samt hur två lärare arbetar med ämnesspecifika ord och begrepp i historieämnet. Två lärare och klasser i årskurs fyra och fem har observerats med videokamera. Analysen av lärarnas vägledning har gjorts i jämförelse med de fem epistemologiska riktningsgivare, bekräftande, instruerande, genererande, om-orienterande och om-konstruerande, som tidigare identifierats i forskning om den naturorienterande undervisningen (NO-undervisningen).        Analysen av lärarnas arbete med ämnesspecifika ord och begrepp har utgått från en praktisk epistemologisk analys vilket innebär att vi analyserat meningsskapande med hjälp av begreppen stå fast, möte, relation och gap samt att vi utforskat lärarens vägledning av eleverna med hjälp av begreppen privilegiering och stöttning.        Vi har kunnat se att samtliga fem epistemologiska riktningsgivare som identifierats i forskning av NO-undervisningen också kan appliceras inom SO-undervisningen, samt att lärarens val och arbete med dessa epistemologiska riktningsgivare också gör dennes privilegiering synlig. Alla riktningsgivarna förekom inte lika frekvent, den om-konstruerande riktningsgivaren var relativt sällsynt i vår empiri.       Vi har också sett att läraren skapade relationer mellan den kunskap som stod fast hos eleverna och de ord och begrepp eleverna inte förstod för att fylla det gap av förståelse som uppstått i mötet med dessa ord genom att använda sig av riktningsgivare och relatera till elevens erfarenheter och förkunskaper.

På introduktionsprogrammet går elever som är mellan 16-19 år gamla och som inte har bott i Sverige i mer än fyra år. Eleverna strävar efter att få betyg för åk. 9 i svenska som andraspråk, matematik och i engelska och i minst fem ämnen till. För att eleverna ska ha en möjlighet att klara av de stora utmaningar som de ställs inför måste ämneslärarna arbeta på med ett språkutvecklande arbetssätt i NO, SO och matematik och stödja eleverna i ämnesspecifika läs-och skrivaktiviteter. Lärarna behöver erbjuda adekvat stöttning för att elevernas kunskapsutveckling ska ske som leder till måluppfyllelse.Undersökningens syfte är att undersöka hur fem ämneslärare arbetar språkutvecklande på språkintroduktionen för att eleverna ska nå goda studieresultat. Studien utgörs av intervjuer och observationer, men även av enkäter som har delats ut till lärarna. Analysen är kvalitativ eftersom frågorna i enkäterna var öppna. Resultatet visar att lärarna mestadels har en medvetenhet kring språkets betydelse i sina ämnen. Eftersom de arbetar på språkintroduktionen har de en förståelse för att de måste lägga fokus på språket även om de arbetar som ämneslärare. Det finns dock stora variationer i hur lärarna arbetar med stöttning och att de har olika uppfattning i hur man stöttar eleverna bäst för att de ska nå goda studieresultat.

Detta arbete tar upp frågan hur dagens lärarstudenter förbereds för att möta en klassrumsverklighet där elever med annat modersmål än svenska förväntas klara sina studier lika bra som de elever som har svenska som modersmål. Hur förberedda är lärarstudenterna på att hjälpa de flerspråkiga eleverna till rätta och undervisa i sitt eget ämnes diskurs? 26 lärarstuderande fick i slutet av sin utbildning svara på en enkät. Dessutom genomfördes fyra intervjuer för en djupare förståelse. Resultaten jämfördes även med styrdokument och sedan kontaktades tre i dag verksamma forskare för att kontrollera att resultaten var tillförlitliga. Detta innebar att metoden blev en kombination av kvantitativa och kvalitativa resultat som sedan granskades, analyserades och diskuterades. Resultatet visade att lärarstudenterna oftast inte alls förbereds för att möta de flerspråkiga eleverna. Undantaget är de som studerar ämnet svenska som andraspråk. Lärarhögskolorna har stor egen bestämmanderätt över innehållet i sina kurser. Högskolelagen ger mycket allmänna föreskrifter. Däremot rekommenderar Skolverket i sina skrifter lärarhögskolorna att ta upp flerspråkighet. Likaså betonar forskare på området att flerspråkighetsperspektivet är viktigt att få in i alla blivande lärares utbildning. Enkäter och intervjuer visade att lärarhögskolorna har en valbar kurs i mångkultur. Däremot tycks inte flerspråkighet - hur lärarna hjälper och stöttar eleverna med annat modersmål samt tar vara på kunskaper eleverna har men som de kanske ännu inte kan uttrycka på svenska - tas upp i andra kurser än svenska som andraspråk, trots att det finns uttalat i vissa kursplaner, åtminstone i Malmö, en av de granskade skolorna, som satsat extra på frågan. Denna bild bekräftades av de tillfrågade forskarna. Nyckelord:

En av utmaningarna svensk skola ställs inför idag är att ge nyanlända ungdomar möjlighet att tillägna sig det svenska språket samtidigt som de utvecklar sina ämneskunskaper. Denna studie undersöker hur språkutvecklande matematikundervisning bedrivs i två klasser inom språkintroduktionsprogrammet på gymnasiet genom klassrumsobservationer och kvalitativa intervjuer med två lärare som undervisar i matematik på språkintroduktion. Materialet analyseras och diskuteras sedan i relation till tidigare forskning om språkutvecklande ämnesundervisning och flerspråkig matematikundervisning. Resultatet visar att lärarna är medvetna om att elevernas flerspråkighet kan vara ett stöd i matematikinlärningen och att de strävar efter att bedriva undervisning som till viss del gynnar flerspråkighet och språkutveckling. Möjliga utvecklingsområden kan vara att bjuda in eleverna mer i undervisningen och öka förekomsten av elevaktivitet.

No description available.

Syftet med denna studie är att utröna några gymnasie- och KOMVUX-lärares erfarenheter av, attityder till samt intresse av språkutvecklande ämnesundervisning genom narrativ metod. Kvalitativa intervjuer har utförts med sex lärare vid gymnasie- och KOMVUX-skolor i Malmö kommun. Språkutvecklande undervisning grundar sig i Vygotskijs sociokulturella kunskapssyn, vilken även utgör studiens teoretiska utgångspunkt. Språkforskare, så som Maiike Hajer, Pauline Gibbons, Monica Axelsson, Caroline Liberg, Anna Flyman-Mattsson och Gisela Håkansson, presenteras. De pekar alla på att skolans ämnesspecifika språk skiljer sig avsevärt från elevernas vardagsspråk och betonar vikten av att integrera språk- och ämnesundervisning då själva svenskundervisningen inte ger eleverna tillgång till det ämnesspecifika språk de olika ämnena grundar sig på. Resultaten visar på att många lärare saknar kunskap att utforma en språkutvecklande ämnesundervisning, vilket i sin tur gör att många andraspråkselever har svårt att uppnå kursmålen. Nyckeln till kunskap är trots allt språket. Lärarna möter många andraspråkselever med stora behov i undervisningen, men många av dem står handfallna i vägledning och utveckling av dessa elevers ämnesspecifika språk. Lärarna uttrycker ett strakt behov av fortbildning och en stark vilja att utveckla kunskap kring att kunna utforma sin undervisning utifrån ett språkutvecklande perspektiv och öka sin profession. Nyckelord: språkutvecklande ämnesundervisning, religionskunskap, sociokulturell kunskapssyn, gymnasiet, KOMVUX, andraspråkselever

Elever som har svenska som sitt andraspråk står i matematikundervisningen inför den dubbla utmaningen att parallellt tillägna sig det svenska språket och ämnesinnehållet. Utifrån det framstår det som viktigt att arbeta språkutvecklande i matematik eftersom då är både språket och ämneskunskaperna i fokus. Syftet med den föreliggande fallstudien är att få kunskap om hur språkutvecklande matematikundervisning på gymnasienivå kan bedrivas. Detta görs med hjälp av klassrumsobservationer och semistrukturerade intervjuer med en lärare och två av hennes elever. Materialet analyseras och diskuteras sedan i relation till befintliga teorier och tidigare forskning om andraspråksperspektiv på lärande, språket i matematikämnet och språkutvecklande ämnesundervisning. Resultatet visar att läraren ser elevernas språkutveckling som sitt ansvar och hjälper dem att tillägna sig ämnesinnehållet parallellt med andraspråket. En slutsats är att språket behöver ha en framträdande funktion i undervisningen för att den ska vara språkutvecklande. Ytterligare slutsatser är att språkutvecklande matematikundervisning på gymnasienivå kan genomföras om läraren undervisar genom kontextrika sammanhang, främjar aktiv språkanvändning och erbjuder språklig stöttning. Därutöver ska undervisningen gå från det konkreta till det abstrakta i lärandesituationen, vara explicit så att eleverna vet vad som förväntas av dem och ligga på en hög kognitiv nivå så att alla elever utmanas.

Uppsatsens syfte har varit att studera vilka ord och uttryck som kan vålla svårigheter för andraspråkselever i deras karaktärsämnen på Omvårdnadsprogrammet, samt hur lärare och elever ställer sig till dessa svårigheter. Metoden har varit en kombination av ordkunskapstest,intervjuer och klassrumsobservationer. Utifrån dessa kan utläsas att eleverna har störst svårigheter med mindre frekventa ord och att det inte alltid är helt enkelt att fastställa vilka ord som vållar svårigheter för andraspråkselever och varför. Svårigheten ligger förmodligen inte alltid enbart i ordet i sig utan kan även påverkas av hur förhandlingen av ords innebörd går till och hur mycket språkutvecklande interaktion som förekommer i klassrummet.Lärarna i studien fokuserar i sin undervisning i första hand på ämnesspecifika ord och lämnarövriga till svenskämnet. Eleverna anser att lärarna förklarar på ett stressat och otillräckligt sätt, och väljer därför att på egen hand finna ords betydelser. Elevernas muntliga och skriftliga passivitet i klassrummet är enligt lärarna ett stort problem. Bevisligen föreligger en diskrepans mellan vad lärarna tror är orsaken till elevernas passivitet och vad eleverna själva menar är orsaken. Lärarna tolkar den som ett kulturellt fenomen medan eleverna menar att den grundar sig i språklig osäkerhet och otrygghet i klassrumsmiljön. Intentionerna är i de flesta fall positiva hos både elever och lärare. Viljan att förstå finns hos eleverna och viljan att förklara finns hos lärarna. Troligt är att en ökad kunskap hos både lärare och elever om vilka ord somkan vålla svårigheter och hur man kan arbeta med dessa ord, skulle kunna ge positiva effekter för elevernas ordinlärning och därmed förståelse av sina karaktärsämnen.

The aim of this study is to investigate what differences there are in vocabulary comprehension between pupils with Swedish as a first and second language. The strategies used for understanding unknown words are also investigated. Above all, the aim of this study is to see whether the subject teacher is aware of which words could be difficult to understand for pupils with Swedish as a second language and if she is aware of their vocabulary ability.          Both quantitative and qualitative methods were used in the form of observation, vocabulary test and semi-structured interviews with both pupils and subject teacher. There were 12 informants from a national gymnasium programme participating in the vocabulary test. Seven of them had Swedish as a second language and six of them has Swedish as a first language. Six informants participated in interviews.          The results showed that there were both quantitative and qualitative differences between the groups. The results also imply that informants with higher scores in the vocabulary test are more aware of which methods to use in the hearing and reading of an unknown vocabulary. The subject teacher was well aware of which words in teaching could be hard to understand for second language pupils, but underestimated the pupils’ knowledge of words.          The test results were not statistically tested and could therefore not be generalized for the population. Contemporary field research supports the test results.