Massmedier utmålar den svenska skolan som i stadigt förfall. Enligt den senaste PISA undersökningen har resultaten i matematik försämrats jämfört med tidigare undersökningar. För att ge elever det stöd de behöver i matematik spelar kartläggningen av deras kunskaper en avgörande roll. En kartläggning behöver ge utförlig och entydig beskrivning av elevers kunskaper som förstås av alla inblandade parter. Denna studie undersöker hur speciallärare och specialpedagoger beskriver matematiksvårigheter samt om hur de upptäcker, kartlägger och organiserar stödundervisningen för elever i matematiksvårigheter. Studien visar att intervjuade speciallärare och specialpedagoger beskriver matematiksvårigheter på samma sätt som också återkommer i forskningen. De finner diagnosen dyskalkyli problematisk då den beskriver elevens matematiksvårigheter, men inte dess orsaker. Speciallärarna och specialpedagogerna ser ett mervärde av diagnosticering om de får veta vad de ska göra med en elev som har dyskalkyli. Även i fråga om väl utförd kartläggning är både forskning och informanter eniga om dess betydelse för stödundervisningens utformning. Speciallärarna och specialpedagogerna anser entydigt att många elever i matematiksvårigheter utvecklar känslomässiga blockeringar som gör det svårare att arbeta med matematik. De för också fram betydelsen av att förebyggande insatser införs redan när eleverna börjar lågstadiet. Studien visar att matematikundervisningen bör arbeta än mer med att utveckla elevernas förståelse för matematik.

<p>Denna studie inriktar sig på elevers uppfattningar angående det stöd de får i och utanför klassrummet och på vilket sätt det påverkar deras skolgång. Studien utfördes ur ett fenomenologiskt perspektiv genom intervjuer. Enkäter användes som grund för urval av informanter och intervjuer har utförts med sex elever som har olika erfarenheter av stöd i skolan. Resultatet visar att flera av eleverna vill ha en lugn arbetsmiljö för att lättare kunna koncentrera sig samt att väntan på hjälp i det ordinarie klassrummet ofta är för lång. Samtliga elever som i dagsläget går till en specialpedagog anser att de får det stöd de behöver och att det där finns arbetsro. Det har även framkommit att det finns elever som påverkas negativt av att lämna den ordinarie klassen, genom att de upplever utanförskap. Resultatet av studiens frågeställningar visade sig kretsa mer kring omgivningens påverkan på elevernas arbetsförmåga än den konkreta hjälpen de tillhandahåller under lektionerna. Den tidigare forskning vi hänvisar till visar på likheter med det resultat vi fått fram, trots att vår studie är av relativt liten omfattning.</p>

Syftet med detta arbete är att undersöka hur fyra gymnasieskolor i en kommun organiserar specialundervisning. Frågeställningarna är följande: Hur ser de fyra gymnasieskolorna på specialundervisning? Hur når skolorna elever i behov av särskilt stöd? Vilka elever har i praktiken rätt till specialundervisning? För att få svar på dessa frågor genomfördes intervjuer med de personer som ensamt eller tillsammans med andra ansvarade för specialundervisningen på de gymnasieskolor som valdes ut. Trots att tidigare forskning påstår att inkluderande specialundervisning är det bästa så bedrivs idag i stort sett enbart segregerande specialundervisning på håltimmar och andra lediga tider. Gymnasieskolorna har i stort sett samma syn på specialundervisning, emellertid är skillnaderna i deras sätt att upptäcka elever i behov av stöd stora. Vissa skolor genomför tester under första terminen av gymnasiet för att upptäcka elever i behov av stöd, medan andra skolor låter tiden utvisa var eleven ligger i sin utveckling. I teorin har enligt skolorna alla elever rätt till specialundervisning, dock fokuseras det främst i praktiken på de elever med någon slags svårighet. För elever som är särbegåvade inom ett eller flera ämnen finns inga uppdrag inom specialundervisningen på de undersökta skolorna.

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur fyra gymnasieskolor i en kommun organiserar specialundervisning. Frågeställningarna är följande:</p><p>Hur ser de fyra gymnasieskolorna på specialundervisning?</p><p>Hur når skolorna elever i behov av särskilt stöd?</p><p>Vilka elever har i praktiken rätt till specialundervisning?</p><p>För att få svar på dessa frågor genomfördes intervjuer med de personer som ensamt eller tillsammans med andra ansvarade för specialundervisningen på de gymnasieskolor som valdes ut.</p><p>Trots att tidigare forskning påstår att inkluderande specialundervisning är det bästa så bedrivs idag i stort sett enbart segregerande specialundervisning på håltimmar och andra lediga tider.</p><p>Gymnasieskolorna har i stort sett samma syn på specialundervisning, emellertid är skillnaderna i deras sätt att upptäcka elever i behov av stöd stora. Vissa skolor genomför tester under första terminen av gymnasiet för att upptäcka elever i behov av stöd, medan andra skolor låter tiden utvisa var eleven ligger i sin utveckling.</p><p>I teorin har enligt skolorna alla elever rätt till specialundervisning, dock fokuseras det främst i praktiken på de elever med någon slags svårighet. För elever som är särbegåvade inom ett eller flera ämnen finns inga uppdrag inom specialundervisningen på de undersökta skolorna.</p>

Denna studie inriktar sig på elevers uppfattningar angående det stöd de får i och utanför klassrummet och på vilket sätt det påverkar deras skolgång. Studien utfördes ur ett fenomenologiskt perspektiv genom intervjuer. Enkäter användes som grund för urval av informanter och intervjuer har utförts med sex elever som har olika erfarenheter av stöd i skolan. Resultatet visar att flera av eleverna vill ha en lugn arbetsmiljö för att lättare kunna koncentrera sig samt att väntan på hjälp i det ordinarie klassrummet ofta är för lång. Samtliga elever som i dagsläget går till en specialpedagog anser att de får det stöd de behöver och att det där finns arbetsro. Det har även framkommit att det finns elever som påverkas negativt av att lämna den ordinarie klassen, genom att de upplever utanförskap. Resultatet av studiens frågeställningar visade sig kretsa mer kring omgivningens påverkan på elevernas arbetsförmåga än den konkreta hjälpen de tillhandahåller under lektionerna. Den tidigare forskning vi hänvisar till visar på likheter med det resultat vi fått fram, trots att vår studie är av relativt liten omfattning.

Förväntat kunskapsbidragElever som haft svårigheter med matematiken under sin grundskoletid har getts en möjlighet att beskriva sina upplevelser och erfarenheter. Utifrån dessa tankar kommer förhoppningsvis en möjlighet att förändra och förbättra för denna elevgrupp genom att de bjuds in i processen för att skapa bättre undervisning och insatser för dem. Syfte och frågeställningarSyftet med studien var att låta elever i åk nio dela med sig av sina upplevelser av matematikundervisningen och det stöd de fått under sina år i grundskolan. De frågeställningar som behandlades var vilken typ av matematikundervisning eleverna mött i skolan. När de upplever att undervisningen har fungerat eller inte. De fick besvara frågor huruvida de fått någon form av stöttning. Eleverna fick även beskriva sin syn på ämnet matematik.TeoriDen teoretiska ansatsen för studien grundas i två teorier, den sociokulturella och den narrativa teorin. Den sociokulturella utifrån tanken om att matematik är en social aktivitet, men även utifrån en tanke om hur viktigt det är att läraren uppfattar när eleven precis är påväg att förstå och ta tillvara den stunden, den proximala utvecklingszonen.Den andra teorin är den narrativa teorin då det i studien fanns en tanke att ge eleverna en röst för att vi ska kunna utveckla dels de specialpedagogiska insatserna och dels undervisningen för alla elever. Den teoretiska delen räcker inte utan måste kompletteras med upplevelser för att skapa en helhet.MetodStudien har tagit sin ansats i en narrativ metod för att eleverna skulle kunna ge röst åt sina tankar och upplevelser. Fem elever som varit i matematiksvårigheter under hela sin skolgång valdes ut. Samtliga elever tillhör idag samma skola, men på låg- och mellanstadiet gick eleverna på olika skolor. Intervjuerna har genomlyssnats, transkriberats och analyserats för att komma nära elevernas berättelser. ResultatI berättelserna framkommer hur viktig läraren och undervisningen är. När eleverna upplever att läraren och dennes undervisning är bra och de fungerar tillsammans, då beskriver de matematiken i mer positiva ordalag. När de inte uppskattar läraren eller har svårt att förstå lärare, då pratar de i mer negativa ord om matematiken.Som utomstående slås jag av avsaknaden av riktade individuella insatser. Endast en elev beskriver sig ha fått individuell undervisning. Det eleverna istället beskriver är omprov, läxhjälp och i något fall undervisning i en mindre grupp.Specialpedagogiska implikationerI en av de fem berättelserna nämns någon form av specialpedagogiskinsats. I denna studie har elever berättat om sin skolgång och det kan ha skett insatser som inte framkommer. Dock anser jag att speciallärarkompetensen behöver bli synligare i verksamheten och arbetet behöver ske på flera fronter samtidigt. Organisatoriskt: för att möjliggöra en skolorganisation som tidigt kan fånga upp eleverna som är i behov av stöd. Individuellt med eleven: för att hjälpa hen att skapa strukturer, rutiner och bli lyssnad till. Kompetenshöjande: för att hjälpa lärarna att skapa goda undervisningssituationer som möjliggör lärande för alla elever.

<p>Den lilla gruppen, stödundervisning, eller vad man nu kallar den är ett arbetssätt som en del skolor arbetar med för att ge barn i behov av extrastöd en lämplig form av undervisning. Den lilla gruppen bildas genom att elever från olika klasser samlas i ett särskilt undervisningsrum tillsammans med en lärare/pedagog/specialpedagog. Vilka är då de elever som placeras i den lilla gruppen och är dessa hjälpta av denna undervisningsform? I den undersökning jag genomförde genom intervjuer, fanns det två grupper av elever med svårigheter. Den ena gruppen bestod av elever med invandrarbakgrund och gick i liten grupp för att få svenskundervisning. Den andra gruppen bestod av elever som hade problem med matematiken. Jag kom fram till att eleverna i båda dessa grupper var hjälpta av arbetet i liten grupp. Det tyckte både de själva och pedagogerna. Jag sände också ut enkäter till rektorer för att se om de använde sig av arbetssättet liten grupp och vilka problem eleverna i dessa hade. Utifrån svaren har jag försökt se om dessa elever har möjlighet att bli hjälpta i liten grupp genom att läsa om problemen. De problem rektorerna angav var DAMP, ADHD, autism och koncentrationssvårigheter. Utifrån det jag läst om dessa problem kan jag se att vissa är hjälpta av arbetet i liten grupp medan andra inte är det.</p>

<p><p>The purpose of this essay is to study how to support students who have not achieved the objectives for grade 3 in mathematics. This was done using a teaching experiment with students in grade 4 who have failed the target in grade 3. The research tools were literature searches, mentoring, diary entries, interviews, analysis of student responses from the primary sample, and photographs of critical moments of the teaching.</p><p>The teaching experiment was made at an elementary school outside a major city in Sweden. Out of 49 students 17 needed to be given extra support in one or more milestones from national tests grade 3. The paper reports one of the targets, which is written algorithms, where nine students participated in 15 lessons á 30 minutes. All nine participating students enhanced to fulfill their objectives and passed the level approved in the fractional G "Written algorithms". The average changed from 5 to 12 correct out of 14 possible after the teaching experiment. The students worked in a small temporary group linked to the present case by virtue of a special teacher who used formative assessment.</p><p>The students chose to use the arrangement as written calculation method instead of using intermediaries in the sub sample.</p></p> / <p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur man kan stödja elever som ännu inte nått målen för skolår 3 i matematik. Detta genomfördes i ett undervisningsförsök med elever i skolår 4 som inte klarat målet för skolår 3. Forskningsverktygen var litteratursökning, handledning, dagboksanteckningar, intervjuer, analys av elevsvar från delprov och fotografier av kritiska moment från undervisningen.</p><p>Undervisningsförsöket gjordes på en 1-7 skola utanför en större stad i Sverige. Av 49 elever var det 17 st som behövde få extra stöd i ett eller flera delmål enligt nationella prov skolår 3. I uppsatsen redovisas ett av delmålen som handlar om skriftliga räknemetoder där nio elever deltog på 15 st lektioner á 30 min. Alla de nio deltagande eleverna ökade sin måluppfyllelse och klarade nivån för godkänt på delprov G "Skriftliga räknemetoder" . Medelvärdet på resultatet ändrades från 5 till 12 rätt av 14 möjliga efter undervisningsförsöket. Eleverna arbetade i en liten tillfällig grupp knuten till det aktuella målet med stöd av en speciallärare som använde sig av formativ bedömning.</p><p>Eleverna valde att använda uppställning som skriftlig räknemetod framför räkning med mellanled i delprovet.</p>

Den lilla gruppen, stödundervisning, eller vad man nu kallar den är ett arbetssätt som en del skolor arbetar med för att ge barn i behov av extrastöd en lämplig form av undervisning. Den lilla gruppen bildas genom att elever från olika klasser samlas i ett särskilt undervisningsrum tillsammans med en lärare/pedagog/specialpedagog. Vilka är då de elever som placeras i den lilla gruppen och är dessa hjälpta av denna undervisningsform? I den undersökning jag genomförde genom intervjuer, fanns det två grupper av elever med svårigheter. Den ena gruppen bestod av elever med invandrarbakgrund och gick i liten grupp för att få svenskundervisning. Den andra gruppen bestod av elever som hade problem med matematiken. Jag kom fram till att eleverna i båda dessa grupper var hjälpta av arbetet i liten grupp. Det tyckte både de själva och pedagogerna. Jag sände också ut enkäter till rektorer för att se om de använde sig av arbetssättet liten grupp och vilka problem eleverna i dessa hade. Utifrån svaren har jag försökt se om dessa elever har möjlighet att bli hjälpta i liten grupp genom att läsa om problemen. De problem rektorerna angav var DAMP, ADHD, autism och koncentrationssvårigheter. Utifrån det jag läst om dessa problem kan jag se att vissa är hjälpta av arbetet i liten grupp medan andra inte är det.

The purpose of this essay is to study how to support students who have not achieved the objectives for grade 3 in mathematics. This was done using a teaching experiment with students in grade 4 who have failed the target in grade 3. The research tools were literature searches, mentoring, diary entries, interviews, analysis of student responses from the primary sample, and photographs of critical moments of the teaching. The teaching experiment was made at an elementary school outside a major city in Sweden. Out of 49 students 17 needed to be given extra support in one or more milestones from national tests grade 3. The paper reports one of the targets, which is written algorithms, where nine students participated in 15 lessons á 30 minutes. All nine participating students enhanced to fulfill their objectives and passed the level approved in the fractional G "Written algorithms". The average changed from 5 to 12 correct out of 14 possible after the teaching experiment. The students worked in a small temporary group linked to the present case by virtue of a special teacher who used formative assessment. The students chose to use the arrangement as written calculation method instead of using intermediaries in the sub sample. / Syftet med denna uppsats är att undersöka hur man kan stödja elever som ännu inte nått målen för skolår 3 i matematik. Detta genomfördes i ett undervisningsförsök med elever i skolår 4 som inte klarat målet för skolår 3. Forskningsverktygen var litteratursökning, handledning, dagboksanteckningar, intervjuer, analys av elevsvar från delprov och fotografier av kritiska moment från undervisningen. Undervisningsförsöket gjordes på en 1-7 skola utanför en större stad i Sverige. Av 49 elever var det 17 st som behövde få extra stöd i ett eller flera delmål enligt nationella prov skolår 3. I uppsatsen redovisas ett av delmålen som handlar om skriftliga räknemetoder där nio elever deltog på 15 st lektioner á 30 min. Alla de nio deltagande eleverna ökade sin måluppfyllelse och klarade nivån för godkänt på delprov G "Skriftliga räknemetoder" . Medelvärdet på resultatet ändrades från 5 till 12 rätt av 14 möjliga efter undervisningsförsöket. Eleverna arbetade i en liten tillfällig grupp knuten till det aktuella målet med stöd av en speciallärare som använde sig av formativ bedömning. Eleverna valde att använda uppställning som skriftlig räknemetod framför räkning med mellanled i delprovet.