I avsaknad av tillämplig lagstiftning för entreprenader fanns för länge sedan ett behov av ett standardavtalssystem. Standardiserade formulär som säkerställer en optimal riskfördelning mellan parterna och erbjuder snabba avtalsslut togs emot som en framgångssaga inom byggsektorn. I den rättsliga doktrinen frågades, varför behöver vi en lagstiftning när de allmänna bestämmelserna för byggsektorn erbjuder heltäckande regleringar? I denna framställning ställer jag motfrågan, om de allmänna bestämmelserna för byggsektorn verkligen så heltäckande som vi tror? En gammal utbredd uppfattning om juridiken och entreprenader är att, entreprenadrätt skulle vara ett eget särskilt rättsområde och de allmänna bestämmelserna utgör branschspecifik lag inom detta rättsområde. I denna framställning belyser jag praxis från de senaste åren som snarare antyder att entreprenadrätt är en naturlig del av den allmänna köp- och kontraktsrätten. Framställningen har ett särskilt fokus på ABM 07 och behandlar dess centrala brister och medföljande tolkningsproblem. För de som tillämpar de allmänna bestämmelserna är det viktigt att förstå den verkliga innebörden av vad de faktiskt avtalar om. Genom att förstå dessa standardavtal kan onödiga risker, kostnader och osämja undvikas. Tvister om olika tolkningar gällande innebörden av enskilda avtalsvillkor är vanligt förekommande inom entreprenader. Oftast väljer parterna en icke offentlig tvistelösning i ett skiljeförfarande, eller så ser man helst till att förlika framför att invänta en prövning i allmän domstol. Om parterna är förtrogna med en djupare juridiska kunskap om de allmänna bestämmelserna skulle kanske färre tvister behöva prövas överhuvudtaget.

Syftet med arbetet har varit att utreda vilka lösningar det finns vid en standardavtalskollison i både svensk och utländsk rätt. Samt vilken lösningsmodell som är den mest lämpliga. I Sverige saknas relevant lagstiftning på området. Någon träffande rättspraxis finns inte heller att tillgå och diskussion i doktrinen har med några få undantag varit väldigt begränsad. Detta innebär att rättsläget i Sverige fortfarande är oklart. I utländsk rätt har däremot ”battle of forms” fått betydligt större utrymme i doktrinen, lagstiftning har utvecklats i ett antal länder och intressant rättspraxis finns att tillgå. I den utländska rätten har det sedan länge varit den part som sänder över sina standardvillkor sist som går vinnande ur ”the battle of forms”. Ett antal yngre rättsfall tyder dock på att utvecklingen alltmer går i en riktning mot ”knock-out” modellen.

<p>Denna uppsats behandlar frågan om kolliderande standardavtal, internationellt benämnt battle of the forms. Problematiken grundas i att två parter i en avtalsförhandling har tillsänt varandra olika standardavtal med motstridiga villkor. Tvist uppkommer sedan oftast när parterna börjat prestera eller till och med fullbordat avtalet. Frågan uppkommer då vilka villkor som skall gälla samt hur denna problematik bör lösas. Eftersom problematiken är sparsamt utredd i svensk rätt har vi valt att studera tre nationella och tre internationella rättskällor och regelverk för att söka ledning i frågan. Utifrån det vi har kommit fram till kan det påpekas att en betydande majoritet av de rättskällor och regelverk vi har undersökt har frångått att lösa problematiken med hjälp av den klassiska synen på avtal samt anbud och accept. Syftet med uppsatsen har varit att ge läsaren en helhetsbild av problematiken med kolliderande standardavtal samt visa i vilken riktning utvecklingen på området tenderar att gå. Efter att ha utrett de olika rättskällorna kan vi fastslå att the knock-out rule torde vara den lösningsmodell som domstolarna generellt föredrar att tillämpa.</p>

Denna uppsats behandlar frågan om kolliderande standardavtal, internationellt benämnt battle of the forms. Problematiken grundas i att två parter i en avtalsförhandling har tillsänt varandra olika standardavtal med motstridiga villkor. Tvist uppkommer sedan oftast när parterna börjat prestera eller till och med fullbordat avtalet. Frågan uppkommer då vilka villkor som skall gälla samt hur denna problematik bör lösas. Eftersom problematiken är sparsamt utredd i svensk rätt har vi valt att studera tre nationella och tre internationella rättskällor och regelverk för att söka ledning i frågan. Utifrån det vi har kommit fram till kan det påpekas att en betydande majoritet av de rättskällor och regelverk vi har undersökt har frångått att lösa problematiken med hjälp av den klassiska synen på avtal samt anbud och accept. Syftet med uppsatsen har varit att ge läsaren en helhetsbild av problematiken med kolliderande standardavtal samt visa i vilken riktning utvecklingen på området tenderar att gå. Efter att ha utrett de olika rättskällorna kan vi fastslå att the knock-out rule torde vara den lösningsmodell som domstolarna generellt föredrar att tillämpa.

I fastighetsmäklarbranschen är det idag brukligt att som fastighetsmäklare använda sig av standardavtal i samband med överlåtelser. Dessa avtal utvecklas i tre steg innan det når den enskilde fastighetsmäklaren, en så kallad utvecklingskedja. Utvecklingskedjan består av Mäklarsamfundets förbundsjurister, systemutvecklare samt fastighetsmäklarföretag. Dessa tre aktörer har möjlighet att redigera avtalets innehåll till det bästa möjliga, samtidigt som det finns en risk att innehållet på ett eller annat sätt blir felaktigt under utvecklingens gång. Som sista steg i utvecklingskedjan finns fastighetsmäklaren, en part som har personligt ansvar för allt hen gör och i slutändan ansvarar för alla tidigare aktörer i utvecklingskedjan. Syftet är att undersöka vilken problematik som kan förekomma för fastighetsmäklare som använder sig av standardavtal samt att genom en diskussion nå en djupare förståelse för standardavtalens utvecklingskedja i förhållande till fastighetsmäklarens personliga ansvar. Uppsatsen visar att problematiken med standardavtalet är dess utvecklingskedja och att fastighetsmäklarens användning av standardavtalen gör att hen, i och med sitt personliga ansvar, får ansvara för alla steg i denna kedja. En orsak till denna problematiken skulle kunna vara att fastighetsmäklare fäster stor tillit till standardavtalen och de aktörer, inklusive förbundsjurister på Mäklarsamfundet, som utvecklat det. Vilket i sin tur kan leda till problem för kontraktsparterna. Standardavtalen håller i huvudsak hög kvalitet och tjänar sitt syfte, men samtidigt kvarstår problematiken med fastighetsmäklares tillit till dessa avtal. Det största problemet vid utformning av kontraktshandlingar är troligen inte standardavtalen i sig, utan snarare antalet aktörer som är involverade i utvecklingskedjan samt fastighetsmäklarens okunskap vid tillämpning av standardklausuler. / In the real estate industry it is customary, as a real estate agent, to use standard agreements when it comes to real estate transactions. These standard agreements are developed in three steps before reaching the real estate agent, a so-called development chain. The development chain consists of lawyers from Mäklarsamfundet, Software developers and real estate companies. These three actors have the ability to edit the content of the agreements but at the same time there remains a risk that the content in one way or another becomes faulty during the development. The real estate agent is the last actor in the development chain and has a personal responsibility for all their actions and are therefore also responsible for all previous actors in the development chain.The aim of this paper is to investigate the issues which emerge for real estate agents who use standard agreements and also to discuss the development chain of the standard contract in relation to the real estate agent's personal responsibility. The paper shows that the problem with the standard agreement is the development chain and that real estate agents, when using these agreements, end up being responsible for all the previous steps in this chain due to their aforementioned personal responsibility.A reason for this problem could be that the real estate agents have a high level of confidence in the standard agreements quality and also in the actors who developed it, including the lawyers from Mäklarsamfundet. In certain cases this can in turn cause problems for the contract parties. The standard agreements are essentially of high quality and serves its purpose, while the problem of the real estate agents high confidence in the agreements remain. When creating the standard agreement the main issue is probably not the standard agreement itself, but the many actors involved in the development chain and the real estate agent's lack of knowledge in applying these standard clauses.

Hästar är ett speciellt handelsobjekt som konstant förändras på in- och utsidan av olika anledningar, vilket kan föranleda komplikationer mellan avtalsparter. De kan inneha fel i sin anatomi som inte direkt inverkar på hästens funktionsduglighet, men också ådra sig beteendestörningar samt röntgenförändringar som är svåra att kartlägga bakåt i tiden. Sådana ”fel i häst” inverkar på riskens övergång och lämpligheten kring felbestämmelserna i KöpL och KköpL för att identifiera ”fel i vara”. Det blir som mest komplicerat när tvisterna omfattas av KköpL eftersom fel som uppenbarar sig inom de första sex månaderna ska anses ha förelegat vid köpets ingående. Mätningar och analyser visar att det föreligger en hög processfrekvens inom hästmål som dessutom kan relateras till just utformningen av KöpL och KköpL. För tillfället åligger det köpare och säljare att utforma ”kliniska” standardavtal för att parterna ska kunna utläsa huruvida fel i häst föreligger och undvika tvist. Är standardavtalet eller bilagorna bristande löper tvisten en stor sannolikhet att leda till domstol där ärendet blir en fråga om vilken part som kan föra bäst bevisning om fel föreligger i varan eller inte. Effekten av felbestämmelsernas utformning i KöpL och KköpL har bidragit till att domstolarna genomfört inkonsekventa bedömningar kring huruvida fel i vara föreligger. Trots att det existerar en hel del standardavtal som kan komplettera KöpL och KköpL åligger det parterna (lekmän) en väldigt tung börda att upprätta komplicerade och tekniska avtal för att undvika eller friskriva sig från vissa bestämmelser eller förhållanden. En reglering av standardavtal på nationell nivå där avtalen måste uppfylla en särskild minimi standard skulle kunna skapa en bättre förutsägbarhet för både parter, ombud och domstolen. Processfrekvensen kan troligtvis med hjälp av dessa små förändringar minskas på lång sikt. / Horses are special objects of sale that are constantly changing in the interior and exterior for various reasons. Because of that, they may obtain defects within their anatomy that does not directly affect the horse's functionality, as well as behavioural disturbances and radiographic changes that are difficult to track back in time. Such "defects" affect the passing of risk and the suitability of the Swedish sale of goods Act (SSOGA) and the Swedish consumer Act (SCA), since both these laws are designed for “general everyday goods”. Transactions are especially complex whenever the SCA is applied, since defects that occur the first six months are presumed to have existed before the passing of the risk. Statistics show that there is a high frequency of horse trials that can be related to the configuration of the SSOGA and the SCA. As for now, buyers and sellers are obligated to develop "clinical contracts” in order to determine whether a defect within a horse is a breach of contract. Otherwise, there is a high risk that the dispute will end up in court where trial costs often exceeds the value of the horse. The effect of how the SSOGA and the SCA is designed has resulted in an inconsistent assessment by the courts on whether defects within a horse constitute a breach of contract. Although there are a lot of standard contracts that can complement the SSOGA and the SCA, there is a heavy burden on parties trading with horses to establish complex and technical contracts in order to remove themselves from certain provisions or conditions. A regulation concerning standard contracts at a national level, with specific minimum requirement on the design of standard contracts, could create a better predictability for par-ties, councils and the court. The high frequency within horse trials can probably decrease with the help of these small changes in the long run.

<p>Problemformulering: Allriskförsäkringen vid entreprenad är på många sätt en egenartad försäkringslösning. Genom den försäkras både leverantören och beställaren i ett kommersiellt avtalsförhållande mot skador i produkten som avtalet avser. Genom teckning av ett tilläggsvillkor kan de försäkrade även få ersättning för s.k. åtkomstkostnader. Vid tolkningen och tillämpningen av undantagen i en sådan försäkring måste flera viktiga hänsyn tas. Försäkringsskyddet avser en kommersiell risk, varför försäkringsskyddet inte får bli för långtgående för leverantören, eftersom skadepreventionen i sådana fall kan bli lidande och spekulation i försäkringsskyddet kan uppkomma. Tolkningen och tillämpningen måste också vara förenlig med grundläggande försäkringsrättsliga principer. Samtidigt måste hänsyn tas till att försäkringen faktiskt avser att försäkra kommersiella risker i stor utsträckning, samt att beställaren är medförsäkrad. </p><p>Syfte: Mitt syfte är utröna hur undantagen i allriskförsäkringen med tilläggsvillkor bör tolkas och tillämpas, dels för att försäkringen skall vara ändamålsenlig med hänsyn till den säregna försäkringssituation som föreligger, dels för att undantagen skall var ändamålsenliga med hänsyn till bl.a. skadeprevention och grundläggande försäkringsrättsliga principer. </p><p>Metod: Det material jag har utgått ifrån är främst standardavtalen och försäkringsvillkoren på entreprenadområdet, samt branschspecifik facklitteratur. Jag har använt mig av det hermeneutiska perspektivet vid den vetenskapliga bearbetningen av materialet. </p><p>Avgränsningar: Uppsatsen behandlar kommersiella entreprenadavtal som sluts mellan en byggherre och en entreprenör samt försäkringen av dessa. </p><p>Resultat: Jag har funnit vissa inkonsekvenser mellan å ena sidan tolkningen och tillämpningen av undantagen och tilläggsvillkoret, och å andra sidan grundläggande försäkringsrättsliga principer och försäkringens ändamålsenlighet med hänsyn till den säregna försäkringslösningen. Vidare anser jag att tolkningen och tillämpningen av undantagen i vissa fall bör skärpas.</p>

<p>Avtal om kundspecifik programvara hamnar ofta i gränslandet mellan köp och tjänst, och mellan överlåtelse och upplåtelse, det är därför tveksamt om köplagen är tillämplig på sådana avtal. Frågan om köplagens tillämplighet har betydelse för säljarens ansvar för fel i leveransen. I denna uppsats utreds i vilka situationer standardavtal och lagar är tillämpliga på avtal rörande kundanpassad programvara, och vad det har för betydelse för vilka fel som skall omfattas av leverantörens ansvar. I uppsatsen undersöks också hur handelsbruk och sedvänja påverkar avtalet och vad som kan anses utgöra handelsbruk och sedvänja. Felansvaret i standardavtalen är i flera fall begränsat till avvikelser från avtalad specifikation, något som kan vara problematiskt om köparen inte förstår t.ex. kravspecifikationen, som är en viktig del av avtalet. Ett annat problem är att kravspecifikationen ofta fastställs först efter avtalets undertecknande. För att fastställa vad som är ett väl avvägt felansvar är utgångspunkten en situation där köpare och säljare är lika välinformerade och lika starka förhandlingsmässigt.</p>

Avtal om kundspecifik programvara hamnar ofta i gränslandet mellan köp och tjänst, och mellan överlåtelse och upplåtelse, det är därför tveksamt om köplagen är tillämplig på sådana avtal. Frågan om köplagens tillämplighet har betydelse för säljarens ansvar för fel i leveransen. I denna uppsats utreds i vilka situationer standardavtal och lagar är tillämpliga på avtal rörande kundanpassad programvara, och vad det har för betydelse för vilka fel som skall omfattas av leverantörens ansvar. I uppsatsen undersöks också hur handelsbruk och sedvänja påverkar avtalet och vad som kan anses utgöra handelsbruk och sedvänja. Felansvaret i standardavtalen är i flera fall begränsat till avvikelser från avtalad specifikation, något som kan vara problematiskt om köparen inte förstår t.ex. kravspecifikationen, som är en viktig del av avtalet. Ett annat problem är att kravspecifikationen ofta fastställs först efter avtalets undertecknande. För att fastställa vad som är ett väl avvägt felansvar är utgångspunkten en situation där köpare och säljare är lika välinformerade och lika starka förhandlingsmässigt.

Problemformulering: Allriskförsäkringen vid entreprenad är på många sätt en egenartad försäkringslösning. Genom den försäkras både leverantören och beställaren i ett kommersiellt avtalsförhållande mot skador i produkten som avtalet avser. Genom teckning av ett tilläggsvillkor kan de försäkrade även få ersättning för s.k. åtkomstkostnader. Vid tolkningen och tillämpningen av undantagen i en sådan försäkring måste flera viktiga hänsyn tas. Försäkringsskyddet avser en kommersiell risk, varför försäkringsskyddet inte får bli för långtgående för leverantören, eftersom skadepreventionen i sådana fall kan bli lidande och spekulation i försäkringsskyddet kan uppkomma. Tolkningen och tillämpningen måste också vara förenlig med grundläggande försäkringsrättsliga principer. Samtidigt måste hänsyn tas till att försäkringen faktiskt avser att försäkra kommersiella risker i stor utsträckning, samt att beställaren är medförsäkrad. Syfte: Mitt syfte är utröna hur undantagen i allriskförsäkringen med tilläggsvillkor bör tolkas och tillämpas, dels för att försäkringen skall vara ändamålsenlig med hänsyn till den säregna försäkringssituation som föreligger, dels för att undantagen skall var ändamålsenliga med hänsyn till bl.a. skadeprevention och grundläggande försäkringsrättsliga principer. Metod: Det material jag har utgått ifrån är främst standardavtalen och försäkringsvillkoren på entreprenadområdet, samt branschspecifik facklitteratur. Jag har använt mig av det hermeneutiska perspektivet vid den vetenskapliga bearbetningen av materialet. Avgränsningar: Uppsatsen behandlar kommersiella entreprenadavtal som sluts mellan en byggherre och en entreprenör samt försäkringen av dessa. Resultat: Jag har funnit vissa inkonsekvenser mellan å ena sidan tolkningen och tillämpningen av undantagen och tilläggsvillkoret, och å andra sidan grundläggande försäkringsrättsliga principer och försäkringens ändamålsenlighet med hänsyn till den säregna försäkringslösningen. Vidare anser jag att tolkningen och tillämpningen av undantagen i vissa fall bör skärpas.