Den här undersökningen handlar om i vilken mån dagstidningarna kan fortsätta att göra anspråk på att utgöra tredje statsmakten. Den tredje statsmakten utgörs av journalistiken i medierna som ska bevaka den första statsmakten regeringen och den andra, riksdagen. Jag har valt att undersöka hur kommun- och landstingsjournalistiken samt den undersökande journalistiken, prioriteras på tidningarna. Alltså motsvarigheten till regering och riksdag på lokal nivå. 21 ansvariga utgivare vid den största tidningen i respektive län/region har fått möjlighet att svara på en enkät, svarsfrekvensen blev 66,6 procent. Dessutom har jag besökt fem tidningar i mellansverige för att genomföra halvstrukturerade intervjuer med fem reportrar om hur de upplever möjligheterna att verka som tredje statsmakten. De viktigaste slutsatserna är att samtidigt som två regeringsutredningar visat på mediernas viktiga roll i demokratin uppger flera ansvariga utgivare inte den traditionella definitionen av tredje statsmakten. De svarar istället allt från att ” Har ingen definition” till att ”Har aldrig ställt mig den frågan”. De fem reportrarna har alla en definition som ligger i närheten av den allmänt vedertagna. Reportrarna har sett hur antalet journalister på redaktionerna blivit färre samtidigt som arbetstakten ökat på redaktionerna. De upplever att det blir allt svårare att bevaka makten. Samtidigt som resurserna minskat har informationsflödet i övrigt ökat, dessutom blir den lokala politiken allt mer komplicerad att bevaka. Enkäten bland de ansvariga utgivarna visar att antalet kommun- och landstingsreportrar, samt tillfälliga grävgrupper har ökat jämfört med för tio år sedan, men det har inte gått att få fram om de arbetar heltid eller deltid. Reportrarna vittnar i intervjuerna om att det finns flera reportrar på respektive redaktion som bevakar kommunen, men i många fall har allmänreportrar ansvar för en eller flera nämnder, vilket leder till en lägre grad av specialisering i ämnet. De intervjuade reportrarna oroar sig för framtiden och möjligheterna att kunna genomföra en kvalificerad samhällsjournalistik. De ser därmed svårigheter att fylla rollen som demokratins kontrollanter. Det är framförallt i fortsatta neddragningar på redaktionerna samt kravet på kortare texter, ”snuttifiering” som de ser som de största hoten.

<p>Den här undersökningen handlar om i vilken mån dagstidningarna kan fortsätta att göra anspråk på att utgöra tredje statsmakten. Den tredje statsmakten utgörs av journalistiken i medierna som ska bevaka den första statsmakten regeringen och den andra, riksdagen. Jag har valt att undersöka hur kommun- och landstingsjournalistiken samt den undersökande journalistiken, prioriteras på tidningarna. Alltså motsvarigheten till regering och riksdag på lokal nivå. 21 ansvariga utgivare vid den största tidningen i respektive län/region har fått möjlighet att svara på en enkät, svarsfrekvensen blev 66,6 procent. Dessutom har jag besökt fem tidningar i mellansverige för att genomföra halvstrukturerade intervjuer med fem reportrar om hur de upplever möjligheterna att verka som tredje statsmakten.</p><p>De viktigaste slutsatserna är att samtidigt som två regeringsutredningar visat på mediernas viktiga roll i demokratin uppger flera ansvariga utgivare inte den traditionella definitionen av tredje statsmakten. De svarar istället allt från att ” Har ingen definition” till att ”Har aldrig ställt mig den frågan”. De fem reportrarna har alla en definition som ligger i närheten av den allmänt vedertagna. Reportrarna har sett hur antalet journalister på redaktionerna blivit färre samtidigt som arbetstakten ökat på redaktionerna. De upplever att det blir allt svårare att bevaka makten. Samtidigt som resurserna minskat har informationsflödet i övrigt ökat, dessutom blir den lokala politiken allt mer komplicerad att bevaka. Enkäten bland de ansvariga utgivarna visar att antalet kommun- och landstingsreportrar, samt tillfälliga grävgrupper har ökat jämfört med för tio år sedan, men det har inte gått att få fram om de arbetar heltid eller deltid. Reportrarna vittnar i intervjuerna om att det finns flera reportrar på respektive redaktion som bevakar kommunen, men i många fall har allmänreportrar ansvar för en eller flera nämnder, vilket leder till en lägre grad av specialisering i ämnet.</p><p>De intervjuade reportrarna oroar sig för framtiden och möjligheterna att kunna genomföra en kvalificerad samhällsjournalistik. De ser därmed svårigheter att fylla rollen som demokratins kontrollanter. Det är framförallt i fortsatta neddragningar på redaktionerna samt kravet på kortare texter, ”snuttifiering” som de ser som de största hoten.</p>

No description available.

The aim of this master thesis is to examine the use of the word digitalization ("digitalisering") in a Swedish library context, and to relate the use and the assumptions underlying it to different views of technology. The empiric material chosen was the report Den femte statsmakten, published by the National Library of Sweden in 2017 as part of the production of a national library strategy. A tool for structuring and analysing the material was created, based on the different grammatical functions of the words digitalization and digital, also drawing on the works of linguists Fairclough and Fowler. Findings showed that digitalization was often described as an independent actor, impacting on both organizations and individuals. The use of the word digital ranged from describing specific materials and tools, to describing the entire society and the present. These results were then further discussed in relation to different perspectives on technology, revealing a strong deterministic tendency in the studied material, where the current development was taken for granted. Questions about the influence of big tech companies on the technological development and the definition of digital competence were also raised.

The aim of this master thesis is to examine the use of the word digitalization ("digitalisering") in a Swedish library context, and to relate the use and the assumptions underlying it to different views of technology. The empiric material chosen was the report Den femte statsmakten, published by the National Library of Sweden in 2017 as part of the production of a national library strategy. A tool for structuring and analysing the material was created, based on the different grammatical functions of the words digitalization and digital, also drawing on the works of linguists Fairclough and Fowler. Findings showed that digitalization was often described as an independent actor, impacting on both organizations and individuals. The use of the word digital ranged from describing specific materials and tools, to describing the entire society and the present. These results were then further discussed in relation to different perspectives on technology, revealing a strong deterministic tendency in the studied material, where the current development was taken for granted. Questions about the influence of big tech companies on the technological development and the definition of digital competence were also raised.

This thesis has three main aims. The first is to clarify Hobbes's contractualism and to derive the nature, origins and solutions of war from key concepts in Hobbes's theory. The second aim is to analyze whether there is any connection between Hobbes' contractualism and civil war or conflict given that Hobbes grew up when there was civil war in his homeland and he expressed his views on civil war in the book Leviathan. A third aim is to use Hobbes' contractualism to illuminate and try to explain civil conflict in Afghanistan, a country that has been marked by civil conflicts for almost five decades.  For a civil conflict to be classified as an armed conflict, at least one of the parties must be a non-state actor, and Afghanistan is a country where the Taliban is classified as a non-state actor whose aim is to seize state power by force. Afghanistan is a country that is known for its civil conflicts therefore it will be interesting to prefer that country as an example in this work.  When analyzing Hobbes' contractarianism and civil war, Hobbes' book Leviathan was used to explain Hobbes' view on civil war and how the inhabitants can cooperate and sacrifice their natural rights to form a society with a sovereign who can keep peace and make laws that can be beneficial for all the people. The conclusion is that Hobbes makes good arguments in the book Leviathan for how to resolve civil conflicts and how citizens benefit from making peace with each other through a sovereign.