Stigande havsnivåer är något som idag påverkar kustområden världen över, vilket har lett till att fokus behövt riktas mot att klimatanpassa den fysiska planeringen. Syftet med uppsatsarbetet är att genom en fallstudie undersöka kommunerna Karlskrona och Ystad arbete med klimatanpassning för havsnivåhöjningar. Vidare är syftet att studera vilken roll digitala planeringsverktyg har. Arbetet ska besvara två frågeställningar där den första handlar om hur respektive kommun arbetar med klimatanpassning för stigande havsnivåer och den andra behandlar digitala planeringsverktygs roll i det arbetet.  Studien bygger på kvalitativa metoder och insamlingen av empiri genomfördes med kvalitativa intervjuer samt konventionella innehållsanalyser. Det teoretiska ramverket består av begreppen: “resiliens”, “anpassningskapacitet”, “digitalisering inom fysisk planering” och “resurskoordinering”. Resultatet visar främst att Karlskrona kommun arbetar med långsiktiga lösningar och samverkan samt att Ystad kommun arbetar proaktivt och utifrån strategier och handlingsplaner. Det framkom även att digitala planeringsverktyg har en mer kompletterande roll i kommunernas arbete. / Sea level rise affects coastal areas around the world, which has made urban planning move towards climate adaptation. The purpose of this paper is to understand how the municipalities of Karlskrona and Ystad work with climate adaptation for sea level rise and what part digital planning tools have. The paper has two main issues which aims to understand how climate adaptation for rising seas is implemented in the municipalities and the role of digital planning tools.  The study is based on qualitative methods and the data was collected with qualitative interviews and conventional content analysis. The theoretical framework includes: “resilience”, “adaptation capacity”, “digitalization in urban planning” and “resource coordination”. The results shows that the municipality of Karlskrona works with long term solutions and cooperation, and that the municipality of Ystad works proactively with strategies. Lastly it became clear that digital planning tools have a complementary part in the municipalities work.

Konsekvenserna av den stigande havsnivån är en av de största utmaningarna som den fysiska planeringen i skånska kustsamhällen står inför. De urbana rummen i den befintliga miljön kräver en klimatanpassning som kan möta den stigande havsnivån, men i dagsläget saknas verktyg och tillräckliga planerings- och kunskapsunderlag för att kunna klimatanpassa den redan bebyggda miljön. Utöver avsaknad av verktyg finns det även en dualism gällande lagstiftning och ansvarsfördelningen mellan stat, myndigheter och den enskilde. Trots det behöver den fysiska planeringen drastiskt planera för – och svara på – utmaningarna som det stigande havet skapar. Det kräver resilienta och adaptiva sätt att arbeta och tänka på. Begreppet resiliens inom den fysiska planeringen introducerar nya synsätt som alltmer betonas kunna bidra till en adaptiv, planering.  Ambitionen med denna studie var att göra ett kombinerat arbete som belyser kunskapsgapet gällande klimatanpassning inför den stigande havsnivån åt bebyggd miljö, samt att bidra med ett gestaltningsförslag innehållande  adaptiva lösningar mot havsnivåhöjningen, vilka implementeras i Simrishamns kommuns offentliga rum. Därför har studien analyserat hur Länsstyrelsen Skåne hanterar frågan om den stigande havsnivån för en resilient och adaptiv stadsplanering, samt vilka adaptiva åtgärder Kristianstad kommun, Trelleborg kommun och Ystad kommun arbetar med. Vidare har ett designförslag i Simrishamns hamn utformats, där adaptiva åtgärder för att hantera havsnivåhöjningen i stadens bebyggda hamnmiljö gestaltas. Studien grundas i ett teoretiskt perspektiv som bottnar i begreppen resiliens och adaption. Fokus i studien har varit hur de två begreppen tillsammans kan introducera nya synsätt i planeringen. Studien har varit av en utforskande karaktär, och genomförts genom att först inhämta kunskap kvalitativt för att sedan tillämpa den kunskapen i designarbetet. Vidare har studiens vetenskapliga bakgrund satt ramarna för den översättande designdelen, som också utgjort studiens översättande länk mellan analys och design. Utförandet erbjöd en möjlighet att se problemet ur ett holistiskt perspektiv och sammankoppla det vetenskapliga med det kreativt gestaltande.   Med hjälp av det teoretiska perspektivet och metoderna kvalitativ  textanalys och intervjuer har vi påvisat vilka fysiska aspekter som i dagsläget implementeras i den befintliga bebyggda miljön. Länsstyrelsen Skåne prioriterar frågan om den stigande havsnivån och arbetar med ett värsta tänkbart scenario, där de bland annat tagit fram klimatstrategier och klimatmål. Kristianstad kommun, Trelleborg kommun och Ystad kommun nyttjar flertalet adaptiva åtgärder för att skapa resilienta städer, såsom att bygga ny bebyggelse framför befintlig, flytta bebyggelse, höja upp mark eller bebyggelse, användning av sandfodring och pumpsystem eller gestaltning av flexibla kajlösningar, multifunktionella vallar och kustnära vegetation. Med grund i analysen i och forsknings- och kunskapsöversikten har vi kunnat identifiera viktiga aspekter som kan tas med till det fortsatta arbetet den översättande designdelen. Identifierade aspekter är: markhöjd på minst +3,5 m.ö.h., strandfodring, jordvallar, flexibla kajlösningar, bryggor, stenskoning, skyddsmurar och skyddsvallar och havsvallar. Tillsammans med observationer och design som metod utgjorde ovannämnda aspekterna grunden i den översättande designdelen som har testats i Simrishamns hamns offentliga rum. Gestaltningsförslaget har bidragit till ytterligare kunskap om och nya arbetssätt för resilienta och adaptiva klimatanpassningsåtgärder mot den stigande havsnivån och hur de kan implementeras och utvecklas i stadsplaneringen. Studien ger även en djupare förståelse för komplexiteten som föreligger i klimatanpassning vad gäller ansvar och implementering av åtgärder för kustkommuner. Studien har försett oss med ytterligare kunskap inom den fysiska planeringen rörande vilka åtgärder som används vid hantering av den stigande havsnivån och för att göra samhället mer redo inför nästa kris.

Stigande havsnivåer är en global utmaning som hotar världens kustlandskap och byggd miljö. Stigande havsnivåer är den konsekvens av klimatförändringarna som beräknas drabba samhället hårdast ekonomiskt. I Sverige finns det inga nationella riktlinjer för hur stigande havsnivåer ska hanteras. Ansvaret att klimatanpassa kustlandskapet ligger på kommunerna samtidigt som den privata fastighetsägaren har det yttersta ansvaret att klimatsäkra sin egendom. Syftet med masterarbetet var att undersöka vilka verktyg i den fysiska planeringen som kan användas för skydd mot översvämningar till följd av stigande havsnivåer. En fallstudie genomfördes i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som är två av Sveriges mest utsatta kommuner för stigande havsnivåer. Arbetets teoretiska del låg till grund för hur ett resilient kustlandskap som skyddar byggd miljö från stigande havsnivåer kan gestaltas i Kivik. Resiliens utgör arbetets teoretiska ramverk bestående av komponenterna holistiskt perspektiv, strategier, långsiktigt perspektiv och samverkan. Ramverket användes som ett analysverktyg och utgjorde en målsättning i arbetets gestaltningsförslag.  Arbetets empiri samlades in genom en kvalitativ innehållsanalys av kommunala planhandlingar i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som kompletterades med intervjuer. Resultatet av analysen visade att Kristianstads kommun saknar strategier för hur kustlandskapet ska skyddas från stigande havsnivåer utanför tätortens vallsystem. Analysen från Trelleborgs kommun visade att kommunen har ett brett planeringsunderlag för hur stigande havsnivåer kan hanteras men samspelar inte med kommunens agerande i praktiken. Båda kommunerna förespråkar stadsutveckling i kustområden med strategier för hur ny bebyggelse ska uppföras klimatsäkert. Stadsutveckling vid kusten prioriteras före skydd för befintlig bebyggelse i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun.  I arbetets slutsats presenterades verktyg och principer som låg till grund för arbetets gestaltningsförslag i Kivik. Verktygen som låg till grund för gestaltningen var ett  helhetsperspektiv i planeringen, multifunktionella lösningar, integrera  havet, anpassningsbara kustskydd, säkerhetsmarginaler, hybridlösningar och försvarsstrategi. Gestaltningsförslaget visar hur byggd miljö kan skyddas från stigande havsnivåer och samtidigt bidra med stadsutveckling vid kusten i ett helhetsperspektiv. Målsättning var att visa hur byggd miljö i Kiviks kustområde kan skyddas från stigande havsnivåer och bidra till ett resilient kustlandskap. I arbetet användes strategierna försvara byggd miljö, integrera havet och multifunktionella lösningar med tillhörande designverktyg. Designverktygen var anpassning, flexibilitet, säkerhetsmarginal och hybridlösningar som har en förankring i resiliens. Gestaltningsförslaget bidrar till forskningen genom att visa hur målsättningen resiliens kan avspeglas i två perspektiv. Det ena perspektivet är att uppföra kustskydd anpassat efter designverktygen och det andra perspektivet är att visa hur den fysiska miljön kan anpassas till klimatförändringarna genom att integrera havet i planeringen. Arbetets avslutande diskussion belyser vikten av en genomförbar planering, tydlig ansvarsfördelning, handlingskraft och ett helhetsperspektiv i planeringen.

Inom den fysiska planeringen idag tycks det råda en viss osäkerhet kring hur risker i samband med framtida klimatförändringar och mer specifikt hur risken för stigande havsnivåer, bör hanteras. Det tycks råda en konflikt mellan att bygga bostäder i attraktiva vattennära lägen samt att vidta de åtgärder som behövs för att minska riskerna och minimera konsekvenserna av ett förändrat klimat. Syftet med detta arbete har därför varit att nå en ökad kunskap kring hur den fysiska planeringen hanterar riskerna för ett förändrat klimat och specifikt riskerna med de stigande havsnivåerna, genom att granska hur dessa har hanterats i planeringen av Norra Älvstranden i Göteborg. Vidare har syftet varit att diskutera lämpliga riktlinjer för framtida planering av vattennära bebyggelse genom att besvara följande frågeställningar: Hur har klimatfrågan och framförallt riskerna med de stigande havsnivåerna, hanterats i planeringen av Norra Älvstranden i Göteborg? Finns det någon skillnad mellan hanteringen av klimatrisker och hanteringen av miljörisker? Vilka generella slutsatser kan dras utifrån fallet Norra Älvstranden? På vilket sätt kan slutsatserna tillämpas för att förbättra strategierna inför planering av framtida vattennära bebyggelse? En fallstudie har gjorts över Norra Älvstranden i Göteborg. Metoden som använts har varit en kvalitativ dokumentstudie. De dokument som studerats har varit översiktsplaner, fördjupade översiktsplaner samt 14 antagna detaljplaner som omfattas av fallstudien. Plandokumenten har analyserats var för sig utifrån följande analysfrågor: Hur beskriver översiktsplanen vattnet och specifikt risken för stigande havsnivåer? Vilket är det minsta tillåtna avståndet från vattnet till bebyggelse? Vilken höjd över kommunens nollplan är den lägst tillåtna för bebyggelse i markplan? Var och i vilken omfattning i plandokumenten hanteras miljörisker?(a) generellt, och (b) i synnerhet riskerna med stigande havsnivåer? Beskrivs vattnet som en möjlighet eller ett hot? De teoretiska utgångspunkter som legat till grund för studien har varit kopplade till hur den fysiska planeringen hanterar risker i vad som en del kallar för risksamhället. Begrepp som riskhantering, osäkerhet, riskmedvetandet diskuteras samt vilka problem kommuner och myndigheters organisering kan medföra gällande hantering av risker. Även vår tids tekniska utveckling och beroende av experter diskuteras. Att klimatet förändras till följd av mänsklig aktivitet har konstaterats. De har fått till följd att havsnivåerna stiger vilket medför stora konsekvenser för det svenska samhället där översvämningar är en av de mest uppenbara konsekvenserna eftersom både byggnader och naturmiljöer riskerar att drabbas. Hur sårbart ett samhälle är beror ofta på dess lokalisering. De städer och tätorter som är lokaliserade intill vattendrag och längs kusten är mer sårbara än de som ligger i högre terräng. Norra Älvstranden i Göteborg ligger både vattennära och relativt lågt och har tidigare varit en plats för hamnverksamheter och industri men som under 1990-talet omvandlats till ett attraktivt bostadsområde men fina kvaliteter. Av de granskade översiktsplanerna framgår att det skett en förändring i synen på vattnet, från att endast ha varit ett positivt element till att ses som en riskfaktor som kräver en beredskap samt en långsiktig planering. Av de analyserade detaljplanerna det först i de två sista planerna som det beskrivs vilka konsekvenser en stigande vattennivå skulle kunna få. I dessa planer framgår ett framtidstänkande där man föreslår att förebygga översvämningsriskerna genom att höja lägsta grundläggningsnivåerna med ytterligare 0,5 meter. Utifrån analysen av detaljplanerna kan slutsatsen dras att de miljörisker som beskrivits har varit oförändrade över tid från det att den första planen antogs och fram till idag samt att ett nytt förhållningssätt av hanteringen av vattenfrågan kan urskiljas under de senare åren.

Klimatförändringar är ett problem i dagens samhälle och förväntas öka i framtiden. En utmaning som Sveriges kommuner, inte minst Göteborgs stad och Helsingborgs stad, står inför är stigande havsnivåer till följd av klimatförändringar. Syftet med studien är att undersöka hur Göteborgs stad och Helsingborgs stad hanterar översvämningar vid stigande havsnivåer samt vilka riktlinjer som ligger till grund för arbetet. Med hanteringen följer även utmaningar i planeringsprocessen, som i studien undersöks. Med hjälp av ramverket Urban Climate Risk Framework samt begreppen risk och sårbarhet visar studien att olika förutsättningar påverkar hur kommuner planerar för risken att utsättas för översvämning. En dokumentanalys och kompletterande kvalitativa intervjuer ligger till grund för studiens genomförande. Resultatet av studien visar att det finns likheter i de båda kommunerna med hur de hanterar stigande havsnivåer med hjälp av åtgärder och strategier, dock krävs det en förändring i lagstiftningen i takt med att ny kunskap framkommer. / Climate change is a problem in today’s society and is expected to increase in the future. A challenge that Gothenburg and Helsingborg are facing is rising sea levels as a result of climate change. The purpose of the study is to investigate how these two municipalities handle floods in the event of rising sea levels and which guidelines are used in the work. The managing of floods poses challenges for the planning process, which are examined in the study. Using the Urban Climate Risk Framework and the concepts of risk and vulnerability, we acknowledge that different conditions affect how municipalities plan for the risk of being exposed to flooding. The study's methods are document analysis and supplementary qualitative interviews. Results from the study show that there are similarities in the two municipalities with how they deal with rising sea levels, however, change in legislation is required as new knowledge emerges.

Behovet av klimatanpassning i kustområden är stort, och fortsätter öka världen över. Naturbaserade lösningar (NBS) är flexibla och multifunktionella åtgärder som samverkar med naturliga processer, vilket gör dem anpassningsbara till förändrade förhållanden, till skillnad från hårda kustskydd. Genom denna studies kvalitativa intervjuer med fyra skånska kustkommuner har förutsättningar för NBS att främja klimatanpassning visats vara på god väg. Kustkommunerna ser NBS som ett självklart förstahandsval inom kustskydd. NBS har fått större genomslag i och med ökat samarbete på lokal, regional, nationell och internationell nivå genom nätverk och projekt, vilket har möjliggjort stort utbyte av praktiska lärdomar och kunskap om NBS, naturliga processer och klimatförändringars effekt i kustområden. Samverkan är en viktig del i klimatanpassningsarbetet där samlad expertis bidrar till gemensam förståelse för NBS funktion och mervärden. Idag finns konsensus om ett naturbaserat arbetssätt, där tjänstepersoners och eldsjälars kunskap, intresse och engagemang spelar en avgörande roll för det kommunala arbetet med NBS. Deltagande i NBS-projekt ger mer praktisk erfarenhet och synliggör åtgärdernas positiva effekter, vilket i sin tur kan skapa lokala politiska incitament för att integrera och använda NBS ytterligare i klimatanpassningsarbetet. Dock påträffas flertalet svårigheter, i huvudsak gällande förlegad lagstiftning som inte är kompatibel med NBS flexibilitet, tidskrävande och komplicerade tillståndsprocesser samt frånvaron av uttalat tillvägagångssätt gällande gränsöverskridande åtgärder för hur kommuner, myndigheter samt enskilda fastighetsägare ska samarbeta och dela på ansvaret. För att kunna normalisera och skala upp implementering behöver NBS bli inkluderade som standardalternativ vid beslut om olika kustskyddsåtgärder. Svenska kustkommuner kommer behöva ta ställning och diskutera acceptansen för klimatförändringars olika grad av påverkan i kustområden, där obekväma beslut och övervägandet av andra strategier såsom förändrad markanvändning och planerad reträtt väntas bli mer påträngande. Studiens resultat kan förhoppningsvis uppmuntra naturbaserade insatser inom svenskt klimatanpassningsarbete ytterligare, för att säkerhetsställa levande kustområden där natur och samhällen kan bevaras och klimatsäkras för dagens och framtida klimatförändringar. / The need for climate adaptation in coastal areas is great, and continues to increase worldwide. Nature-based solutions (NBS) are flexible and multifunctional measures that interact with natural processes, which makes them adaptable to changing conditions, as opposed to hard coastal protection. Through this study's qualitative interviews with four southern Swedish coastal municipalities, the conditions for NBS to promote climate adaptation have been shown to be on the right track. The coastal municipalities see NBS as an obvious first choice in coastal protection. NBS have had a greater breakthrough by increased cooperation at local, regional, national and international level through networks and projects, which has enabled a great exchange of practical lessons and knowledge about NBS, natural processes and the effect of climate change in coastal areas. Collaboration is an important part of the climate adaptation work, where collective expertise contributes to a common understanding of NBS' function and co-benefits. Today, there is consensus on a nature-based approach, where the knowledge, interest and commitment of officials and champions play a crucial role in the municipal work with NBS. Participation in NBS projects provides more practical experience and highlights the positive effects of the measures, which in turn can create local political incentives to further integrate and implement NBS in climate adaptation work. However, many difficulties are encountered, mainly regarding outdated legislation that is not compatible with NBS flexibility, time-consuming and complicated permit processes, and the absence of a stated approach regarding cross-border measures for how municipalities, authorities and individual property owners should cooperate and share responsibility. To be able to normalize and scale up implementation, NBS needs to be included as a standard alternative when deciding on various coastal protection measures. Swedish coastal municipalities will need to take a stand and discuss acceptance of climate change's different level of impact in coastal areas, where uncomfortable decisions and the consideration of other strategies such as changed land-use and planned retreat are expected to become more intrusive. The results of the study can hopefully encourage nature-based initiatives in Swedish climate adaptation work further, to ensure living coastal areas where nature and communities can be preserved and climate-secured for current and future climate change.