Detta arbete undersöker Sveriges val att delta med stridsflyg i Libyen-kriget 2011. Syftet är att öka förståelsen för beslutsprocessen och för orsakerna till beslutet. En holistisk enfallstudie av besluts-processen genomförs utifrån perspektiven möjlighet och vilja, vilka tar sin grund i en teori som ut-vecklats av Harvey Starr. En teoriutveckling genomförs med en kunskapsöversikt över tidigare forskningsresultat på det studerade fallet som grund. Orsakskategorier skapas vilka sedan används i analysen av empirin. Metoden som används är kvalitativ och det empiriska underlaget utgörs av intervjuer, policydokument och tryckt press. Resultaten visar att det initialt var ett starkt FN-mandat, ett tillgängligt förband genom EAW och ett tidigt ställningstagande av Socialdemokraterna som var starkast bidragande till beslutet. Däref-ter bidrog Försvarsmaktens vilja och en inbjudan från Nato starkt. Med insatsen ville Sverige stärka banden till Nato av säkerhetspolitiska skäl samtidigt som Danmarks och Norges tidiga be-slut bidrog positivt till viljan att delta. Även EU bidrog indirekt till viljan då Sverige jobbat för en flexibel syn på EUs Battlegroups under sitt tidigare ordförandeskap, något som gjorde det svårt att inte delta i Libyen när möjligheten och behovet uppenbart fanns. Socialdemokraternas begränsning av det svenska mandatet gjordes främst av inrikespolitiska skäl genom att avgränsa bort skyddet av civila och begränsa deltagandet till upprätthållande av NFZ.

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka, jämföra och diskutera eventuella faktorer till varför det har skett en så kraftig ökning av helikopterhaverier under de senaste tio åren jämfört med stridsflygshaverier. Problemet belyses och analyseras utefter ett MTO- perspektiv (människa, teknik och organisation). Stor vikt i uppsatsen läggs på de haverirapporter som är en följd av haverier mellan 1997 – 2007. Organisationsförändringar, flygmaskiner och utbildning är exempel på några andra delar som också behandlas. Viktigaste slutsatserna med uppsatsen är att helikopterhaverierna till stor del berott på den mänskliga faktorn medan stridsflyget har haft mer varierande orsaker. Faktorer som kan ha påverkat så att helikopterhaverierna har ökat jämfört med stridsflygshaverierna är följande tre.- Sammanslagningen av armeflyget, marinflyget och helikopterverksamheten i Flygvapnet.- Att flygning med helikopter i större omfattning sker på låg höjd.- Fler personer i en besättning kan påverka flygningen.</p> / <p>The purpose of this essay is to investigate, compare and discuss possible factors that have contributedto the big increase in helicopter crashes in the last ten years compared to fighter jets. The problem is looked upon and analyzed from an HTO perspective (human, technology and organisation). A lot of the essay is focused on the investigation reports that has followed all crashes between 1997-2007. Organisational change, different aircrafts and education and training are examples of other factorsthat are discussed in the essay. The most important conclusions that have been drawn are that helicopter crashes are mostly due to human factors reasons. Fighter jet crashes have more variation in the causes. Factors that may have been contributing in increasing helicopter crashes compared to fighter jets are:- The fusion between the army, marine and air force helicopter units- Helicopter flying is more frequently done on a lower altitude- There are more people part of the helicopter crew which can affect the flight</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka, jämföra och diskutera eventuella faktorer till varför det har skett en så kraftig ökning av helikopterhaverier under de senaste tio åren jämfört med stridsflygshaverier. Problemet belyses och analyseras utefter ett MTO- perspektiv (människa, teknik och organisation). Stor vikt i uppsatsen läggs på de haverirapporter som är en följd av haverier mellan 1997 – 2007. Organisationsförändringar, flygmaskiner och utbildning är exempel på några andra delar som också behandlas. Viktigaste slutsatserna med uppsatsen är att helikopterhaverierna till stor del berott på den mänskliga faktorn medan stridsflyget har haft mer varierande orsaker. Faktorer som kan ha påverkat så att helikopterhaverierna har ökat jämfört med stridsflygshaverierna är följande tre.- Sammanslagningen av armeflyget, marinflyget och helikopterverksamheten i Flygvapnet.- Att flygning med helikopter i större omfattning sker på låg höjd.- Fler personer i en besättning kan påverka flygningen. / The purpose of this essay is to investigate, compare and discuss possible factors that have contributedto the big increase in helicopter crashes in the last ten years compared to fighter jets. The problem is looked upon and analyzed from an HTO perspective (human, technology and organisation). A lot of the essay is focused on the investigation reports that has followed all crashes between 1997-2007. Organisational change, different aircrafts and education and training are examples of other factorsthat are discussed in the essay. The most important conclusions that have been drawn are that helicopter crashes are mostly due to human factors reasons. Fighter jet crashes have more variation in the causes. Factors that may have been contributing in increasing helicopter crashes compared to fighter jets are:- The fusion between the army, marine and air force helicopter units- Helicopter flying is more frequently done on a lower altitude- There are more people part of the helicopter crew which can affect the flight

Svenska Flygvapnet har under de senaste årtiondena lagt ned mycket resurser på att motverka den bistra haveristatistik som präglade 50 och 60 talen. Denna satsning har varit lyckosam och ökat flygsäkerheten. Detta har lett till inställningen att inget får hända och att flygsäkerheten prioriteras minst lika högt som verksamhetens mål. Flygvapnets huvuduppgift är att genomföra väpnad strid. Denna uppgifts natur medför att ett visst mått av risktagning är nödvändigt. Frågan är om ett alltför starkt flygsäkerhetsklimat med fokus på att regler är till för att följas, kan leda till att man inte är beredd att ta de risker som kan vara nödvändiga för att vara effektiv i strid. Är det bevingade ordspråket ”Train as you will fight” tillämpbart på Sveriges Flygvapen? Denna uppsats syftar till att undersöka och diskutera balansen mellan risktagning och flygsäkerhet i Flygvapnets stridsflygverksamhet.  Detta sker genom att följande frågeställningar undersöks: Vilken formell syn finns på flygsäkerhet och risktagning i Flygvapnet? Vilka uppfattningar finns om risktagning och flygsäkerhet inom Flygvapnet? Hur förhåller sig uppfattningarna om risktagning i relation till de formella kraven på risktagning? Genom metodtriangulering av följande tre metoder: textanalys av styrande verk, intervjuer med centrala beslutsfattare och enkätundersökning om stridspiloters och flygstridsledares uppfattningar nås ett resultat som visar på att Flygvapnet har ett klimat som präglas av inställningen att man inte bryter mot flygsäkerhetsregler och att dessa uppfattas ha högre prioritet än verksamhetsmål.  Då resultatet möter teoribildningen ger det slutsatsen att klimatet kan medföra effektivitetsproblem i situationer som reglerna inte är skapade för och då ett ökat risktagande är nödvändigt.

Dagens demografiske trender peker i retning av økt urbanisering. Dette setter sitt preg påsikkerhetspolitiske utfordringer, og vestlig militærmakt følger motvillig med til et urbantområde der klassisk konvensjonell militærmakt marginaliseres. Forsvarets overgang tilinnsatsforsvar har materialisert seg gjennom krigsoppdrag i stadig fjernere strøk.Kampfly har hittil blitt benyttet i tre krigsoppdrag, og vil sannsynligvis vurderes i flere. Ien slik vurdering blir kampflys stridsevne viktig. Stridsevne består av moralske, fysiskeog konseptuelle faktorer. Hensikten med denne oppgaven har vært å analysere detkonseptuelle grunnlaget for bruk av kampfly i urbane operasjoner (UO). Oppgaven kansåledes ses som et bidrag til en vurdering av norske kampflys stridsevne for UO.Analysen av det konseptuelle grunnlaget utgår fra fem faktorer som særpreger UO;fysiske forhold, hensyn til sivilbefolkningen, egne tap, three-block war og denstrategiske korporal. Innledningsvis identifiseres disse urbane fellesfaktorers utfordringerog behov. Resultatet benyttes som grunnlag for å analysere norsk strategisk konsept,doktriner, tenkning og erfaring – som samlet danner det norske konseptuelle grunnlag.Ideelt sett skulle dette grunnlaget vært helhetlig, og formidlet på en slik måte atForsvarets personell hadde en felles oppfatning av UO. Denne analyse har kommet fremtil at så ikke er tilfellet i Norge; Det norske konseptuelle grunnlaget for UO er stykkevisog delt. På den andre side har analysen vist at det konseptuelle grunnlaget omfatter alleUOs utfordringer og behov fra taktisk til politisk nivå. Og i samarbeid med bakkestyrkerer norske kampflygere i ferd med å opparbeide et erfaringsmessig grunnlag som i storgrad reflekterer UOs utfordringer og behov.Samlet konkluderer analysen med at det finnes et tilstrekkelig norsk konseptueltgrunnlag for å benytte kampfly i UO. / Today’s demographic trends point towards increased urbanization. This has an effect onthe challenges of security policy and western military forces are reluctantly drawn intoan urban area characterized by the marginalization of conventional military power. TheNorwegian Armed Forces have recently transformed into an expeditionary force and, asa result, have been engaged in warfighting in increasingly remote areas. So far fighteraircraft have been used on three war-related missions, and will probably be involved inmore. This being the case, consideration should be given to the warfighting capabilitiesof fighter aircraft. Warfighting capability consists of moral, physical and conceptualfactors. The aim of this paper has been to analyse the conceptual basis for the use ofNorwegian fighter aircraft in urban operations (UO). As such, the paper can be seen as acontribution to an evaluation of the warfighting capabilities of Norwegian fighter aircraftin urban operations.Analysis of this conceptual basis is based on five factors distinctive to UO: physicalconditions, consideration of the civilian population, own losses, three-block war and thestrategic corporal. By way of introduction, the challenges and requirements arising fromthese five common factors are identified. The results are then used as a basis for analysisof the Norwegian strategic concept, doctrine, thinking and experience – which togetherform the overall Norwegian conceptual basis.Ideally, this basis should have been holistic and disseminated in such a way that allpersonnel in the armed forces had a common understanding of UO. This analysis hascome to the conclusion that this is not the case in Norway. The Norwegian conceptualbasis for UO is fragmented. However, the analysis has shown that the conceptual basisencompasses all the challenges and requirements of UOs, from the tactical to thestrategic level. Furthermore, in cooperation with ground forces, Norwegian fighter pilotsare currently establishing an experience-based foundation, which, to a large extent,reflects the challenges and requirements of UOs.In summary, the analysis concludes that the Norwegian conceptual basis for the use offighter aircraft in UO is sufficient. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 06-08

Den 7 oktober 2001 startade kriget i Afghanistan, en konflikt som idag har pågått i nästan 12 år. Målet med operationen var att driva den talibanska ledningen från makten, samt att tillfångata Usama bin Ladin och andra ledare inom al-Qaida och därmed få ett slut på den säkra tillflyktsort som al-Qaida och andra terroristgrupper haft i Afghanistan. Corum och Johnson är två militärteoretiker som har forskat inom användandet av luftmakt i irreguljära konflikter. Dessa två har i sin bok Airpower in Small Wars formulerat 11 lärdomar som de anser att man bör ha i beaktning då man använder luftmakt i irreguljära konflikter. Fem av dessa lärdomar går att applicera direkt vid en analys på stridsflygsfunktionen, medan de andra sex behandlar områden som strategi, lufttransport och utbildning. I analysen framkommer det att vissa av dessa fem lärdomar går till stor del att skönja i hur stridsflyget har använts i kriget i Afghanistan, medan andra har tillämpats i mindre omfattning. De två punkter där utvecklingspotentialen bedöms vara hög avseende nyttjandet av stridsflyget är inom Undvika civila offer samt Använda markmålsoperationer vid konventionell krigföring. De tre andra lärdomar som har använts i analysen; Viktig roll för tekniskt avancerade flygsystem och vapen, Väl tillämpad jointförmåga samt Irreguljära krig är underrättelseintensiva ser man användas i större utsträckning, dock med visst utrymme för förbättring även här.

<p>Nya typer av krigföring, så som COIN-operationer (Counter insurgency), ställer nya krav på flygstridskrafterna. Utvecklingen av det bemannade stridsflyget har, om man jämför med UAV (Unmanned Aerial Vehicle), trots detta stått relativt stilla. Obemannat stridsflyg har samtidigt utvecklat förmågor som gör funktionen till en värdig konkurrent på det moderna slagfältet. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida obemannat stridsflyg kan överta det bemannade stridsflygets plats inom ramen för COIN-operationer. Detta avser jag uppnå genom att undersöka hur väl de båda funktionerna svarar uppmot de krav som ställs på ett stridsflygplan i en operation med inslag av COIN. Utifrån detta kommer jag bedöma vilka uppdragstyper som kan samt eventuellt inte kan lösas av en obemannad respektive bemannad flygfarkost. Resultatet i uppsatsen visar att bemannat stridsflyg är bättre anpassat till att genomföra markmålsoperationer inom ramen för COIN-operationer. Främst på grund av en bättre omvärldsuppfattning. Vid uppdragstyper kopplade till flygunderrätteleinhämtning är dock det obemannade stridsflyget bättre anpassat. Främst på grund av en längre uthållighet. Vad det gäller kostnadsaspekten så visar analysen att brukskostnaderna för det obemannade stridsflyget är betydligt lägre än hos det bemannade stridsflyget. Den höga anskaffningskostnaden för ett nytt UAV-system talar dock till dess nackdel. Skyddet som är integrerat i de obemannade plattformarna är sämre än hos den bemannade konkurrenten. UAV får i mångt och mycket lita till sin storlek för skydd. Slutsatsen jag kan dra av arbetet är att bemannat stridsflyg fortfarande har en plats på slagfältet inom ramen för COIN-operationer. Om utvecklingen fortsätter i samma takt och system som förbättrar omvärldsuppfattning för operatören på UAV samt möjliggör ett bättre självskydd kopplat till plattformen kan resultatet snart vara ett annat.</p> / <p>New types of warfare, such as COIN (Counter Insurgency), operations, mean new requirements for the Air Force. The development of the manned combat aircraft has, in comparison with the UAV (Unmanned Aerial Vehicle), shown relativly slow progress. Unmanned combat aircraft has on the other hand developed capabilities that make it a worthy competitor on the modern battlefield. The purpose of this paper is to examine whether unmanned combat aircraft can outrival the manned combat aircraft, in COIN-operations. I will achieve this by studying how well the two functions are responding to the demands of a combat aircraft in an operation with elements of COIN. From this, I will assess the mission types that can and can not possibly besolved by an unmanned, or a manned combat aircraft. The results of this paper show that the manned fighter is better suited to carry out counter land operations within thescope of COIN-operations, mainly due to a better situational awareness. Due to longer endurance, the unmanned combat aircraft is better suited to carry out missions like reconnaissance and surveillance. In the cost aspect, the analysis shows that the cost of using the unmanned combat aircraft is much lower than that of the manned combat aircraft. The high purchase cost of a new UAV-system, however, speaks against it. The protection that is integrated into the unmanned platforms is worse than for its rival. UAVs must largely rely on their size for protection. The conclusion I can draw from this paper is that manned fighter aircraft still has a place on the battlefield as a part of COIN-operations. If the development continues at this pace and systems that improve the situational awareness of the operator of UAVs, and allows for better self protection linked to the platform, the result may soon be another.</p>

Nya typer av krigföring, så som COIN-operationer (Counter insurgency), ställer nya krav på flygstridskrafterna. Utvecklingen av det bemannade stridsflyget har, om man jämför med UAV (Unmanned Aerial Vehicle), trots detta stått relativt stilla. Obemannat stridsflyg har samtidigt utvecklat förmågor som gör funktionen till en värdig konkurrent på det moderna slagfältet. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida obemannat stridsflyg kan överta det bemannade stridsflygets plats inom ramen för COIN-operationer. Detta avser jag uppnå genom att undersöka hur väl de båda funktionerna svarar uppmot de krav som ställs på ett stridsflygplan i en operation med inslag av COIN. Utifrån detta kommer jag bedöma vilka uppdragstyper som kan samt eventuellt inte kan lösas av en obemannad respektive bemannad flygfarkost. Resultatet i uppsatsen visar att bemannat stridsflyg är bättre anpassat till att genomföra markmålsoperationer inom ramen för COIN-operationer. Främst på grund av en bättre omvärldsuppfattning. Vid uppdragstyper kopplade till flygunderrätteleinhämtning är dock det obemannade stridsflyget bättre anpassat. Främst på grund av en längre uthållighet. Vad det gäller kostnadsaspekten så visar analysen att brukskostnaderna för det obemannade stridsflyget är betydligt lägre än hos det bemannade stridsflyget. Den höga anskaffningskostnaden för ett nytt UAV-system talar dock till dess nackdel. Skyddet som är integrerat i de obemannade plattformarna är sämre än hos den bemannade konkurrenten. UAV får i mångt och mycket lita till sin storlek för skydd. Slutsatsen jag kan dra av arbetet är att bemannat stridsflyg fortfarande har en plats på slagfältet inom ramen för COIN-operationer. Om utvecklingen fortsätter i samma takt och system som förbättrar omvärldsuppfattning för operatören på UAV samt möjliggör ett bättre självskydd kopplat till plattformen kan resultatet snart vara ett annat. / New types of warfare, such as COIN (Counter Insurgency), operations, mean new requirements for the Air Force. The development of the manned combat aircraft has, in comparison with the UAV (Unmanned Aerial Vehicle), shown relativly slow progress. Unmanned combat aircraft has on the other hand developed capabilities that make it a worthy competitor on the modern battlefield. The purpose of this paper is to examine whether unmanned combat aircraft can outrival the manned combat aircraft, in COIN-operations. I will achieve this by studying how well the two functions are responding to the demands of a combat aircraft in an operation with elements of COIN. From this, I will assess the mission types that can and can not possibly besolved by an unmanned, or a manned combat aircraft. The results of this paper show that the manned fighter is better suited to carry out counter land operations within thescope of COIN-operations, mainly due to a better situational awareness. Due to longer endurance, the unmanned combat aircraft is better suited to carry out missions like reconnaissance and surveillance. In the cost aspect, the analysis shows that the cost of using the unmanned combat aircraft is much lower than that of the manned combat aircraft. The high purchase cost of a new UAV-system, however, speaks against it. The protection that is integrated into the unmanned platforms is worse than for its rival. UAVs must largely rely on their size for protection. The conclusion I can draw from this paper is that manned fighter aircraft still has a place on the battlefield as a part of COIN-operations. If the development continues at this pace and systems that improve the situational awareness of the operator of UAVs, and allows for better self protection linked to the platform, the result may soon be another.

Vilja är avgörande för politiska beslut om väpnad insats och i Libyen efterfrågades på kort tid stridsflyg i en konflikt som fick ett starkt folkrättsligt mandat. Viljan till insats med stridsflyg, vilket inte använts internationellt sedan 1963, ställdes mot Sveriges tradition av att ställa upp när FN kallar. I uppsatsen analyseras viljan till insats i beslutsprocessen som föregick insatsen, stridsflygets förmåga och interaktionen däremellan. Uppsatsen har en kvalitativ ansats med förklarande ambition där intervjuer utgör en stor del av empirin. Den nationella beslutsprocessen har använts som teoretisk struktur för analysen. Sammanfattning: Resultatet visar att stridsflygets förmåga vid tillfället för beslutsprocessen var särskilt hög. Försvarsmakten uppvisade en stark vilja till insats genom hela beslutprocessen. Den politiska viljan var inledningsvis svag för en insats men växte sig stark inom delar av stridsflygets förmågebredd. Förmågan möjliggjorde tidiga och klara besked från Försvarsmakten vilka var avgörande för den politiska viljan. Tillgängligheten skapade en politisk press på att agera och bidrog till ett högt tempo som, med en stark gemensam vilja som grund, kunde förkorta tiden för beslutsprocessen. / Will is decisive for political decisions for armed intervention and in Libya fighters were on short notice requested in a conflict with a strong international legal mandate. The willingness to send fighters to an operation was challenged by the tradition to contribute when needed from UN.  The purpose is to study the capability and willingness, and the interaction between them, in the decision making process prior to the operation. The paper has a qualitative approach and interviews are a major part of the empirical data. The national decision-making process has been used as a theoretical framework in the research. Abstract: The results show that the capability at the time was high and that the willingness from the Armed Forces was strong throughout the whole decision process. The broad political will was initially weak but grew stronger during the process, but only for participation in a certain role in the operation. The capability enabled the early and clear signals from the Armed Forces that were crucial to the political will. The high availability also created pressure for political action and the high pace of decision making that, with a common will, shortened the process.

The working situation of fighter pilots is often very challenging. The pilots are requested to perform their tasks and make decisions in situations characterised by time-pressure, huge amounts of data and high workload, knowing that wrong decisions might result in fatal consequences. To aid the pilots, several automatic support systems have been implemented in modern fighter aircraft and will continue to be implemented in pace with technological advancements and new demands posed on the pilots. For example, innovations within the information fusion (IF) domain have made it possible to fuse large amounts of data, stemming from different sensors, databases etc., to create a better foundation for making decisions and act than would have been possible if the information sources had been used separately. However, there are both positive and negative effects of automation, such as decreased workload and improved situation awareness on the one hand, but skill degradation and complacent behaviour on the other. To avoid the possible negative consequences of automation, while at the same time ameliorating the positive ones, a human-centred automation (HCA) approach to system design has been proposed as a way of optimizing the collaboration between the human and the machine. As a design approach, HCA stresses the importance of a cooperative human-machine relationship, where the operator is kept in the automation loop. However, how to introduce HCA within the fighter aircraft domain as well as its implications for the interface and automation design of support systems within the field has not been investigated. This thesis investigates the implications of introducing HCA into the fighter aircraft domain. Through literature surveys and empirical investigations, general and domain specific HCA guidelines have been identified. These advocate, for example, that an indication of the reliability of the information and the recommendations provided by the different aircraft support systems must be given as well as that support for appropriate updates of the pilots’ individual and team awareness of the situation must be provided. A demonstrator, mirroring some of the identified guidelines, has been implemented and used to evaluate the guidelines together with system developers within the domain. The evaluation indicated that system developers of modern fighter aircraft implicitly incorporate many of the identified HCA guidelines when designing. However, the evaluation further revealed that to explicitly incorporate these guidelines into the development approach, preferably through the development of a domain specific style guide, would aid the system developers design automated support systems that provide appropriate support for the pilots. The results presented in this thesis are expected to aid developers of modern fighter aircraft support systems by incorporating HCA into the traditional simulator-based design (SBD) approach. This approach is frequently used within the field and stresses early and frequent user-involvement when designing, in which complementary HCA evaluations could be performed to further improve the support systems implemented from an automation perspective. Furthermore, it is expected that the results presented in this thesis will contribute to the research regarding how to incorporate the human operator in the information fusion processes, which has been recognised as a research gap within the IF field. Thus, a further contribution of this thesis is the suggestion of how the HCA development approach could be of aid when improving the interaction between the operator and the automated fusion system. / Arbetssituationen för stridspiloter är ofta mycket utmanande. Piloterna måste utföra sina uppgifter och fatta beslut i stressiga situationer med stora informationsmängder och hög arbetsbörda, samtidigt som val av fel beslut kan leda till allvarliga konsekvenser. För att hjälpa piloterna har flera automatiska stödsystem implementerats i moderna stridsflygplan. Denna trend kommer att fortsätta i takt med nya tekniska framgångar och nya krav som ställs på piloterna. Forskning inom informationsfusion (IF) har bland annat gjort det möjligt att fusionera stora mängder data som härstammar från olika sensorer, databaser m.m. för att på så sätt skapa en bättre grund för att fatta beslut och agera än vad som hade varit möjligt om informationskällorna hade använts separat. Dock har både positiva och negativa effekter av automatisering rapporterats, såsom minskad arbetsbörda och förbättrad situationsuppfattning men även försämrad pilotprestation till följd av att de automatiska systemens prestanda inte övervakas. För att undvika negativa effekter av automation samtidigt som de positiva effekterna stärks har den så kallade människo centrerade automationen (HCA) lyfts fram som en möjlig väg att designa system där samverkan mellan automationen och den mänskliga operatören optimeras. Som en designapproach fokuserar HCA på viken av en samverkande människamaskin relation, där operatören hålls kvar i automatiseringsloopen. Men hur HCA kan introduceras inom stridsflygdomänen och dess implikationer för gränssnitts- och automationsdesign av stödsystem inom domänen har inte undersökts. Denna licentiatavhandling undersöker möjliga implikationer av att introducera HCA inom stridsflygdomänen. Genom litteraturundersökningar och empiriska studier har generalla och domänspecifika HCA riktlinjer identifierats, såsom att piloterna måste erbjudas en indikation angående tillförlitligheten hos den information och de rekommendationer som de olika implementerade stödsystemen i flygplanet har genererat, samt att stöd för att uppdatera piloternas individuella och gemensamma uppfattning av situationen måste ges. En demonstrator, som återspeglar några av de identifierade HCA riktlinjerna, har implementerats och använts för att utvärdera riktlinjerna tillsammans med systemutvecklare inom domänen. Denna utvärdering påvisade att systemutvecklare inom stridsflygdomänen implicit använder sig av många av de identifierade HCA riktlinjerna under designprocessen, men att explicit inkludera dessa i en domänspecifik design guide skulle kunna hjälpa dem att designa automatiska system som erbjuder lämpligt stöd för piloterna. De resultat som presenteras i denna licentiatavhandling förväntas kunna hjälpa utvecklare av moderna stridsflygsystem genom att inkludera HCA i den traditionella simulator-baserade designapproachen (SBD). Denna approach används flitigt inom området och fokuserar på tidigt och återkommande användardeltagande vid designarbetet, där komplementära HCA utvärderingar skulle kunna genomföras för att förbättra de stödsystem som implementeras från ett automationsperspektiv. Det förväntas även att de resultat som presenteras i denna avhandling kommer att bidra till forskningen kring hur operatörer kan påverka fusionsprocessen, vilket har identifierats som ett område där mer forskning behövs inom IF området. Ytterligare ett bidrag av denna avhandling är därför det förslag som ges på hur HCA utvecklingsprocessen skulle kunna användas för att förbättra interaktionen mellan operatören och det automatiska fusionssystemet.