Bakgrund: Stroke drabbar cirka 30 000 svenskar varje år och hälften avlider direkt eller får svåra funktionsnedsättningar. En person som insjuknat i stroke kräver snabbt och korrekt omhändertagande för att minska risken för bestående funktionsnedsättningar. På strokeenheter ska det finnas ett multidisciplinärt team som bör vara specialiserade inom strokevård och som kan tillgodose patientens behov. Sjuksköterskan som arbetar med patienter som insjuknat i stroke behöver ha kompetens och förståelse för att kunna tillfredsställa patientens omvårdnadsbehov. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter med stroke på annan medicinsk vårdavdelning än strokeenhet. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sju semistrukturerade intervjuer genomfördes och innehållet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att deras kunskap om strokevård var tillräcklig hos patienter med lätta strokesymtom men att vården blev bristande när patienterna hade allvarliga symtom som krävde mer specialiserad omvårdnad. Brister inom det multidisciplinära teamet upplevde sjuksköterskorna var tillgången på paramedicinare. Särskilt uttalad var bristen på logoped, vilket orsakade försenade logopedbedömningar och rädsla för att orsaka aspirationspneumoni. Sjuksköterskorna beskrev att patienter med allvarliga strokesymtom i större utsträckning fick plats på strokeenheten och de med lindriga strokesymtom kunde placeras på annan medicinsk vårdavdelning. I de flesta situationer var sjuksköterskornas kompetens därmed tillräcklig. Slutsats: Sjuksköterskorna på de medicinska vårdavdelningarna efterlyser ytterligare kunskap om stroke och ett mer organiserat multidisciplinärt team. Hos patienter med lindriga strokesymtom räcker kunskapen hos en allmänsjuksköterska till, men bristerna blir påtagliga när patienterna har svårare strokesymtom. De medicinska vårdavdelningarna bör därför begränsas till vilken nivå av strokevård de erbjuder.

Inledning: Stroke är den näst vanligaste dödsorsaken i världen. I Sverige drabbas omkring 25 000 personer varje år av stroke. Ett förekommande problem är att patienter inte når sjukhuset tillräckligt snabbt för att diagnostiseras och behandlas inom det smala terapeutiska fönstret, vilket leder till dödlighet, långvariga funktionshinder och behandlingskomplikationer. En mobil strokeenhet är en specialdesignad ambulans med en mobil datortomograf och utrustning avsedd för undersökningar, diagnos och behandling av stroke redan på händelseplatsen. Syfte: Att undersöka användningen av mobil strokeenhet för diagnostik och behandling av strokepatienter i akutvården. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt där 10 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl valdes ut för kvalitetsgranskning och analys. Resultat: Användningen av mobil strokeenhet minskar tiden från symtomdebut till behandling och ökar tillgång till trombolysbehandling inom den gyllene timmen. En mobil strokeenhet bemannas av olika yrkeskategorier, vanligtvis av neurolog, ambulanssjukvårdare och röntgensjuksköterska. Granskning av bilder utförs av personal på händelseplatsen eller via telemedicin. Slutsats: Ytterligare forskning inom området behövs. Användning av mobila strokeenheter kan vara fördelaktigt för patienter och samhället.

Stroke räknas till en av Sveriges stora folksjukdomar. Att vårda patienter med stroke kräver kompetens om sjukdomens specifika egenskaper och ställer krav på de sjuksköterskor som vårdar dem. Flera studier visar att ett sakkunnigt och engagerat omhändertagande i akutskedet har betydelse för att de negativa konsekvenserna av en stroke ska begränsas. Syftet med studien var att beskriva strokesjuksköterskans erfarenhetsbaserade upplevelse av den optimala omvårdnaden för personer som drabbats av stroke, de första tolv timmarna.Studien är baserad på intervjuer ur ett livsvärldsperspektiv. Informanterna är åtta strokesjuksköterskor som samtliga arbetade på en strokeenhet. Metoden som använts är kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Den domän som utkristalliserades ur intervjutexten var kompetens. Resultatet åskådliggör vikten av regelbundna kontroller och att agera på försämringar. Funktionsbedömningar som sjuksköterskorna utförde var viktiga för hur rehabiliteringen skulle genomföras. Gemensamma riktlinjerna ansågs öka säkerheten för patienterna samt att personer som drabbats av stroke skulle få lika vård oavsett vart i vårdkedjan de befann sig. Sjuksköterskornas strokekompetens och erfarenhet innebar att de kunde se den enskilde patientens behov samt anpassa och prioritera omvårdnadsåtgärderna där efter.Evidensen är otvetydig vad gäller att en person som drabbats av stroke får bättre behandlingsresultat, när han/hon vårdas på en strokeenhet. Idag räcker inte resurserna till, för att erbjuda samtliga inom denna patientkategori ett omedelbart omhändertagande på en strokeenhet. Studiens slutsats är att fokus behöver lyftas ifrån strokeenheterna och läggas på hur omvårdnaden kan optimeras under vistelsen på akutmottagningen, för personer som drabbats av stroke. / Program: Magisterprogram i vårdvetenskap med inriktning mot akutsjukvård

Varje år drabbas ca 30 000 individer av stroke i Sverige. Sjukdomen innebär ofta bestående funktionsnedsättningar och behov av både socialt och professionellt stöd från närstående och hemsjukvård. Sjuksköterskan har en viktig roll i att ge stöd till strokedrabbade och deras närstående. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge stöd till strokedrabbades närstående under vårdtiden på en strokeenhet. En kvalitiativ metod valdes och datainsamlingen skedde genom intervjuer med fem sjuksköterskor som arbetade på strokeenhet. Intervjumaterialet analyserades genom en kvalitiativ manifest innehållsanalys. Resultatet visade att sjuksköterskorna gav stöd till strokedrabbades närstående främst genom information. Sjuksköterskorna gav ibland information till patient och närstående i grupp. Det som patienten och de närstående främst fick information om var strokesjukdomen och behandling. Vidare visade resultatet att sjuksköterskorna gav emotionellt stöd genom enskilda samtal och att det var viktigt att sjuksköterskorna uppmärksammade de närståendes behov. Sjuksköterskorna upplevde att det fanns hinder för att ge stöd till närstående. De hinder som främst framkom var brist på tid och brist på avskildhet för samtal. Resultatet kan användas för att medvetandegöra betydelsen av att ge stöd till närstående och därmed se närstående som en resurs i omvårdnaden.

<p>Varje år drabbas ca 30 000 individer av stroke i Sverige. Sjukdomen innebär ofta bestående funktionsnedsättningar och behov av både socialt och professionellt stöd från närstående och hemsjukvård. Sjuksköterskan har en viktig roll i att ge stöd till strokedrabbade och deras närstående. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge stöd till strokedrabbades närstående under vårdtiden på en strokeenhet. En kvalitiativ metod valdes och datainsamlingen skedde genom intervjuer med fem sjuksköterskor som arbetade på strokeenhet. Intervjumaterialet analyserades genom en kvalitiativ manifest innehållsanalys. Resultatet visade att sjuksköterskorna gav stöd till strokedrabbades närstående främst genom information. Sjuksköterskorna gav ibland information till patient och närstående i grupp. Det som patienten och de närstående främst fick information om var strokesjukdomen och behandling. Vidare visade resultatet att sjuksköterskorna gav emotionellt stöd genom enskilda samtal och att det var viktigt att sjuksköterskorna uppmärksammade de närståendes behov. Sjuksköterskorna upplevde att det fanns hinder för att ge stöd till närstående. De hinder som främst framkom var brist på tid och brist på avskildhet för samtal. Resultatet kan användas för att medvetandegöra betydelsen av att ge stöd till närstående och därmed se närstående som en</p><p>resurs i omvårdnaden.</p>

No description available.