Abstract Att ge adekvat stöd och behandling till sexuellt våldsutsatta kvinnor med psykisk ohälsa och substansmissbruk är komplext, Trots att problematiken uppmärksammats sedan mitten av 1990-talet står det klart att bristerna kvarstår. Sedan 2003 är rekommendationen att psykisk ohälsa och substansberoende ska behandlas samtidigt.   Syftet med uppsatsen är att belysa hur professionella inom psykiatrins och socialtjänstens öppenvård upplever möjligheten att erbjuda adekvat vård till våldsutsatta kvinnor med psykisk ohälsa och substansmissbruk samt möjligheten till samverkan med andra aktörer.  Ansatsen i studien är kvalitativ, det vill säga bygger på semistrukturerade intervjuer och tematisk analys. Informanter rekryterades via ett bekvämlighetsurval och sju intervjuer med professionella inom socialtjänsten och psykiatrin genomfördes. Intervjuerna genomfördes utifrån en vinjett av en fiktiv ung kvinna och med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av tematisk innehållsanalys. Resultatet bekräftar tidigare forskning hos de sju informanterna i studien i det att de inte har möjlighet att erbjuda adekvat vård och behandling till sexuellt våldsutsatta kvinnor med psykisk ohälsa och ett substansmissbruk. Därtill är det en organisatorisk utmaning att navigera i en komplex verksamhetsdomän där olika aktörer verkar i stuprör med skilda förklaringsmodeller till hur målgruppen ska bemötas. / Abstract Providing support and treatment to women who have been sexually abused and also have comorbidity of substance abuse and mental disorder is complicated. Despite the fact that the problem has raised attention since the mid 1990's, it is evident that the shortcomings remain. The recommendation from 2003 is that both mental disorders and substance abuse be treated in parallel. The aim of the essay is to illuminate to which extent professionals in psychiatry and the social services experience the possibilities they have to offer adequate care to sexually abused women, while aso having the possibility of co-operation with other agencies.The approach of the study is qualitative, built on semi-structured interviews and thematic analysis. The informants were recruited by means of a comfort sample; seven interviews were conducted with professionals within the social welfare and psychiatric services. Interviews were held concerning a fictional construction about a young woman, using a semi-structured interview-guide. The interviews were transcribed and analysed with the help of thematic content analysis. The information gleaned from the interviews confirms earlier research such that there is a consensus among the interviewees in the study, that they do not have the possibility of offering adequate care to women who have been sexually abused and who have comorbidity of pychiatric disorder and substance abuse. Additionally, to navigate simultaneously in a complex domain of professional services, where representatives for different areas of function work in a cascade of different models-of-explanation on how to approach the patient group,  is a serious organisational challenge.

Psykisk ohälsa är en folksjukdom som ökar i Sverige bland ungdomar. Symtom föreligger i olika grad, alltifrån lindriga besvär som oro till komplicerade psykiatriska tillstånd med ångest och neuropsykiatriska tillstånd som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Konsumtionsmängden av alkohol har ökat bland unga och i jämförelse med 1990-talet har även narkotikakonsumtionen bland unga i gymnasieålder ökat. Samsjuklighet innebär att en individ har ett beroende eller missbruk av substanser, samtidigt som psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk sjukdom föreligger. Substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatriska sjukdomar har en dubbelriktad relation till varandra. Symtomyttringar på psykisk ohälsa kan komma i unga åldrar och leda till uppkomst av självmedicinering för att lindra lidande. Hög konsumtion av substanser kan ge minskat psykiskt välmående. Hur leder psykisk ohälsa till alkohol- och drogmissbruk? Hur leder alkohol- och drogmissbruk till psykisk ohälsa? Syftet med litteraturöversikten är att identifiera eventuella studier som kan påvisa samband, bakomliggande riskfaktorer och behandlingsstrategier för ungdomar som lider av samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/ eller neuropsykiatrisk diagnos. Studien är en litteraturöversikt med insamlad och analyserad data från åtta vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att det finns riskfaktorer i barndomen för utveckling av substansmissbruk. Det visade sig att ADHD både är och inte är en riskfaktor för utveckling av substansmissbruk. Resultatet visar även att personer med samsjuklighet av neuropsykiatrisk sjukdom och substansmissbruk upplever ett lidande vilket många lindrar genom självmedicinering. Sjuksköterskan har ett ansvar i att kunna uppmärksamma patienterna som befinner sig i ett lidande av olika former på grund av ovanstående såsom sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande. Förståelsen för hur den mångbottnade samsjuklighetens ursprung kan se ut är en viktig del för sjuksköterskan att ha med sig i klinisk praxis. Sjuksköterskan behöver vara lyhörd inför människans hela livsvärld för att kunna planera vårdande insatser och behandlingsplaner.

Vi undersökte i denna uppsats substansmissbrukares erfarenhet av vändpunkter. Bakgrunden till detta är att vi ville se om specifika vändpunkter kunde användas i preventionsbyggande syfte för att förhindra att individer hamnar i ett missbruk. Detta gjorde vi genom en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer. Vårt urval bestod av fem individer som alla hade haft ett substansmissbruk men som lyckats upprätthålla en drogfrihet under olika långa perioder fram till idag. Intervjuerna genomfördes digitalt via Teams på grund av den pågående pandemin. Vi delar upp empirin från intervjuerna utifrån fyra ämnesområden. Dessa är Vägen in i missbruk, Det aktiva missbruket, Vändpunkter och vägen ut ur missbruket samt Upprätthållandet av drogfriheten. I resultatet framkom det att vändpunkter är betydelsefullt, men att det är individuellt hur stor påverkan som vändpunkterna har på individerna. Det finns alltså ingen specifik vändpunkt som gör att en individ upprätthåller sin drogfrihet eller som kan förebygga början på ett missbruk. Vändpunkterna startar dock ett förändringsarbete hos individen och med hjälp av resurser i samhället kan en rehabilitering påbörjas.

Introduktion/Bakgrund: Substansmissbruk och -beroende är vanligt förekommande på ett internationellt plan och är ett växande problem världen över. Denna patientgrupp kräver ofta avancerad vård då användande av droger kan medföra stora konsekvenser och skador såväl fysiskt som psykiskt. En sjuksköterska arbetar utifrån styrdokument och riktlinjer, vilka ska ligga som grund och hjälpa sjuksköterskan att handla etiskt, evidensbaserat och kontinuerligt utveckla ny kunskap. Syfte: Syftet är att sammanställa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med ett substansmissbruk eller -beroende inom den somatiska vården.Metod: Studien är en litteraturöversikt där systematiska sökningar genomförts i databaserna CINAHL och PubMed. De vetenskapliga artiklar som valts ut är av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod. Den totala siffran artiklar som kom att användas i resultatet var tio stycken. Resultat: Tre kategorier identifierades när resultatet analyserades och färgkodades; Kunskapsbrist i vårdandet av substansmissbrukare, Sjuksköterskors upplevelser och attityder i vårdandet av substansmissbrukare samt Sjuksköterskans etiska ansvar; en tudelad känsla. Genomgående för alla kategorier i resultatet var att sjuksköterskor höll en negativ inställning/attityd till att vårda substansmissbrukare. Sjuksköterskorna upplevde svårigheter såväl professionellt som privat i vårdandet av patientgruppen vilket bidrog till en tuff arbetssituation. Slutsats: Resultatet visade på en generell kunskap hos sjuksköterskorna, dock inte tillräcklig för att de skulle känna sig bekväma i vårdandet av substansmissbrukande och -beroende patienter.Vidare utbildning krävs för att bidra till en säker vård utan stereotypiska uppfattningar om patientgruppen.

Abstrakt Bakgrund: För patienter som har en allvarlig psykisk sjukdom är en välfungerande specialistpsykiatri i samverkan med andra aktörer av stor betydelse. Personer med schizofreni löper cirka fem gånger så hög risk att utveckla en beroendeproblematik jämfört med befolkningen generellt. Samsjuklighet innebär att en person vid ett och samma undersökningstillfälle, uppfyller kriterierna för flera psykiatriska diagnoser. Enligt tidigare forskning är det känt att samsjuklighet speglar ett svårare tillstånd med sämre prognos. Samsjuklighet komplicerar diagnostik och behandling och ställer därför stora krav på samverkan mellan psykos- och beroendevården. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av omvårdnaden för patienter med samsjuklighet inom psykosmottagningar i psykiatrisk öppenvård. Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med kvalitativ ansats. Intervjumaterialet analyserades utifrån inspiration av Graneheims och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas utifrån fyra kategorier med tillhörande underkategorier. Dessa fyra kategorier är; Komplex erfarenhet av samverkan, Utmaningar för sjuksköterskan, Strävan efter att uppnå en personcentrerad omvårdnad och slutligen Erfarenheter av kunskapsbrist hos sjuksköterskor. Slutsats: Den psykiatriska vårdens möjligheter att ge en god vård, enligt Hälso- och sjukvårdslagen, visar på stora brister. Författarna upplever att krafttag behöver tas för att den psykiatriska specialistvården ska kunna erbjuda en vård till patienten som är holistisk och patientcentrerad och inte som nu, där en stor andel av patienterna faller mellan stolarna på grund av byråkratiska omständigheter. Den nuvarande uppdelningen i dagens vårdsystem, där patienter förväntas vårdas klart inom den egna specialiteten innan övertag till en annan mottagning kan ske, har skapat en svår situation för vårdpersonalen samt försämrade möjligheter att ge denna patientgrupp en god vårdupplevelse. / Abstract Background: For patients who have a serious psychiatric disease is a well-functioning specialist in psychiatry in collaboration with other caregivers of great importance. People with schizophrenia are about five times as likely to develop substance abuse compared to the population in general. Comorbidity means that a person at the same examination meets the criteria for multiple psychiatric diagnoses. According to previous research it is known that comorbidity reflects a more difficult condition with poorer prognosis. Comorbidity complicates diagnosis and treatment and therefore makes great demands on the interaction between the psychosis care and the addiction care  Purpose: The purpose is to examine nurses' experiences of the care for patients with comorbidity within psychosis clinics in psychiatric outpatient clinics. Method: The study was accomplished through interviews with qualitative effort. The gathered material was then analysed with inspiration from Graneheims and Lundmans content analysis. Results: The outcome was then presented based on four categories with associated subcategories. These four categories are; Complex collaboration between different caregivers, Challenges for the nurse, The quest to achieve person-centered nursing and finally Experiences of lack of knowledge among nurses. Conclusion: The psychiatric care system's ability to provide good care, according to the Health Care Act, shows major shortcomings. The authors feel that efforts need to be made to ensure that specialist psychiatric care is holistic and patient-centered and not, as at present, where a large proportion of patients fall through the cracks due to bureaucratic circumstances. The current fragmentation in the current healthcare system, where patients are expected to complete their care within their own specialty before transfer to another clinic can take place, has created a difficult situation for health care staff and reduced the ability to provide a good care experience for this group of patients.

Bakgrund: Patienter med substansmissbruk upplever negativa attityder när de söker vård. Substansmissbruk förekommer i stor utsträckning men det finns fortfarande fördomar och negativa föreställningar om dessa patienter. Sjuksköterskans roll är viktig i mötet med patienter som har substansmissbruk, och med rätt kompetens kan dessa patienter få ett professionellt bemötande när de söker vård. Personcentrerad vård användes som referensram i litteraturöversikten. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med substansmissbruk inom somatisk vård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Litteratursökningen genomfördes i CINAHL och PsycInfo. Utifrån Fribergs fem steg analyserades 12 artiklar. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att utbildning kring substansmissbruk var bristfällig vilket gjorde det svårt att vårda patienterna. De upplevde att behoven var komplexa och att kompetensen inte räckte till. Oförutsägbarheten bidrog till negativa känslor och fördomar som påverkade sjuksköterskornas medkänsla gentemot patienterna. Slutsats: Mötet mellan sjuksköterskor och patienter med substansmissbruk präglas av utmaningar på grund av rädsla, osäkerhet och brist på kunskap. Sjuksköterskor behöver fortlöpande utbildning för att kunna ge kvalitativ vård och för att känna trygghet i professionen vid vårdandet av patienter med substansmissbruk. / Background: Patients with substance abuse experience negative attitudes when seeking care. Substance abuse occurs to a large extent, but there are still prejudices and negative beliefs about these patients. The nurse's role is important when dealing with patients who have substance abuse, and with the right skills these patients can receive professional treatment when they seek care. Person-centered care was used as a frame of reference in the literature review. Aim: The aim was to describe nurses' experience of caring for patients with substance abuse in somatic care. Method: Qualitative method with inductive approach was used. Searches were conducted in the databases CINAHL and PsycInfo. A total of 12 articles were analyzed using Friberg's analysis model. Results: The nurses felt that education about addiction was deficient, which made it difficult to care for the patients. They felt that the needs were complex and that the skills were not enough. The unpredictability contributed to negative feelings and prejudices that affected nurses' compassion towards patients. Conclusion: The meeting between nurses and patients with substance abuse is characterized by challenges due to fear, uncertainty and lack of knowledge. Nurses need ongoing training to be able to provide quality care and to feel secure in the profession when caring for patients with substance abuse.

Substansmissbruk är ett stort och utbrett samhällsproblem i Sverige som medför konsekvenserför både den som är i missbruket, likväl dem som står människan nära. En grupp som påverkasnegativt är partners till människor i ett substansmissbruk. För att minska de negativakonsekvenserna finns det anhörigstöd som partners har rätt till. Det är däremot otydligt enligtnationella riktlinjer vad stödet ska innefatta. Partners kan dölja sina problem för andra, vilkethindrar stödsökandet. Därav är syftet att undersöka hur yrkesverksamma verkställeranhörigstöd för partners till människor med ett substansmissbruk, och att upplysa de faktorersom yrkesverksamma anser har gett en förutsättning för partners att ingå i anhörigstöd.Insamlandet av empirin har genomförts genom fyra semi-strukturerade intervjuer med femyrkesverksamma som arbetar med anhörigstöd. Därefter har materialet bearbetats genom enkonventionell innehållsanalys och anlägger en induktiv metodansats. Med hjälp av denkonventionella analysen fann vi sex teman som legat till grund för att uppnå studiens syfte. Desex teman som har återfunnits är: drivkraft, misskreditabel, yttre förutsättningar, utförande,strukturella brister och “medberoende”. Studiens slutsats är att anhörigstöd är individanpassatoch innefattar individuellt stöd och valbart gruppsamtal. De yrkesverksamma inspireras avandra behandlingsmetoder, men de säger sig inte erbjuda behandling. Studiens andra slutsats äratt yrkesverksamma spelar en stor roll i att fånga upp partners, men att partners själva ocksåbidrar till deras eget ingående i stödet. Yttre faktorer såsom stödets struktur, förändringar isamhället och stora händelser kan också vara bidragande faktorer till partners ingående i stöd.

Bakgrund: Substansmissbruk är ett globalt problem och leder till negativa konsekvenser både för personen och samhället. Antal patienter som vårdats för substansmissbruk inom hälso- och sjukvården i Sverige har ökat de senaste åren. Tidigare forskning visar att substansmissbruk kan grundas i och leda till lidande. Psykiatrisjuksköterskor ger ofta omvårdnad till patienter som har substansmissbruk. Kommunikation mellan psykiatrisjuksköterska och patient sker vanligen via samtal. Forskning har visat att vårdande samtal kan lindra lidande. Syfte: Studiens syfte var att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av vårdande samtal med patienter som har ett substansmissbruk. Metod: Semistrukturerade narrativa intervjuer via telefon utfördes med elva psykiatrisjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i elva subkategorier och fyra kategorier. Kategorierna var drogfrihet som ambition, följsam närvaro, genuin människokärlek och att möta och lindra lidandets olika skepnader. Slutsats: Vårdande samtal kan ha potential att lindra patientens lidande samt tillfrisknande från substansmissbruk. Psykiatrisjuksköterskan behöver ha ett professionellt och personcentrerat förhållningssätt. Det vårdande samtalet beskrivs vara ett samtal mellan två människor vilket för psykiatrisjuksköterskan innebär utmaning i balans mellan närhet och distans till patienten. / Background: Substance abuse is a global problem that leads to negative consequences both for the person and for society. Healthcare in Sweden has the last couple of years taken care ofan increasing number of patients with substance abuse. Research shows that substance abuse can both lead to and caused suffering. Psychiatric nurses often give nursing care to patients who have substance abuse. Communication between the psychiatric nurse and the patient is often done by conversation. Research has shown that caring conversations can alleviate suffering. Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses’ experiences of caring conversations with patients who have substance abuse. Method: Semi-structured narrative interviews were conducted by phone with eleven psychiatric nurses. Data is analyzed according to qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in eleven subcategories and four categories. The categories were drug freedom as ambition, compliant presence, genuine human love and to meet and alleviate the various forms of suffering. Conclusion: Caring conversations can have the potential to alleviate the patient's suffering as well as recovery from substance abuse. The psychiatric nurse needs to have a professional and person-centered approach. The caring conversation is described as a conversation between two people, which for the psychiatric nurse means a challenge in balancing closeness and distance to the patient.

Bakgrund: Användningen av droger har under de senaste åren ökat. Förutom olika följdsjukdomar så kan intaget av droger även vara direkt dödligt. Drogmissbrukare är utsatta för stigmatisering av sjukvårdspersonal och övriga samhället.  I sjuksköterskans yrkesroll är det viktigt med ett respektfullt bemötande och att kunna ge individanpassad vård.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att beskriva allmänsjuksköterskornas och sjuksköterskestudenters upplevelser av och attityder till att vårda patienter med drogmissbruk inom den somatiska vården.  Metod: Litteraturöversikten genomfördes med en kvalitativ ansats. Dataanalysen utfördes enligt Fribergs fem steg och tolv artiklar användes till resultatet. Resultat: Huvudkategorierna var “stöd och utbildning för att stärka vårdandet” samt “utmaningar med att ge vård”. Underkategorierna beskriver upplevelser och attityder som var vanligt förekommande i vårdsammanhanget.   Slutsats: I vårdsammanhanget var kunskapsluckor, negativa attityder och otillräckligt stöd vanligt förekommande. Många upplevde ett professionellt misslyckande och maktlöshet i relation till att vårda patienten. Samtidigt upplevde många av sjuksköterskorna att det blev lättare ju mer erfarenhet de fick samt att riktlinjer och stöd från verksamheterna var viktigt. / Background: During recent years there has been an increase of drug use. Except different consequential diseases, drugs can be fatal. Drug abusers are exposed to stigma from healthcare staff and from society. It is important for nurses to have a respectful approach and give individualized care.  Aim: The aim of this literature review is to describe the experiences and attitudes of general nurses and nursing students to provide care for drug abusers in the somatic facility.  Method: The study was conducted as a literature review with a qualitative approach. The data analysis was performed according to Fribergs five steps, and twelve articles were used for the result. Results: The main categories that were found were “knowledge and education to provide a better care” and “challenges of providing care”. The under categories describe experiences and attitudes that were common in the care context.  Conclusion: Gaps in knowledge, negative attitudes and insufficient support were common in the care context. Many nurses experienced a professional failure and powerlessness when providing care for the patients. At the same time many nurses experienced that it was easier to provide care when gaining more knowledge. It was also important for the nurses to receive support from their workplace and to have distinct guidelines

Bakgrund: Cirka 35 miljoner människor i världen mellan 15-64 år uppskattas idag vara påverkade av ett substansmissbruk. Sjukligheten och dödligheten ökar vid ett substansmissbruk och det finns många skadliga hälsoeffekter som påverkar både den sociala och fysiska hälsa. Som vårdpersonal är det viktigt att sätta vårdsökandes behov i centrum och se personen bakom sjukdomen. För att kunna ge en personcentrerad vård till personer med substansmissbruk är det viktigt att belysa hur de upplever bemötandet inom hälso- och sjukvården, eftersom bemötandet kan påverka patientsäkerheten. Syfte: Studiens syfte var att beskriva personer med substansmissbruks erfarenheter av bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie utfördes, som baserades på 12 artiklar. Databassökningen utfördes i PubMed, Cinahl och PsycInfo. Analysen genomfördes utifrån Rebecca Popenoes analysmodell. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier och sex subkategorier. De tre kategorierna som framkom var: Mötas av förändrade beteenden, Sakna professionellt bemötande och Bli professionellt bemött. Konklusion: Både positiva och negativa erfarenheter av bemötandet inom hälso- och sjukvården framkom. För att tillhandahålla en god och jämlik vård kan resultatet användas för att förbättra vårdpersonalens bemötande. / Background: Around 35 million people worldwide, between the ages of 15-65 are estimated today to be affected by a substance use disorder. Morbidity and mortality increases with substance use disorder and there are many harmful health effects that affect both social and physical health. As healthcare professionals, it is important to put the patient's needs at the center and see the person behind the illness. In order to be able to provide a person-centered care to people with substance use disorder, it is important to shed light on how they experience healthcare, because it can affect the patient's safety. Aim: The aim of the study was to describe people with substance use disorder experiences of healthcare. Methods: A qualitative literature study was performed, which was based on 12 articles. Database search was performed in PubMed, Cinahl and PsycInfo. The analysis was conducted on Rebecca Popenoe´s analysis model. Results: The results are presented in three categories and six subcategories. The three categories that were revealed were: Being met with changed behaviors, Lack of professionalism and Being treated professionally. Conclusion: Both positive and negative experiences appeared in healthcare. The result can be used to improve the attitude of health personnel to provide good and equal care.