SammanfattningSyftet med vårt examensarbete är att kartlägga ungdomars föreställningar om arbetslivsorientering och prao. I vår undersökning har vi använt oss av en kvantitativ metod och gjort en enkätundersökning med 67 elever i årskurs 9 i den kommunala grundskolan. Vårt resultat visar att det är i ämnet SO som eleverna uppfattar att de arbetar med frågor som rör arbetslivet. Prao och studiebesök är inslag som eleverna främst förknippar med arbetslivskontakter i undervisningen. Alla elever som ingick i vår undersökning har varit ute på prao i årskurs 8. Majoriteten av eleverna upplever att praon är mycket viktig och att de får en verklig bild av arbetslivet. Några färdigheter som flertalet av eleverna upplever att de lär sig genom prao är att passa tider, ta eget ansvar, ta egna initiativ och arbeta självständigt. En del av eleverna väljer praoplats utefter möjligheterna att få sommar- eller helgjobb och en del ser praon som ett skönt avbrott. Resultatet visar även att praon hjälper majoriteten av eleverna i deras kommande val till gymnasiet. Efter avslutad undersökning kan vi konstatera att prao upplevs som mycket viktig bland eleverna i grundskolan. Vi kan även konstatera att eleverna genom prao får en inblick i hur arbetslivet fungerar och att detta bidrar med att de blir mer medvetna om sig själva och sina möjligheter. Genom våra litteraturstudier uppfattar vi att praon är lika betydelsefull för eleverna idag som för tjugo år sedan. Vi är av den uppfattningen att vår undersökning inte stämmer överens med dagens diskussioner om att praon har tjänat ut sin roll.SammanfattningSyftet med vårt examensarbete är att kartlägga ungdomars föreställningar om arbetslivsorientering och prao. I vår undersökning har vi använt oss av en kvantitativ metod och gjort en enkätundersökning med 67 elever i årskurs 9 i den kommunala grundskolan. Vårt resultat visar att det är i ämnet SO som eleverna uppfattar att de arbetar med frågor som rör arbetslivet. Prao och studiebesök är inslag som eleverna främst förknippar med arbetslivskontakter i undervisningen. Alla elever som ingick i vår undersökning har varit ute på prao i årskurs 8. Majoriteten av eleverna upplever att praon är mycket viktig och att de får en verklig bild av arbetslivet. Några färdigheter som flertalet av eleverna upplever att de lär sig genom prao är att passa tider, ta eget ansvar, ta egna initiativ och arbeta självständigt. En del av eleverna väljer praoplats utefter möjligheterna att få sommar- eller helgjobb och en del ser praon som ett skönt avbrott. Resultatet visar även att praon hjälper majoriteten av eleverna i deras kommande val till gymnasiet. Efter avslutad undersökning kan vi konstatera att prao upplevs som mycket viktig bland eleverna i grundskolan. Vi kan även konstatera att eleverna genom prao får en inblick i hur arbetslivet fungerar och att detta bidrar med att de blir mer medvetna om sig själva och sina möjligheter. Genom våra litteraturstudier uppfattar vi att praon är lika betydelsefull för eleverna idag som för tjugo år sedan. Vi är av den uppfattningen att vår undersökning inte stämmer överens med dagens diskussioner om att praon har tjänat ut sin roll.

Problematiken i denna studie ligger i att studie- och yrkesvägledningen inte har engagerat alla yrkeskategorier på skolan (Allmänna råden och kommentarer 2009). Det är även konstaterat i läroplanen att studie- och yrkesvägledningen är ett ansvar för hela skolan (Henrysson 1994; Lovén 2000). Syftet med denna studie är således att undersöka samverkan på den specifika skolan. Vi vill tittare närmre på vad studie- och yrkesvägledarna, lärarna och rektorerna bidrar med för att skolan ska ha en god samverkan. De frågor vi vill besvara är; hur talar studiens respondenter om samverkan kring syo- kulturen på berörd skola samt hur uppfattar studie- och yrkesvägledarna, so - lärarna och rektorerna själva sina insatser i syo- kulturen på skolan. Den valda fallorganisationen undersöker vi utifrån en kvalitativ metod med hjälp av kvalitativa intervjuer. Resultaten knyter vi till den tidigare forskningen och organisationsteorin. Genom vår undersökning kan vi konstatera att syo- kulturen på den specifika skolan kan bli bättre, det vill säga att syo- kulturen inte var så god som vi trodde från början. Resultatet kring studiens första frågeställning visar alltså att samarbetet inom syo- kulturen kan bli bättre då lärarna är mer engagerade i studie- och yrkesvägledningsverksamheten. Ur resultatet i studiens andra frågeställning har vi fått en uppfattning om hur respondenterna uppfattar sina egna insatser inom syo -kulturen. Då vi bl.a. kan se att alla respondenter har tydliga roller inom studie- och yrkesvägledningsverksamheten. På så sätt vet man vilka insatser man ska bidra med i verksamheten som kan bidra med en god syo- kultur. Intressant ur resultatet är att lärarna säger emot sig själva i sina egna insatser inom syo- kulturen. Då de säger att de tar in studie - och yrkesvägledning i sin undervisning men sedan säger att studie- och yrkesvägledaren är den enda personen som ska sköta studie - och yrkesvägledningen. Resultatet kring studiens andra frågeställning visar alltså att lärarnas insatser kring studie- och yrkesvägledningsverksamheten behöver tydliggöras.

År 1993 startade en verksamhet på Lärarhögskolan i Malmö som fick namnet Syo-jouren. Detta innebar en verksamhet som bedrevs från en fast plats där de studerande fick möjlighet att omsätta sina förvärvade kunskaper praktiskt. Dessa kunskaper kunde människor av alla slag få ta del av genom att de besökte Syo-jouren för att få oberoende och kostnadsfri vägledning samt information om utbildningar och yrken. Sju år senare i september år 2000 lämnade jouren av olika omständigheter sin ursprungliga lokal och flyttade till Studentcentrum där den tidigare bland allmänheten, så populära verksamheten började tappa sin form genom att det var två olika organisationer med olika mål som möttes.När vi påbörjade vår utbildning hängde Syo-jourens verksamhet lite "i luften" genom att den inte längre hade någon fast lokal utan istället var utspridd på olika praktikplatser. Detta gjorde att det var lite svårt att förstå vad som egentligen var syftet med verksamheten och vår tanke med undersökningen blev att försöka ge en samlad bild av Syo-jourens utveckling, kombinerat med en historisk tillbakablick. Vi bestämde oss också för att undersöka vilka attityder som fanns hos de studenter som varit en del av Syo-jouren i sin pågående utbildning till studie- och yrkesvägledare på Malmö högskola. (2002-2005)Metoden för detta blev en kvalitativ undersökning där vi utöver intervjuer med ovanstående studenter även intervjuade personer ur utbildningsledningen, styrelseordföranden i Syo-jouren samt även den person som startade Syo-jouren. Vi studerade jourens verksamhet ur bland annat ett organisatoriskt perspektiv för att få en uppfattning om hur en organisation kan bedrivas. Eftersom vi var väl medvetna om att de problem vi upplevt i verksamheten kan ha olika ytterligare förklaringar valde vi också att studera förändringar, motivation samt ledarskap.Bland de studerande var attityderna om Syo-jouren blandade, de uppskattade möjligheten att få praktisk erfarenhet men kvaliten på praktikplatserna varierade kraftigt och en stor del menade att Syo-jouren i dess nuvarande form borde avvecklas.

This study illustrates how drama methods and career counselling might interact. The aim is to investigate whether drama methods can enhance career counselling methods. Drama is here defined as an umbrella term that includes all forms of action methods used in psychology and education. A literature survey was carried out in parallel with qualitative research interviews. Three professional drama leaders were interviewed separately. This was followed by a group interview with five upper secondary school students, who had all taken a course in drama with a focus on personal development. The findings show that there are common and consistent goals and values between drama and career counselling. Both methods aim to raise the students’ awareness of themselves and their surrounding world. Also, both are in a field between psychology and education, which must be acknowledged and addressed. It further emerged that drama could contribute positively to the development of career counselling methods. Participating in a drama group could provide greater self-knowledge and give a broader vision of possibilities in the future. Interpretation of the results indicates that some drama techniques are particularly suited for use in career counselling. These include: values clarification practices, mirroring and role reversal, all techniques which involve the participants’ personal experiences. But even role playing which does not involve personal experience is probably appropriate, as long as the participants feel engaged in the topic and then given ample space for reflection. The techniques mentioned above are used (more or less) in drama methods like psychodrama, playback theater, role play, sociodrama, rainbow of desire and values clarification exercises. Some possible models for the interaction between drama and career counselling were discussed in the interviews: Career counselors could take an active part in an ongoing drama course (with a focus on personal development) by going into and be involved in certain stages of the interaction with the drama leader.  Career counselors could receive training in drama methodology (psychodrama training or similar) and then run their own courses. Career counselors could receive training in drama methodology (short courses) and bring elements of drama into counseling groups and classroom instruction, or into individual counselling sessions. People educated in drama could learn more about career counselling and bring questions around career into the drama groups. The results of the study may be useful for career counsellors who are interested in method development. Although this study has a particular focus on upper secondary school it does not exclude other school forms and organizations where career counselling is conducted. Since professionals, other than career counselors, may also have an interest in developing methods of career issues, the result could be useful for them as well, especially for professionals in the field of drama. / Detta är en studie som belyser metoderna drama och vägledning samt hur de eventuellt skulle kunna samverka. Syftet är att undersöka om drama skulle kunna bidra till en metodutveckling av vägledning. Drama definieras här som ett paraplybegrepp innefattande alla metoder där handling och gestaltning används, både från psykologins och pedagogikens områden. En litteraturstudie genomfördes parallellt med en intervjustudie. Tre professionella inom drama intervjuades enskilt. Sedan genomfördes en gruppintervju med fem gymnasieelever. De hade alla gått en kurs i drama med inriktning mot personlig utveckling. I resultatet framkom att det finns överensstämmande mål och värdegrund mellan drama och vägledning. Båda metoderna strävar mot att höja individens medvetenhet om sig själv och omvärlden. De befinner sig bägge i ett fält mellan psykologi och pedagogik och måste förhålla sig till detta. Vidare framkom att drama skulle kunna bidra positivt till en metodutveckling av vägledning. Deltagande i en dramagrupp kan ge ökad självkännedom och en bredare syn på framtida möjligheter. Tolkningen av resultatet indikerar att vissa dramatekniker är särskilt lämpade att använda i vägledningssyfte. I första hand värderingsövningar, speglingar och rollbyten med delar av sig själv, tekniker som alla involverar personligt material. Men även rollspel som inte är personliga är troligtvis lämpliga, så länge deltagarna är engagerade i temat och får utrymme att reflektera efteråt. Dessa tekniker ingår (mer eller mindre) i dramametoder som psykodrama, playbackteater, rollspel, sociodrama, värderingsövningar och rainbow of desire. Några möjliga modeller för samverkan mellan drama och vägledning diskuterades i intervjuerna:  -Vägledare skulle kunna ta en aktiv del i en pågående dramakurs (med inriktning mot personlig utveckling) genom att gå in och vara delaktiga i vissa moment i samverkan med dramaledaren.   -Vägledare skulle kunna fortbilda sig i dramametodik (psykodramautbildning eller liknande) och hålla egna kurser.  -Vägledare skulle kunna fortbilda sig i dramametodik (kortare kurser) och ha inslag av drama i vägledningsgrupper och klassrumsundervisning, kanske också göra enklare rollbyten i enskilda samtal. -Dramautbildade skulle kunna lära sig mer om vägledning och ta in vägledningsfrågor i dramagrupperna. Resultatet av studien kan vara till nytta för vägledare som är intresserade av metodutveckling. Även om denna studie har ett visst fokus på gymnasieskolan utesluter detta inte andra skolformer och organisationer där vägledning bedrivs. Eftersom även andra yrkesgrupper än vägledare kan ha intresse av metodutveckling av vägledningsfrågor kan resultatet vara till nytta även för dessa, särskilt yrkesverksamma inom dramaområdet.

Syftet med studien är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare i en svensk kommun ser på det pedagogiska samarbetet med vägledning samt vilka insatser som kan främja ett likvärdigt arbetssätt. För att få svar på ovanstående har vi genomfört kvalitativa intervjuer med fem studie- och yrkesvägledare som arbetar på grundskolan, var och en av dessa gentemot respektive skolas rektor.Bakgrunden till studiens uppkomst ses genom granskningar av den svenska grundskolans studie- och yrkesvägledning, vilka redovisar ett undermåligt pedagogiskt samarbete, ett arbete där också likvärdigheten är i fara.Med hjälp av handlingsteorin har vi analyserat insamlad empiri. Detta genom begreppen automatiserade och medvetna handlingar, via dimensionerna gripa tag i och omvandla, samt genom begreppen konkret upplevelse, reflekterande observation, abstrakt tänkande och aktivt experimenterande.Resultatet visar att studie- och yrkesvägledarna ser det pedagogiska samarbetet som otillfredsställande. Att detta ses beroende av såväl pedagogers som lednings inställning till detsamma, samt att arbetet också kan se olika ut från skola till skola, något som därmed påverkar dess likvärdighet. / The purpose of the study is to investigate how guidance counsellors in a Swedish municipally looks at the educational cooperation with guidance as well as the actions that can promote an equivalent way of working. To get answers to the above, we conducted thorough interviews with five guidance counsellors who work at primary schools, each of them against their respective schools principal.The background to the investigation is seen by examining the Swedish comprehensive school guidance and counseling, which reports an invalid and non equal educational cooperation.To analyze the collected data we have chosen the Action Theory. This is done using understood automatic and conscious actions, through taking a hold of and changing, as well as actual experiences, reflective observations, abstract thinking and active experimentation. The result shows that the guidance counsellors see the educational cooperation as substandard. That this is seen dependent in both educators as managerial approach, and that this work also may differ from school to school, which thus affects its equivalence.

I vårt examensarbete har vi försökt att belysa niondeklassares behov av studie- och yrkesvägledare samt vägledning på skolan. Syftet med uppsatsen är att både försöka se elevernas behov av vägledare i dagsläget, men även att beröra framtidens vägledning. I vår undersökning har vi använt oss av kvantitativ och kvalitativ metod. Vi har genomfört enkäter och intervjuer med niondeklassare på fyra skolor i Sydvästra Skåne. Våra resultat har vi knutit till olika teoretiska referensramar såsom bland annat Gerard Egans och Gunnel Lindhs samtalsmodeller. För att valsituationen skall leda till kloka och väl genomtänkta beslut så behövs vägledare som hjälp för att öka elevens självkännedom. Vägledaren gör detta i form av en process. Processen handlar om att man som vägledare lyfter fram, speglar tankar och bygger på elevens positiva sidor. Det handlar om att få eleven att lära känna sig själv bättre för att kunna göra självständiga val. Resultaten och vår analys indikerar att eleverna tycker att vägledaren ska finnas på skolan och gärna i större utsträckning än vad som är fallet i nuläget.