Under hösten 2012 visades Jonas Gardells tv-serie Torka aldrig tårar utan handskar på Sveriges Television. Historien utspelar sig i Stockholm på 80-talet och i den begynnande AIDS-epidemin. Sjukdomen slog till hårt och drabbade många unga homosexuella män. Historieskrivningen är Gardells egen och ingen konstaterad ”sanning”. Däremot blev den efterföljande debatten i svensk press stor under lång tid efter att serien sändes på tv. Genom en diskursanalys har vi kunnat se hur resonemangen förts i debatten och hur debattörerna ger mening åt specifika ting. Vi har också valt att komplettera studien med inslag från den kritiska diskursanalysen. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktionism, representationer och diskursteori. Urvalet bestod av tio texter som alla valdes ut mellan den 8 oktober 2012 och den 8 oktober 2013. Vi avgränsade oss genom att välja bort Jonas Gardells egna texter samt blogginlägg och texter från andra diskussionsforum. Med tematiseringarna sjukvården, identitet och skuld och skam kunde vi länka samman de olika texterna och urskilja mönster, likheter och olikheter i debattörernas argument. Resultatet visade att majoriteten av debattörerna ställde sig accepterande till Gardells historieskrivning. Vidare diskussion visar att samhällets utvecklingskurva kring homosexualitet är i förändring. / During the fall of 2012 Jonas Gardell’s television series Never wipe tears without gloves was shown on Swedish National Television. The story takes place in Stockholm in the 1980s and in the beginning of the AIDS epidemic. The disease hit hard and striked many young gay men. The historiography is Gardell’s own and no actual "truth". In contrast, the subsequent debate was large in the Swedish press after it was broadcasted on television. Through discourse analysis, we have been able to see how the arguments have raised in the debate and the debaters give meaning to specific things. We have also chosen to complement the study with elements from the critical discourse analysis. Essay theoretical points are social constructionism, representations and discourse theory. The sample consisted of ten texts and all were selected from 8th of October 2012 until 8th of October 2013. We defined ourselves by deselecting Jonas Gardell’s own texts and texts from blogs and other discussion boards. With the themes Healthcare, Identity and Guilt and Shame we could link together the various texts and was able to identify patterns of similarities and differences in the debater's argument. The results showed that the majority of the debaters accept Gardells’s historiography. Further discussion shows that society’s development curve around homosexuality are changing.

Title of work: Electrolyte Artist: Judit Fritz Konstfack, Ädellab   ABSTRACT How much of the ocean have I filtered while in tears? Many times, while growing up on an island have I laid eyes on the enormous surrounding body of water and wondered – is the sorrow still in there? In small portions the human body and the bodies of nature exposes each other as part of their own content. Offering a glimpse into a constant material flow. Diffusing the boundaries between object and subject. A material flow that makes it impossible to tell what anything really is, because it has already evolved. My tears taste like the ocean. So does my sweat. I Find comfort in knowing I constantly take part in something that is beyond my human comprehension. That I don’t need to fully understand why I am here, because it is obvious that I, and everyone else play a part. We just don’t know the whole scene. Though a post humanistic angle I have investigated the close relation between matter, material, the human body and the bodies of nature, to find a connection point which decreases the hierarchy between object and subject. By crystallizing matter derived from human body fluids and building a machinery that portrays the process I invite the perceiver to a closeup of their part in a never-ending system. The agency of this project is to raise questions rather than finding answers, as I believe the human is in need of reevaluating their way of thinking when it comes to material and resources. I have tried to shift focus from the human perspective and self-centeredness into a set where we participate rather than being the perceiver. Alchemy was used as both a method and as an art historical reference, as the alchemical mindset is to learn through the act of making. This has been blended with modern days technology and imagination to build a body of work that balances between science and art. While being heavily based on theory and research, the body of work is a translation in which I allowed myself to freely portray how I imagine the travelling of matter is systemized. I created a working place where studies of the unseen is concentrated and visualized. Where the many sorrows and the hard work of human beings crystallize into solids, becoming nature again. Or was it ever not? And vice versa. Throughout the project, even though separated from everything that I connect to being human, the crystals made from pure matter derived from sweat and tears could not be separated from the knowledge of their origin. Even as objects, I see them as subjects. A conclusion that shed light upon the relativeness between bodies. A conclusion that brings life into what is often seen as dead, simultaneously showing the complex machinery of an emotional being.

My degree project is an exploration of fragility and impermanence in objects. An attempt to find a language for it and to put words on a bodily feeling. Where objects are given space through an installation. Like an extension, or mirroring, of my body or your body. I’m thinking about the complexity of human, trapped emotions and fragments, like puzzle pieces or layers of memories. I’m thinking about vulnerability and tears, unredeemed tears. When the first tear rolls down the cheek there is no stop. A bridge is created between an inner world and the outer when sensitive experiences are allowed to come to the surface and be released.

I denna uppsats undersöks de olika samhällen som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar utifrån premissen att de är medieekologiska landskap som samverkar med, men även påverkar, de individer som lever i dem. Anyurus roman präglas genomgående av en ständig medial närvaro, vare sig det är böcker, tv-nyheter, mobiltelefoner eller videoskärmar, som romanens karaktärer tvingas förhålla sig till. Genom en analys av interaktionen mellan romanens karaktärer och de olika mediala gränssnitt som skildras, där såväl karaktärer som gränssnitt betraktas som medieekologiska komponenter, är förhoppningen att ett medieekologiskt perspektiv kan ge en mer nyanserad och fördjupad förståelse för hur dessa samhällen upprättas och sedermera fungerar. Analysen kommer således utgå från frågor som rör den funktion de mediala gränssnitten som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar har, och hur de kan sägas samverka i etableringen av romanens medieekologier, och följaktligen vilken effekt de olika medieekologiska landskapen har på romanens karaktärer och deras förhållande till varandra och till samhället. Vidare kommer det tidsresemotiv som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar analyseras ur ett medieekologiskt perspektiv, genom att undersöka just hur olika konstellationer av medieekologiska komponenter i romanens två tidslinjer leder till utvecklingen av alternativa samhällen.

This thesis sets out to explore the lives of homosexuals in the AIDS epidemic in Sweden in Jonas Gardell´s trilogy Torka aldrig tårar utan handskar (Don´t Ever Dry Tears Without Gloves). How is queer space able to unfold in connection to concrete places? The thesis utilizes the perspective of queer theory, where the useful terms of queer space and heteronormativity are found.   The analysis is divided into two parts based on the important themes of life and death found in the trilogy. The metal ring at the central station called Bögringen (The Gay Ring) and other public places such as parks and streets make up the first part. It becomes evident that these spaces are vital to the very existence of the homosexual lives of the men in the book-series. In these places, they are able to create their own (queer) space, which exists in parallel to the heteronormative surroundings. The concrete spaces that become these queer spaces are nevertheless often challenged by their surroundings, both verbally and physically.   Funerals make up the second half of the analysis. Here, two opposite funerals are being looked closer at. These are the funerals of two of the most important men in the trilogy: Rasmus and Paul. In Rasmus´funeral, there is no room for anything (or anyone) that might be associated with homosexuality and AIDS – a queer lifestyle ­– at all, and the boyfriend and all the other friends of the deceased Rasmus are not welcome. Everything queer is banished. The other funeral, Paul´s funeral, celebrates everything that is different, and here, it is the heteronormative, conservative views and thoughts that are being pushed aside. This funeral brings hope (and power) to the queers.

Den hegemoniska maskuliniteten är försatt i ett stadie av konstant förändring och omförhandling. Saker som i en viss tidsepok kommit att associeras med femininitet kan vid en annan tidpunkt komma att tillskrivas som ett maskulint attribut. Då mannens relation till sig själv  – och hans relation till sin omgivning – påverkas av den maskulina idealbild som förmedlas, i bland annat populärkulturellt material, blir det därför viktigt att undersöka hur denna hegemoniska maskulinitet yttrar sig i olika tidsepoker. Detta dels för att utröna varför den ser ut som den gör idag och hur den porträtterats historiskt, men även för att förutspå hur gestaltningen av maskulinitet kan komma att förändra sig i framtiden. Denna studie har utfört en komparation mellan westernfilmer som av diverse forskare och kritiker ses som typiska tidsenliga exempel på filmer inom westerngenren. Detta gjordes för att fastställa hur den historiska porträtteringen av den hegemoniska maskuliniteten skiljer sig från den i ett modernt populärkulturellt material inom samma genre. Detta gjordes genom att utföra en semiotisk bildanalys av protagonistens och antagonistens slut- samt introduktionsscen, därefter jämfördes de observationer som gjorts i analysen, varpå övergripande analyser gjordes, i vilken återkommande drag, behandlingen av minoriteter, kroppsattribut och miljöerna som dessa befann sig i och bebodde, diskuterades och sammanställdes. Kontentan av resultatet var att attribut som tidigare associerats med protagonister i materialet från 1950-talet numera utgjordes av antagonisterna i materialet från 2010-talet. Den tidigare maskuliniteten som gestaltades av storväxthet och breda axlar har förändrats, och den hegemoniska maskuliniteten har nu gett upphov till en man med mer komplexa motivationer, större känsloliv och hänsynsfullhet än den som skänktes av protagonisten i dom tidigare gestaltningarna. Genom att uppnå sina målsättningar kunde även protagonisterna i materialen från båda tidsperioderna dölja att dessa antagit attribut som tidigare varit kvinnligt kodade i den nya maskulina idealbilden, exempelvis fällandet av tårar.