Satan or satan? Hebrew word שטן (satan) has been interpreted both as either a resistance or an opponent, but also as a name, Satan.   This essay deals with the interpretation and meaning of various texts by שטן to see how the representation of the character Satan emerged. The essay deals with why satan became Satan and how the character Satan became a malicious figure through an ambiguous interpretation of שטן. The result of the study shows that because of the definite article ה in front of שטן the word שטן should not be read as a name but as the opponent, the satan.

<p>Kandidatprojekt</p>

No description available.

Uppsatsens syfte är att undersöka kristologi och dess samband med en postkolonial feministisk teologi. Detta utifrån de två teologerna Mercy Amba Oduyoye och Jaquelyn Grants kristologi. Uppsatsen undersöker hur kolonialism, feminism och teologi har påverkat den kristologiska bilden. Den postkoloniala feministiska kristologin bidrar till att utmana den traditionella kristologin. Uppsatsens frågeställning lyder ”Vilka kristologiska bilder finner jag i en postkolonial feministisk teologi? Hur är relationen mellan kristologin och en postkolonial feministisk teologi? Och är den här kristologin rimlig?” Detta undersöks genom fyra analysfrågor som berör kontext, Jesus manlighet, befrielse och lidande. Den postkoloniala feministiska teologin som presenteras i uppsatsen utgår från Kwok Pui-lans bok ”Postcolonial Imagination and Feminist Theology”.

<p>Denna uppsats försöker beskriva Johan Magnus Wickelius (1817-1867) livsförståelse. Eller hans teologiska typ. I det arbetet har jag använt Benkt-Erik Benktsons typologiska metod, inom vilken man arbetar med schematiserade typer som Wickelius är jämförd med och placerade inom (eller inte) under arbetes gång. Denna typologiska metod är inte en klassificering där individen, som undersöks, är placerad i ett fack för alltid. Individen är istället placerad i ett landskap där de schematiserade typerna är som kullar emellan (eller på) vilka individen sedan placeras. Materialet som använts för att placera Wickelius i detta landskap är en 211 sidor lång text som Wickelius skrev från 1859 till 1865, och på framsidan av denna text så skrev han att den inte fick säljas eller lånas ut. Denna karaktär hos texten fick mig att använda Schleiermachers och Diltheys hermeneutiska teorier; detta för att få ett perspektiv på texten enligt vilket de viktiga aspekterna att studera i Wickelius text var individualiteten, singulariteten och att levandegöra detta, av Wickelius skrivna, brev. Målet för tolkningen var att tolka texten först lika bra som, men sen bättre än författaren. Som ett sätt att strukturera materialet delade jag sedan in de texter jag trodde hade något att tillföra typologiseringsarbetet, i tre kategorier. Dessa var: religion, livet och döden. För att få någon att gå i dialog med, så använde jag Karl Barths skrivande om den absolute mannen, som beskriver som upplysningsmannen som en person som gav sig själv rättigheten att mäta allt utifrån honom själv. Ett tronupphöjande av människan som påverkade tidens kristna teologi. Barth menade att tidens teologi förmänskligades, och att de fanns fyra områden där detta märktes tydligt. Dessa var: (1) Staten, och dess kyrka, (2) Borgerlighetens moral, (3) Vetenskapens och Filosofin, (4) Individens inre liv. Dessa fyra områden används sedan för att analysera de tre olika sorterna av text som utvanns ur Wickelius textsamling, för att beskriva hans teologiska typ. Wickelius följer ungefär den absolute mannens väg såsom Barth beskriver den och blir till slut en ganska typisk upplysningskristen, men han har också klara drag av ortodoxi och krossar även gränsen några gånger till naturlig religion. Detta gör hans teologi och den hermeneutiska situation texten beskriver, komplex.</p> / <p>This essay tries to describe J.M. Wickelius (1817-1867) worldwiew, or his theological type. To do so I’ve used Benkt-Erik Benktsons typological method, which works with schematized types that Wickelius are compared to and placed under (or not) during the essay. This typological method is not a pidgeonholing where the individual, who is examined, is placed in a pidgeonhole forever. The individual is instead placed in a landscape where the schematized types are like hills inbetween which the individual is placed. The material used to place Wickelius in this landscape is a 211 pages long text that Wickelius wrote from 1859 to 1865, and on the frontpage of this text he wrote that it was not for sale och for lending out. The shape of the text then lead me to use the hermeneutic theories of Schleiermacher and Dilthey, to get a pespective to the text according to which the important things to study in the text was Wickelius individuality, his singularity and to bring this letter from him alive. The goal of the interrigation was to “understand the text first as well as, and then better than its author” As a way of structuring the material I divided the texts that I reckoned to have something to add in my typological work, into three categories. They were: religion, life and death. To have someone to go into dialogue with, I used Karl Barths writings about the absolute man, which is a description of the enlightenment man as a person who gave himself the right to measure everything according to himself. An enthronement of man, that influenced the christian theology of the time. Barth meant that the theology of the time were humanised, and that there were four areas that was influenced by this humanisation. Those were:The State, The Morality of the Bourgeouisie, The Academic and Philosophical transformation of Christanisty and The Inward, Individual matter. Those four areas are then used to analyze the three different kind of texts from Wickelius to describe his theological type. Wickelius approxamitly follows the absolute mans track from Barth and ends up as a rather typical enlightenment theologian, but has also some clear signs from ortodoxy and also crosses the border to natural religion. This makes his theology and the hermeneutic situation that the text describes, complex .</p>

<p>Uppsatsen är en studie av religionsundervisningens förändring från 1955 fram till 1994. Med en diskursteoretisk ansats analyseras fem styrdokument och ett antal artiklar från denna tidsperiod. Artiklarna är hämtade från Lärarnas tidning och dess företrädare. Syftet är att tydliggöra objektivitetsbegreppets roll i förändringen och kampen om innebörden i en objektiv religionsundervisning. Analysen visar på tre positioner i debatten och en viss konflikt mellan två av dessa. Den visar också på stora förändringar i styrdokumenten. Objektivitetsbegreppets roll är centralt för hela studien och ett av resultaten visar att detta begrepp har ersatts av begreppen saklighet och allsidighet. Detta utbyte av begrepp påbörjades i och med Lgr 80. En slutsats av arbetet är att religionsundervisningen i den obligatoriska svenska skolan har gått från en tydlig kristendomscentrering till en demokratisk orientering där många religioner och livsåskådningar ges utrymme.</p>

<p>I alla tider har dopet varit den viktigaste riten inom kristendomen. Motiven för dopet har dock ändrats under århundradenas gång. Man kan i viss mån säga att den kristna kyrkans historia avspeglas i dess dopteologier och dopmotiv. Ett exempel på det är hur de tidiga kristna gick från att vara förföljda till att bli accepterade och så småningom till att bli romersk statskyrka. Denna utveckling påverkade många av ceremonierna kring dopet, liksom dess innebörd. Ett annat exempel är den inverkan som kristna tänkare och kyrkofäder haft. Från ett äldsta motiv i Jesu eget omvändelsedop skedde med hjälp av Paulus tidigt en förskjutning mot att dopet i första hand manifesterade del i Jesu död och uppståndelse. Augustinus har haft stor påverkan inte minst genom sin arvsyndslära. Martin Luther hämtade inspiration från dem båda och hans tankar kring dopet är aktuella för oss ännu idag.</p><p>Även inom Svenska kyrkan har det centrala med dopet uttryckts på flera sätt sedan reformationen, vilket mångfalden av dopordningar vittnar om. Grunden har dock i snart 500 år varit luthersk teologi i framför allt Augsburgska bekännelsen och hans båda katekeser. 1982 publicerade Kyrkornas Världsråd BEM-dokumentet i syfte att uppnå ekumenisk samsyn på bland annat dopet. Denna skrift påverkade i viss utsträckning utformningen av gällande dopordning i 1986 års kyrkohandbok.</p><p>I Svenska kyrkans dopliturgi finns formuleringar som kan vara svåra att förstå för gemene man. Detta har medfört att en eventuell ändring av dopordningen har debatterats flitigt inom den svenska kristenheten. På senare tid har debatten fått ny näring i och med en nyligen publicerad doktorsavhandling av Anna Karin Hammar med titeln Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament. I flera stift pågår förnyelsearbete av dopritualet och i Alingsås har en alternativ dopordning godkänts av domkapitlet i Skara. Den dopteologiska diskussionen rör sig i huvudsak kring två ämnen. Det första är synen på arvsynden, det andra handlar om dopets nödvändighet över huvud taget.</p><p>Genom dopinbjudningar, dopgudstjänster, dop i andra gudstjänster, skrifter som Befrielsen – stora boken om kristen tro och Lilla boken om kristen tro, broschyrer om dopet och hemsidor kommunicerar Svenska kyrkans församlingar sina tankar kring dopet. Det är till stor del genom sådant material som allmänheten kommer i kontakt med de kyrkliga uttrycken. Vid kyrkomötet 2009 beslutades om en nationell översyn av dopet, bland annat eftersom olika publikationer om dopet visade alltför stor spridning vad gäller form och innehåll.</p><p>Sedan 1996 är dopet en förutsättning för medlemskap i Svenska kyrkan och dess betydelse för kyrkans fortlevnad kan knappast överskattas. Under ganska lång tid har dock doptalen haft en negativ utveckling och 2009 döptes 56 % av alla nyfödda in i Svenska kyrkan. År 2000 var motsvarande siffra 73 %.1 Det kristna dopet har fått konkurrens från sekulära alternativ som namngivningsceremonier. Med stor säkerhet kommer det att vara en stor utmaning för kyrkan att i nutid och framtid kunna motivera varför det är viktigt att familjer låter döpa sina barn. Detta ska dessutom göras i ett sekulariserat och pluralistiskt samhälle, där kontakten med kyrkan och den kristna tron ofta är sporadisk.</p>

<p>The purpose of this dissertation is to understand the complexity of the preaching event as communication from a theological point of view in order to increase the awareness of this complexity. I see theology of preaching as a way of reducing the complexity, to making the complexity visible.</p><p>I study the contemporary preaching theologies that Eberhard Jüngel, Mary Catherine Hilkert, W. Paul Jones and Rebecca S. Chopp construct. They reduce the complexity of the preaching event to understand it better, and by doing so they make the complexity visible.</p><p>In the introduction I discuss some factors that make the preaching event complex:- the complexity of human interactive communication in general; that preaching is thought to be an event in which God communicates and the ambigous use of signs for the purpose of communication. I give a brief background to this homiletical situation, by describing some patterns in the linguistic and postmodern turns.</p><p>The method of this study is a reduction of the complexity of the preaching theologies that I present. To do this I use the words situation (the human situation in the preaching situation), event (the salvatory event that the preaching event is thought to be a part of) and function ( the function of the sermon) and their interrelationship. The sermon is thought to get it´s function in the situation as a part of the event. I also discuss some consequenses of the specific theology of preaching and the view of the preacher; the church and liturgy; the Biblical texts; and the language, form and content of the sermon.</p><p>The main part of the study consists of the anlysis of the four reductions of complexity, and their different prespectives on preaching, where Jüngel uses the doctrine of justification by faith to give structure to thought, Hilkert uses sacramental and dialectic imagination, Jones uses a typology of five theological worlds and Chopp use the metaphor text/margin to give structure to thought.</p><p>I present the four theologies of preaching as a polyphonic voice, that makes us aware of the complexity of the preaching event. They constribute to the important theological conversation about preaching in our complex reality.</p>

<p>The thesis, <i>The Return of Christian Gnosticism. An Investigation of the Theology of Ulf Ekman</i>, is divided into two main sections. In the first section I address the question of what can be seen as characteristic of modern Gnosticism. This section also performs a preparatory function for the second section which contains the primary focus of the thesis, namely an analysis of Ulf Ekman’s theology and an investigation as to whether this theology can be regarded as a modern expression of Gnostic ideas. The first section of the thesis thus creates a platform which is later used to provide answers for the questions found in the second section. In the final chapter of the thesis I shall also relate Ekman’s theology more generally to a neo-Gnostic intellectual climate.</p><p>In the second section of the thesis I investigate the extent to which Ekman’s theology, which is closely related to international, primarily American, religious movements, contains veins of Gnosticism. I discuss in the background of ideas behind the American religious movement’s theology. Kenyon is reckoned to be the American movement’s founder and he is considered Ekman’s most significant spiritual father. I also discuss briefly how Gnostic thinking has contributed in various ways to the ideas of romanticism. I return to this theme in the concluding chapter of the thesis where I reflect on Gnostic traditions and ideas, and their presence in our culture. Then I present Ekman’s main theological thoughts. The focal point of the thesis is to what extent Ulf Ekman’s theology can be viewed as an expression of Christian neo-Gnosticism. The comparison that I draw in this section between Ekman’s theology and modern Gnosticism is based on the “Gnostic grammar” formulated in the first section. This comparison lies on a structural level, that is to say I compare the extent to which the fundamental thought structures in Ekman’s theology agree with the term modern Gnosticism as used in this thesis. This analysis is conducted under headings such as view of humanity; faith; salvation and knowledge; the cosmos and the world; dualism. I then discuss the results of the analysis and pose the question as to whether Ekman’s theology can be seen as being a modern, Christian Gnostic theology. There then follows a reflection over Ekman’s Christian Gnostic grammar. In the concluding chapter, the return of Christian Gnosticism, I widen the perspective by relating Ekman’s thinking to other, more general, cultural examples of Gnosticism such as the film The Matrix and the philosophy of James Redfield. I also discuss the issue of whether Ulf Ekman’s theology can be viewed as an expression of secularisation, if by secularisation one means Christian convictions permeating culture to an ever decreasing extent. This chapter also makes even clearer the historical connections, and their importance for the understanding of Ekman’s theology.</p>

<p>Early art in Buddhist cultic sites was characterized by the absence of anthropomorphicimages of the Buddha. The Buddha was instead represented by different signs, like awheel, a tree, a seat and footprints. This study emphasizes the transformation this artunderwent from simple signs to carefully made aniconic compositions representing theBuddha in a narrative context.</p><p>Buddhist aniconic art has been explained by a prohibition against images of theBuddha or by a doctrine that made it inappropriate to depict the body of the Buddha.This study rejects such explanations. Likewise, the practice of different meditationalexercises cannot explain this transformation. Instead, it is important to understand thatearly art at Buddhist cultic sites consisted of simple signs belonging to a shared sacredIndian culture. This art reflected a notion of auspiciousness, fertility and abundance.The formation of Buddhist aniconic art was indicated by the connection of these auspi- cious signs with a narrative tradition about the life and teachings of the Buddha.</p><p>The study emphasizes the importance Sakyamuni Buddha played in the formation ofBuddhist art. The Buddha was interpreted as an expression of auspiciousness, but hewas also connected with a soteriological perspective. Attention is also focused on thefact that the development of Buddhist art and literature was a gradual and mutualprocess. Furthermore, Buddhist aniconic art presaged the making of anthropomorphicimages of the Buddha. It was not an innovation of motive for the Buddhists when theystarted to make anthropomorphic images of the Buddha. He was already there.</p>