Uppsatsen behandlar hur USA: s president George W Bush använder civilreligiösa inslag i sin retorik under sitt första år som president. Han startade ämbetsperioden med att använda religiösa anspelningar i sitt installationstal., för att sedan fortsätta i samma anda hela året. Bush är inte den första presidenten att använda sådana retoriska knep. Ända sedan USA: s grundande har presidenterna förstärkt sin talarkonst genom att hänvisa till Gud och att landet är utvalt av Gud - ett nytt Israel. Landets presidenter har alltid varit mer eller mindre övertygade om att Gud står på USA: s sida. Detta trots att det första tillägget i USA: s konstitution föreskriver en separation mellan religion ochstat. Uppsatsen analyseras utifrån en innehållsanalys, som är en vanlig metod för att analysera politiska tal. Vår innehållsanalys består av åtta olika kategorier som speglar Bushs civilreligiösa retorik väl. Resultatet visar att Bush som president anser att det är självklart att en amerikansk president har en gudstro. Han använder ett religiöst språkbruk genom att citera ur Bibeln och Koranen i sina offentliga framträdanden. Han säger sig vara övertygad om att USA är utvalt av Gud att styra över världen. En stor del av Bushs civilreligiösa retorik går att hitta i att han försöker ena nationen genom att hänvisa till landets historia. Han visar ofta hur krigshjältar och presidenter har offrat sina liv för USA. Vi anser att Bush använder civilreligiös retorik för att ena nationen vid svåra tillfällen. Efter terrorattacken den 11: e september 2001 ökar frekvensen av civilreligion hos Bush. Det är tydligt att den amerikanske presidenten vill ena en nation i chock. Vi menar också att det av tradition förväntas att USA:s president har ett civilreligiöst språkbruk. Vi menar att Bush använder civilreligionen som en ursäkt för att inte genomföra reella politiska förändringar i samhället.

This study examines the Church of Sweden Mission and the encounter between Swedish missionaries, African Christians and evangelists in Natal and Zululand in the early twentieth century. The ambition with the present study is to demonstrate that the mission enterprise was dependent on and an integral part of developments in society at large. It attends to the issue of how the idea of folk Christianisation and the establishing of a territorial folk church on the mission field originated in the Swedish society and was put into practice in South Africa. It describes how the goals implied attempted to both change and preserve African society. This was a task mainly assigned the African evangelists. By closely focusing on the particular regions where the Church of Sweden Mission was present, conflicts between pre-capitalistand capitalist, black and white societies are revealed. The 1906 Bambatha uprising became a watershed. The present study demonstrates how the uprising differently affected different regions and also the evolving -Zulu church. in the one region where Christianity was made compatible with African Nationalist claims, it was demonstrated that it was possible to be both a nationalist and a Christian, which paved the way for both religious independency and nationalist resistance and, eventually, large scale conversions.

This dissertation is focused on one of many aspects of religion and politics in Guatemala in recent history (1976-1990). This period is characterized by unequal wealth distribution, ethnic divisions, civil war, and U.S. influence. It is a contemporary mission history examining missionary efforts directed from the United States, Guatemalan responses, and indigenous initiatives. The problem concerns a movement within Protestant evangelicalism, which in this study is called Political Evangelicalism, and its relationship to the counterinsurgency war which the Guatemalan military waged against guerrillas, political opposition, and the Mayan majority. The problem centers on the following interrelated questions: How did Political Evangelicalism appear in Guatemala and how did it develop? How did agents of Political Evangelicalism act? What kind of discourse was employed to legitimize armed and structural violence? What was the relationship between Political Evangelicalism and counterinsurgency strategy? Political Evangelicalism must be reflected through different actors and aspects of Guatemalan conflicts to be understood. Therefore, Political Evangelicalism is placed in the broader context of the Guatemalan situation and its relation to the United States. This is a chronological study describing the role and development of Political Evangelicalism on three levels: the relationship between the United States and Guatemala; Guatemala on the national level; and an in-depth study of the Ixil people. The focal point is on the Guatemalan national level. A wide array of empirical material is employed, including interviews, unpublished documents, official documents, booklets, articles, and so on.

My intention with writing this essay is to find out how and in what way the priests in the Allhelgona Church in Stockholm use or are influenced by the ideas of C. G. Jung. This could be in their theology, their sermons or in their private counselling with members of the church. I have gathered a few interviews for this essay with the priests Olle Carlsson and Mary Philipsson which I have then analyzed and drawn conclusions from. Finally I make an assessment of the information and also see what problems may arise out of incorporating Jungian themes into a Christian atmosphere.

Den här uppsatsen handlar om religiösa friskolor i Sverige och den ska genomföras enligt en viss teori och modeller skrivna av Maria Klasson Sundin, teologisk kandidat och doktorand i religionsfilosofi vid Uppsala universitet. Uppsatsens syfte var att förbereda och framställa en plan för en djupare studie av religiösa friskolor. I uppsatsen användes flera filosofiska perspektiv på religionsfrihet, mångkulturalism och religion som ideologiskt styrmedel. Regeringsmakten och Skolverkets skrifter samt debattartiklar analyserades enligt Sundins modeller. Slutligen fördes en diskussion om en lämplig metod för att genomföra huvudstudien, detta för att få fram ämnets komplexa karaktär.

Svenska kyrkan befinner sig idag mitt i ett pulserande, modernt samhälle, där kyrkans position inte längre är så självskriven som den förut varit. Samtidigt som kyrkan ska följa med i tiden för att kunna erbjuda en verksamhet som passar dagens moderna sökare, är den också förvaltare av en tradition och ett budskap. I denna uppsats har jag närmare undersökt, hur kyrkan idag presenterar det ofta laddade budskapet om synd, nåd, omvändelse och försoning. Forna dagars teologer var eniga om behovet av syndanöd, bekännelse, ånger och omvändelse, för att komma in i Guds förlåtelse. Detta budskap känns främmande för många idag, då flertalet av dåtidens ”synder”, tillhör ett normalt livsmönster. I den inomkyrkliga diskussionen kring ämnet, är åsikterna spridda. Enligt en åsikt är dagens moderna människa mindre benägen att uppleva synd och skuld än tidigare generationer, och har därför svårare att komma nära det kristna budskapet och få Guds förlåtelse. Trots detta, fortsätter kyrkan att bemöta människors synd på samma sätt som under Luthers tid, istället för att försöka anpassa sig för att hjälpa dagens sökare att konfrontera sin synd, och få den sonad. Andra menar att dagens stressade tillvaro gör att människor redan känner sig hårt ansatta av skuld och dåligt samvete, och att kyrkan ej bör belasta människor ytterligare med det traditionella syndabudskapet. Istället bör kyrkan gå in som en rogivande och läkande faktor i tillvaron. De olika åsikterna i frågan faller tillbaka på olika inställningar till syndens ursprung och beskaffenhet, ett område som inleder denna uppsats i form av en historisk bakgrund; syndens historia. Diskussionen kan också speglas mot uppsatsens presentation av Svenska kyrkans ”marknadsföring” av budskapet; Lilla och Stora boken om kristen tro. Här finner vi ett budskap om synd och förlåtelse genom Jesus Kristus, även om behovet av ånger, syndanöd och omvändelse tonats ner jämfört med forna tiders budskap. / Uppsatsförfattaren har i tur och ordning burit följande efternamn: Larsson, Övermalm, Irisdotter och slutligen Irisdotter Aldenmyr.

This study argues that a pragmatic conception of religion would enable philosophers to make important contributions to our ability to handle concrete problems involving religion. The term 'philosophical anthropology', referring to different interpretative frameworks, which philosophers draw on to develop conceptions of human phenomena, is introduced. It is argued that the classical pragmatists embraced a philosophical anthropology significantly different from that embraced by most philosophers of religion; accordingly, pragmatism offers an alternative conception of religion. It is suggested that a conception of religion is superior to another if it makes more promising contributions to our ability to handle extra-philosophical problems of religion. A pragmatic philosophical anthropology urges us to view human practices as responses to shared experienced needs. Religious practices develop to resolve tensions in our views of life. The pictures of human flourishing they persent reconstruct our views of life, thereby allowing more significant interaction with the environment, and a more significant life. A modified version of reflective equilibrium is developed to show how we, on a pragmatic conception of religion, are able to supply resources for criticism and reform of religious practices, so the extra-philosophical problems of religion can be handled. Mainstream philosophy of religion attempts to offer such resources by presenting analogy-arguments from religious experience. Those arguments are, however, unconvincing. A comparison of the two conceptions of religion thus results in a recommendation to reconstruct philosophy of religion.

Syftet med denna studie är att undersöka på vilket sätt Jesus beskrivs på film. Mer specifikt är syftet att beskriva hur Jesus gudomliga och mänskliga egenskaper gestaltas i fyra olika filmer. Film är ett växande medium och det är också ett medium för att behandla livsåskådning, både explicit och implicit. Det kristologiska grundproblemet kring Jesus natur aktualiseras på film ibland utifrån en teologisk medvetenhet, men ibland också omedvetet. Syftet med denna studie är alltså att undersöka hur Jesus gudomliga och mänskliga natur gestaltas på film. Genom att gestaltas på film, beskrivs och betonas alltid vissa egenskaper hos Jesus. Ibland framstår Jesus som nästan helt en människa och ibland som en helt gudomlig gestalt. Det förekommer ofta gestaltningar när Jesus är både mänsklig och gudomlig. Det är just detta som denna studie tar upp, hur Jesus gestaltas i de filmer som valts ut. Filmerna har valts utifrån kriterierna att filmen skall handla om Jesus explicit. Ett annat kriterium har varit att filmerna skall vara spridda i tid och genrer. Utifrån dessa kriterier har följande filmer valts ut: Matteusevangeliet (1964), Monty Pythons Life of Brian (1979), Kristi sista frestelse (1988) och The Passion of the Christ (2004). Med en hermeneutisk tolkningsansats och filmvetenskapliga teorier har filmerna analyserats utifrån frågeställningen kring hur Jesus mänskliga och gudomliga egenskaper gestaltats. I analyserna har främst David Bordwell och Tomas Axelsons filmvetenskapliga utgångspunkter använts.

In the latter half of the 20th century interreligious dialogue has become a necessary and important feature in human co-existence. This study discusses the dialogue of religious experience. The essentials in this dialogue are mutual understandings of prayer and contemplation as practiced in differing religious and cultural contexts. The dissertation consists of four parts. The first is a survey of missiological theology on interreligious dialogue, contemplation and inculturation in the Catholic Church after the Second Vatican Council. The second part considers initiatives taken in dialogue in the Benedictine Order from early 1960-ties to mid 1990-ties. Attention is given to "East-West Spiritual Exchange" which has taken place regularly between European participants in "Dialogue Interreligieux Monastique" and Zen Buddhists in Japan. The third section focuses on Japan. Three Japanese Catholic theologians are discussed. In efforts to establish theological and pastoral communication with Zen tradition, moving towards an integration of details emerging from Zen practice to Catholic spirituality, the Japanese theologians theologize in a fashion similar to the Benedictines. The final section analyses initiatives in dialogue of religious experience discussed in the thesis. Key concepts draw attention to distinctive characteristics of specific expressions in dialogue, partly in monastic contexts, partly in Japanese contexts. Because the particular form of dialogue presented is an ongoing process which has only recently commenced, no final results in developments can yet be identified. Suffice it to state that initiatives described are new inputs in Catholic missiological study. Both Benedictine and Japanese theologians have in many ways paved the way for official Catholic theology on interreligious dialogue.

<p>Carl Gustav von Brinkman was born in Nacka, Sweden 1764 but in his eleventh year he was sent away by his father to the Herrnhuter school in Niesky to become a missionary. Brinkman developed other plans. The experience of the school as a place that censured his thoughts and hindered his development, took an early start and grew stronger. He tried to convince his teachers in the congregation that they should allow him to attend the university in Halle, but they wanted his father to decide. His father then threatened to exclude him from the family if he went to Halle. Carl Gustav did so anyway and started his mental journey from a pietistic piety to enlightenment belief. Under the influence of a variety of contemporary philosophical ideas, he developed a belief based on the moral good and made God the head principle for this virtue. When Brinkman had reached this far in his development he then cut loose God from his thinking, and he then believed in the moral good without God as a reference to this system. He was now, using Friedrich Schleiermachers expression, a kind of secularised ’cultured despiser’.</p><p>The complete title of Schleiermachers astonishing work was On Religion; speeches to its cultured despisers. This book was an apologetic one, and its audience was the intelligentsia in Europe who had left the Christendom behind and developed other systems for their thinking. Brinkman were the ideal receiver of the message that Schleiermacher brought. They knew each other from the time in Halle and they both attended the Herrnhuter school in Niesky. Schleiermacher had also fought with his father and with the congregation to be allowed to leave for the university. They were both central members of the vivid saloon life in Berlin were artist, actors, philosophers and others from the intelligentsia were guests. When the book was published Brinkman just returned to Berlin from France and Sweden – were he did not feel comfortable and constantly missed the Berlin saloons and his friends – and everything that he loved in life were suddenly surrounding him again. He was very receptive to a new way of thinking and he allowed himself to be influenced by the book of his friend.</p><p>He now turned Christian again, but with a worldview different from the pietistic one and the one based upon enlightenment theology, but also from the strictly secularised ideology. He now saw religion as feeling; a feeling of absolute dependence on other people, on the world, on Universe and in the end of God. The dependence of the apologetic work of Schleiermacher was obvious in Brinkman’s book Filosophische Ansichten but some of the formulations were original and mirrored Brinkman’s own way of seeing things. This essay ends with some analyses of those formulations. It will also discus the fact that Brinkman’s book never were translated into Swedish and what that meant for the spreading of Schleiermachers theories to Sweden, and what that in turn led to considering the differences in thinking and piety between Sweden and Germany. The central issue in this essay however, is to try to describe Brinkman’s way of thinking and how that way of thinking developed over time and in relation to his context; the enlightenment and the romantic era in Germany and Sweden.</p><p>The words “Where are thou” are from Genesis 3:9. They are spoken from God and directed to Adam, who is hiding in the bush ashamed after he and Eva had been eating the apple and as a result of that, he now was aware of his nakedness.</p> / <p>Den rörelse som vi uppsatsen kan följa, är en rörelse som är unik för Carl Gustav von Brinkman, men den är också i mångt och mycket en rörelse eller utveckling som många i skarven mellan upplysningstid och romantik gjorde. Denna rörelse kan beskrivas som en rörelse mot frihet men bort ifrån den kristna tron. Moral eller dygd var tidens största ideal och inom upplysningsteologin var Gud dess grundprincip, men inom vissa frihetligt sinnade kretsar föll till slut även Gud bort. I samtiden kristalliserades två tydliga grupperingar; de som lutade sig mot de kristna doktrinerna eller det pietistiska fromhetslivet utgjorde det ena, och de som lutade sig mot den naturliga religionen – som var något av den minsta gemensamma nämnaren för alla religioner i hela världen – eller ingen alls, utgjorde den andra. När sedan Schleiermacher fick sin samtid att se människan och utifrån henne börja omformulera de centrala kristna dogmerna, så räddades den kristna tron på så sätt att den blev en levande tro ute i ”världen”(som motsättning till inom en församling sluten). Den kristna tron blev ett diskussionsämne för de intellektuella och inte en enskildhet för invigda och från ”världen” avskärmade.</p><p>Carl Gustav von Brinkman speglar denna utveckling med sitt liv. Det faktum att mycket av hans upplevelser är de samma som Schleiermachers gör honom också intressant att följa och Brinkman är inte på långa vägar färdiganalyserad som bärare och/eller gestaltare av tidens idéer.</p><p>Det som är en av denna uppsats slutsatser är dock att Carl Gustav von Brinkman hade en utveckling som inleddes med en uppväxt inom den herrnhutiska församlingen och att hans utvecklingsbana sedan beskrev en rörelse ifrån det pietistiska mot det upplysningsteologiska vars idé om dygden och dess grundprincip i Gud inlemmades i Brinkmans tankar bara för att kort senare resultera i en syn på dygden där Gud inte längre var dess grundprincip. Utifrån denna position tog han sedan till sig Friedrich Schleiermachers tankar om religion som känsla för självets medvetande om sig självt i en ömsesidig relation med andra, naturen, kosmos och – i slutändan - Gud. Det är vid denna punkt som uppsatsen lämnar honom och konstaterar att Brinkman nått en position där han kan bejaka naturvetenskapligt tänkande och samtidigt vara kristen. Han kan utifrån sin nya position vara kritisk gentemot traditionen eller Bibeln och ändå påstå sig ha en kristen livsförståelse. Han kan röra sig ute i världen och ända bevara sin identitet som kristen. Den kristna livsförståelsen begränsar honom inte utan öppnar upp för nya världar i t.ex. hermeneutikens namn där allt kan analyseras, tolkas och förstås.</p>