Syftet med denna uppsats är att undersöka hur timanställda inom äldreomsorgen upplever sinarbetssituation och förhoppningen är att genererar en förståelse för hur det kan vara att arbetamed en ”a-typisk” anställning i ett emotionellt arbete. Studien baseras på 6 kvalitativasemistrukturerade intervjuer, varav fyra av dessa är intervjuer med timanställda, entillsvidareanställd samt en områdeschef inom äldreomsorgen. Dessa intervjuer har analyseratsmed hjälp av socialpsykologiska teorier så som Asplunds teori om social responsivitet,Collins interaktionsritualer, Hochschilds teori om emotionellt arbete, Hirdmans teori omgenussystemet och genuskontrakt samt Allvin m.fl. perspektiv på den nya arbetsmarknaden.

<p>Sex personer har intervjuats för att ta reda på hur de ser på sin arbetssituation, samt vad skillnaden är mellan deras upplevelser. Vi intervjuade växeltelefonister och fritidsledare. Samtliga respondenter saknade fast anställning alltså, tillsvidareanställning. Växeltelefonister och fritidsledare är två exempel på yrken som har många timanställda och vikarier. Som timanställd och vikarie lever man under en viss press. Det finns många teorier om vad som krävs för att man ska må bra på arbetet. Deltagande, kontroll, självbestämmande, erkännande, gemenskap och kommunikation är de viktigaste bitarna enligt Dahlgren & Dahlgren (1981). Socialt stöd är en angelägen del för att tillfredsställelse ska uppnås på arbetet (Karasek och Theorell, 1990; Dahlgren & Dahlgren, 1981; Näswall, 2003). Som timanställd och vikarie uppfylls inte alla dessa kriterier. Trots detta skiljer sig dessa två yrken åt. Växeltelefonisterna som är timanställda, känner sig mer utsatta på arbetsplatsen än vad vikarierna som arbetar som fritidsledare gör. Exempelvis genom att de inte kände sig som en del av gemenskapen.</p>

Sex personer har intervjuats för att ta reda på hur de ser på sin arbetssituation, samt vad skillnaden är mellan deras upplevelser. Vi intervjuade växeltelefonister och fritidsledare. Samtliga respondenter saknade fast anställning alltså, tillsvidareanställning. Växeltelefonister och fritidsledare är två exempel på yrken som har många timanställda och vikarier. Som timanställd och vikarie lever man under en viss press. Det finns många teorier om vad som krävs för att man ska må bra på arbetet. Deltagande, kontroll, självbestämmande, erkännande, gemenskap och kommunikation är de viktigaste bitarna enligt Dahlgren &amp; Dahlgren (1981). Socialt stöd är en angelägen del för att tillfredsställelse ska uppnås på arbetet (Karasek och Theorell, 1990; Dahlgren &amp; Dahlgren, 1981; Näswall, 2003). Som timanställd och vikarie uppfylls inte alla dessa kriterier. Trots detta skiljer sig dessa två yrken åt. Växeltelefonisterna som är timanställda, känner sig mer utsatta på arbetsplatsen än vad vikarierna som arbetar som fritidsledare gör. Exempelvis genom att de inte kände sig som en del av gemenskapen.

Det är allmänt känt att olika typer av tidsbegränsade anställningar är otrygga som anställningsform och genererar prekariatets representanter. Inom Kriminalvården finns det en problematik med hög personalomsättning där de löst detta genom att använda sig av personal med en tidsbegränsad anställning. Syftet med denna studie är att undersöka hur människor med en tidsbegränsad anställning inom Kriminalvården upplever sin anställningsform och om de upplever sig ha friheten att styra sin arbetssituation. Det är en kvalitativ studie där tonvikten ligger på att undersöka intervjupersonernas upplevelse av möjlighet till självstyrning och friheten att disponera sin egen tid. Den teori som används i studien utgår från Standings begrepp prekariatet. I studien har sex personer med en tidsbegränsad anställning deltagit och resultatet i undersökningen visar på att anställningsformen upplevs otrygg men är frivillig och ger intervjupersoner möjlighet att styra sin tid på egna villkor. Slutsatsen är att de med en tidsbegränsad anställning tillhör prekariatet genom sina otrygga anställningar men då de värderar högre möjligheten att kunna styra sin arbetssituation väljer de medvetet att fortsätta vara kvar i den anställningsformen.